Upp till himlen

"Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd."

Evangelium enligt Markus har kommit till slutet. Jesus gav sitt liv på Golgata. Han lades i graven men uppstod. Och Markus avslutar:

"När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det."

Jesus satte sig på Guds högra sida. Tänk vilket hopp vi har i Jesus. Hans är makten, äran och härligheten i evighet. Amen!

Himmelriket på måndag

Söndagens evangelietext handlade om himmelriket. Jesus Guds Son berättar en liknelse riktad till översteprästerna och fariseerna.

Även idag på måndag upprätthåller Gud sitt rike. Ännu idag får vi tänka på konungen som höll bröllop för sin son. 

Ja han höll bröllop för sin son. Vi hörde om gästen som inte hade bröllopskläder. "Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder?" Gästen teg och blev bunden och utkastad i mörkret.

Vi hörde hur stor synd det är att inte sätta tro till ordet. Att inte i tro ta till sig Jesu verk. Att tro att man kommer till Gud i egna kläder och inte låta sig iklädas de bröllopskläder som konungen beredde.

I en barnsång sjunger vi "det gjorde han på Golgata". Efter Golgata och graven uppstod Jesus till vår rättfärdighet. Då vi är iklädda Jesus får vi även idag vara gäster i himmelriket.

På kvällen läste jag olika kommentar om den evangelisationskampanj "Se löytyi" som man på många platser höll i Finland. Bland annat läste jag om Jyrki som var oroad över att kampanjen var så "Jesuscentrerad". Det är inte så lämpligt i dagens Finland tyckte han.

Jag vet inte så mycket om "Se löytyi" men blev glad över att man talade om Jesus, att han fick vara i centrum. Vem är då mannen som är orolig för att man någon vecka talar mycket om Jesus i Finland?

Jyrki är i kyrkans tjänst står det. Hans huvudteman är katolicism och hinduism. Jag noterar att han uppdaterat sitt omslagskonto på fb med en bild av hinduistiska gudar. Då förstår jag att han inte vill att man skall ha blicken på Jesus.

Jesus målar en bild av Kristi kyrka, av himmelriket som "Konungasonens bröllop". Jesus och församlingen som förenas. Idag ber jag att Jyrki skulle finna Jesus. Att han skulle få nåden att kasta bort allt han äger som skymmer Jesus och följa Honom. Jag innesluter mig själv i samma bön. 

I sången sjunger vi: "O, hur tomt är allt i hela världen! Utan Jesus är blott synd och död, utan Jesus är ju evigheten idel mörker, gråt och evig död. Om jag kunde leva utan Jesus, o, hur vore det att dö en gång, utan honom i den mörka dalen, utan honom evigheten lång?

Vilken lycka att ha allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår, ingen synd som inte han förlåter, ingen nöd som inte han förstår! Om jag äger Jesus, endast Jesus, och i hela världen intet mer, o, så äger jag dock allt i honom, han som nog och övernog mig ger!"

Den sången sjöng vi som avslutning i bönehuset igår. Den sången får jag bära med mig under veckan. Den påminner mig om att vi av nåd får vara gäster på himmelrikets bröllopsfest. Vi får bära den klädnad Jesus berett och vi får vittna om Honom. Finlands folk behöver få höra om Jesus idag..

 (Höstens blommor i Getsemane)

Tornet i Siloam och tragedin i Sydkorea

När jag läser om tragedin i Sydkorea med hundratals döda kommer Jesu vittnesbörd om tornet i Siloam i mina tankar. 

"Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.

Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Folkbibeln förklarar: Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Det omnämnda tornet är inte identifierat men stadsmuren låg strax intill.

De 18 som dog i Siloam och de unga i Soul gick en mänskligt sett för tidig död till mötes. När Jesus berättar om tragedin i Siloam spekulerar han inte, utan lyfter fram omvändelsens nödvändighet. En syndare behöver omvändelse. Utan Jesus kan ingen människa bestå inför Gud. Människan vet inte när räkenskapsdagen kommer, när livsanden flyr och människan möter Gud sin skapare.

Jesus säger att om ni inte omvänder er. Guds ord vittnar om att det inte finns någon frälsning utanför Guds frälsning i Jesus Kristus. 

Omvändelsen eller bättringen som man förr talade om innebär att vi ser vår synd, att vi inser att vi är syndare och behöver Guds frälsning. Annars går vi förlorade och möter den eviga döden.

När en människa får omvändelsens nåd "rasslar" det. Människan löses från synden genom evangeliets predikan som tas emot i tro. 

I bibeln läser vi om himmelrikets nycklar i Matteus 16:

"När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" De svarade: "Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son."

Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. 

Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 

I Kristi kyrka i församlingen finns himmelrikets nycklar. Människan befrias från domen, helvetets eld och lyfts in i Gud rike.

Vi människor kan inte avskaffa domen och helvetet som är berett för djävulen och hans änglar. Helvetet är inte berett för någon människa. Därför uppmanar Kristi kyrka alla människor att försona sig med Gud och sätta tro till Jesus och Guds förlåtelse i Honom.

Vem följer vi då, djävulen eller Jesus? Vi kan inte följa båda. Jesus förklarar detta mycket tydligt i Matteus 25. Vid domen delas människorna in i två hopar, får och getter, välsignade och förbannade.

Salig är den människa som här i tiden vill och får tro sin synd förlåten och i tro följer Jesus. Himmelens port är då öppnad och öppen. 

Vi får be för de sörjande i Sydkorea. Jesus är människans stora och enda hopp i livet och inför Evigheten.

Nåd till bättring. Gud är god!

Igår hörde jag det glada budskapet om att en man fått nåd till bättring. Idag är han redan över 90 år gammal förstod jag.

Det tog litet tid innan jag fick en klar bild av hur han ser ut. Men bilden är nu klar. Jag tackar Gud för att han fått omvändelsens nåd och för att ordet burit frukt. 

I Guds ord läser vi om glädjen i himlen och vi får också glädjas med den himmelska skaran. 

Vår Frälsare Jesus vittnar om den himmelska glädjen i Lukas 15: "Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 

Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse."

Idag får vi glädjas. Där syndernas förlåtelse finns är det glädje och frid. Segern är vunnen i kraft av Jesu blod och människan är fri att tjäna Gud de dagar han ger. 

I psalmen sjunger vi om hur den människa är salig som har rum i Guds rike. Psalm 128 i vår psalmbok:

"Det dukas i himlarnas rike ett bord

för heliga, saliga gäster.

De komma i skaror från söder och nord,

de samlas från öster och väster.

Säll den som har rum i Guds rike.

2.

Dit kommer ej den som sitt eviga väl

vill vinna med tanke och vilja,

som menar sig själv kunna frälsa sin själ

och själv sig från synderna skilja.

Säll den som har rum i Guds rike.

3.

Men ordet om nåden, det kallar oss än

ock ljuder med makt över landen.

Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,

när kallelsens tid är för handen.

Säll den som har rum i Guds rike.

4.

Gud give jag vore, och alla med mig,

bland himmelens tecknade skara.

Gud tage oss nådigt i höjden till sig

att oss ifrån domen bevara.

Säll den som har rum i Guds rike.

5.

Där glömmer jag korset på jorden jag bar,

och smärtan och sorgerna fara.

Där löses den gåta som dunkel mig var,

där dagas Guds morgon den klara.

Säll den som har rum i Guds rike.

6.

Guds härlighet strålar i himlarnas sal

och helgonens lovsånger tona.

Där bära Guds kämpar från stridernas dal

för eviga tider sin krona.

Säll den som har rum i Guds rike."

Förbundsblodet

"Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget." (Markus 14)

Matteus skriver också om den första nattvarden som Jesus instiftade innan de gick ut till Oljeberget och Getsemane. När Matteus beskriver instiftelseorden skriver han: "Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse."

Jesus blod skall snart utgjutas. Hans lärjungar får redan del av detta, blodet som utges till syndernas förlåtelse mindre än ett dygn senare.

Förbundsblodet. Vi påminns om hur det nya förbundet är i Jesu blod.

Igår fick vi börja dagen med en morgonandakt som Ville höll. Bakom honom vid fönstret brann två ljus för Keijo och Olavi, vars jordiska tjänst Gud avslutat och kallat hem. 

I den korta morgonandakten förkunnades också syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. På något sätt kändes kraften i orden så starkt då på morgonen. 

Guds ord är förstås alltid lika kraftigt och som syndare behöver vi Guds förlåtelse i Jesu blod. Vi bygger inte heller vår tro på känslor utan på Guds ord och på Jesu verk. Jag tänker på min frälsare som Hebreerbrevet beskriver som det nya förbundets överstepräst. 

Jesus lever, men i uppståndelsekroppen finns inget blod. Allt utgjöts på Golgata. 

I Jukka Norvantos undervisning, som jag igår lyssnade till när jag körde mot Pörkenäs framkom att korsfästelsen antagligen var år 30. I bilen tänkte jag att hur lång är den tid som det nya förbundet gäller här på jorden innan tiden byts mot Evighet. 

Det gamla förbundet vid Sinai slöts år 1446 före Kristus (enligt folbibeln). Gud har redan uppehållit ett nytt förbund här på jorden betydligt längre..

Hans vilja är att alla människor genom tron skall bli delaktig av förlåtelsen i Jesu blod och få fira Evigheten i himlen. Guds ord vittnar om att tid är något som Gud ger. När tiden är ute ges ingen förlåtelse mera.

Idag lever vi i nådens tid. Hur länge den varar vet endast Gud. Vi behöver ta vara på den tid vi har. Det gör vi då vi lever i tro på Guds ord och löften. Då vi lever omslutna av Jesu blod.

(Pörkenäs i gryningen lördagen den 29. oktober 2022)

Getsemanes fåglar och ängeln

När vi under veckan diskuterade om Getsemane talade en vän om fåglarna. Han mindes fåglarna i kyrkan vid Getsemane.

Jag mindes inte fåglarna. Jag såg dem inte då när jag satt där i kyrkan, men på fotona ser jag dem nu. De två fåglarna hade gjort intryck på min vän. Fåglarna hade berört honom.

Jag känner inte till symboliken med fåglarna. Jesus var ensam och bad. Ingen människa kunde vara med. Fanns det några av Gud skapade fåglar som var med där i trädgården?

Vi har ett levande Guds ord. Då Gud kan tala genom stenarna kan han tala genom fåglar. När Johannes skriver om trädgården i Getsemane lyfter han fram hur Jesus gick över bäcken Kidron. Den bäckravin som  sträcker sig i sydlig riktning och skiljer Jerusalem och Oljeberget åt. "När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick."

Men ängeln då som stärkte Jesus när han svettades blod. Lukas skriver om ängeln. "Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen, sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 

Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.

Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse"

En ängel visade sig och gav Jesus kraft. Gud har en väldig änglahär i sin tjänst. 

Som människor och som kristna känner vi och upplever olika. Gud har skapat oss olika, men tron på Jesus förenar. Vi brukar ibland tala om att se Jesus i våra medmänniskor. 

När och om Gud ger oss den nåden så växer kärleken bland Guds folk. Guds ord och tron på ordet skapar band. Vi ser inte så lätt våra egna misslyckanden och övertramp. Det är lättare att se andras.

Det är bra att kunna lyssna. Att försöka förstå och ha fördragsamhet. Vi har en motståndare den onde som vill sålla oss som vete, men Jesus har bett och ber för de sina. 

Tack gode Gud för kampen i Getsemane. Tack för segern du vann. Tack för att du aldrig överger din församling, inte ens då vi somnar av trötthet och svaghet.

Lär oss att se Kristus i vår broder och syster. Skänk du oss av din himmelska frid och kärlek.

I sången sjunger vi:

"Hur gott när handen väl vårdar foten och båda rädes för kiv och gräl, när alla lider med lem som lider och alla fröjdas när en går väl!"

Sången avslutas med orden: "Må våra tycken och tankar fara och Jesus Kristus bli ensam kvar!"

När Jesus blir kvar saknar vi inget..

Köttet är svagt

"När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 

Markus återger hur Jesus två gånger bad samma bön. Jesus uppmanar Petrus, men också dig och mig att vaka. Att vaka och be att vi inte kommer i frestelse.

Ingen människa förmår vaka med Jesus i den dödskamp han måste utstå. Inget mänskligt av synden besittat kan bestå inför Gud. Men Jesus uthärdade. Han fullbordade sitt lopp.

Ibland kan vi konkret få uppleva mörkrets krafter. Gud kan låta oss få känna något av syndens mörker och djävulens onda kraft. Vi kan riktigt få känna av det mörker som vi bär på som en följd av syndafallet. Bibeln vittnar ju om att synden bor i oss.

Men Jesus har burit synden. Han har segrat. Han har gått den tunga kampen i vårt ställe. Därför är vi inte ensam i kampen. Vi är inte ensamma i ångesten. Jesus är där.

Det kommer en morgon. Mörkret viker bort och vandringen med Jesus fortsätter. 

Den stunden i Getsemane

"De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

Det fjortonde kapitlet i Markus evangelium är innehållsrikt. Vi kan känna hur Gud låter mörkrets makter rasa mot sin son. Vi kan inte fatta den ängslan och ångest som Jesus måste uthärda i Getsemane

Där var din och min ångest med. Där plågade våra synder honom. Jesu själ var djupt bedrövad, ja ända till döds. 

Jesus faller ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. Han vet att allt är möjligt för Gud. Om Gud vill kan han ta den kalk som Jesus måste dricka ifrån honom. Men Jesus sätter sig själv under Guds vilja.

Och lärjungarna sover. De kan inte hålla sig vakna. Deras ögon var tunga av sömn. Människosonen skulle utlämnas i syndarnas händer..

Förödelsens styggelse

"När ni ser 'förödelsens styggelse' stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judeen fly bort till bergen. Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus, och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel." (Markus 13)

Jag har läst så många gånger om denna styggelse förut. Men nu sätter jag mig vid Jesu fötter uppe på Oljeberget och tänker. Månne inte Jesus ser den plats han talar om. Månne han inte ser templet och tempelberget. 

Jesus har gråtit över den stad som förkastade honom. "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Se, ert hus kommer att stå öde. Ty jag säger er: Härefter skall ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn." (Matteus 23)

Något kommer ännu att ske i Jerusalem i Judeen. Något som vittnar om att slutet är nära. Jag vill inte spekulera, men det att man vill bygga ännu ett tempel i Jerusalem är ett hån mot Jesus Kristus. Jesus som är själva templet.

Kommer Gud att tillåta att ett sådant tempel byggs? Jag vet inte. Får vi se det ske inom några år? Jag vet inte. 

När jag i ungdomen läste dessa Jesu ord om styggelsen och tider av nöd fylldes jag ofta av fruktan. Men vi behöver inte frukta. Vi får lyfta blicken. Vi får fästa den allt stadigare på Jesus Kristus. Han som var. Han som är och han som kommer.

Jag är tacksam över att jag en gång fick se ut över Jerusalem från Oljeberget. Jag fröjdas över att i Anden få se det nya Jerusalem.

Arbetsdagen och -veckan är förbi, litet tidigare än vanligt. Jag får ställa mig mot Pörkenäs och se fram emot en kväll och en morgondag runt Guds rikes angelägenheter.

Gud är god! Jesus älskar sina bröder och systrar. Allt vilar i hans goda händer. Du som tror på Jesus, du är Guds egen. Du tillhör Guds Israel och får i allt förtrösta på Honom. 

Visst är det höst och råkallt, men trons värme är skön. Ha en välsignad Helg!

Kallelse till Lammets bröllop

Jag har noterat att en inbjudan till Lammets bröllop nu som då dyker upp på fb. Just jag är kallad står det. Där står det också om bröllopskläderna. Om dräkten som är tvättad i Lammets blod.

I bibeln finner vi faktiskt denna kallelse. Johannes skriver:

"Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: "Halleluja!

Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.

Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg."Linnetyget är de heligas rättfärdighet.

Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna."

Den som tror får se Gud

"Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig! Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm"

Sången tonar på ett annat språk av Guds barn från ett annat land. Själv sjunger vi på finska "Golgatan veressä voima on"

Platsen är Jeusalem och Trädgårdsgraven. Det är tidig förmiddag och den första oktober 2022. 

I Babel, i tvåflodslandet 600 år före klippan brast på Golgata skriver Hesekiel i kapitel 43: "Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster. Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig. Han sade till mig: "Du människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt."

Jag har skrivit tidigare om det nya Jerusalem där Johannes inte ser något tempel. Jesus gör allting nytt. Han uppfyller lagens krav och orden flyttas från stentavlor in i människors hjärtan.

Igår kväll diskuterade vi också något  "ersättningsteologi" och Israels och egendomsfolkets roll. Vi fick tala om Guds Israel där det inte är jude eller grek utan ett i Kristus.

Paulus, en av Guds 13 judiska apostlar skriver i Romarbrevet 1: "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro."

Och senare i kapitlet skriver han. "Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. 

Var inte högmodig utan lev i fruktan. Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 

Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd."

Ja vi har en mäktig Gud. När vi närmar oss tidens slut accelererar farten och världen kommet att få se ting som inte setts förut. Men den som håller fast vid tron får se Gud.

(Vy från trädgårdsgraven. "Visa mig graven i klippan")
.

På det nya Jerusalems gator

Jag fick delta i ett mäktigt bibelstudium igår via nätet, med bröder som befann sig i Helsingfors, Uleåborg och Esse. Jag fick också svar på många frågor som väcktes i Jerusalem för drygt två veckor sedan. Jag behövde inte ens ställa några frågor utan skriften förklarades.

Ibland ger Gud i sin stora nåd dessa stunder på förklaringsberget åt oss. Guds profeter Jeremia och Hesekiel öppnade porten till ett nytt Jerusalem på glänt. Ett Jerusalem som är mobilt och i rörelse mot alltings fullbordan.

Vi skall betrakta två av Hesekiels syner där vid Babels floder där han lyfts av Anden till ett nytt Jerusalem. Hesekiel ser mäktiga syner när Herrens hand kommer över honom. 

Hesekiel 1: "När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken. Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag."

I Hesekiel 40 får profeten se den kommande Gudsstaden: "I det tjugofemte året av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten. 

Mannen sade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, ty du har förts hit för att jag skall visa dig detta. Tala om för Israels hus allt vad du får se."

Svaret på mina frågor får jag återkomma till vid tillfälle. I mötet med Herren Jesus får alla frågor sitt svar..

Det händer i Jerusalem

Markus evangelium närmar sig sitt slut och Jesus befinner sig i Guds stad Jerusalem. I det tolfte kapitlet läser vi om uppståndelsen och alltså hur man lever i det nya Jerusalem.

Igår kväll konstaterade vi att när vi genom tron på Jesus har gemenskap med Gud lever vi redan i det nya Jerusalem, men inte till fullo. Allting fullkommnas när Jesus kommer åter, då Guds barn får den nya kroppen, som är fullkomlig och aldrig belastas av synd. Vi skall se vad Jesus svarar då han får en banal fråga av några sadduceer, som inte tror på uppståndelsen.

"Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt? När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."

Sadduceerna förstod inte skriften fastän de rikligt umgicks med den. Inte förstod heller fariseerna skriften fastän de var nitiska i sin tro. Hur är det möjligt?

Hur var det möjligt då? Hur är det möjligt idag? Man satte sig över skriften, vilket man också gör idag. Förstår jag då skriften?

Nej, det gör jag inte om den Helige Ande inte öppnar och förklarar ordet. Vi har alltså ett ord från Gud som kan öppnas för en förståndshandikappad, men vara helt stängd för en ärkebiskop som läst och studerat mycket, men satt sig över ordet och sätter sig över det.

Nyckeln är Kristus Jesus. Då den Helige Ande förklarar honom blir ordet levande och också livgivande. Ja ordet ger evigt liv. 

Jag konstaterade att farten accelerar i evangeliet enligt Markus när vi närmar oss slutet, Golgata och den tomma graven. Men där börjar också det nya nya livet. Där leder den Helige Ande oss in i ett nytt Jerusalem..

 

Den dubbla strömmen

"Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut." (Heskiel 47)

Det skulle finnas mycket att skriva om då vi i kväll fick studera profeterna Jeremias och Hesekiels böcker. Efteråt läste jag också något av Peter Fjellstedts förklaringar över Hesekiels profetior.

När vi läser profeterna får vi liksom gå på det nya Jerusalems gator. Vi har ett levande Guds ord som slutligen uppfylls i Kristus. 

Redan nu, men inte till fullo. 

Redan i tron, men en gång i åskådan. 

Nog har vi ett mäktigt Guds ord.

Se det kommer (på Israels berg)

I bibelläsningen från Hesekiel 39 möter vi idag en välkänd profetia. Hesekiel skriver om en krigsherre som strider mot Gud, men som Gud ändå för dit han vill. På Israels berg skall han falla.

"Du människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal. 

Jag skall föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg. Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. På Israels berg skall du falla med alla dina härar och med de folk som följer dig. 

Jag skall ge dig till föda åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur. Du skall falla ute på marken, ty jag har talat, säger Herren, Herren. 

Jag skall sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de skall inse att jag är Herren. 

Jag skall göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag skall inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken skall inse att jag är Herren, den Helige i Israel.

Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren. Detta är den dag som jag har talat om."

Vad kan vi säga om denna profetia? Gud leder historiens gång enligt sin plan. Vi har en Gud som är allsmäktig.

Judeen

"Sedan begav han sig därifrån och gick till Judeens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade."

Markus nämner först i det tionde kapitlet att Jesus begav sig till Judeen. Även Matteus nämner om denna resa till Judeen i sitt nittonde kapitel:

"När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judeens område. Mycket folk följde honom, och han botade dem." 

Vi märker alltså att Jesus vandrade på den östra sidan om Jordanfloden till Judeen.

Jag hittade en kartbild bland mina foton. Där framkommer många intressanta orter, Kana, Harmgeddon, Sykar, Nebo, Emmaus och Mamre  m.m.

Tankar på himlavägen.

"Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot. Tro evangelium. Himmelriket är nära."

Psalmen om Jesus från Nasaret har klingat i mitt inre några dagar. Jag har med sorg betänkt hur Jesus blev utdriven ur Nasaret. Av olika orsaker tar människor inte emot Jesus. Kanske någon förkastar honom för att han är från Nasaret. Det menade Natanael göra fast han var en sann israelit. Natanael var från Kana i Galileen, inte så långt från Nasaret.

Evangelisten Johannes skriver i sitt första kapitel: "Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: "Följ mig!" Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippus fann Natanael och sade till honom: "Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret." Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?" Filippus svarade: "Kom och se!"

Kom och se! Kom till Jesus. Ta emot hans evangelium och du får ett nytt liv. Ditt liv förändras. Du får följa Jesus en bit på vägen. På vägen som kantas av blinda och tiggare.

Du behöver inte skämmas för Jesus. Han vet allt om dig. Han vet det som du tror att ingen annan vet. Du får öppna ditt hjärta och bli fri från både synd och skam.

Istället för att bära skammen får du tro på evangeliet. Tillsammans med Jesus vandrar syndare, benådade syndare som aldrig mera vill släppa Jesus ur synhåll. Visst är han redan i himlen, men också i ett ödmjukt hjärta.

Med Jesus får du vandra mot himmelen. Du vandrar på himlavägen och en dag är du framme. Du går in genom porten och din tro byts i åskadan.

En dag är vi hemma. En dag är vi hemma hos Jesus. Tron på Jesus leder hem. När du följer Jesus kommer du hem.

För tre veckor sedan sjöng vi vid floden: 

"Skall vi alla en gång mötas bortom Jordanflodens brus och med alla frälstas skara evigt bo i fridens hus? Mötas vi, mötas vi på den andra sidan floden? Får vi mötas bortom floden, dit ej några stormar når?

Får vi möta Herren Kristus när han hämtar hem sin brud, får vi slutas i hans armar och för evigt lova Gud? Mötas vi, mötas vi på den andra sidan floden? Får vi mötas bortom floden, dit ej några stormar når?"

När vi vandrar med Jesus på himlavägen går vi också en dag över floden. En dag hämtar Herren Kristus hem sin brud.

(Jordanflodens ljumma vatten)

Via Jeriko mot Golgata

"De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" Markus 10)

Jesus är på väg upp till Jerusalem och han tar vägen via Jeriko. Jesu jordiska verk närmar sig sitt slut och hans lärjungar är skräckslagna. Men Jesus gör ännu gott. 

Bartimeus vet att Jesus från Nasaret är Davids son. Barimeus vet vem Jesus är och han får sin syn och följer Jesus på vägen mot Jerusalem och Golgata. "Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen."

Anpassa er inte efter världen

"Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom."

