Hennes dotter var svårt besatt. Kvinnan hade nöd för sin dotter. Hon hade funnit Jesus och trodde att han kunde hjälpa. Därför förföljde hon Honom med sina rop.
Jesus förklarar för Henne att han är sänd till de förlorade fåren av Israels hus. Kvinnan faller ändå ner inför honom med bönen "Herre hjälp mig".
Jesu svar till henne är att det inte är rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna. Då svarar kvinnan: Jo Herre! För också hundarna äter de smulor som faller från deras herrars bord.
Hon ber om en smula, likt en hund som ligger under bordet. Hennes dotter blir frisk vid den stunden. Kvinnans tro är stor och det sker för henne som hon tror.
Bön och tro. För en människa som i bön och tro närmar sig Jesus finns det hopp. Smulorna är mat. Det finns kraft i Jesu ord.
Vem vill idag förlikna sig vid en hund när han söker sig till Jesus? Hundarna dessa orena djur som på Jesu tid sprang runt i staden förlitade sig på att de får någon smula.
Idag haltar liknelsen för hundarna är i dag bortskämda. De får mycket tid, omsorg och kärlek. Ja ofta är de mer eftertraktade än barnen.
Hur är det då med människor som söker Jesus? Är de också bortskämda? De måste lockas genom många olika konster. Det behöver vara show och "go". Ja, Jesu röst kan ofta drunkna i allt det andra.
Ändå tror jag att Jesus finner den stackaren som ensam kommer in. Han finner den som sitter på sista bänken. Han finner den som bär en längtan efter en smula.
Med sorgsna ögon vänder sig nådetiggaren till Jesus. Han behöver Jesu barmhärtighet. Jesus går inte då förbi. Guds ord finns ännu rikligt i den tid vi lever i. Det finns många smulor. Finns det ännu hunger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar