Den finns kraft i Guds ord. Ordet är tveeggat och skarpt. Det tränger igenom och åtskiljer själ och ande, märg och ben. Egentligen har ordet alltid dessa egenskaper. Vi människor är inte bara alltid lika mottagliga för Guds ord.
Ibland bereder Gud oss så att vi är mera mottagliga för ordet. Gud gav mig en sådan stund på tisdagsmorgonen, den första vardagen det här året.
Jag har som vana att lyssna på bibelundervisning då jag kör bil. Bilresan brukar jag inleda med en kort bön, att Gud skulle tala genom ordet. Det är fantastiskt att alltid ger han också något. Bibelordet må då vara från vilken bok som helst.
På tisdagen då jag körde mot HVC var jag både rädd och orolig. Bönen var kanske mera intensiv än vanligt. Det är gott att tala med Gud och lämna allt i hans händer. Jag hade plötsligt fått kraftiga problem med synen och var orolig. Klarar jag av att köra hela vägen?
Jag visste inte vad som hände i min kropp och vad det skulle innebära. Då jag "på högt" valde ett bibelavsnitt och började lyssna blev jag den här gången mycket förskräckt.
Bibelavsnittet börjarde.. "Själv offras jag redan som ett dricksoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne" Medan hjärtat bultar fortsätter den lugna rösten."Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet."
Den här gången var det inte någon livshotande sjukdom, utan en ögonsjukdom, som det går att leva med. Nu har jag fått begrunda dessa ord några dagar. Jag är tacksam för de orden Gud gav mig där på vägen i Ytteresse. Jag är tacksam att jag blev påmind om kronan.
En dag är trons kamp över. Gud vet den dagen, men vi människor vet inte och skall inte heller veta den stunden. Vi kan inte ändra den dagen och stunden men ett jag vet. Då, den dagen tar Gud över, då får vi släppa taget. Då möter vi Gud.
Vårt liv är alltid i Guds goda händer och Jesus är det eviga livet. Han kämpade den goda kampen för min skull, för din skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar