Guds välsignelse över Israel

Vid soluppgången vid Jabboks vad ber Jakob om Guds välsignelse. Och ängeln som han hade brottats med, Gud själv välsignar honom.

Efter mötet är Jakob en annan människa. Han bär nu också ett annat namn - Israel.

Guds välsignelse är annorlunda än en människas välsignelse. 

När vi är Faderns välsignade är vi på hemväg. Ikväll skall vi om Gud så vill fira en liten stund inför ordet.

I tankarna kommer Jakobs psalm: "Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege rest upp emot skyn. Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig."

Solen går upp

I mina tankar har varit förra söndagens gammaltestamentliga text. Den har surrat i mitt sinne igår. Texten handlar om patriarken Jakobs hemfärd och hans nattliga möte med ängeln vid vadstället.

Nu på skottdagen finns det ingen speciell text i bibelläsningsplanen. En dag utan Guds ord skulle inte vara bra. 

I Moseboken läser vi om hur Jakob ser solen gå upp: 

 "Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 

Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob". Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat."

Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.

Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."

När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp."

Solen går upp över sjön i Tiberias (oktober 2022)

Frukta inte!

" Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. 

Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 

Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 

Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut."

Lukas lyfter fram Gabriels ord om hur Jesu rike är ett evigt rike. I ett sådant rike behöver vi inte frukta.

Gud är god, om än mörkret är mörkt. Jesus är världens ljus.

Ett oförfalskat Guds ord

Förra lördagen hade jag möjlighet att studera kyrkohistoria. Jag slogs över hur mycket eländigheter det har förekommit under kyrkomöten under 2000 års tid.

Ändå har Gud i sin stora nåd och i enlighet med sina löften bevarat trons grund fram till våra dagar. Vi har ett oförfalskat Guds ord mitt i bland oss. Vi finner det på bibelns blad.

I Judas brev finner vi ett kraftigt fördömande över ogudaktigt leverne bland kristna. Han jämför med de änglar som övergav sin rätta hemvist och gick med i djävulens uppror:

"Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under. 

De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna. 

De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum, de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt. 

Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: "Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom."

I Guds ord finner vi också kraftig varning. Det är förödande att avvika från den frälsande tron. Guds ord varnar mycket kraftigt för falska lärare.

Att förneka Jesus

I bibelläsningen enligt folkbibeln nådde vi igår fram till Judas brev: 

"Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 

Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

I församlingarna hade man börjat förvanska Guds nåd i Jesus Kristus. Genom att man levde i utsvävningar förnekade man Jesus och ställde sig därför utanför frälsningen.

Hur skall man i församlingarna förhålla sig till sådant, att gudlöshet får fotfäste i församlingen.

Mycket problematiskt blir det om de gudlösa personerna kommer i ledande ställningar i församlingen. 

Judas verkar utgå ifrån att tron på Jesus bevarar. Det framgår av inledningen: "Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror, till dem som är kallade och älskade i Gud, vår Fader, och bevarade i Jesus Kristus. Må barmhärtighet, frid och kärlek i allt rikligare mått komma er till del."

Nog är det en mäktig inledning. Ett Guds barn är kallad och älskad i Gud. Guds barn är bevarade i Jesus Kristus. Hos honom finns barmhärtighet, frid och kärlek.

Ja Jesus är barmhärtighetens, fridens och kärlekens källa.

Vi får tacka Gud för det kraftiga och tydliga budskapet i Judas brev..

Bortom döden

"Gå runt Sion, vandra omkring det, räkna dess torn! Ge akt på dess murar, gå igenom dess palats, så att ni kan berätta om det för ett kommande släkte.

Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han skall leda oss bortom döden." (Psaltaren 48)

Förra veckan besökte jag min fars grav. Allting var täckt av vit snö. Försiktigt grävde jag fram stenen med händerna. Snön var kall.

Där i stillheten kom tårarna. Pappa vilar hos Gud. På uppståndelsens morgon ses vi igen. I mina tankar kom en dröm från snart 20 år sedan.

I drömmen var jag i en annan värld. Där rådde en frid. Jag förundrades över med vilken lätthet pappa rörde sig. 

Drömmar är drömmar, men pappa var där. Där var också trons kämpar från min tid. 

Vi har ett fast Guds ord att gripa tag i. Den som tror på Jesus skall leva om än han dör.

"Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång". Där kommer vi att ha kvar den personlighet Gud gett oss. Men vi är också präglade och omformade av Jesus som gav sitt liv för att vi skulle få leva.

Jesus upptäcker eller förvandlar oss på den yttersta dagen. Tron på Jesus leder oss bortom döden. Och tron byts i åskådan..

En ny jord

Guds ord nämner tre gånger om en ny jord. Ofta talar vi då om himlen. Men vad säger Ordet om den nya jorden?

Redan profeten Jesaja får se den nya jorden: "Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.

Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd."

Allt som Gud skapar är gott. Här på jorden ser vi ofta tillbaka och delvis även med vemod, om än vi tackar Gud för det som varit. På den nya jorden verkar vi leva i nuet. Guds ord talar om evighet. Från evighet till evighet.

När Jesaja vittnar om den nya jorden är döden inte ännu besegrad och övervunnen. Är det därför som han skriver att "Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen." (Jesaja 65:20)

Skrift skall förklaras med skrift. Vi läser vidare om den nya jorden. Petrus skriver: "Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte."

I denna väntan lever vi idag. Och vi vet att vår väntan varar endast en kort liten tid.

Det är nu ett dygn sedan jag påbörjade skrivelsen om den nya jorden. På något sätt inser jag att för att kunna ta budskapet till oss om en ny himmel och en ny jord måste vi tro på uppståndelsen. Att Jesus uppstod ifrån döden. Att de som dött i tro på Jesus kommer att uppstå. 

Den nya jorden är bortom tiden. Den finns där hos Gud. Vi har ett löfte från Gud som vi får gripa tag i.

"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.

Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 

Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." (Uppenbarelseboken 21)

På den nya jorden bor Gud hos oss och vi är hans folk. Nog har vi något att se fram emot. Han skall leda oss bortom döden..

Petri sista ord

"Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen."

Tänk att vi i dessa dagar får växa till i nåd och kunskap om vår Herre. Vi får allt mera lära känna Jesus Kristus.

 

Konung David skriver i herdepsalmen "Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över."

När han kommer!

" När han kommer, när han kommer att samla de sina, sina kära, sina trogna en gång i sin famn liksom morgonens stjärnor de då skall få lysa i hans krona för evigt och sjunga hans namn.

Till sitt rike skall han samla de pärlor han vunnit. Alla lammen skall han samla en gång i sin famn. 

De små barnen, de små barnen som älskar sin Jesus, som juveler skall han samla en gång i sin famn." (Sions sånger 55)

Jesus kommer snart tillbaka. Det är den tidsrymd han ger i sitt ord. 

Igår tackade vi i bönehuset för vår åldriga syster i tron som nu är hemma hos Jesus. Hennes tjänst här i tiden är över. Hon fick en mäktig tacksägelsefest då söndagsskolbarnen också sjöng några sånger.

Sorlet efteråt var som på Jerusalems gator. Profeten Sakarja skriver: "Så säger Herren Sebaot:

Än en gång skall gamla män och kvinnor finnas på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull. Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker där.

Så säger Herren Sebaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot."

När jag tänker på synen ser jag också något av livet i det himmelska Jerusalem. Tänk när Jesus samlar alla de sina där i den himmelska staden.

I Anselms sång sjunger vi om glädjen i det himmelska Eden: "Alla helgon som gått på vår jord och de gamla martyrernas rad med små barn, vilka tidigt gått hem, lovar Gud i den gyllene stad. Uti Eden en gång, uti Eden en gång, vi får smaka den eviga ro när i Eden en gång vi får bo"

Tänk när Noa, Abraham, Enok, Paulus, Petrus, de små barnen som Herodes dräpte tillsammans med de som levde i tro vid hans återkomst tågar in i den eviga staden.

Tänk att du och jag en gång skall vara med..

Vid tacksägelsebönen över Mona sjöng de små barnen om hur Jesus kallat även dem. Även de har en plats i Jesus famn. 

Gud är god!

Mina älskade!

"Detta är redan det andra brevet som jag skriver till er, mina älskade. I båda har jag genom mina påminnelser velat väcka ert rena sinne, så att ni tänker på vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni hört era apostlar förkunna. 

Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och frågar: "Hur går det med löftet om hans återkomst?"

Aposteln Petrus lyfter fram människor som är drivna av sina begär. Han verkar här syfta på andligt döda människor. Synden har blivit fullmogen och lett till döden.

Det är alltså ett förskräckligt tillstånd där man förnekar Jesus och är så förblindade att man vågar hävda att Jesus inte uppfyller sitt löfte.

Man förnekar det budskap som profeter och apostlar och Herren Jesus fört fram.

Världens smitta

"Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 

Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 

Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya, och tvättat svin vältrar sig i smutsen."

I bibelläsningen från Petrus brev lyfter aposteln fram världens smitta. Tidigare lyfte han fram det fördärvliga livet i Sodom: " Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 

Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde."

Den ogudaktiga världen prisar ett ogudaktigt och lössläppt liv. Hur kan då en kristen bli bevarad från världens smitta. 

Jag tänker att insikten om att synden, olydnaden mot Guds ord är dödlig är både god och hälsosam.

Mot världens smitta har vi också något som är både förebyggande, bevarande, läkande och livräddare - Jesus och Guds ord!

Fridens Gud

Dagens bibelord i ÖT för oss till Romarbrevets 14. kapitel där Paulus skriver:

"Och jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med Kristi välsignelse i fullt mått.

Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. 

Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att hjälpen jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga.

Då ska jag med glädje komma till er, om Gud vill, och vila ut tillsammans med er.

Fridens Gud vare med er alla. Amen."

Guds vilja, fridens Guds vilja är att församlingen skall vara en plats där den kristne får vila ut och få krafter och mod att kämpa trons goda kamp.

Trons kamp är god för den leds av Jesus genom Guds ord..

Rentvättade

"Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Så skriver aposteln till korinterna i sitt första brev. Han hade nämt tio synder som korinterna levde i tidigare.

Men ett kristet liv är ett annorlunda liv. Vad det handlar om skriver han litet senare i slutdelen av kapitel 6:

"Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte! 

Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. 

Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.

Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. 

Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? 

Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!"

Ära då Gud med er kropp. Ärar vi Gud med vår tunga genom att tala Guds ord eller baktalar vi eller talar vi illa om någon.

Blir Gud ärad om vi gör oss till företalare för omoral och köttslighet?

Hur är det med en kyrka som nu i åratal har satt ner nästan all energi på att hitta på "lösningar" för att omforma det av Gud instiftade och av Jesus bekräftade äktenskapet mellan man och kvinna.

Jag kunde ställa många frågor till mig själv och andra.

Människan kan tro att hon tjänar Gud fastän hon tjänar djävulen.

Om vi förstår vad det senare innebär skyndar vi nog oss till bättring och omvändelse.

Tiden är kort, men Evigheten är lång. Jag tror inte att någon vars ögon har öppnats vill tillbringa Evigheten på det ställe dit djävulen blir bortvisad.

Det är allvarligt att vara människa. För människan kan gå förlorad, om än Guds vilja är att alla skall bli frälsta. 

Gud är god. En lång arbetsvecka går mot sitt slut. Men om vi får vara nära Herren härdar vi ut.

En evig ro och vila

"Där finns ej sorg, där finns ej nöd, var tår avtorkas där, och syndens lön, den bittra död, av liv uppslukad är där jordens trötta vandringsman för evigt ro och vila fann."

Aatu Laitinen skriver i en sång:

"Lyft dig, min ande, från jordens strid upp till himlen, Guds eviga frid. Jag är aska och stoft, jag är synd i var lem. Kan du dock giva mig ett hem?"

Gud har berett ett hem i himlen. Det ger han oss i Jesus Kristus.

Tack gode Gud!

Själarnas frälsning

Herrens tjänare Judas skriver i slutet av sitt brev: "Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 

De sade till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär." 

Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. 

Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. 

Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. 

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. 

Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet."

Herrens broder Judas lyfter fram vad som Jesu apostlar hade förutsagt. Apostlarna varnar för gudlösa människor som hånar Guds folk och följer sina egna gudlösa begär. De bär en dräkt som är nersmutsad av köttsliga mänskliga begär.

Judas hävdar att dessa inte har Guds Ande. Om de då talar, predikar eller skriver så leds de av en annan ande.

Guds ord talar om en nådegåva att skilja mellan andar. I fösta Korinterbrevet kapitel 12 läser vi: "En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en."

Vi förstår att Guds Ande kan lämna en människa. Andens röst kan tystna i en kyrka, i en församling. Då är det allvarligt, mycket allvarligt.

 I Efesierbrevet 4 varnar aposteln mycket kraftigt: "Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 

Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.

Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. 

Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er."

Judas lyfter också fram denna barmhärtighet. Vi får be Gud om den nåden att alltid kunna vara barmhärtiga mot människor, men även barmhärtiga med fruktan, när det så behövs.

Det som är besmittat av köttet får vi avsky, medan vi är barmhärtiga mot människor. Anden strider mot köttet och köttet mot Anden.

Här i världen pågår en strid mellan Gud och Guds ord mot ondskans andemakter.

Guds vilja är att ingen själ skall gå förlorad. Då behöver själarnas frälsning också vara viktig för oss.

"Det finns ett hem dit stormens brus ej någonsin skall nå. Uti Guds kärleks himlaljus ej mörker skall bestå. O ljuva hem, där jordens strid en gång förbyts i himmelsk frid!"

I stormiga tider

 Rosenius skriver i en psalm: 

"Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord samt bröders gemenskap och nattvardens bord de osedda dagar vi möter med tröst, oss följer ju herden, oss följer ju herden, den trofaste herden, vi känner hans röst.

I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, men före går Herren, ja, före går Herren med segerns baner.

Den korsmärkta dräkten som smädas jag tar, fast ingen i släkten den dräkten än har och följer med glädje, ni stridsmän, med er, som tågar till ära, som tågar till ära, från smälek till ära vid korsets baner."

I Apg 5 läser vi om hur apostlarna hade blivit fängslade och ställda inför stora rådet. Då trädde den vise Gamaliel fram och vi kan läsa hans råd och kraftiga varning för att strida mot Gud. Gamaliel trädde fram till försvar för Herrens apostlar och han säger:

"Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud."

Striden för att föra ut ett förfalskat evangelium förtsätter på ÖT:s sidor. Mänskligt sätt förstår jag Gustavs besvikelse över att han inte som biskop fick framföra sin hälsning vid sommarmötena i Larsmo och Esse. 

Men med tanke på de hälsningar han nu för fram tror jag att det var bra att mötesgästerna besparades från hans budskap. Gud vet.

Om någon predikar skall han nämligen predika Guds ord. Om någon har ett ämbete behöver han föra fram ett budskap värdigt en Herrens tjänare. Detta gäller alla som vill bära det kristna namnet.

I en av helgens episteltexter läser vi: "Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den."

Varje människa som vill bekänna det kristna namnet behöver nog pröva om man står stadigt på klippan Kristus eller för fram egna eller mänskliga läror besmittade av köttet.

Människan är svag. Gud är trofast..

Tack för prövningar och strider!

I Filipperbrevets första kapitel skriver Paulus om kampen för tron: "Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. 

Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. 

Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har."

Kristi evangelium påverkar livet, hur vi människor lever. Människan kan också leva på ett ovärdigt sätt. Det finns motståndare till Kristi evangelium, till det glada budskapet om Jesus Kristus.

En människa som förkastar Kristi evangelium går förlorad. Gud frälser människan i Jesus Kristus, genom tron på hans verk. 

Paulus lyfter fram nåden att få lida för Kristus. Vi ser inte alltid detta lidande som nåd. 

Igår fäste jag mig vid några ord ur en psalm: "Tack för prövningar och strider". Också för dessa får vi tacka Gud. I Efesierbrevet 6 uppmanar aposteln oss att ta på oss hela Guds vapenrustning:

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 

Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 

Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 

Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 

Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden"

Jag har nog ofta glömt att tacka för prövningar och strider. När vi av nåd får bära hela Guds vapenrustning behöver vi inte frukta. Herren strider för sitt folk.

Glädje i prövningen

Jakob skriver: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom."

Sjömannen Gustaf Skinnari skriver i sin psalm: 

"Här bland frestelser och plågor skall min tro ej tryckas ner. Inga tvivelsjuka frågor ställer sig mitt hjärta mer. Med försoning hel och full är jag trygg för Kristi skull.

Över stormig färdled kan den fasta tron se fram emot lugnet på den andra stranden där min längtan kan få bot. Må jag snart nå målet, där inga stormar längre är.

Du ger tron som jag behöver, viljans kraft att hålla ut, och du råder också över frälsningen vid vägens slut. Trött av mödor får jag då friden i din himmel nå."

Jag har funderat litet över skillnaden mellan frestelser och prövningar. Jesus övervann frestelserna. Det som kommer från den i synd fallna människans inre. Jesus var syndfri och han övervann frestelserna.

Vårt skydd och vår hjälp i frestelsens stund är Herren Jesus. Jakob skriver: "Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär."

Frestelser drabbar oss, men de kommer inte från Gud. Vi kan däremot hamna i prövningar på grund av andra människor. Paulus skriver: "Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag."

Prövningar råkar vi ut för skriver Jakob. Prövningar behöver inte föra oss bort från Gud. Vi kan få känna glädje mitt under prövningar. 

Prövningar får vi räkna som glädje enligt Guds ord för de ger uthållighet och slutligen livets krona i himmelen.

Här i tiden händer det att tvivelsjuka frågor stiger upp till Gud under tider av prövning. Men vår glädje är den fulla och hela försoningen.

Vi får vara trygga för Kristi skull..

Den vitklädda skaran

"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

Jag tänkte på mannen som i dagens ÖT skrev om hur evolutionen kommer att ta bort behovet av att tro på en Gud. Människan kommer att klara sig själv.

Nog är det en grym och meningslös tro. Ingen god Gud i himlen. Ingen Frälsare som frälst från synden och döden. Inget evigt liv hemma i himlen. Inga allsmäktiga goda händer att sätta sitt liv i. Ingen nåd som är var morgon ny. 

Troligen somnade jag, för jag såg en stor vit skara gå förbi. Där såg jag bekanta ansikten. 

Guds folk är ett folk med en ljus framtid. Vi har en Fader i himlen som älskar oss. En dag skall vi få se honom sådan han är.

Från lidande till jubel

"Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 

Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 

Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.

Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 

Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?"(Första Petrusbrevet 

Jesu apostel Petrus skriver om det lidande som en Jesu efterföljare kan hamna i. Men det är ett lidande som slutar i jubel.

Under en lång tid har vi i vårt land inte behövt lida för tron på Jesus. Men för många kristna är lidande för trons skull vardag.

Vi får komma ihåg att be för våra bröder och systrar som hamnar att lida för sin tros skull. Om det kommande jublet sjunger vi I en sång:

"Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn."

I det goda land

"Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara, i det goda land stå med palm i hand, frälst för evigt från all fara. Då jag somnat in i tro på Jesu sår, väcker han mig upp – jag segerkronan får! Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara."

Sions sånger 316 har en tid varit i mitt sinne. Den sköna melodin och orden har tilltalat mig. 

Sångförfattaren talar om det goda landet, att få vara hos Jesus. När vi får vara nära Jesus har vi det gott redan här i jordiskt land.

Ibland blir vi ändå skrämda här i tiden. Den onde kan lyckas skrämma oss. Det hade också Petrus fått erfara och därför kunde han skriva. "Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit."

Djävulen vill sluka Guds barn. En sak som han inte tål är Guds barns glädje. Glädjen i Kristus väcker hans avund. 

Hur gör vi då motstånd mot denne Guds folks fiende? Är det inte då vi får fly till Jesu famn? Då han får vårda oss. Då han Jesus tar bort onödig rädsla. Då han ger oss krafter att sjunga hemlandets sånger.

I mina tankar kom en berättelse från väckelsens början då Guds folk hade fått vara samlade. När man efter mötena vandrade hemåt till sina byar fylldes skogen av sång. Man tackade och prisade Gud för att man av nåd fick vara ett Guds barn.

Jag tror att ännu idag börjar hjärtat sjunga då den Helige Ande får förklara Kristus. Då vill vi sjunga om Jesus som friköpt oss. Då kan hjärtat inte vara tyst.

"Sjunga om min Jesus, o det älskar jag! Han min synd förlåtit, gör det än var dag."

Att skämmas för förtal

Bibelläsningen fortsätter från Petrus första brevs tredje kapitel: "Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 

Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas.

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. 

Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 

Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 

Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar."

Redan på apostlarnas tid talade man illa om de kristna. På samma sätt hade ju de skriftlärda och det judiska folkets ledare talat illa om Jesus.

Som kristna skall vi vara beredda att förklara det hopp som vi äger. Vi märker att även en god livsföring i Kristus väcker förargelse. Talet om korset är en dårskap för de som inte tror.

Guds vilja sker när en människa får skämmas för förtal. Skammen kan också leda till väckelse. Till att människan kan få nåden att svara ja till Guds kallelse i Jesus Kristus.

En god livsföring i Kristus förpliktar. Nåden fostrar till ett gudfruktigt liv:

Paulus skriver i brevet till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Har nåden fått fostra oss till iver att göra goda gärningar? Väntar vi på att Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Om vi får vandra på denna nådens väg saknar vi ingenting här i tiden.

Igår fick vi ett par videoklipp från det heliga landet. I Israel har man nu fått mera regn än på drygt 30 år och landet grönskar. Vi får också be om nådens regn över våra liv, över våra församlingar..

Himlamat

"Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. 

Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag.

Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er."

Ikväll fick vi samlas runt Guds ord och apostelns brev till efesierna, kapitel 4. Där finns många goda råd. Vi skall inte låta solen gå ner över vår vrede.

Vi skall inte ge djävulen något tillfälle. Och inte bedröva Guds helige Ande. 

Vi är beroende av Guds helige Ande. Om Han lämnar oss är vi utlämnade. Må ingen bedröva Guds helige Ande. 

I en Sions sång sjunger vi:

"Kom du till oss, Guds helge Ande, kom i allas hjärtan ned, kom att Jesus, Guds son, förklara, kom att oss till Guds himmel led!"

Gott att få nyttig och närande mat på himlavägen🙏

Återlöst, frikänd

"Alla dömde honom skyldig till döden." (Markus 14:64)

Alla dömde Jesus skyldig till döden. Orden i morgonens bibelläsning i radion berörde. Stora rådet och översteprästerna fann honom skyldig.

Skulden lades på Honom skriver profeten Jesaja: "Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom."

Gud lade vår skuld på honom. Guds Son offrade sitt liv för att vi skulle få leva.

I psalmen efteråt, en hyllningssång till Lammet ljöd orden:

"Hör hur sångerna från Sion brusar som en mäktig flod Jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod"

Att du och jag är återlösta och frikända vid domen. Det är ett mäktigt budskap som vi får ropa ut till alla folk och stammar..

(En norsk hyllning till Jesus)

20.02. 2024

Jag har läst dagens tidning och begrundat många inlägg. Det är glädjande att läsa hur många människor ännu är måna om ett fritt samhälle där människor får leva av sin tro på Herren Jesus.

Ändå blir det störst då jag noterar att Herren Gud själv skrivit i tidningen. Hans inlägg, hans ord hittar vi under bibelordet:

"Men jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och inte gett honom hyllningskyss."

"Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv."

Så långt dagens ÖT. Vi skall se hur Gud genom den Helige Ande ännu fortsätter genom sin tjänare Judas:

"Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.

Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen."

Tänk att vi har en Gud som förmår bevara oss från fall. Inför hans härlighet står vi en dag fläckfria och jublande tack vare vår Frälsare Jesus Kristus.

Dröj ej länge Herre. Gör oss värdiga att följa dig.

Tänk vilket jubel, när vi en gång står där i himmelen..

Hemma i himlen!

En anteckning i dagboken den 1.11.2023 (04:37):

Den andra bibelläsningen finner vi i Petrus första brev. Den texten är snart 2000 år gammal, men mycket aktuell.

Där finner vi Guds ord för de tider vi nu lever i:

" Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 

Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 

Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig."

Tron förbyts i åskådan. Det är ett levande hopp. Gud är god. Han kallas också för Hoppets Gud.

Hoppet på Jesus, på hans ord och hans ankomst är ett levande hopp.

Gläd dig du kristen. Glädjen blir snart fullkomlig.

I natt hade jag en underlig dröm. Jag befann mig mitt i världens sönderfall. Allting rasade sönder. Folk vände sig mot varandra. Allting blev ohållbart.

Även vänner vände sig mot varandra. Men i drömmen fanns ändå ett levande hopp. Jag hörde sångens ord. Jag sjöng den i mitt inre.

Sångens ord ljöd: "Hemma i himlen, skall ingen mer gråta..

"Hemma i himlen ska ingen mer gråta, Herren ska själv torka tårarna av. Hemma i himlen ska ingen mer sörja, ingen ska dö eller läggas i grav. 

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Hemma i himlen är smärtorna borta, ingen ska lida och pinas som här. Hemma i himlen ska ingen mer klaga, fullkomlig glädje ska fylla oss där.

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Hemma i himlen ska lovsången tona, mäktig som havet när böljorna slår. Hemma i himlen blir alla ting nya, rena som Jesus kring tronen vi står. 

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Lammet är värdigt, ja, Lammet är värdigt,  du som blev slaktad och köpte mej fri! Äran och lovsången tillhör dej, Jesus, målet är du, vi hos dej ska förbli!

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn."

Jag noterar att sången är skriven 1986. Det var en enorm skillnad mellan drömmens "profetiska" känsla av världens sönderfall och sångens glädjebudskap.

Men jag anade segersången. Jag visste att sönderfallet inte är evigt. Drömmar är drömmar, men Guds ord är evigt och sant.

Men visst får vi tro, hoppas och ana, samt tåligt bida och vänta på Jesus. Han säger ju faktiskt i sitt ord att han kommer snart.

Och i de svåra tiderna innan han kommer går han själv med. Han går vid din sida. Varför skulle vi då sörja då Jesus är med oss, hos oss och då han vill bereda sig rum i hjärtat.

Reminiscere - Kom ihåg!

Inkommande helgs tema är bön och tro. Vi får komma ihåg hur Jesus kämpade mot mörkrets makter genom att bota sjuka och förlåta syndare. Kampen mot mörkrets makter är förenad med bön och tro.

I psaltarpsalmen läser vi:

"Herre, jag sätter mitt hopp till dig, du min Gud, jag förtröstar på dig: svik mig inte, låt inte mina fiender triumfera!

Den som hoppas på dig blir aldrig sviken, men den trolöse skall stå där tomhänt.

Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig.

Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat.

Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit, tänk på mig i din trofasthet, Herre, du som är god.

Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen.Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg.

Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud.

(Psaltaren 25:1–10)

Psalmen är skriven av David. I psalmen märker vi vilken förtröstan David hade till Herren. Också vi får förtrösta på honom under veckan som kommer..

Gemenskap i Ordet

På vintermötet i Karleby under helgen som gick har både Guds helighet, men också den förtroliga relation som rådde mellan Gud och människan i paradiset lyfts fram.

Den här gången hade jag inte möjlighet att närvara fysiskt, men jag gladdes över ordet och gemenskapen i ordet.

Guds ord och Guds levande Ord Jesus Kristus öppnar paradisets port. I Anden har vi fått glädjas över de varma fläktarna från Guds värld, från det nya paradis där synden är borta.

Syndens rot är otron mot Guds ord. 

I dagens bibelläsning läser vi om Jesus Kristus som vi snart skall få möta då han uppenbarar sig. "Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning."

Genom sitt ord och i Kristus skapar Gud en gemenskap bland sitt folk. 

Makt att bryta ner fästen

" Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet och ber: tvinga mig inte att vara så modig och bestämd hos er som jag inte tvekar att vara mot vissa som menar att vi går fram på världens vis. 

För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 

Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. 

Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig."

(Andra Korinterbrevet 10)

Det finns kraft i Guds ord och Kristi kyrka som är byggd på profeters och apostlars grund använder denna kraft, kraften i Guds ord.

Guds ord är ännu idag den enda kraften som förmår bryta ner fästen och falska tankebyggnader.

Gud och hans ord, hans godhet kan vi ännu och alltid lita på.

Ett sådant Guds ord ljuder ännu över denna jord..

(Högmässa i Larsmo kyrka)

Fötterna i Jerusalem

Jakob uppmanar de kristna att be i tro, utan att tvivla. "Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar."

Jakob är känd för sin hängivenhet till Jesus och det nya livet. Jakobs brev är inte så lätt att förstå och ta till sig när vi läser med jordiska lerögon och inte ser att Guds rike är ett annorlunda rike.

Jakobs brev är antagligen skrivet i Jerusalem. Jag undrar hur Jerusalem såg ut på Jakobs tid. Själv minns jag värmen i staden och hänfördheten över att få sätta ner mina fötter i Guds stad.

Ett jordiskt Jerusalem har sin skönhet, men bleknar mot strålglansen från det himmelska Jerusalem.

Likt David i psaltarpsalmen får vi utbrista:

"Jag gladdes när man sade till mig: "Vi ska gå till Herrens hus." Våra fötter står i dina portar, Jerusalem.

Jerusalem, du välbyggda stad som tätt sluter sig samman!

Dit drar stammarna upp, Herrens stammar, som ett vittnesbörd för Israel att prisa Herrens namn.

Där står domarsäten, troner för Davids hus. Be om frid för Jerusalem! Låt dem som älskar dig vara trygga.

Låt det råda frid inom dina murar, trygghet i dina borgar. För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid."

(Lördagen den första oktober 2022 var en varm dag i Jerusalem) När vi ber till Gud så ser vi ofta endast det jordiska. Vår Herre Jesus Kristus sitter ändå på tronen i himmelen och är en garant för att vi en gång skall få sätta våra fötter i den himmelska världen, i Evighetens sköna stad.

Gud har satt Evigheten i våra hjärtan för att vi skall söka Honom och hans vilja.

Det är gott att få längta till ett himmelskt Jerusalem, där vi inte är endast gäster och främlingar..

Uthållighet

"Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 

Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far." (Romarbrevet 15)

Guds ord ger uthållighet och tröst för att hoppet skall bevaras. I en sång sjunger vi: "Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod."

I en annan sång lyder orden: "Världen kan ej se här segerfanan vår. Otrons barn ej anar glädjen som vi får."

Nej, världen och den som saknar en levande tro på Jesus kan inte förstå sig på Guds barn. Därför tror man att väckelsekristna är kuvade eller trångsynta och fientligt inställda till människor som inte tror.

Sanningen är ända att den som verkligen funnit Jesus eller blivit funnen av honom ser världen med andra ögon. Hon lever i världen, men inte av världen. Guds barn har ett hopp som är levande och ger uthållighet.

I brevet till korinterna finner vi ett mäktigt vittnesbörd då Paulus skriver: " Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. 

Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. 

Vi kallas villolärare men är sanningssägare, vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt."

Guds rike går ofta framåt i motvind. I svåra tider föds ofta väckelse. 

Efter prövningen - livets krona

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?" Aposteln svarar själv på frågan. "Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 

För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Guds kärlek i Kristus Jesus står fast även i prövningen. Endast om vi förnekar honom sätter vi oss själva utanför den frälsning, nåd, kärlek och godhet som strömmar mot oss i Kristus Jesus.

Till korinterna skriver Paulus om den prövade församlingen i Makedonien: " Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet."

 Till galaterna skriver aposteln: "Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att predika evangeliet för er. Trots att min svaga kropp var en prövning för er visade ni varken förakt eller avsky för mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus."

Och Jakob skriver: "Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom."

Och Petrus uppmanar de kringspridda: "Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig."

Och slutligen skriver vår Herre själv till sin församling, broderskärlekens församling: "Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."

Under prövningar

Jakob skriver i sitt brevs första kapitel, vers 2-6: "Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 

Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden."

Klarar du av att glädja dig när du råkar ut för alla slags prövningar? Jakob uppmanar oss att i stor glädje ta emot prövningarna. En annan översättning talar om ren glädje.

Inför de äldste i Efesus bekänner Paulus: "Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. 

Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus."

Paulus fortsätter: " Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där.

Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. 

Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium."

Paulus insåg att hans hans livsuppgift var att vittna om Guds nåd evangelium. Och i en sådan tjänst kommer prövningar. 

På ett annat ställe vittnar aposteln: "Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut."

Även i prövningen samverkar allt till det bästa och vi får vara glada. Vilken glädje talar Guds ord om? Är det inte glädjen i Herren. Glädjen över evangeliet. Glädjen i himlen.

Prövningen fostrar oss att sätta fokus rätt. Prövningen lyfter hjärtat till himlen. Därför kan också Jakob tala om den största glädjen. Den glädjen är att namnet är skrivet i himlen..

Allmänt åtlöje

"Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset."

(Kolosserbrevet 2:15)

I sin fångenskap i Rom begrundar Paulus Jesu seger på korset.

Gud använde alla makter som stred mot hans vilja, då han på korset vinner en evig seger över ondskans härar.

När Jesus döms till döden är folkets religiösa ledare med. Romarna är med och folkets hat mot Jesus rasar. Ropen "korsfäst, korsfäst" ljuder över den Heliga staden.

Paulus verkar här tala om härskarna och makterna i den gudsfrånvända världen. De skulle avväpnas och göras till allmänt åtlöje.

På Golgata kulle lyser segerns sol som vi sjunger i en sång. "På Golgata kulle segerns sol så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag när Jesus seger vann."

Det är skillnad på vem som lämnar till allmänt åtlöje här på jorden och i den himmelska världen.

Det är också skillnad på härskare och makter här i tiden och i den himmelska världen. Om det läser vi i Efsierbrevet, kapitel 3 där Paulus skriver:

" Jag, den allra minste av alla heliga, har fått denna nåd att predika evangeliet om Kristi ofattbara rikedom för hedningarna och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. 

Nu skulle Guds vishet i sin väldiga mångfald göras känd genom församlingen för härskarna och makterna i den himmelska världen. 

Detta var det eviga beslut som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre. I honom och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.

Därför ber jag er att inte tappa modet när jag får lida för er skull. Det är ju en ära för er."

Guds rike går från lidande till seger. Församlingen här nere är omgiven av kamp och strid. I den himmelska världen triumferar den segrande församlingen.

När Gud inte får äran är dagarna onda. Då triumferar högmod, själviskhet, omoral, förtal och polarisering. Då vill man göra Guds folk till allmänt åtlöje.

Men detta vänds ändå mot de som ställer sig i drevet när Guds ords sanningar skall trampas under fötterna och mörker skall göras till ljus och synd till en dygd.

Guds folk däremot får ha hjärtat i himlen, I Kristi seger och handen vid plogen, då det glada budskapet om frälsningen av nåd i Jesus Kristus ännu frimodigt skall förkunnas. Om än evangeliets förkunnare hotas med polisen, skall ändå sången om Kristus sjungas mitt i församlingen..

(Smärtornas väg - Via Dolorosa)

Hyllningskyss åt Baal

I första Konungaboken kapitel 19 läser vi om Guds profet Elia. Han hade varit ett Guds redskap då Israels Gud på Karmels berg gick till rätta med Baals profeter. 

Men människan Elia var i sig själv svag och rädd: "Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. 

Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”

När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba i Juda och lämnade där sin tjänare. 

Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.

Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 

Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” 

Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?” 

 Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” 

Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. 

Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.

När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” 

Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.”

Herren sade till honom: ”Gå tillbaka igen och ta vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimshis son, ska du smörja till kung över Israel. Elisha, Shafats son, från Abel-Mehola ska du smörja till profet i ditt ställe. 

Och det ska bli så att den som kommer undan Hasaels svärd ska Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd ska Elisha döda. 

Men jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och inte gett honom hyllningskyss."

När Paulus i Romarbrevet hänvisar till de 7000 talar han om hur Gud utväljer av nåd. "På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd."

Elia var ett mäktigt Herrens redskap men kraften var Herrens. Gud ger nämligen inte sin ära åt människor. De som Gud utväljer är Gud också mäktig att bevara.

Nya testamentet talar om utvald i Kristus. 

Kristus är det grekiska ordet för "den smorde" (på hebreiska Messias"), Guds utlovade frälsare, kung och profet.

Vem är då Baal som Guds utvalda inte kan böja knä för och ge den hyllning som endast tillhör Kristus?

Baal var fruktbarhetsguden. Baal dyrkades med lössläppta ritualer. Bibeln är tydlig med att det inte går att tjäna både Baal och Herren. Hur ser då Baal ut idag? Finns den gamle avguden ännu? 

Visst finns han och han vill att alla skall böja knä för honom.

Ett namn som han bär idag är "Prideguden". Han är en grym avgud som kräver total underkastelse. Hans anhängare skyr inte heller några medel då de vill befästa hans ställning i alla länder, städer och byar..

Evigt olycklig är den människa som faller i denne grymme avguds händer. Men den som tjänar Jesus, Israels Gud behöver inte frukta.

Gud är god. Stor är hans trofasthet..

(Elia på berget Karmel)

Besegra det onda med det goda

"Om blott Jesus, vår Herre, går med oss till strid, ej vi fruktar för fiendens ränker.

Söker hatet vår död, ej det kommer oss vid när sitt skydd vår försvarare skänker.

Om än vägen är smal här i dödsskuggans dal, Herren Jesus, vår sköld, icke sviker.

Därför modigt vi går och i troskampen står. Från vår heliga väg vi ej viker." (Psalmboken 161)

Den onde har aldrig kunnat tåla biblisk kristendom och Kristi kyrka. Han kommer därför med olika angrepp via människor, som han får att gå sina ärenden.

Det här är ingenting nytt som sker endast i vår tid, i våra dagar. I Apostlagärningarna 8 läser vi:

"Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.

Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse."

Vi behöver inte frukta dem som vill oss illa och få oss att förneka tron på Jesus och böja knä för den här världens mänskliga ideologier. Vi skall inte heller tappa vårt fäste i Jesus eller modet, utan vi får minnas Jesus ord: "Be för dem som förföljer er."

Aposteln skriver i Romarbrevet:

 "Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.

Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.

Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

Vi märker att Gud i sitt ord ger goda råd som gäller och håller i alla tider..

En talande och vacker vers.

"Men den som är förenad med Herren är en ande med honom."

Jag fastnade vid versen ovan igår när jag lyssnade till en bibelförklaring. Jag minns inte hur den förklarades. Kanske den förklarade sig själv.

