Försonade med Gud

 Under arbetsveckan som ännu fortsätter idag har jag haft möjligheten att på morgonen i bilen lyssna till bibelläsningen från andra Korintierbrevet.

Det har varit fina stunder och mycket skulle jag ha velat memorera. Vi har ett mäktigt och levande Guds ord att ösa ur.

I kapitel 5 fick vi höra: "Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 

Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

När en människa är försonad med Gud vill hon inte kritisera Guds ord. Men många är inte försonade med Gud och då tror man sig ha råd att strida mot Honom.

Människor som säger sig vara kristna kan bli så förvillade att man gör Gud till en regnbågsgud, en självgjord avgud som är något helt annat än han som benämner sig som Israels Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som i begynnelsen skapade himmel och jord.

Som skapade människan till man och kvinna, till sin avbild.

Som i Kristus försonar världen med sig själv och genom sina tjänare vädjar till människorna att låta sig försonas med Gud.

"Försonare som färgar röd den väg där du går fram. I dina spår blott trygg jag går, du blödande Guds lamm."