lördag 1 juli 2017

Den som befäster oss och er i Kristus

Gud är god. När du får gå till postlådan en sommarmorgon i juli kan du inte undgå att se det. När fåglarna sjunger i de höga träden . När luften är klar och vinden leker i lönnarnas bladprakt. När syrenen ännu blommar och du känner doften.

När du öppnar mittbladet i tidningen och läser Bibelordet:

Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus...

Hjärtat säger amen. Hjärtat som fått känna sunnanvinden i från Paradiset.

Hur var det då med Aposteln. När fick han orden ifrån Gud?

Paulus skrev brevet från Makedonien, antagligen 56 år efter Kristus. Han befinner sig alltså i Europa.

Paulus vittnar om hur Gud tröstar i all nöd. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får.

Aposteln vill dela både lidanden och tröst. Paulus hade fått utstå enormt lidande i Asien. Han hade inom sig redan dödsdomen. Han kunde inte förlita sig på sig själv, utan endast på Gud som uppväcker från de döda.

Ur en sådan dödsfara blev han räddad och vet att han kommer att bli räddad. Han skriver:

- SÅ KOMMER MÅNGA MÄNNISKOR ATT TACKA GUD FÖR OSS, FÖR DEN NÅD VI FÅTT.

Tack Gud för Nåden. För Nåden som du lät Paulus se och för nåden vi får leva i!

Vi är tecknade med Guds sigill. Gud har gett oss Anden som en handpenning. Vi blir befästa i Kristus.

Dessa tre män, som jag skrev om i går. De som Abraham fick möta och som talade: Så säger Herren..

Sunnanvinden når oss. Paradiset är inte långt borta. Öppna ditt hjärta och låt Evighetens sommarvind uppliva dig.

Det finns något bortom syrendoften, bortom fågelsången och lönnarnas prassel.

Det finns ett evigt hem hos Gud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar