Från Helsingby till himlen

I en predikan i söndags hänvisades det till en berättelse, som publicerades i Missionstidningen för snart 100 år sedan.

En ung flicka norrifrån som studerade till sjuksköterska i Vasa hörde att det var sammankomst i Helsingby. Hon gick den långa vägen från Vasa till Helsingby och hittade stället där Guds barn hade samlats.

Hon fick där fira gudstjänst, men hon hade ett problem. Hon skulle vara i tjänst på sjukhuset nästa dag och vägen tillbaka var lång.

Där fanns en mor som hade en son som levde i otro. Och den pojken fick med häst köra flickan tillbaka till Vasa.

Efter en tid blev pojken sjuk och hamnade in på sjukhus. Gud ställde det så att flickan som han hade kört hem till Vasa var den som där vårdade honom. Pojken var svårt sjuk och döende. Men han fick himmelsk vård. Han fick där i sjuksängen höra att hans synder var förlåtna i Jesu namn, i Jesu blod. Hans otro byttes i tro. 

Han dog där på sjukhuset, men han flyttade hem till himlen. Jag har hört berättelsen förr, men den berör alltid så mycket. Vi har en mäktig Gud.

Och det går en väg från Helsingby till himmelen. Jesus är den vägen. 

Ett kristet liv

Jag har lyssnat till undervisning utgående från brevet till församlingen i Laodicea. Församlingen sade sig vara rik och inte behöva någonting. I Jesu ögon var den ändå eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.

Man behövde inte Jesus Kristus. Han var utestängd från församlingen. Han stod vid dörren och klappade på. 

Kan det gå så att man tror sig leva ett kristet liv, men på något vis har man inget behov av Kristus? I Laodicea hade det gått så.

Jag behöver dig o Jesus sjunger vi i en sång. Jag tror att en bra definition på ett kristet liv är att man behöver Kristus Jesus. Man behöver honom som sina synders försonare och man följer honom, alltså Kristus.

I natt drömde jag om att jag i dagboken skrev om ett Kristet liv. Jag hade skrivit ner några rader. Jag minns inte vad det var, men jag hoppas att kärnan var Kristus Jesus. 

Vagnar av eld, Guds Israel (4)

"Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 

Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom inte mer.

Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: "Var är Herren, Elias Gud?" Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor, och han gick över."

En kort stund fick Elisa var på andra sidan Jordan. Han fick se himmelska vagnar hämta Herrens tjänare Elia. Men Elisas tjänst hade endast börjat.

Jag tror att Elisa mindes den himmelska synen när det blev tungt i tjänsten. Kraft till tjänst är tjänstens lön. Gud ger oss vad vi behöver. Varje dag är hans nåd ny.

Gud är både vagnar och ryttare för Israel. Genom tron på Jesus är vi en del av Guds Israel..

Profetlärjungarna i Betel och Jeriko (3)

"Elia sade till honom: "Elisa, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de kom till Jeriko. Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"

Vi märker att det fanns profetlärjungar både i Betel och Jeriko. Vi har en Gud som låter sin röst höras över hela världen. 

"Elia sade till honom: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick båda vidare. 

Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 

När de hade kommit över sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig." Elisa sade: "Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig."

Elia och Elisa närmar sig den punkt när de inte längre kan vandra vidare sida vid sida. Blicken lyfts mot himlen. I himlen vet man vad som Guds tjänare behöver i sin tjänst här nere. Det behövs mod, vishet, kraft, ödmjukhet, samt klarsyn och nåd.

Om dessa fördelade i rätta proportioner får vi be. Vi har en Gud som hör, ser och svarar på våra böner i sitt allvisa råd..

(Elisas källa i Jeriko)

Elisas tid med Elia (2)

Elisa nämns inte i Krönikeböckerna, men Lukas återger hur Jesus vittnar om Elisa när han i synagogan i sin hemstad Nasaret vittnar om Guds profeter Elia och Elisa. 

Elisa är i mycket en förebild till Jesus. Elisa fick en kort tid vandra med Elia. Men Elias tid på jorden går mot sitt slut.

"Vid den tid då Herren ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal. Elia sade till Elisa: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel." Men Elisa svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick ner till Betel."

Elisa tog vara på tiden de fick vara tillsammans. "Och de gick ner till Betel. Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"

Det är intressant att både profetlärjungarna och Elisa på förhand visste om Elias himmelsfärd. Amos skriver: "Ty Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna."

Varför skulle profetlärjungarna vara tysta nu? Var det så att Guds röst skulle få höras..

(Floden Jordan)

Profeten Elisa (1)

Profeten Elia är inte lika känd som Elia. Vad finner vi om Elisa i Guds ord? Han var den som Gud utvalt till Elias efterträdare. Vid berget Horeb får Elia uppgiften att smörja Honom till profet.

I första kungabokens 19. kapitel läser vi: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. 

Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe. Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda."

Det är intressant att Gud först utväljer. Sedan kallar han den utvalde. Om Elisas kallelse läser vi senare i kapitlet:

"När Elia sedan gick därifrån, fann han Elisa, Safats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. 

Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: "Låt mig först få kyssa min far och min mor, så skall jag sedan följa dig." 

Han sade till honom: "Gå tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig." Då lämnade Elisa honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han åt folket, och de åt. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare."

Elia kastade sin mantel över Elisa. Han smörjs till Guds profet. Han får ta farväl av sitt gamla liv. Sina oxar slaktar han och blir Elias tjänare.

Stå emot djävulen -fly till Jesus!!

Herrens broder Jakob skriver: "Stå emot djävulen, så ska han fly från er."

Martin Luther skriver: "Jag har ofta själv varit med om att djävulen velat hindra mig från bönen med dessa tankar: ”Varför vill du be? Vet du inte hur syndig du är, och hur helig Gud är?” Men genom Guds nåd har jag nu kommit till den punkten, då jag inte längre ger vika för satan då han strider mot mig.

I stället kan jag – med hjälp av den Helige Ande – driva honom tillbaka med hans egna metoder, när jag säger: ”Du vill hålla mig borta från bönen genom att peka på min syndighet. Men jag ser att den enda orsak till att jag faktiskt skulle be är just det faktum att jag är en stor syndare, som verkligen behöver Guds nåd och förlåtelse.”

Luther fortsätter: "På samma sätt ska vi tänka när vi stöter på andra frestelser, som till exempel då vi frestas till sexuell omoral, ilska eller hämndbegär. När man i frestelsens stund vill be, dyker ofta tankar som dessa upp i hjärtat: ”Du är full av onda begär. Därför varken kan eller får du be.”

Vi märker att Luther tar fasta på Jakobs ord. Begären finns i det i synd fallna människosläktet, men vi får be i tro på Guds ord och i förrvissning om att Gud har en god vilja för varje människa. För Gud är ingenting omöjligt.

Luther uppmanar oss att strida mot tankar om att vi i frestelsens stunder inte skulle kunna eller få be till Gud. Han riktigt inskärper vikten av att be när nöden är som störst "Framförallt får man inte skjuta upp bönen, till dess att frestelsen tagit slut."

Luther ger ett gott råd "När du känner att frestelsen är som starkast och då du känner att du är som mest oduglig till att be, skynda dig då in i din kammare och be med allvar vad du vill – det kan till exempel vara Fader vår. När vi åkallar Herrens namn så flyr djävulen och vi ska säkert få uppleva att frestelsen upphör. 

Förvillelsen och mörkret på Kyrkostyrelsen

Jag hörde igår om hur man i beredningen av den nya translagen också bett om utlåtande av den Evangelisk Lutherska kyrkan. I utlåtandet som undertecknats av två tjänstemän på Kyrkostyrelsen så förordas den nya lagen och den framställs som brådskande.

Nedan finns utlåtandet på finska. Bland annat konstaterar man där att individen själv behöver få definiera vilket kön man har. Man skriver om föråldrade uppfattningar som finns om mångfalden angående människans kön.  Man lyfter fram att människan är skapad till Guds avbild, men lämnar bort att människan är skapad till man och kvinna.

Med andra ord kommer man med ett helt obibliskt utlåtande. I Guds ord läser vi: "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."

Och vidare:  "Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades."

Detta bekräftas också mycket tydligt av Herren Jesus. Man går alltså emot Guds eviga ord som står kvar ännu då himmel och jord gått under. Förvillelsen är stor..

"Alla Kirkkohallituksen lausunto kokonaisuudessaan. 

Eduskunnan sosiaali- ja terveysvaliokunnalle

Kirkkohallitus näkee sukupuolen vahvistamista koskevan lain tavoitteen henkilön itsemääräämisoikeuden vahvistamisesta oikeansuuntaisena ja ihmisoikeuksia kunnioittavana. Vaatimus lisääntymiskyvyttömyydestä edellytyksenä sukupuolen oikeudelliselle vahvistamiselle on kohtuuton ja ihmisoikeussopimusten vastainen, ja Kirkkohallitus puoltaa vaatimuksen poistamista. Sukupuoli-identiteettiä on pidettävä olennaisena osana yksilön itsemääräämisoikeutta. Lisääntymiskyvyttömyyden liittäminen sukupuolen vahvistamisprosessiin on vakava perusoikeuksia loukkaava käytäntö.

Kirkkohallitus pitää oikeutettuna, että Suomi noudattaa vuonna 2021 YK:n ihmisoikeuskomitealta saatua suositusta (CCPR/C/FIN/CO/7) sukupuolen oikeudellisen vahvistamisen eriyttämisestä lääketieteellisistä tutkimuksista ja hoidoista. Kirkkohallituksen näkemyksen mukaan transsukupuolisuudessa ei ole kyse mielenterveydenhäiriöstä vaan identiteettikokemuksesta.

Kirkkohallitus näkee myönteisenä, että lain uudistamisen yhteydessä on kuultu heitä, joita asia koskee henkilökohtaisesti. Lakia uudistettaessa on pyritty huomioimaan lapsen oikeudet ja lapsen edun ensisijaisuus. Kuten hallituksen esityksessä todetaan, ehdotonta ikärajaa sukupuolen oikeudelliselle vahvistamiselle ei voida pitää lapsen oikeuksien kanssa sopusoinnussa olevana ratkaisuna. Täysi-ikäisyysvaatimus juridisen sukupuolen vahvistamisen edellytyksenä ei ole sopusoinnussa asiassa teetetyn selvityksen (Sanna Koulu, Selvitys sukupuolen oikeudellista vahvistamista koskevan sääntelyn vaikutuksista lasten ja nuorten perus- ja ihmisoikeuksien toteutumiseen) ja YK:n lapsen oikeuksien sopimuksen kanssa. On tärkeää, että oikeudellisen sukupuolen vahvistamisen merkityksestä sukupuoliristiriitaa kokevien lasten ja nuorten hyvinvointiin tuotetaan lisää tietoa.

Yhteiskunnassa esiintyy vielä paljon vanhentunutta tietoa ja väärinymmärryksiä seksuaalisesta suuntautumisesta ja sukupuolen moninaisuudesta. Vanhentuneen tiedon ja väärinymmärrysten aiheuttamaa kärsimystä voidaan lievittää ja korjata jakamalla luotettavaa tietoa.

Se, että henkilön ulkoinen olemus ei vastaa hänen oikeudellista sukupuoltaan, altistaa henkilön syrjintätilanteille ja loukkaa hänen oikeuttaan yksityisyyden suojaan. YK:n CEDAW- sopimuksen toimeenpanoa valvova asiantuntijakomitea on vuonna 2014 suositellut, että Suomi muuttaa pikaisesti translakia varmistaakseen, että transsukupuolisten henkilöiden sukupuoli vahvistetaan vaatimatta heitä mukautumaan stereotyyppisiin käsityksiin maskuliinisesta tai feminiinisestä ulkonäöstä tai käyttäytymisestä.

Teologisesti on kyse siitä, että jokaisessa ihmisessä Jumalan kuva ja kaltaisuus näyttäytyy yksilöllisellä ja persoonallisella tavalla. Oman itsenään jokainen ihmisyksilö on ainutlaatuinen ja arvokas kuva Jumalasta. Luomiskertomuksessa kerrotaan, miten Jumala lopuksi katsoi kaikkea luomaansa, ja kaikki oli hyvää (1. Moos. 1:31). Edistämällä tasa-arvoa ja transihmisten asemaa kirkko kunnioittaa Jumalan luomistyön moninaisuutta ja rikkautta.

Vuonna 2019 julkaistun Turvallinen seurakunta asiakirjan mukaisesti turvallisuus ymmärretään kirkossa koskettavan kaikkia inhimillisen elämän alueita. Tavoitteena on, että jokainen ihminen kokisi tulevansa kohdatuksi ja hyväksytyksi omana itsenään. Kokonaisvaltainen näkökulma muistuttaa siitä, että vähemmistöihin kuuluvat eivät ole toiminnan objekteja, joille suunnataan tiettyjä palveluita. Lapset, nuoret ja kaikenikäiset kirkon jäsenet muodostavat kirkon ja kaikki suomalaiset yhdessä muodostavat suomalaisen yhteiskunnan.

Kirkkohallitus pitää tärkeänä, että lain uudistus saatetaan tämän hallituskauden aikana päätökseen."

Fullmogen synd

Herrens broder Jakob skriver i sitt brevs första kapitel. " Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. 

Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.

När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död."

Jakob skriver om hur ett begär som inte tyglas med Guds ord föder synd. Och synden föder död när den får växa fritt. Så blir människan andligt död. En andligt död människa saknar både hopp och Gud här i världen.

Ändå finns ett hopp kvar fast den "döda" människan inte ser det. Det hoppet är Gud och hans ord. Jakob lyfter fram kraften i ordet: " Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat."

Gud kan föda en död människa på nytt genom sanningens ord. Guds ord som skapade Universum kan föda liv mitt i döden. Jesus som genom sitt ord kallade Lasarus ut ur graven väcker ännu liv.

Det finns alltså något som är starkare än döden, syndens lön döden. Jesu Kristus den levande Gudens son som löser från synd, vanmakt och skam. 

(Trädgårdsgraven, den tomma graven invid Getsemane och Oljeberget)

Jublande glädje över frälsningens under

Paulus och Silas hade blivit kastade i fängelse och satta i en fångvaktares händer. Orsaken till fängslandet var deras tjänst i Guds rike. Men ingen kan fängsla Gud och hans Ande. Och Herrens tjänare tjänar Gud om än de kastas i fängelse. Men fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 

"När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.

Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 

Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 

Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.

Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud."

På en endaste dag

Igår kväll hörde jag ett vittnesbörd om hur en ung människa kallades av Gud. På ett kristet möte kallades hon av Gud via det predikade ordet.

Gud ombesörjde att hon senare på kvällen fick komma till kristna och fick tala om den "längtan" som Gud uppväckt i hennes liv. 

Hon fick personligen höra vittnesbördet att hennes synder var förlåtna för Jesu skull. Hon fick omvändelsens nåd, eller nåd till bättring som det sades i berättelsen.

Det var en vacker berättelse om hur en människas liv och livsinriktning förändrades på några timmar. 

Vi sjunger om detta Guds verk i en Sions sång: "På en endaste dag kan förvandlingen ske hos den själ som sin Frälsare finner, som förlåtelse får och blir fri från sin synd; fyllt av tacksamhet hjärtat då brinner. Därför, lyft blicken upp ifrån jordlivets grus, upp mot ljuset från himmelens dager! Vägen dit har vår Jesus berett med sitt blod och din synd han för evigt borttager."

(Ett foto från flydde tider, från vännen Kalles fotoalbum)

Guds kyrka

"Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans son." Visst är det mäktiga ord. Visst är det en vacker psalm när vi får ta orden till oss.

"Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren. Hon är Guds egen byggnad, den nya skapelsen. Hon var den Kristus sökte med evangelium, den brud han återlöste från världen med sitt blod. (Psalm 167)

Psalmen är skriven av Carl Olov Hartman utgående från en text från 1866. I psalmen sjunger vi om segerns kyrka, som står kvar vid världens sönderfall. 

Guds kyrka går inte under ens när världen faller samman. Det som Gud skapar det är gott och evigt. Det som vi äger i Jesus är från evighet till evighet. Här på jorden är det vår största glädje..

(Solnedgång i Medelhavet, Jaffa den 7.10.2022)

Tack gode Gud!

"Tack gode Gud!" 

Det är roligt att läsa de orden, ord som vi får använda för vi har en god Gud. Han som skapat himmel och jord är Allsmäktig och hans vilja är god.

Han hör människors böner. Det är en enorm tröst. En människas liv vilar i Guds goda händer.

Därför får vi morgon och afton tacka honom. "Tack gode Gud!"

En bra präst?

För några dagar sedan läste jag om hurudan en bra präst är. Och jag förundrades nog för det skrevs så här: "En som inte bekymrar sig i församlingsmedlemmarnas liv efter döden allt för mycket."

En bra präst bekymrar sig inte i församlingsmedlemmarnas liv efter döden. Åtminstone inte allt för mycket. 

Hur kan man svänga det så? En bra präst borde ju ha det som den viktigaste angelägenheten var du och jag skall tillbringa Evigheten. En bra präst borde ju vittna om Jesus som är vägen till himmelen.

Människan vill välja själv och då väljer hon döden. Det är en av syndafallets följder. Men Guds vilja är att människan skall få evigt liv. Gud vill tillbringa Evigheten med dig och mig.

Vår kyrka, folkkyrkan har enorma problem. Orsaken är att man vänt och vänder Gud ryggen. Vi får faktiskt be om väckelse och förnyelse. 

Jag ryser då jag tänker på en kyrka utan Gud, en kyrka som tonar ner budskapet om Jesus och insätter präster som inte predikar om Jesus.

Världen och världslig media vill ha en sådan kyrka. Men den sanna kyrkan är inte sådan. I Jesus äger den himmelrikets nycklar och helvetets portar får inte makt över den.

Jakob och ängeln

"Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom. När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden, så att höften gick ur led medan han brottades med honom. Och han sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig."

Igår kväll fick vi diskutera om patriarken Jakob, om hans liv och hans kamp.

Vem var mannen som brottades med Jakob. Det tala om en man, en människa. Det talas om Gud. Det talas också om ängeln.

Jakob kallade platsen Peniel eller Penuel. Det betyder Guds ansikte. "Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats."

Hur kan en människa se Gud ansikte mot ansikte och behålla livet. Vi kunde också skriva erhålla livet.

Svaret är Jesus. Honom får vi tacka idag.

När gamarna samlas

"Gammal är kyrkan, Herrens hus, står, medan mänskoverk faller. Mäktiga torn har blivit grus, klockorna ännu oss kallar, kallar på gammal och på ung, kallar på själ som trött och tung längtar till evig vila." 

Psalmen kom i mina tankar då jag läste ledaren i dagens ÖT. 

I tidningen beskrevs något helt annat. Genom Domkapitlets beslut om ett nytt direkt kyrkoherdeval har Pedersöre församling åter gjorts till krigsskådeplats där ännu ett fältslag om "folkkyrkans" utveckling nu skall hållas. 

I dagens bibelläsning enligt Folkbibelns bibelläsningsplan säger Jesus: "När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

Jesus profeterar vidare: "Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst."

Ordet känns så levande idag, då man inte riktigt orkar med det bedrägliga okristliga spel som åter triggas fram.

När Jesus sitter med de sina på Oljeberget säger han: "Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. Där den döda kroppen är samlas gamarna."

Orden om att gamarna samlas blir så levande. Kristi kyrka är inte död. Inte är heller Pedersöre församling död. Den är kär för många, också för mig, för där predikas ännu Guds ord. Gamar däremot tål inte Guds levande ord.

Gamar får inte sin näring från Guds ord. De får sin näring från döda kroppar. 

Idag får vi be för de alla som mot sin vilja eller annars dras in i det smutsiga spelet. Jesus, han vars ord vi idag får läsa sitter ännu på tronen i himlen. Må han ge kraft åt alla trötta, besvikna och uppgivna.

Håll fast vid tron på Jesus. Då blir du aldrig ett byte för gamarna. Gud är god, men människor bedriver sitt bedrägliga spel.

Jag vill inte peka ut någon som en gam. Känner någon sig träffad av Jesu tal om gamarna får han granska sig själv inför Guds ord, det levande ordet.

Må ingen bli en gam, för jag tror att en gam saknar den gudomliga kärleken. Har den funnits så har den slocknat.

Tidsandan är en bedräglig Herre, men Jesus är en ljuvlig Herre.

Jesus fortsätter sitt tal:

"Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 

Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 

När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren. 

Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer."

Gräla inte på vägen hem!

"Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat." (Uppenbarelseboken 5)

I himlen finns inte synden mer. Ingenting av synd besmittat kommer in i himlen. I himlen fälls inga tårar. I himlen finns ingen sorg.

Jag har undrat hur det känns att där få se Lammet som bär på spår av slakten där på jorden. Vi kan inte till fullo fatta det här i syndens land för här är vi ännu syndare. Synden bor i oss och den begränsar vår klarsyn.

Men jag vet. Jag tror att när vi där i himlen ser Jesus så är glädjen och fröjden enorm.

Det finns endast en himmel. Det finns endast en Frälsare. Vi får ta orden till oss som Josef sade till sina bröder: Kivens inte på vägen! 

Gräla inte på vägen hem!

Jumala armahtaa!

Vid ett tillfälle för ett antal år sedan lade jag märke till en man med speciell klädsel. På hans rygg stod det med stor text: "Jumala armahtaa - minä en" Det gick inte så väl för den stackaren senare i livet har jag förstått.

Det är aldrig bra att inte visa nåd mot medmänniskor. Ilska och bitterhet tär på människor. Oförlåtsamhet bryter ner.

Det finns mycket bitterhet och elakhet i människan. Hårda ord sårar och bryter ner. Ja ord kan ge djupa sår och döda.

Vi människor kan också missförstå och det kan även finnas en vilja att missförstå. På olika fb-sidor har det under helgen debatterats om det kommande kyrkoherdevalet. Och i sådana diskussioner blir det ofta övertramp. Det blir elaka kommentarer och man förvånas över hur människor visar sitt gillande för det elaka.

Jesus ber på korset att Gud skall förlåta människorna deras ondska: "Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör."

Stefanus hade samma bön när stenarna haglade. Han såg upp mot himlen och han såg Jesus stå på Faderns högra sida.

När vi blir ledsna och besvikna och även uppgivna är det gott att lyfta blicken mot himlen. Det är gott att få se Jesus där.

Det är gott att få knäppa händerna. Att få be Gud om förlåtelse. Att veta att Gud förlåter i Kristus Jesus. Vi får också be om förlåtelse när vi sårar medmänniskor. Om än människor inte vill förlåta så är Gud annorlunda.

I psalmen sjunger vi: 

"Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god."

Syndare / benådade syndare

Jag är tacksam till Gud över en välsignad helg där vi fått vara två intensiva dagar inför Guds ord och kära bröder har predikat och utlagt Guds ord. Kristus har blivit predikat. Vi har fått höra hur vår identitet är i Kristus som älskade och förlåtna Guds barn.

I avslutningen på dagens predikan lyftes benämningen syndare fram. Vi vill inte vara syndare. Vi uppmanades att pröva hur vi använder benämningen syndare och vi hörde flera bibelord om hur det går för syndare. Det går illa.

Bibeln vittnar en hel del om syndare och Guds ord vittnar om synd och nåd. Profeten Jesaja skriver i sitt första kapitel. "Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger Herren skall gå under."

De överträdare och syndare som överger Herren skall gå under. Men Jesus kom för att frälsa syndare. Aposteln Paulus skriver till Timoteus: " Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus.  Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv."

Gamle Kurt brukade tala om att Gud inte har några problem med syndare. Och evangelisten Matteus vittnar i kapitel 9 om hur han blev kallad som syndare : "Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 

Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Jungfru Maria blev hälsad av ängeln med en mäktig hälsning: "Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig."

Jag tänker så att vi i Kristus är benådade syndare. Egentligen är det ett mycket vackert ord. När det gäller synden så är det ju endast Gud som kan benåda. Och Gud benådar i Kristus Jesus. Ja endast i Jesus för han allena är en syndares väg till Gud.

Tack gode Gud för frälsningen i Jesus. Tack för att du är så god mot oss. Tack för att du sänder dina tjänare till oss. Tack för att du låter dina tjänare proklamera Kristus.

Vid Jesu kors

"Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig." (Johannes 19)

Johannes återger hur Jesu mor och två andra kvinnor, samt han själv stod där vid Jesu kors. 

Matteus skriver att landshövdingens soldater stod där. Han vittnar också att många kvinnor som följt Jesus från Galileen stod där. Matteus anger inte var han själv stod, men vi förstår att han såg och antecknade vad han såg.

Golgata var inte långt utanför staden och många gick förbi och smädade Jesus. Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste var där och gjorde narr av honom.

Markus återger hur officeren ser och bekänner honom som Guds Son. "När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son." 

Lukas skriver om hur en stor folkmassa följde Jesus på vägen till korset. Många kvinnor sörjde och grät över honom. Folket stod där och såg på. Medlemmarna i Stora rådet var också där och de hånade Jesus. Även soldaterna hånade Jesus..

Men  där fanns också alla Jesu vänner och  de kvinnor som hade följt honom från Galileen. På avstånd stod de och såg allt detta. 

Bredvid honom hängde två rövare. En vände sig till Jesus. Han är nu i paradiset. Den andre dog en rövares död och ser honom först på uppståndelsens morgon.

Då kommer vi alla att se Jesus. Vi får gå in i härligheten eller bort till förtappelsen. Skiljelinjen är om vi tror eller inte.

Jesus ger tro. Därför skall vi hålla oss nära honom. Vi vet på vilka ställen vi möter Honom..

Konungasonens bröllop

"Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!"

Jesus berättar liknelsen om Konungasonens bröllop. Med liknelsen vill han framställa hurudant himmelriket, d.v.s. platsen där Gud regerar är. 

Matteus lärjungen skriver ner vad Jesus berättar. När vi läser noterar vi Konungens oerhört goda vilja mot de inbjudna. "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma."

Nog är det märkliga bröllopsgäster kan vi tänka. Vi förstår av texten att de redan tidigare fått en inbjudan, men när de får en kallelse att nu är allt färdigt vill de inte komma. När vi läser vidare märker vi att man till och med dödar Konungens tjänare.

Hur är det möjligt att Konungens inbjudna gäster till och med börjar döda Konungens tjänare? Det sker väl inte idag?

Tyvärr måste vi konstatera att tyvärr sker det i samma utsträckning idag. 

Jesus lämnades också ensam på korset. Några få var där vid korsets stam. Några betraktade det på avstånd. Jesus var oskyldigt dömd. Han dog för din och min skull. 

Jag kommer inte längre i mina tankar idag. Vi får tacka Gud för nåden. Att vi är inbjudna och att vi får en påminnelse att nu är allt färdigt.

Tack gode Gud för din kärlek till oss som är ovärdiga din kallelse. Tack för att vi får komma..

Rövaren antikrist

"Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna. Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. 

Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd."

I Domarbokens andra kapitel kan vi läsa om avfallet bland Israels barn efter Josuas död. 

Domarbokens författare som antas vara profeten Samuel skriver: "Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 

De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede."

Apostlarna uppenbarar hur anrikrist vid tidens slut skall sätta sig i Guds tempel. Paulus skriver i Tessalonikerbrevet: "Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud."

Antikrists ande har varit verksam under hela den tid som den kristna kyrkan funnits på jorden. Sin fulländning når antikrist när han sätter sig i Guds hus och säger sig vara Gud.

Så gör man också när och där man sätter sig själv över Guds ord. Det som är antikristligt strider mot Kristus och / eller kommer i stället för Kristus. 

Det går inte att kompromissa med antikrist och hans ande. Guds ord vittnar om den enda möjligheten att stå emot den antikristliga kraften. I Uppenbarelseboken 14 läser vi: "Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Under de senaste åren har vi tydligt sett hur antikristliga strömningar verkar. Ett exempel är omformningen av vad som är ett kristet äktenskap. 

Sådana som för fram sådana läror kommer inte i Kristi namn. De sätter sig över Jesu bud. Vi har sett en ny generation stiga fram som gett efter för tidsandan och en fallen världs seder.

Jag förstår det så att man börjar överge Herren då man börjar ifrågasätta hans ord. Den vägen är en dyster väg där andliga rövare klär av mera och mera av tron på Jesus och hans bud. En dag står man framför rövaren antikrist. Och han tar allt, även himmel och salighet.

Men Jesus Kristus är den gode Herden. När vi följer honom vördar och högaktar vi Guds bud. 

Himlavägen är enkel. Där tror man på Jesus och man håller fast vid Guds ord och bud.

Ett rövarnäste

I Matteus 21 börjar Jesus göra upp med de skriftlärda, översteprästerna och folkets äldste. Han rensade i templet och sade: "Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"

Till översteprästerna och folkets äldste som ifrågasatte hans fullmakt säger Jesus: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.

Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad."

Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var dem som han talade om. De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom man ansåg att han var en profet."

Hur hade det gått så långt att Guds egendomsfolks ledare förföljer och motarbetar Messias när han kommer? Även templet hade blivit ett rövarnäste.

Kan det gå så också idag att kristna kyrkor upphör att vara en del av Kristi kyrka och snarare blir rövarnästen? 

Om och där det går så beror det nog långt på ledarna. Svaga, kompromissande ledare som överger Guds ord för att bibehålla ett sekulariserat folks gunst.

Martin Luther skriver om omvändelsens nödvändighet i dagens kortandakt. Jag citerar: "När Herren Jesus säger omvänd er! till alla sina barn, så vill han att hela deras liv ska vara en ständig omvändelse.

Så länge vi lever finns nämligen synden kvar i vårt kött. Den strider mot Anden. 

Anden står emot vår egen onda natur. Därför grundar sig en kristen människas gärningar eller rättfärdiggörelse inte i något annat än att denna oavbrutet omvänder sig och ständigt beslutar sig för att kämpa mot synden. 

Det kan inte vara på något annat sätt. Synden, uppenbarad genom Guds lag och förlåten i Jesus, måste för all framtid rensas ut. 

Efter att Israels barn erövrade Kanaans land, så blev de förpliktade att driva ut landets ursprungliga invånare. Det var inte mindre arbete med att driva ut dem än det var att från början erövra landet. 

På samma sätt är det för en kristen inte mycket lättare att rensa ut den kvarvarande synden, än att i första hand bli en fiende till den och börja hata den. 

Kyrkoherdeval

Biskopen och domkapitlet vägrar ännu en gång acceptera församlingsrådets tydligt uttalade vilja och besluter att valet av kyrkoherde igen skall ordnas som direktval. 

Jag vill inte här spekulera desto mera om motiven till det märkliga agerandet. 

Däremot är det intressant och nyttigt att läsa vad Guds ord säger om en församlingsledare. Paulus skriver i första Timoteusbrevets tredje kapitel. 

"Om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift. 

En församlingsledare måste vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. 

Han får inte missbruka vin eller vara våldsam, utan ska vara vänlig, fridsam och fri från pengabegär. 

Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?

Han får inte vara nyomvänd så att han blir högmodig och faller under djävulens dom.  Han måste också ha gott anseende bland de utomstående, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara."

Herre öppna våra ögon!

" När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" 

Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom." (Matteus 20)

Herre öppna våra ögon! Det är en bön som Jesus hör. Liksom han förmår ge lekamlig syn kan han ge andlig klarsyn. Ofta väljer vi människor ändå att se världen genom lögnens filter. Vi kommer så lätt bort från sanningen. Sanningen kan nämligen vara plågsam för den döljer intet.

Men de lönar sig att be Jesus om andlig klarsyn, för det behöver vi på himlavägen..

 Idag är Jeriko en mycket smutsig stad. Gatorna är fulla med skräp. I den staden som i bibeln förliknas som syndens stad finns inte mycket vackert. Synden förtar det vackra.

Jesus rike

I en kortandakt för den 17. januari skriver Luther: "Kristna som fruktar Gud hatar det här livet och skulle gärna vilja vara i ett annat. De kommer nämligen aldrig till den punkt, där de kan säga att de är utan synd. Skulle de göra det, så är det djävulen själv som intalar dem."

Ingen kristen förnekar att han har synder. Det bekänner alla och det gör ont i deras hjärtan för att de måste dras med sin usla onda natur. Därför klagar och ropar de och ber om frälsning. Samtidigt som de måste uppleva och bekänna synd, så är de i Jesus rike."

Likt Luther kan vi konstatera att i Jesu rike är det Sanningen som råder. En kristen säger det samma som Guds ord säger. Om vi som kristna kommer med ett annat budskap än Guds ord har vi lyssnat till ormen och blivit bedragna.

Sedan skriver Luther om det förunderliga Jesus rike: Jag citerar: "

Där är synd inte någon synd. Det vill säga att nåden är större än de synder de kristna känner och bekänner, och Gud säger: ”Jag vill förlåta dig synderna, för min käre Sons skull.” 

Luther avslöjar sedan på ett mycket kraftigt sätt en falsk kristendom där man lämnat Jesus rike:

"Men de andra, de som vill umgås med sina egna prestationer, som inte känner och klagar över sina synder utan tycker sig vara rena, de tillhör djävulen – inte Jesus rike."

I avslutningen lyfter Luther fram hur den gode Herden mitt i all kamp stärker tron:

"På grund av synden måste man genomgå besvär och plågas i sitt hjärta. Visa mig en kristen som aldrig plågats av tanken på döden! Du lär inte kunna hitta en enda. Alla bleknar med tanke på döden och blir rädda för den. 

Så är alltså en kristen i synden och har den över sig. Men till slut måste en kristen vinna över den. Han befinner sig ju i Jesus rike, som inte njuter av någon vila eller sömn utan möter motstånd av hela helvetet, döden, djävulen, synd och all olycka. Jesus rike ska likafullt stå fast i evighet.

Att Gud låter sådana saker finnas kvar beror på att vår tro ska prövas och ha någonting att öva sig på"

Det är som vi sjunger i sången. En Kristen är fri från synden när hon är Kristi brud. 

"Fri från synden, löst är dess band! Kan du fatta det här i syndens land? Hjärtats djupa längtan en gång nått sin hamn uti Jesu famn.

Fri från synden är Kristi brud! Uti himlen jag får min vita skrud. Där med toner klara blott Guds lov en gång ljuder i min sång.

Fri från synden, sorger och kval, ifrån strider i jordens jämmerdal; brustit alla bojor som mig plåga gav, tårar torkas av."

Skapad till man och kvinna

"Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman får alltså människan inte skilja åt."

(Matteus 19)

I dagens bibelläsning vittnar Jesus om hur människan är skapad till man och kvinna. Fastän vi lever i en värld där det mesta faller sönder står Guds goda vilja för människan och skapelsen fast.

Gud är en ordningens Gud och där hans ordning får råda har människan ro.

Närmission och världsevangelisation

"Till gyllne harpors slag den nya sången klingar ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt. Här ljuder sången svag, men dock jag Jesus bringar mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt."Så skrev den unge Johan Kahl för snart 300 år sedan. 

I oktober fick jag lyssna till sång och harpors slag med blicken ut mot Oljeberget. Sångarna kom från många olika länder.

Om Gud så vill ordnas ett tillfälle med temat närmission och världsevangelisation på lördag. Ännu idag är det tid att föra ut budskapet om Jesus, världens frälsare.

I går kunde vi i ÖT läsa ett märkligt inlägg av en man som sökte stöd för sin otro. Jag noterade att han där ändå lyfte fram den universialistiska tanken att alla kommer till himlen. 

Fastän man inte tror på Jesus och förnekar att det finns en himmel kan man söka tröst i en irrlära att alla människor blir frälsta. Det är mycket tragiskt.

Utan tro på Jesus är människans framtid verkligen dyster. Hebreerbrevets författare skriver. "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom."

Här i tiden behöver människan vittnesbördet om att hon behagat Gud. Det vittnesbördet ger endast tron på Jesus.

Glädje i den yttersta tiden

"När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”

Det himmelska hoppet ger glädje, tröst och mod för det jordiska livet. Så var det redan innan floden. Hebreerbrevets författare skriver om Noa. " I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

I de yttersta dagarna är förtröstan på Gud det enda som håller. Vi kan lita på att Gud har kontroll. Fadern vet. I den judiska traditionen var det Fadern som angav tiden när sonen d.v.s brudgummen skulle hämta sin brud.

På samma sätt är det Fadern som anger tidpunkten när Jesus skall hämta sin brud, församlingen från jorden. 

En kristen håller hjärtat i himlen men handen vid plogen. Då kan han vara förtröstad även när skörden slår fel. I himlen har man full kontroll. Jesus säger att även hårstråna är räknade. 

Himmelskt och jordiskt

Tron är himmelsk. Den kommer från himlen. Men människan är jordisk. Hon är av jorden. Av jord är hon kommen och till jord skall hon också bli.

Men livsanden kommer från Gud, den är himmelsk. Mose skriver: "Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse."

Tron som är himmelsk kommer från Gud. Tron kommer från Ordet, Guds ord. Människan är skapad för att leva här på jorden, men i gemenskap med Gud genom tron. När den av Gud utmätta tiden är slut går människan in i Evigheten. 

Om tron skulle tas i från mig så skulle jag vara tom. Kvar skulle finnas ett skal, men livets mening skulle saknas.

Människan är också en evighetsvarelse. Hon är skapad till Guds avbild och Gud är evig. Han har alltid funnits och han finns i evighet.

Tron är en Guds gåva som vi får vårda. Hebreerbrevets författare skriver om tron.

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Lammets bröllop har kommit

I bibelns sista bok som är Jesu uppenbarelse och som visades av ängeln för Johannes läser vi att Lammets bröllop har kommit. Hans brud har gjort sig redo.

"Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran."

Här möter vi Andens språk som förhärligar Jesus. Budskapet är givet åt oss för den här tiden, då vi lever här på jorden. Budskapet är givet av Jesus och framförs med den gode Herdens stämma.

Jesus vet vad vi behöver här i tiden, för att orka hålla ut i tron. Vi behöver himmelsk mat, den näring som endast Jesus kan ge. Genom tron kan vi redan äta av de utsökta rätterna som serveras vid Lammets bröllopsmåltid.

Genom tron har vi tillträde till all den mat som en himlavägsvandrare behöver. Bordet är dukat och vi får med tacksamhet ta till oss allt det som Gud bjuder i sitt ord.

Gud väcker oss genom sitt ord då vi somnar på halva vägen och Ordet ljuder: "Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig." 

Styrka av maten vi finner i ordet fortsätter vi i tron vår livsresa framåt mot målet, mot bröllopsmåltiden och Lammets bröllopsfest i himlen.

Den sista sångens innehåll

När jag på morgonen låg halvvaken märkte jag att jag i mitt inre sjöng psalmen 585: "Upp, du min själ och sjung!"

Sångförfattaren Johan Kahl uppmanar oss att stå upp ur jordegruset, för att ödmjukt skynda fram till Guds och Lammets tron.

Han skriver om kallelsen som ljudit. Guds kallelse som har bjudit dig till Lammets stora bröllopsfest i himmelen. Där är Lammets brud fullkomnad. Där är hon helgad, ren och skär.

Likt den unge sångförfattaren Johan Kahl får vi tänka på att vi gång tillsammans med alla frälsta skall få sjunga Lammets nya sång.

Vid Lammets bröllop sjunger man den nya sången, Lammets nya sång.

Sions sånger 1745 (Johan Kahl)

År 1745 publicerades en sång i hernhuternas sångbok Sions sånger. Den hade numret 223 och om jag tolkar historien rätt publicerades den med melodin till sången "En ljuvare ort, farväl"

Hur den melodin ljuder vet jag inte.

Sången "Upp du min själ och sjung" var den sista sången i hernhuternas sångbok, liksom den idag är den sista psalmen i vår psalmbok.

Sången är skriven av Johan Kahl, som omkom i en höststorm 1746, endast 25 år gammal. Men då hade han redan skrivit 50 sånger. 

Idag sjunger han Lammets sång.

Präster åt Jesu Gud

Den benämning som Jesus använder på prästerskapet är intressant. Johannes skriver i det första kapitlet: "Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen."

Jesus är alltid underdånig sin Fader. De av Jesus från synden friköpta är präster åt Jesu Gud och Fader. Här talas om ett konungadöme, ett konungsligt prästerskap.

Det att den förhärligade Jesus uppenbarade sig för Johannes är stort. Vi får en bekräftelse på hur det är där i himlen, efter att Jesus kommit tillbaka dit efter sitt fullbordade uppdrag. Ett uppdrag han fullbordade då han dog till försoning för våra synder och uppstod till vår rättfärdighet.

Vi förstår också att de konungsliga prästerna lyder konungen och är honom underdåniga. En konungslig präst sätter sig inte över Konungens ord. Hans ord kallar vi för bibeln eller den Heliga Skrift.

I himlen är allting färdigt. Allt är berett för Evigheten. Lammets bröllop har kommit. Konungasonen, han som också kallas Människosonen, vår Herre Jesus kommer för att hämta sin återlösta brud.

"Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen."

Denna ankomst får vi som Jesu präster vittna om. En gång skall vi också få se den i himlarymden.

"Där i himlen mitt lov är fullkomligt, när fördärvet är avklätt helt. Tack och lov, tack och lov, Herre Jesus! Tack och lov, tack och lov, min Gud!"

Himmelska hälsningar

"Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar."

Hälsningen vi får i boken är förunderlig. Han skänker oss sin nåd. Vi erhåller frid ifrån honom som är. Var är han? Han sitter på tronen hos Fadern. Han var här på jorden och han kommer tillbaka hit. 

Nåd och frid från den treenige, från Jesus Kristus och en hälsning från de sju andarna framför Guds tron.

Ingenstans på jorden finner man sådan text. Ingenstans finner man ett så levande ord. Jesus är härskaren över jordens kungar. I hans goda händer vilar vår framtid och vår morgondag..

Om Jesus skulle skriva en bok

I mina tankar kom att om Jesus skulle skriva en bok. Hurudan skulle den då vara?

Jag gladdes då jag fick svaret och med andakt läste jag litet i boken. Uppenbarelseboken är ju en bok skriven av Jesus. Där uppenbarar han genom ängeln vad Johannes skulle skriva och Johannes skrev. Han höll i pennan.

Visst är hela bibeln Guds bok, då den är skriven genom den Helige Andes ledning. Och bibeln, den handlar ju från början till slut om Jesus Kristus och det som Gud gör i Honom.

Det är förunderligt att läsa en bok av en människa som varit död, men lever. En människa som är hos Gud och är Gud. En människa som är sann Gud och sann människa och skriver en bok till tröst för sina bröder och systrar som lever sitt liv på en jord, som i mycket blir mörkare och mörkare.

Då är det gott att få en glimt från ljusets tron: "Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

Ja Gud uppenbarade budskapet för Jesus. Orsaken var att han ville visa sina tjänare vad som snart skulle ske. Tiden är nära hör vi. Han kommer snart.

Ett ljuvligt budskap från en bok med mycket tröst..

Kyrkkaffe och livets vatten

Det är länge sedan jag besökt Purmo kyrka och det är länge sedan jag har haft möjlighet att dricka kyrkkaffe. Ikväll gavs en sådan möjlighet då jag fick delta i kvällsmötet i Purmo kyrka.

Kyrkan i Purmo är en vacker och ljus kyrka och kontrasten till den mörka och dystra landsvägen med ihållande snöslask var stor.

Vi fick lyssna till Andens och brudens samstämmiga inbjudan: "Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten."

Det är länge sedan ängeln på uppdrag av Jesus förkunnade budskapet till församlingarna, det budskap som skall ljuda på jorden framtills Jesus kommer.

Även i sången ljöd kallelsen: "O Kom till oss, du soluppgång, vår värld är mörk, vår natt är lång."

Och kyrkkaffet då? Det var välsignat när ett femtiotal gudstjänstbesökare utan brådska samlades i kyrkans mitt för att byta tankar på himlavägen.

En välsignad dag går mot sitt slut..

Jesus till visdom, rättfärdighet, helgelse och räddning

Det är länge sedan Luther levde. Ofta kritiserar man idag honom och kanske det även kan finnas orsak till det. Men Gud hade nog öppnat skriften för Luther och hans undervisning kan vi med tacksamhet ta till oss. 

Angående Guds rättfärdighet skriver han: "Rättfärdigheten består just av att inte göra någonting, inte höra eller veta av laggärningar, utan enbart att tro och veta att Jesus har gått till Fadern och nu sitter på hans högra sida. Där sitter han inte som en domare, utan som en son som Gud för oss har gjort till visdom, till rättfärdighet, till helgelse och räddning."

Han fortsätter: "Ja, vi får enbart tro och veta att Jesus genom Guds nåd nu regerar över oss och i oss. Under Jesus rättfärdighet upplever man ingen synd, ingen rädsla och inga anklagelser mot samvetet. Synden kan aldrig tränga in i denna himmelska rättfärdighet. 

Där samvetsångest ändå finns, är den ett tecken på att man lämnat denna rättfärdighet ur sikte, och att Jesus är dold och att man inte fått syn på honom.

Där Jesus å andra sidan verkligen är uppenbarad, råder en hel och fullkomlig glädje i Herren och en samvetsfrid som tänker: 

”Det må vara att jag är en syndare inför Guds lag. Jag vill ändå inte på grund av detta förlora hoppet så länge Jesus lever, för han är min eviga rättfärdighet och mitt himmelska liv. I den rättfärdigheten har jag ingen synd. 

Visst är jag som ett Adams barn en syndare i det liv jag nu lever här på jorden och med tanke på det livets rättfärdighet, men utanför och över detta liv har jag en annan rättfärdighet – Jesus. Och han vet inte av någon synd!”

Så långt Luther. Här om dagen lyssnade jag till en predikan där predikanten talade rätt mycket om samvetet. Det kan vara förhärdat, överkänsligt, eller kalibrerat efter Guds ord.

Guds vilja är nog att vårt samvete är kalibrerat efter Guds ord. Då visar den Helige Ande nog på synden i vårt liv. Men han visar också på Jesu verk. Därför blir vi inte missmodiga.

Vi får bekänna våra felsteg och misslyckanden inför en nådig Gud och i förtröstan på vår Frälsare. Vi får öppna vårt hjärta för Gud. Jesus lever och i hans rättfärdighet får vi frimodigt vandra vidare på den nya levande vägen.

När vi inte mister Jesus ur sikte så har vi det gott och vandrar ledda av honom vidare på himlavägen dag efter dag..

Tröstens Gud, de uslas Gud

"Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud." (Psaltaren 51:19)

Versen är ur den välkända bönen om syndernas förlåtelse som David skrev. Luther förklarar hur David här kallar Gud för en Gud som älskar förkrossade hjärtan, tar hand om dem, förbarmar sig över dem och vill hjälpa dem. Kort sagt – han är de bedrövades och de uslas Gud. Den som i sitt hjärta bär en sådan bild av Gud är salig!

Luther fortsätter: "Ingen kan fatta Gud i hans gudomliga majestät och makt. Men i den här härliga beskrivningen får vi se Guds nådiga, faderliga vilja."

Här framställs Gud som en livets, salighetens, fridens, glädjens och tröstens Gud. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevets avslutning: "Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far."

Vi talar inte så ofta om Gud som de uslas Gud. För Gud är det inte svårt att vara uslas och misslyckades Gud. För när han griper in och förbarmar sig och frälser bygger han inte på det som finns i den fallna människan.

Nej, han gör allting nytt. Och i det nya som han i Kristus skapar finns det inte inslag av varken uselhet eller misslyckanden.

Hän ei muista virheitämme

Han kommer inte ihåg våra fel. Hän ei muista virheitämme. Så sjöng barnen i en sång i radion igår. I följande psalm ljöd orden " Halleluja, du som bjuder syndare, till bords med dig."

Där i bilen igår gick tankarna till morgonens andaktläsning. Sångerna påminde om hur Gud ser på den människa som är i Kristus. Vi möter försoningens under, då en syndig människa kan bestå inför Gud för Jesu skull.

Jesus sann Gud och sann människa. I Honom har vi en fristad, då vi i tro tar emot den beredda försoningen. 

Förr talade man ofta om Nådens bottenlösa hav. Guds nåd i Jesus Kristus är nog verkligen förunderlig. Gud bereder en väg för syndare till gemenskap med Honom som är helig och rättfärdig.

Barnen sjöng nog rätt. Det är gott att någon gång få begrunda vad allt Guds förlåtelse och försoning med Gud innebär. Själva kan vi inte fatta det här i syndens land, men genom sin Ande kan Gud uppenbara vilka löften vi har i Hans ord.

Att berätta för Jesus

"Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus." (Matteus 14:12)

Johannes döparens lärjungar kom till Jesus och berättade vad som hänt med Johannes. De hade fått uppleva hemska saker och han som de vandrat med var nu brutalt mördad vid Herodes hov.

Aposteln Paulus vittnar i Romarbrevet 8: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras."

Även vi kan berätta allt för Jesus. Han Jesus befinner sig idag på Faderns högra sida i himmelen. När vi berättar om våra sorger och bedrövelser, men också om Guds godhet når budskapet den himmelska tronen.

Vid tronen vet man nog redan före vi berättar vad som händer här på jorden. Men jag tror då vi öppnar vårt hjärta så överförs bekymren från våra axlar till Jesus.

Bibelordet påminner oss om att vi får berätta allt för Jesus. Vi har en fiende Djävulen som vill hindra oss att öppna vårt hjärta för Jesus. Men honom skall vi inte lyssna på.

Vid samma sjö där Johannes lärjungar kom till Jesus fick också Petrus senare öppna sitt hjärta för Jesus

En morgon med Luther

Det är trosstyrkande att emellanåt läsa Luthers skrivelser, för Luther var ett Guds redskap.

Luther skriver att tron sätter sitt hopp till det som är gott. Gud vill att vi ska lära oss att stå fasta i den tro som påbörjats i oss, fortsätta att förse oss med allt gott av Gud och inte låta trons hopp ryckas bort från oss av människor, djävulen, synden, eller lagen.

Vidare skriver han: "Den rätta tron uppstår däremot inte alls genom våra tankar. Den är helt och hållet Guds verk i oss, utan någon som helst medverkan från vår sida. Därför är den också mäktig och verkande – aldrig vilande. Tron förnyar människan med detsamma, och för människan in i ett helt nytt liv."

Om Jesus rike skriver Luther att det består två ord – syndernas förlåtelse. "Där finns alltså synder. Dem måste man kännas vid. När jag lärt känna dem, ligger förlåtelse och nåd genast nära till hands. Innan förlåtelsen kommer är allt helt och hållet synd. Det måste jag uppleva, så att jag vet och bekänner att allt i mig är förlorat, annars kan ingen syndaförlåtelse äga rum. 

Vi saknar inte synder. Felet är att vi inte känner av dem. Men när vi lärt känna dem och bekänner dem, så är förlåtelse inom räckhåll."

Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna! (Matt. 9:2).

Luther om pånyttfödelsen

I en kortandakt för den 9. januari skriver Luther om pånyttfödelsen. Jag citerar: 

"Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike (Joh. 3:3).

Den pånyttfödelse som gör oss till Guds barn, rättfärdiga inför Gud, kommer inte till genom någon mänsklig handling.

Det vi gör kommer bara från vår egen onda natur, och vi kan inte se Guds rike. Det är evangeliet om Jesus som verkar den nyfödelse det här talas om. Genom Ordet får människan se både Guds vrede över synden, till bättring, och hans nåd genom medlaren Jesus, till tröst och frid för samvetet.

Denna stora och mäktiga handling ser väl till det yttre inte speciellt märkvärdig eller härlig ut. Det är ju enbart Ordet som krävs för detta. Det är däremot den Helige Andes kraft som utför handlingen och upptänder hjärtat till sann gudsfruktan, med förlitande på och tröst av nåden, samt till ett rätt anrop på Gud. 

På det här sättet förnyar den Helige Ande människan. Den som med hjärtat griper tag om Ordet, övervinner Guds vrede, synden, döden, den egna onda naturen och världen. Hjärtat vänder sig till Gud och får lust till allt gott.

Detta är ett sant och levande verk av den Helige Ande. Det är långt större och härligare än fariseernas tilltro till sina egna prestationer, som i och för sig kan se vackra ut i människors ögon, men som ändå är någonting dött. Det förändrar inte alls själva hjärtat, eller skapar någon verklig förtröstan till Gud, utan låter hjärtat stanna kvar i sin gamla, onda natur." (Citatet slut)

Luther skriver klart och tydligt att evangeliet om Jesus verkar den nya födelse som det talas om i Johannes 3:3. "Genom Ordet får människan se både Guds vrede över synden, till bättring, och hans nåd genom medlaren Jesus, till tröst och frid för samvetet."

Luther skriver att den nya födelsen är ett levande verk av den Helige Ande. Vi förlitar oss på nåden och får tröst av den.

Med hjärtat får vi gripa tag i Ordet. Genom Ordet övervinner vi Guds vrede, synden, döden, den egna onda naturen och världen.

Och Luther skriver att hjärtat vänder sig till Gud och får lust till allt gott..

Luthers förklaring i kortandakten tillfredsställer mig. Den är mig nog. Den fäster blicken vid Jesus och dag efter dag får vi genom tron vandra med Gud i tro på Jesu verk.