Den här måndagens bibelord från Romarbrevet 12 varnar för anpassning efter världen och dess tankesätt. Också Jesus varnar för världen då han säger i Matteus 18. "Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer."

Aposteln Jakob skriver: "Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende."

Även aposteln Johannes öppnar för oss vad som menas med världen då han skriver: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."

Djävulen är den gudsfrånvända världens furste. Ett världsligt sinne söker inte Gud och hans rättfärdighet. Visst är det bra att jag får en uppmaning att inte anpassa mig efter den här världen..

Nasarets ande.

"Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.

När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 

Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. (Apostlagärningarna 3)

Igår hörde vi i predikan om Nasarets ande. Det är något som inte passar i en kristen församling. I Nasaret förkastade man nämligen Jesus. Man kände honom endast som timmermannens son. Och Jesus hade svårt att verka i Nasaret på grund av folkets otro. Markus skriver:

"Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro"

Vi hörde igår hur otron i en församling kan hindra Guds verk. Pastorn lyfte fram hur den anda som verkade i Laodicea, ljumhetens anda plågar många församlingar i våra dagar. Man anser sig vara rik och inte behöva något. Man behöver inte Jesus.

Tänk om vi blir så förblindade av tidsandan att vi inte behöver Jesus från Nasaret.  Tänk om vi inte predikar och verkar i Jesu Kristi, nasaréns, namn?

I en annan predikan hörde vi om de tre jordmånerna där säden, Guds ord inte kunde gro och bära frukt. Men vi fick också höra om bärarnas tro som verkade i Kapernaum. Man bar fram den lame till Jesus.

Jesus flyttade från Nasaret och bosatte sig i Kapernaum. Han lämnade också den staden och efter att han gett sitt liv till lösen för mänsklighetens synder och uppstått till rättfärdighet för den som tror sitter han nu på Faderns högra sida i himmelen.

Fastän otro och likgiltighet blivit en folksjukdom finns det ännu kraft i Jesu Kristi, nasaréns, namn. Vi får be Jesus stanna i våra hjärtan och städer och byar.

Vi behöver dig Herre. Överge oss inte för utan dig kan vi inte leva. Likt Emmausvägsvandrarna får vi be: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut."

Segern i Lammets blod

"De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord." (Uppenbarelseboken 12)

Den onde strider mot Guds ord. Han vill ständigt ifrågasätta. Han kommer med orden: "Har Gud verkligen sagt?"

Så är det också när det gäller Guds förlåtelse i Jesus Kristus. Den onde kan inte tåla Guds förlåtelse. Han tål inte förkunnelsen av förlåtelsen i Jesu namn och blod. Han står emot den och ifrågasätter dess kraft.

För djävulen finns ingen förlåtelse. Han har varit där hos Gud i den himmelska världen, men han gjorde uppror och blev nerkastad.

Han fortsätter sitt uppror med dödsdomen hängande över sig. Hans framtid är inte i himmelen, utan i eldsjön evigt bortvisad från Guds ansikte.

Men för människan skapad till Guds avbild finns det förlåtelse. Den vanns på Golgata kors då all synd försonades. Därför ljuder förlåtelsens förkunnelse i Guds församling. Bakom orden står Gud själv och kraften i evangeliet är Guds kraft.

Aposteln Johannes skriver:

"Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Det finns alltså en väg i ljuset där syndiga människor kan vandra. Den vägen är Jesus. På den vägen har vi gemenskap med alla andra himlavägsvandrare och Jesus, Guds sons blod renar oss från all synd.

I förlåtelsen bryts banden till synden. Den onde har inte makt över dem som vandrar på förlåtelsens väg. Visst vill han binda och anklaga, men en Jesu vän får alltid visa på Jesus.

Visst misslyckades, visst kommer jag ännu att misslyckas för synden bor i mig. Men Jesus har segrat. Han har vunnit en evig seger för mig.

Därför behöver vi inte tvivla på förlåtelsens ord och förkunnelse då den ljuder. Med tacksamhet och glädje får vi ta budskapet till oss och jubla över den frälsning som Jesus vunnit genom sitt utgjutna blod.

Det gäller för mig. Det gäller för dig..

Jesustroende

Bibelordet för dagen från Hebreerbrevet lyfter vår blick mot Jesus. Ordet uppmanar oss att fästa blicken vid Jesus.

Om blicken inte riktas mot Jesus tröttnar vi och tappar modet. Jesus är den som både ger tro och fullkomnar tron. Vi får alltså vara Jesustroende. 

"När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. 

Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 

Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet."

Ordet visar att Jesus sitter på tronen hos Gud och att han har makt att ge tro och upprätthålla den tro som vi som benådade syndare behöver här i livet. Guds goda vilja är att människan skall få leva sitt liv i tro på Gud och sin frälsare.

Det som är viktigt här i livet

"Tärkein asia, ja lopulta ainoa merkittävä asia, on saada synnit anteeksi Jeesuksen nimessä ja pyhässä veressä. Aamen."

Orden hittade jag i en kommentar på Facebook. Mannen konstaterade att det viktigaste och det enda som till sist har betydelse är att få synderna förlåtna i Jesu namn och dyra blod. 

Nog är det så. Vi tänker inte alltid på vilken enorm katastrof det är för en människa att möta döden utan tro och förtröstan på Jesu verk. Då går hon miste om allt. Då finns det inte något hopp för Evigheten.

Aposteln Paulus skriver att tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. Aposteln skriver om en likgiltighetens ande, om ögon som inte ser och öron som inte hör.

Mannen på Facebook ville lyfta fram hur viktigt det är att vi predikar evangelium. Att vi uppmanar människor att försona sig med Gud genom att i tro ta till sig Kristi verk.

Jesu verk är fullkomligt. Det räcker att leva på. Det ger liv i döden..

Från Magdala till Larsmosjön

Jesus har gjort ett stort under då han på en öde plats vid sjön av fem bröd och två fiskar gjort mat för 5000 män. 12 korgar lämnade över. Jesus har igen sökt sig till sjön och han har besökt Betsaida på andra sidan sjön. Han har gått på vattnet och stigit in i båten där trötta och medfarna lärjungar kämpat i motvind.

Markus skriver att lärjungarnas hjärtan var hårda. "ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda"

"Och så far man igen över sjön till byn Gennesaret. "De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där. Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus. 

Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var. Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska."

I en psalm sjunger vi om hur Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid. Jag kommer att tänka på hur trakterna runt Larsmosjön i några hundra års tid fått känna av en stor välsignelse. 

När vi nyligen besökte Israel hade 14 personer av oss en nära anknytning till trakterna runt Larsmosjön. Det var stort att få se den sjö där Jesus verkade och där få gå i hans fotspår. Vi har ju fått del av samma välsignelse som folket i Galileen.

Markus skriver att alla som rörde vid Jesus blev friska. Innan jag vaknade i morse hade jag en dröm. Med några bröder diskuterade vi hur människor möter Jesus och kommer till tro på honom. Hela diskussionen minns jag nu inte, men jag minns att jag konstaterade att ordet verkar.

Jag minns hur vi i drömmen var glada och hänförda över hur Jesus verkar. Ibland undrar jag om vi idag gör saker och ting onödigt invecklade. Därför får vi ofta känna att vi seglar eller ror i motvind.

Den samme Jesus som gick på gallileiska sjön vandrar ännu idag runt hela jorden via sitt ord. Har våra hjärtan blivit hårda så att vi inte mera förstår hur Jesus verkar.

För att påminna mig själv skriver jag ner Jesu sista ord som han gav till sina apostlar. Markus beskriver hur den uppståndne visar sig:

"Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur. Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 

Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet.

De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 

Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."

Vi får vittna om den uppståndne Jesus. Vi får predika evangelium. Den som tror och blir döpt skall bli frälst. Den som inte tror skall bli fördömd.

Tro eller otro. Att vittna om Jesus. Ordet verkar. Ett dop, en tro, bibelns Jesus. Himmel eller helvete.

Men den som tror på Jesus Guds Son äger det eviga livet..

I byarna runt staden

Jesus lämnar den stad som förkastat honom. Han beger sig till byarna runtomkring staden. "Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.

Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet. Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader. Han sade också till dem: 

"När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."

De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem."

Nog märker vi att det var en mäktig tid för Israels land då Jesus verkade. Jesus verkar ännu idag genom sitt ord. Själv har jag fått den nåden att bo i en väckelsebygd där man ännu i stora skaror samlas för att lyssna till Guds ord.

I psalmen sjunger vi: 

"Välsignat varje folk och land

som lagt sin framtid i Guds hand,

där var och en sitt ansvar tar

och omsorg om de svaga har.

Så möt oss, Gud, i denna stund.

Förnya med oss ditt förbund.

Du är vår vän, vår bror, vår far,

hos dig vårt rätta hem vi har."

.

Nasaret förkastar Jesus

"Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer? 

Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. 

Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj." Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem. Och han förundrade sig över deras otro."

Evangelisten Markus återger ganska kortfattat hur man i Jesu hemstad Nasaret tar anstöt av Jesus. Och Jesus förundras över den otro som han möts av.

Staden Nasaret befinner sig drygt 30 km från Gennesarets sjö. Jesus har igen gjort en lång vandring men möts av otro.

Gå i frid

I byn Magdala finns en mäktig tavla som beskriver en kvinnas möte med Jesus och hur hon blev fri från sin plåga.

Evangelisten Markus beskriver det märkliga mötet: "Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. 

Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk." 

På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 

Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?" Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 

Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 

Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"

I en sång ber vi om att Jesus inte skall gå förbi: 

"Jesus kär, gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli! Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi! Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli, och då andra du välsignar, gå ej mig förbi!"

Vi får närma oss Jesus i tro. Han går inte förbi..

Andra platser vid sjön

"Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön." (Markus 5)

Gerasenernas eller gadarenernas område befann sig sydost om sjön. Evangelisten Matteus skriver om gadarenernas område."När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna."

Jesus kommer nu till icke judiska områden. Han besöker trakten av omsorg om människor. 