Den som är förenad med Herren. (Första Korinterbrevet 6:17) - är en ande med honom..

Versen är vacker och ljus i ett dystert sammanhang. I församlingen i Korint var det nämligen inte så vackert. Församlingen hotade ruttna inifrån, då människorna levde ut sina begär och laster. Man hade glömt att rätt vaka. 

Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. 

Kristi ande. Han gav sin Ande..

Genom tron på Jesus, i Kristus gör Gud något. - som vi inte till fullo kan fatta.

Kristi ande i dig och mig på denna syndens jord. 

I en sångvers sjunger vi: "När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden. Fri från stoftets band här i jordiskt land själen njöt av himlafröjden, då jag med trons ögon klart här skåda fick allt vad Jesus gjort då han i döden gick. När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden."

Fri från stoftets band.

Fri från syndens band, ren i jordiskt land..

Jesus gjorde något då han gick i döden. Vi är kallade till ett nytt liv. Ett liv i Kristus.

Ett liv i Kristus. Vad innebär det som enskild?  Vad innebär det som församling?

"Men den som är förenad med Herren är en ande med honom."

Jesus kom för att rädda liv. För att rädda och rycka människor bort från branden. För att ge liv. För att göra människor döda i och av synder levande, med en vilja ny och god.

En sådan Herre och Gud har vi..

En vacker och talande syn

I mina tankar kom en syn från ungdomens dagar, då jag någon gång kom till kohagen en sommarnatt. Korna låg på ängen i en cirkel så att alla hade ögonen utåt. 

När jag betraktade hur korna vilade i sommarnatten förstod jag varför. Många ögon ser mera än ett par ögon. Gud har också gett djuren en instinkt så att de gemensamt vakar mot yttre fiender, som kan komma in och söndra och riva i hjorden.

Paulus skriver i Korinterbrevet 12:27: "Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den."

Jag tänker på församlingen, på Kristi kropp. Hur det kan vara, då det är som Gud vill. Många ögon ser mera än två ögon. Vad den ene inte noterat reagerar någon annan på.

Vi vet att den onde vill söndra. Jesus säger i Johannes 10:10: "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd."

En tjuv är inte så lätt att känna igen. Han kan vara maskerad. Han vill inte bli upptäckt innan han tagit sitt byte och sprungit iväg med det.

Jesus däremot har kommit för att vi skall ha liv. Ja liv i överflöd.

Om vi återgår till bilden av korna i hagen i den ljumma sommarnatten. Kanske där i mitten ligger några små skyddslösa kalvar.

Då blir bilden ännu vackrare. 

Jesus säger vidare i Johannes 10: "Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren."

Det är nåd att få höra till en kristen församling. Att få vara en liten lem i Kristi kropp. 

Bilden av harmonin i kohagen en sommarnatt gladde mig. Bilden av Jesus som den gode Herden gläder mig ännu mera.

Tanken att en gång få stå i himlen tillsammans med bröder och systrar förenade av Jesus gör att hjärtat får jubla av glädje.

I mina tankar kommer en sångvers:  "Snart hos Jesus i himmelen står vi på hemlandets sälla strand, snart hemma i himmelen går vi långt borta från mödans land. Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal."

Då skall vi ej tänka tillbaka..

Församlingen är Jesu egen. Han gav sitt liv för den. 

Du och jag har en plats i församlingen. Du har en uppgift där. Du är en lem där. 

Församlingen är ändå inte din. Den är inte heller min. 

Den är Guds egen, av Jesus Kristus skapad, grundad och upprätthållen för att vi en gång skall stå i himmelen.

Vi människor kan inte skapa eller bilda en församling. Vi förmår inte heller upprätthålla eller vårda och bevara den. 

Men Jesus kan. Han har grundat den. Och han upprätthåller. Han ger liv. Han ger olika uppgifter. Han ger glädje, kraft och mod i de uppgifter Han ger.

Han ser de faror vi inte ser. Tänk vilken Gud vi har..

Om Herren vill!

Jakob skriver ännu: "Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 

Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 

I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 

Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo."

Här i världen vill världens människor göra affärer, tjäna pengar och förverkliga sig själva. Så är det om än det är hårda och avslöjande ord.

Är det likadant i Guds rike? Inbillar vi oss att det som fungerar här i världen och ger avkastning fungerar i Guds rike?

Lätt förblindas vi att tro det, eftersom vi är bundna vid den här tidsålderns tankesätt och den här världens Gud vill förblinda oss.

Vi människor tror att vi kan bygga församling. Vi talar gärna om församlingsbygge och skissar fram hur framtiden ser ut. Ändå vet vi ingenting om morgondagen?

Endast Gud vet. Därför behöver vi alltid söka Guds vilja för han vet hur morgondagen ser ut. Han vet om den finns och hurudan den ser ut.

Jag ej känner morgondagen sjunger vi i en psalm. Gud känner den. Därför behöver vi alltid ha Guds ord med oss då vi planerar och diskuterar.

Om Herren vill. Om vi får leva. Om tid och tillfälle ges..

Nog är det svåra tankar för en människa, även för en kristen.

Gud är ändå god. Stor är hans trofasthet.

Guds eller världens vän?

"Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? 

Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 

Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber.

Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.

Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.

Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?" 

Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er."

Nog är det ett kraftigt ord vi finner i Jakobs brevs fjärde kapitel. Förmår vi läsa ett så kraftigt Guds ord? Förmår vi teckna ner det?

Förmår vi ta det till oss?

Guds vilja är att vi underordnar oss Gud. Att vi söker hans vilja. Att vi inser att hans tankar är högre än våra tankar och är fridens tankar..

Trons Fader Abraham var Guds vän. Han trodde Gud och det räknades honom till salighet.