Synden är märklig och grym, den skiljer oss från Gud. Ändå vet vi att den kristnes synd inte skiljer från Gud. Den synden, all synd har Jesus tagit på sig och den är försonad. Hur bör då en kristen förhålla sig till synden? Kan jag som kristen välja att acceptera synd, då den ända är förlåten och försonad? Nej!
Jag tror att alla som vill vara Guds barn har kämpat med dessa saker. Om jag lärt känna min frälsare, så kan jag inte leva i synd och olydnad. Jag kan inte leva emot Guds ord. Ändå faller jag i synder, även gärningssynder. I en insändare i tidningen i går, skriver en skribent om bättring.
Jag förstår inte teologin bakom hans tankar, även om tankesättet är bekant. Om jag tror att jag i egen kraft kan göra mig fri från synden, har jag inte lärt känna dess väsen. Skillnaden i tankesätt kan tyckas vara hårfin, men är ändå mycket väsentlig. Det har ofta splittrat och leder ännu till splittring av församlingar. Det är farligt då jag medvetet eller omedvetet ställer mig själv, eller människan, framom Jesus.
Tror jag att jag själv, genom min bättring kan förtjäna nåden? Då leds jag lätt in i en hård lagisk gärningskristendom. Nej, trons sanna fäder och mödrar har aldrig förstått det så. Abraham blev rättfärdig genom tro, inte genom gärningar.
När den Helige Ande uppenbarar en gärningssynd, så visar Han nog på synden, men visar och leder även till Kristus. Jag vill inte på något sätt förringa bikten. Den är en möjlighet för en kristen, genom bikt och avlösning blir ett plågat samvete fri från syndens börda, fri för Kristi skull.
Även jag har fått känna den glädjen och vet att då känns himmelen vara nära. Men jag har även fått se, att om jag där lyfter fram min egen bekännelse av synden som det avgörande, så hamnar jag lätt i egenrättfärdighet. Egenrättfärdighet som är en styggelse inför Gud, ja en stor synd som leder bort från Herren Jesus.
"Må däri aldrig blanda sig, en tråd en enda tråd av egen dygd ty inför Gud är fråga blott om nåd." Så har trons fäder och mödrar också fått sjunga. Till kommande släkten har de velat föra vidare budskapet om Herren Jesus, syndares vän som kallar syndare till frihet. Frihet från synden och rening från synden i Jesu namn och blod.
Jesus kallar till en vandring ledd av Anden, till en daglig omvändelse till, till ett förnyat sinne, en vilja, ny, ren och god, till frihet i Kristus, till en frihet, inte frihet till att synda utan till att följa Jesus i trons lydnad.
Må Gud genom sitt ord förklara bättringens innebörd. Må Gud förklara så att vi inte genom krav och påbud och egna eller gruppers tolkningar binder människor till träldom, syndens träldom. Var fri du friköpta skara! Fri från synden är Kristi brud! Frigjord genom Jesus. Fri att följa honom och inte synden som bor i oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar