En frukt av evangeliet

En levande tro är en frukt av evangeliet förkunnar den åldrige predikanten med värme. Han hänvisar till Romarbrevets 10. kapitel: Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 


Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.

Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

Gud är god, en välsignad arbetsvecka i tron på den uppståndne!

Ett dystert kapitel

Esra beskriver i de 9 första kapitlen i Krönikeboken kung Salomos liv och tjänst inför Herren. Jag blev faktiskt förvånad då jag strax före läst om honom i Kungaboken. Det 11 kapitlet i Kungaboken är och var verkligen ett dystert kapitel. Med sorg måste man läsa det.

En helt annan bild förmedlas däremot i Krönikeboken. Men hurudan är inte människan då hon blir upprättad i Herren Jesus, Davids son. Där Guds Ande får verka är det ljus och frid. Där råder frid och ro.

Men 1 kapitel av 20, det elfte kapitlet i Kungaboken visar vad en människa är, vad även den visaste människan är och blir då hon avfaller från Gud. Då är det dystert, sorg och mörker.

Herre låt oss vandra med Dig, under strömmen av blodet alla vara livsdagar.

Och se, det var en dröm

Ibland upplever du något riktigt starkt. Du lever med i det som sker. Sedan plötsligt vaknar du, och se, det var en dröm.

I vissa drömmar är färgerna himmelska. Det påminner om jorden, men du inser då du vaknar att det du såg, det du upplevde, var en förnimmelse av något ovanjordiskt. 

På jorden växer inte stora tallar i meter djupt vatten. På jorden är inte botten i Sandviksjön fast och vattnet klart och rent. Nej vattnet är inte heller varmt om hösten.

Men månne inte en landkrabba kan simma i himlen, åtminstone finns det väl ingen fruktan att du inte bottnar. I himmelen är det annorlunda.

Du får se Jesus. Honom såg jag inte heller i nattens dröm. Jag tänker mig att Gud någon gång i drömmar kan styrka tron och visa något av det himmelska, kanske något av Abrahams sköte, tillståndet före Uppståndelsen.

Vilka uppgifter har vi då i himlen? På ett ställe står det att vi skall regera som konungar. På bibliskt språk betyder väl det ändå att tjäna. Vi skall tjäna Jesus i himlen. På så vis är vi där änglalika. Änglarna har ju också olika uppgifter och är olika individer.

Men de är inte återlösta, vilket du och jag är den dag då evighetens klockor börjar ringa. Ja något, som inte ens uppstått i mina tankar, något bättre än de vackraste drömmar har Gud berett där.

Där tjänar helgonen, de gamla martyrerna tillsammans med barn som tidigt gått hem Herren Jesus. Där får även jag en dag tjäna Honom, men utan vånda, ängslan och fruktan, utan kalla känslor. Ja i idel glädje och fröjd och ingen synd och sorg finns mera. Inte heller någon saknad och besvikelse.

Kan någon här på jorden ha det bättre än ett Guds barn, som har allt det härliga framför sig? Det väntar så mycket härligt där borta..

I kamp för tron

"För alla helgon som i kamp för tron, stått fast mot världen och nått himlaron" Lyssna, i fjärran tonar deras Segersång!

När Johannes ser Guds tjänare vid livets flod ser han att de bär Guds namn på sina pannor. Under färden genom livet, under seklernas gång kunde de för Jesu skull stå fast mot världen.

De var inte av världen, men de vandrade genom världens riken till sitt fäderneland. De valde förtryck framom kortvarig njutning av synden. De vandrade bestrukna med Lammets blod och fördärvaren kunde inte röra dem och ta deras tro.

De var svaga men fick kraft. Världen var inte värdig att ta emot dem. Genom öknar och bergstrakter ilade de mot det som var dem utlovat.

Tillsammans med oss skall de nå fram till målet.

Församlingen i Babylon (1)

I dagens bibelläsning enligt Henriks bibelläsningsplan får vi dyrbara hälsningar från församlingen i Babylon. Benämningen Babylon uppfattas vanligen som ett symboliskt namn för Rom där Petrus uppehöll sig en kort tid senare delen av sitt liv. Det är intressant att notera att Petrus antagligen bara var en kort tid i Rom. Petrus stora uppgift var bland judarna, medan Paulus var hedningarnas apostel.

Petrus kastas i fängelse i Jerusalem ungefär år 45 (Apg 12:3-4). Vissa bibelforskare menar att Petrus fru skulle ha lidit martyrdöden innan det. År 49 var Petrus fortfarande i Jerusalem, denna gång deltog han i apostlamötet (Apg 15). 

Cirka år 51 var han i Antiokia i Syrien där Paulus tillrättavisade honom eftersom han inte ville äta med hedningar. Cirka år 66 finner vi honom i staden Babylon bland judarna (1 Pet 5:13).

Paulus och Petrus verkade antagligen inte samtidigt i Rom. Det sägs att efter att Paulus varit fängslad i två år så släpptes han. Men cirka fyra år senare (kanske år 65) blev han åter fängslad i Rom. Den här gången fick han framträda inför Caesars tron och dömdes till döden. Paulus beskriver detta ganska utförligt i Andra Timoteusbrevet. 

Paulus skriver i 2 Tim 4:16 ”När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Gud hade antagligen ganska olika scheman för dessa trogna tjänare. Men båda gav de sitt liv för evangeliets tjänst, de föll båda i Babylon. Johannes fick sedan på Patmos se skökan, kvinnan som var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod.

Johannes liv sparades, Luther räddades 1500 år senare. Rom har aldrig varit någon trygg plats för Guds barn..

Åttahundra tusen ljusår härifrån

Arthur Eriksson sjunger om en fridens boning åttahundra tusen ljusår härifrån. En handsbredd ifrån oss finns Guds eviga värld.

Det var intressant att läsa idag om forskare som undersökt ett enormt svart hål i vår egen galax Vintergatan, 26 000 ljusår härifrån. Man har kommit till att tiden står stilla därinne.

Nej, jag tror inte att det är där vi skall fira evigheten. Däremot är det intressant att forskare hittar en plats där tiden står så gott som stilla. En plats där det finns en sådan väldig kraft att den drar allting till sig.

Det visste redan gudsmannen Mose. Gud har satt evigheten och en längtan dit i människans hjärta. Vägen dit är Herren Jesus!

En stad i himlen

"Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud för han har berett en stad för dem"

"Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.  Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis."

"Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.  Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

Till en sådan stad är vi på vandring. om en sådan stad har vi hört av Jesu sändebud.  

"Apostlar gick ut

med budskap till folken att Kristus är Gud.

De lade ett hav mellan makternas hot

och livet i tro på Guds mäktiga Ord"