"Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet, om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
Gud bor där inne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr." (Psaltaren 46: 3-6)
Det är en enorm skillnad på det dramatiska som sker i början av texten och ron och harmonin i slutet.
Jag tänker på strömmen med dess glädje. Flödet ger glädje åt den Högstes heliga boning. Guds stad vacklar inte. Gud hjälper den när morgonen gryr.
Gamla testamentets heliga sökte staden. De såg staden i fjärran.
Gud hjälper den när morgonen gryr..
Gud hjälper. Det är trösterika ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar