Jesus, öppna du mitt öga..

Det är lördagskväll. Jag sitter på terrassen i solskenet och tänker. Tankarna går till Kristi förklaringsdag och dess texter. Tänk om vi alltid skulle få ha den nåden att se endast Jesus.

Det är ju Jesus som är vår tro. Inget annat håller, inget annat duger. Även om med honom där på berget var både Mose och Elia, även de i skinande vita kläder.

Petrus, Jakob och Johannes hade fått komma med honom dit upp till det heliga berget. Han fick förklaras inför deras ögon. Moses och Elia diskuterade med honom om Hans förestående bortgång.

Jesu uppdrag på jorden med en människas jordiska kropp närmade sig sitt slut. Han skulle snart dö. Han skulle lida syndens straff. Han skulle utstå Guds vrede över all synd.

Människornas synder måste sonas av en människa. En människa som var syndfri och hel och ren inför Gud. Ingen annan än Jesus Guds son kunde utföra den gärningen. Inte Isak, 2000 år senare, inte du, inte jag.

Han gick i döden, men Gud uppväckte honom. Döden kunde inte behålla honom. Han besegrade döden och förbannelsen alltifrån Paradisets syndafall upphävdes i och genom Honom.

Han led, han dog, han uppstod och han for upp till himmelen. Allting är färdigt, allt är berett, men vad gör vi människor, vad gör jag?

Vi tvivlar, vi kämpar på med egen kraft, vi ser så mycket annat. Tänk om vi kunde se Jesus, endast Jesus.

Jag läste just med vemod en diskussion mellan en Luthersk, bibeltrogen präst, och en bibeltrogen babtist, en som frimodigt har fört ut budskapet om Jesus, som världens frälsare och om behovet av omvändelse och trons kraft.

Men så mitt i allt käbblar man på om dopet, om bättringens nyanser, om nya födelsen, om barnens synder och så vidare. Argumenten söker man utanför bibeln. 

Jag tänker på vilsna biskopar som i högmod utarmar både kyrkans och bibelns trovärdighet och tröttar ut de präster som vill tjäna Gud.  Jag tänker på slitningar inom väckelserörelserna, på onödiga förändringar, bojkotter och självgodhet.

Tänk om man skulle se Jesus, endast Jesus. Han som inte tog bort en enda prick ur lagen, utan fullbordade den. Jag tänker på mig själv som ibland tycker att jag skriver för mycket om Jesus, som tycker att jag skriver för mycket om himlen, för mycket om Jesus återkomst. 

Vem är det som verkar i oss? Vem är det som får oss att käbbla om detaljer och ting som vi ytterst inte kan påverka. Nog, måste vi inse att det är Djävulen. Han som verkar i världen, Han som förleder till synder, Han som verkar i vår jordiska kropp.

Det tar sjukt att inse det egna fördärvet, men må det göra det. Blicken vänds till Jesus. Må han förhärligas för våra ögon, Att vi ser hans blodiga vandring, hans sargade kropp då han dör i vårt ställe. Att vi ser den tomma graven och att vi under ordet får känna hans egen goda heliga Ande.

Att vi ser att allting är klart. Att vi får nåden att älska allt Guds ord, även det som världen inte kan förstå. Att vi får avsmak för synden som kostade honom livet och som vill leda oss bort från Honom. Att vi vill vara små och Jesus får vara stor. Att vi får se honom för våra ögon där på den andra stranden.

Solen lyser över de böljande sädesfälten. Gräsklipparen har tystnat. Sabbatsfriden sänker sig..

Välsignad söndag! Må Gud ge oss den nåden att vi får se Jesus, att ögonen får vara fästa på honom och att vi får gå i hans fotspår, dit han sänder oss. Att vi orkar älska alla människor, att vi avstår från onödigt käbblande.

Behåll det goda, ha fördragsamhet med det bristfälliga, se på Jesus!