"O Gud, min Gud, vad jag är glad! En dräkt jag fått av dig, som passar för den nya stad dit du har kallat mig." (Sions sånger 232)
Sångförfattaren Lina Sandell fick känna den himmelska glädjen redan här nere. Glädjens källa var Herren Jesus. Han hade klätt Lina i den dräkt som passar i Guds stad.
Den nya staden, Guds stad. Vi får glädjas över att Gud kallat oss dit. Aposteln Petrus skriver i inledningen till sitt andra brev:
"Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi. Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus."
Jesus kläder sin brud. Klädnaden är fullkomlig. Dräkten är beredd i hans eget blod.
Under veckan har jag tänkt varför vi ibland inte orkar glädjas. Likt Israels barn sätter vi våra harpor i pilträden. Vi förmår inte sjunga Sions sånger i ett främmande land.
Petrus lyfter fram hur vi får befästa kallelsen och utkorelsen genom att allt mera lära känna Jesus. "Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike."
Petrus var på väg till staden. Han kände hur uppbrottet var nära. Men han ägde dräkten. Hans misslyckanden och fall var bakom.
Kanske han redan hörde den höga stadens sång. Skulle vi då inte glädjas då vi av Guds stora nåd fått en plats i Guds eviga rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar