I väntan på Guds dag

Ur första Korinterbrevet 15: 

"Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 

Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 

Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 

Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande. 

Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.

Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen.

Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 

Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild."

Som fortsättning på föregående får vi här läsa om hur det jordiska är jordiskt. Och Skriften vittnar om att jorden med dess ting förgår. Den här jorden nöts ut. Den vecklas i hop som en mantel och byts ut.

Petrus skriver: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse." 

De som påstår detta bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten, i kraft av Guds ord. 

I vatten och i kraft av Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 

Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda."

Och vidare skriver han: "Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.

Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. 

Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte."

Guds löften står fasta. Vårt hopp är inte förankrat endast vid det som finns på den här jorden när vi lever i tro på Jesus.

Glatt och med förtröstan har vi blicken fäst vid Jesus. Hans återkomst förvandlar de som väntar på Honom i tro.

Han dröjer inte. Han kommer snart säger Han själv i sitt ord. Och under väntetiden får vi vara i hans tjänst. Vi har en uppgift här på jorden. Den får vi fullborda under hans ledning.

Men nog får vi se framåt. Likt Mose får vi ha blicken vänd mot lönen. Den lön som är av nåd, inte av förtjänst är ofattbart stor.

Hemma hos Gud..