Därför får vi och därför behöver vi lyfta blicken. Inför sitt uppbrott konstaterar Aatu Laitinen: "Jag är aska och stoft, jag är synd i var lem. Kan du dock giva mig ett hem?"
Vårt högmod tycker inte riktigt om den här beskrivningen av vårt tillstånd. Men vi får komma ihåg att det här också är Guds syn på människan.
I människan utanför Kristus och hans försoning finns inget älskvärt. Men Gud älskade. Han älskade och upprättade i Kristus.
Gud har inget problem med syndare som ser sin synd och kommer till Kristus Jesus. Där iklär han oss sin rättfärdighet, sin Sons rättfärdighet.
Som kristna har vi en benägenhet att söka en "bättre" kristendom. Ett tillstånd där vi genom vår strävan har kommit litet längre på vägen.
Men det här är endast en illusion. Luther talar om att vi bedras av den "vita" djävulen. Det låter så fint och gott att bli som Gud.
Månne det inte är här som vi har trons kamp. Att alltid som syndare komma till Gud. Att bekänna vår synd och syndfullhet i förtröstan på Jesu Kristi verk.
Vi får låta Gud ta över. Genom Jesus Kristus får Gud fullborda sitt verk. Och det gör han då Jesus för oss till himlen..
Men dit finns endast en väg och Jesus är den vägen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar