De hade lytt Guds bud, de hade hållit fast vid Jesu vittnesbörd. De hade redan tidigare sjungit om Gud och Lammet, men nu ljuder sången fritt. Synden, döden, eller vilddjuren hotar inte mera.
Sedan ser Johannes en annan ängel flyga uppe på himmelen. Herrens tjänare hade under årtusenden vandrat på jorden. De hade predikat bättring och omvändelse till Herren Jesus. De hade fört ut det glada evangeliet. Nu sjunger de hemma hos Gud vid tronen, medan ängeln har ett evigt Evangelium att förkunna för alla folk och stammar på jorden.
Vad är då ängelns budskap? "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Tiden då man tillbett draken och vilddjuren tar slut. En annan ängel följer den första och förkunnar att Babylon fallit. En tredje höjer sin röst. "(Ingen må avfalla från Jesus) och tillbe vilddjuret, eller dess bild. Ingen må ta dess märke på handen eller pannan."
Jag förundrar mig över Evangeliets skärpa. Det är antingen eller, Gud eller djävulen, himmel eller helvete, Guds bud och tron på Jesus eller liv i synd och evig förtappelse. Det har aldrig någonsin gått att halta på båda sidor. Till det yttre har det sett ut så, men det har endast varit en falsk hägring.
Människan bär Guds märke eller djävulens. Så har det alltid sett ut från himmelen. Jesus ser och känner de sina. Varför är budskapet på jorden så flummigt. Varför är evangeliet inlindat i bomull. Är det inte för att ulvar har klätt ut sig till Guds tjänare.
Ängeln med den sista kallelsen är tydlig. Det handlar inte om klimatångest och kolsänkor och att alla skall känna sig delaktiga i kyrkan. Det handlar om vem vi tillber och var vi skall tillbringa evigheten.
I himlen är det redan evighet. Helgonens lovsång ljuder likt ljudet av stora vatten och åska. Visst är hjärtat redan där. Syns det på pannan och handen vem vi tillhör? Tar vi i tro emot evangeliet då det ljuder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar