I Herrens händer

Guds händer, de händer som format människan av jordens stoft. Gud, han som   blåste in livsande i den första Adam.

Samma Gud sände sin son till Jorden. Genom den Helige Ande blev Jesus till i Marias sköte.

Gud visste, sonen skulle dö för ett syndigt människosläkte. Gud såg, släktet var utan Herde. Söndriga, sjuka, ja för alla öppnade han en port.

Gud uppväckte sin son för att vi skulle få leva. För att vi skulle bli fria från syndens smitta. För att vi skulle kunna älska. För att vi skulle kunna trösta. För att vi skulle kunna ge ett glas vatten.

Jesus han går dit, vart vi aldrig hann. Jesus vet, det vi aldrig visste. Jesus ser det vi aldrig såg.

Jesus, Guds utsträckta händer. Jesus tröstaren i nöden. Jesus hoppet i döden.

Jesus ge oss öppnade ögon. I dina händer, min Herre och min Gud.

Ske din vilja såsom i himmelen, så och och på jorden.

I bönen Fader vår ber vi om att Guds rike skall komma. Vi påminns om att vi får be att Guds vilja skall ske. Vi ber om att han skall förlåta oss våra skulder, om bröd för dagen.

Vi ber om att bli bevarad för frestelser, att Gud frälsar oss från det onda. Vi påminns om att Hans är riket, makten, härligheten.

Ja i evighet. Den bönen är vår tröst även denna dag, dessa dagar då vi förundras.

Josafats dal

Profeten Joel har en märklig profetia i sitt tredje kapitel. Jag förstår den inte riktigt. Han skriver om de dagarna, om den tiden då han gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap. När han håller dom över Israels fiender.

Han samlar dem och för dem ner i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Hednafolken smider plogbillar till svärd. Skaror på skaror samlas i Domens dal. Herrens dag är nära. Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras.

Ja, vi har faktiskt i dag en av de dagar då himlen och jorden bävar. Men även idag är Herren en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn.

Månne vi inte lever i de dagar då vi får lyfta blicken uppåt. Vi vet inte tiden eller stunden, men klockan tickar. Jag förundras, men vill förlita mig på Herrens löften. Herren bor på Sion. Blodskulden är utplånad.

Jona predikan / Jerusalem, Jerusalem

Jag lyssnade igår på undervisning om profeten Jona. Sanningens son som fick en uppgift av Gud. Jona visste att Guds ord är sanning. Han visste även att hos Gud finns nåd?

Sanning och nåd. Nåd och Sanning. Det som världen har så svårt att förstå. Det som får en profet att bäva. Gud är helig. Han ändrar sig aldrig. Hans ord ändras inte. Men hos Gud finns det nåd. Nåd i och genom Jesu Kristus.

Guds ord visar på denna nåd. Vi får visa på denna nåd. Land, land, sök din Gud. Herre bevara och välsigna. Tack gode Gud!

Det är gott då en stad vänder om. Gud gav Nineve 120 år. Noa predikade 120 år. Idag vilar världens blickar på Finland. Idag betraktar Gud Finlands folk. Herren Jesus står bredvid.

Men framför allt vilar Världens blickar på Jerusalem. Staden den evigt klara. Staden där Jesus skall stå, med sina fötter på Oljeberget.

Herren samlar alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden intas. Halva staden förs bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.

Sedan skall Herren gå i strid med dessa hednafolk. På den dagen står han med sina fötter på Oljeberget, som brister. Då skall Herren min Gud komma och alla heliga med dig. Ljuset blir borta, dagen förmörkas. En särskild dag, känd av Herren. När aftonen kommer blir det ljust.

Välsignad självständighetsdag! Vi ber för vårt land. Vi ber för staden Jerusalem. Vi ber för Herrens folk. Vi ber i Jesu Namn.

Hos Gud finns nåd. Hans namn är Jesus!

På Sions berg / och i Jerusalem

Mina tankar har idag även gått till profeten Joels bok. Joel profeterar om eld, blod och rökpelare. Tecken som skall synas både på jorden och på himmelen.

Solen vänds i mörker, månen i blod. Innan Herrens dag kommer. Men Joel får även se skaran. På Sions berg och i Jerusalem skall det finnas en räddad skara.

Så som Herren har sagt, bland kvarlevan som Herren kallar. "Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Herren kallar. Guds församling höjer den blodröda fanan. I hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod. Och uti hans dyra sår har vi ständigt jubelår.

Se så går det hem på Nåden. Tills vi står i himmelen. Tjänsten tar en dag slut. Natten kommer, ingen kan då verka.

Idag känns det så lätt. "Vila dig en liten tid" Salig är den som håller ut och hinner fram till 1335 dagar.

Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände.

Sådana tankar ger Gud mig idag. Varför frågar jag?

Dagen, de dagar då jord och himmel möts

Herren Jesus är uppfyllelsen av gamla testamentets profetior. I Jesus uppfylls alla profetior. Johannes ser Lammet ta bokrullen ur Guds hand. Ur handen på honom som sitter på tronen. (Upp. 5)

Det är märkliga, mäktiga saker som sker där vid tronen. Fyra väsenden, 24 äldste faller på knä inför det slaktade Lammet. Där står de nu på knä. Harpan har de i ena handen, lovsången ljuder mäktigt " hav tack käre Jesus" "hav tack käre Jesus". I andra handen har de gyllene skålar.

I de skålarna finns de heligas böner, Herre förbarma, Herre fräls, kom Herre Jesus.

Men sången är en ny sång, en sång full av förväntan. I Anden kan vi höra evighetens klockor ringa. Det är Sabbatsafton, klockorna ringer in Guds barns eviga sabbatsvila.

Hör du klangen? I evigheten ringer den redan. Vi kan inte höra den ännu här nere, men på jorden går det som Gud sagt  i uppfyllelse. Likt basuner bryter lovsången till Lammet fram i himmelen. På jorden pågår födslovåndorna.

Det första sigillet bryts, det andra, det tredje, det fjärde, det femte då martyrernas själar ännu suckar, det sjätte och det sjunde.

Ja, det sjunde, då är det färdigt. Då tågar Guds barn in i himmelen. Då hör vi den sista klangen, av tidens helgmålsringning. Festen börjar i ett nytt Jerusalem.

Gud

Jag tänker på Gud, men hittar inte riktigt orden. Gud är suverän, allsmäktig. Han uppenbarar sig via ordet. Frälsningens väg uppenbarar han ju så klart.

Men jag stannar ändå vid förundran. Igår hörde jag i Timos predikan hur allt som han sagt i sitt ord går i fullbordan. Han är ju inte begränsad av tiden. Han vet den dag då evigheten börjar. Ja han är från evighet till evighet.

Men han levde även som mig, som en människa i drygt 30 år. Var det kanske 35 år? Han känner mig, han har räknat mina dagar. Han vet hur de alla ser ut.

Han vet hur trött jag är, trött men förnöjd. Han vet mina tankar. Han vet att jag förundrar mig. Ja i min förundran finns tacksamhet, ödmjukhet. Jag måste nog gömma och begrunda i hjärtat. O store Gud!

Låt mig förstå något av din storhet..