Närmare Gud

Vi lever i en speciell tid då det händer så mycket. Alla världshändelser kan vi ta del av i realtid. Allting kommer så nära. Det påverkar oss alla, men kanske på olika sätt.

Tänk om vi kunde leva lika nära Gud som vi lever nära världen och det som sker. Jag har ofta tänkt på Hanok, han som vandrade tillsammans med Gud. Moseboken berättar att han vandrade med Gud i 300 år. Han levde sitt liv, han fick söner och döttrar.

Bibeln beskriver hans liv på ett intressant sätt: "Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.

Världen går sin gång. Gud har kontroll på läget. Vi kan ana att den värld vi känner står inför dramatiska förändringar. Bibeln ger en ganska tydlig bild av vad som skall ske. Vi vet ungefär ordningsföljden, men inte tiden.

Även den värld som Hanok levde i gick mot sin undergång. Gud kallade Hanok vid sonen Metuselas födelse. Grovt räknat levde Hanok i den första delen av perioden mellan Adam och floden.

Men Hanok levde med Gud. I 300 år fick han vandra med honom. För Hanok var det knappast så dramatiskt att bli hämtad av Gud. Vi kan säga att han var väl förberedd.

När skeppet Titanic sjönk började orkestern spela "närmare Gud till dig". Dansmusiken byttes mot himlatoner först då jordlivets färd var vid sin ände. Då blev det dramatiskt, på samma sätt som i liknelsen om de tio jungfrurna.

Jag tror att vi lever mera i en tidsrymd som påminner om Titanics seglats än om Hanoks tid. Men visst väljer vi Hanoks förebild, det liv som Gud kallat oss till. Vi är ju skapade till Guds avbild och avbilden vill väl leva nära sin skapare.

Med Hanok som förebild får hjärtat fyllas av tonerna "närmare Gud till Dig"! Då är det saligt att vandra hemåt.