Profeten Joel har en märklig profetia i sitt tredje kapitel. Jag förstår den inte riktigt. Han skriver om de dagarna, om den tiden då han gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap. När han håller dom över Israels fiender.
Han samlar dem och för dem ner i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Hednafolken smider plogbillar till svärd. Skaror på skaror samlas i Domens dal. Herrens dag är nära. Herren ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras.
Ja, vi har faktiskt i dag en av de dagar då himlen och jorden bävar. Men även idag är Herren en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn.
Månne vi inte lever i de dagar då vi får lyfta blicken uppåt. Vi vet inte tiden eller stunden, men klockan tickar. Jag förundras, men vill förlita mig på Herrens löften. Herren bor på Sion. Blodskulden är utplånad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar