Jesus lyfter av bördan

 Dagens andakt av Luther tangerar det som Hebreerbrevets författare lyfter fram. Så här skriver Luther i orden för den här dagen:

"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor (Matt. 11:28)."

Orden ”arbetar och tyngda av bördor” syftar – även om man skulle kunna förstå dem som alla slags svårigheter – egentligen på vårt samvete, som är sorgset och oroligt utan Jesus. 

Tänk därför inte på hur värdig du måste vara för att få komma till honom! Han säger ju: Ni som är tyngda av bördor. 

Med det menar han synd, ångest och bekymmer eller vad det nu är som tynger ett samvete. 

Han ger inte bördorna något särskilt namn. Han säger inte: ”den eller den bördan” utan helt enkelt: Ni som är tyngda av bördor. 

De visa och kloka går sin väg fram hur säkra som helst. De lever lugnt sitt liv utan bekymmer. 

De kristna däremot måste alla stunder kämpa med sina synder och sitt samvete, sätta sig upp mot djävulen och stå ut med allt ont som världen gör mot dem.

Men tänk ändå, vilken märklig inbjudan detta är! Varför kallar inte Jesus till sig de starka, friska, rika och lärda? 

Varför vill han ha att göra med de fattiga, arbetande och dem som bör på tunga bördor? 

Det vill han göra därför att det gläder honom. 

Hans rike är egentligen ett sjukhus, där Jesus själv är den ende läkaren. Därför kallar han till sig dem som arbetar och bär på tunga bördor. Han har ingenting att göra med de friska." (Citatet slut)

Mäktiga ord. Det gläder Jesus att ha att göra med dig. Han bär med glädje dina bördor. Han lyfter bort bördan som blir för tung för dig.

Luther lyfter här fram syndens verkliga väsen. 

Vårt samvete är ängsligt och oroligt utan Jesus. Otro är modersynden. 

Jag skrev i föregående om att ha blicken fäst vid Jesus är att umgås med hans ord. Guds ord innehåller både lag och evangelium.

Vi behöver båda. 

Vårt lutherska arv vittnar om att i en kristen människa pågår en kamp mellan den gamla och nya människan.

Tanken att en kristen människa skulle vara syndfri är osund och obiblisk. Det håller helt enkelt inte.

Vi håller blicken fäst vid Jesus därför att vi behöver Honom. Jesus bär vår synd och syndfullhet varje dag.

När vi får följa Jesus som syndare. Som av synden slagna, som sargade, men återupprättade av Jesus och rena i Honom.

Då orkar vi löpa vårt lopp. Då blir stegen lätta då Jesus bär våra bördor.

Då fästs blicken vid Jesus. Vi tackar Gud för hans godhet att vi får följa hans älskade Son.

Tack Jesus för att du stannade och delade ditt ord den här morgonen. 

Tack för att du förklarar när vi inte förstår och riskerar att fästa våra ögon på annat än dig.