Guds hemlighet

Paulus skriver att det inte var med stor vältalighet och visdom som han predikade Guds hemlighet för de kristna i Korint.

Svag, rädd och mycket orolig hade han kommit till dem. Ändå hade just han fått sin teologiska skolning vid den vise Gamaliels fötter.

Paulus hade gjort ett beslut att i sin tjänst i Korint inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.

Paulus ville inte bygga på mänsklig visdom. Han ville förlita sig på Guds Ande och på Guds kraft.

Paulus och hans medtjänare ville inte att Korinternas tro skulle bygga på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

De talade om en vishet som är fördold för den här världens härskare. Men en vishet, som Gud redan innan tidens början hade förutbestämt till vår härlighet.

Vi känner något, Paulus säger vad skriften vittnar om:

- något som ögat inte sett.
- något som inte örat hört.
- något som människohjärtat inte kunnat ana.

Psaltaren vittnar om att på samma sätt som hjorten trängtar efter vattenbäckar så längtar själen till Gud, till Guds ord, det enda som kan släcka själens längtan.

Sångaren frågar: När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
- - -

Min Gud, jag tänker på dig även om jag ej sett Jordans land och Hermons höjder. Endast i anden har jag varit på ditt höga berg.

Endast i fjärran har jag hört dånet av dina vattenfall. Låt därför ditt ljus och din sanning leda mig till ditt heliga berg, dina boningar.

Att jag än en gång får gå till ditt altare, till Gud min glädje och fröjd.

Mitt hopp står till Gud. Jag skall åter få tacka honom, min frälsning och Gud. Nej, mänsklig vishet vet inget om Gud. Mänsklig vishet vet inget om blodet som rann ner för korsets stam.

Anden målar med ordet en bild av honom som kom ner till jorden för att fullborda allt. Han som for upp till himlen för att bereda rum. Han som har det eviga livet.

Jesus Kristus, korsfäst för min skull och uppstånden som den förste. Han som leder över berg, genom djupa dalar, hem till Gud.