Förkastar Gud en människa? (1)

Förkastar Gud en människa här i nådens tid? 

Gud förkastar inte. Guds ord kallar till bättring och omvändelse.

Människan däremot kan förkasta Gud och bedöva sig själv för Guds kallande röst. 

I Hebreerbrevet kapitel 4 läser vi: "När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 

Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 

Det är vi som tror som går in i vilan. 

Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.

Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: 

Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad." (1-6)

Olydnad är en trolldomssynd. Kung Saul fick höra att han var förkastad av Gud. Att Gud därför hade förkastat honom. Profeten Samuel vittnar: "för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi."

Men nu vittnar ordet om ett löfte om att få komma in i Guds vila finns kvar. Må då ingen gå miste om vilan, om nådelönen himmel och salighet..

Man kan alltså mista lönen och gå förlorad. Vi har ingen nytta av evangeliet om vi inte tar emot det i tro.

Vi har heller ingen nytta av Guds ords varningar om vi inte tar emot dem i tro. Gud vill forma oss genom sitt ord. När Ordet tas emot i tro smälter vi samman med det.

Guds ställer oss på Ordets grund. Och han låter oss stå orubbade på den grunden även i den yttersta tidens stormar.

Ordet förändras inte av att människor förkastar det. Guds ord står orubbligt fast på den yttersta dagen..