För att rädda en eller två människor offras en hel svinhjord på 2000 svin. Det ekonomiska värdet på svinen var ungefär sju årslöner. 

Gennesarets sjö kommer nog att lämna i mitt minne. Det var gott att få tillbringa några dagar där vid den vattenrika sjön..

Ordet möter motstånd

I liknelsen om såningsmannen lyfter Jesus fram vilka som är människans fiender, som hindrar att Guds ord bär frukt. Fienderna är djävulen som tar bort ordet. Vidare kan den onde också motarbeta ordet genom att komma med lidande och förföljelse för ordets skull.

Sedan kan världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat komma in och kväva ordet, så att det blir utan frukt.

Det kan vara bra att någon gång tänka på dessa fiender som vi nog så ofta möter. Jag tror att världsliga bekymmer är något som vi alla får kämpa med. 

Om vi är ärliga så är finns nog också begäret efter rikedom inom oss. I människan verkar  också många olika begär.

Men Jesus berättar också hur ordet kan bära frukt: "Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."

Herre gör oss mottagliga för ditt ord. Led du kampen mot fienderna som vill kväva ordet och hindra att din goda vilja sker.

Mot andra sidan

"På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med." (Markus 4)

Jag har inte riktigt noterat att det var flera båtar som hamnade i sjönöd när stormen slog till. 

"Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt."

Gennesarets sjö är en djup och vattenrik sjö. I livet här på jorden möter vi många stormar. Därför är det gott att resa över till den andra sidan i den båten där Jesus är..

I en Sions sång som Elis Sjövall översatt sjunger vi om hur vi får närma oss den andra stranden i Jesu båt.

"Jesus, kom du och hjälp mig även när dödsstundens vågsvall sist slår över kämpen som dödstrött i båten vill få all sin synd här förlåten och din nåd blott litar på!"

Åter vid sjön, i förlåtelsens stad

"Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden. Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade: "Lyssna!"

Jesus fortsätter sitt verk vid Gennesarets sjö. Han uppmanar folket att lyssna. I Markus evangeliums fjärde kapitel finner vi liknelsen om såningsmannen.

Efter att Jesus berättat liknelsen säger han till sina lärjungar: "När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."

Det är förunderliga ord som Jesus säger. Men om vi något tänker efter inser vi att det ännu idag är likadant. Många människor lever nästan dagligen med Guds ord runt sig, men de berörs inte av ordet. De kommer inte in i Guds rike.

Samtidigt vittnar Jesus här om att i Gud rike hör man och förstår och omvänder sig och får förlåtelse. Även de som fått gå in i Guds rike har synden inneboende i sig. Men Ordet och den Helige Ande visar på synden. Människan förstår att hon inte kan bli kvar i syndautövandet och som en frukt av den Helige Ande vänder hon om och får förlåtelse.

Är det inte ett ljuvligt budskap att vi dagligen får vända om och att vi får förlåtelse? Är det inte märkligt att det i människan kan finnas en del som dras till synden och en annan del som hatar synden och uppväcker avsky mot synden?

Den andra delen. Den goda nya delen får sin näring av ordet, av den Helige Ande, av Jesus som genom tron bor i hjärtat. 

I en sions sång sjunger vi om den ljuvliga förlåtelsen i Guds rike som vi får leva i och fly till när vi känner av syndens smärta. För ett Guds barn finner ingen glädje i synden, i det som strider mot Guds ord och hans vilja.

"Min enda sköld mot dom och lag är syndernas förlåtelse. Min enda kraft då jag är svag är syndernas förlåtelse. //:Min enda tröst i sorg och ve är syndernas förlåtelse.://

Min enda hjälp i all min nöd är syndernas förlåtelse. Mitt enda hopp i liv och död är syndernas förlåtelse. //:Mitt enda livsbehov, min ro är att förlåtelse få tro.://

Min enda frid, o Herre kär, är syndernas förlåtelse. Min enda glädjekälla här är syndernas förlåtelse. //:Hur ljuvligt stärks mitt mod, min håg av denna källas friska våg!://

Så låt mig, Jesus, ständigt bo i syndernas förlåtelse och ha min enda frid och ro i syndernas förlåtelse! //:Ty blott i denna fasta stad jag lever lycklig, trygg och glad.://"

Tänk att vi får bo i förlåtelsens stad som omges av nådens hav där vi får bada. Så får vi leva lyckliga, trygga och glada..

(Hamnen i Tiberias, staden vid sjön)

Jesus kom hem

"Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta." (Markus 3)

Jesus kom hem. En människa brukar komma hem och kanske få vila något. Jesus fick inte vila mycket hemma. Vi förstår och märker att Jesu lärjungar nog också hade en uppgift när människorna skulle betjänas.

Tidigare i kapitlet märker vi hur stora skaror samlades hos Jesus. "Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan. Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom."

Det var vanliga mänskliga sjukdomar som människorna sökte hjälp för. "Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen, Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde."

Tecknen och undren som Jesus gjorde var också ett bevis på att han var den utlovade Messias..

(Kyrka på den Jordanska sidan av floden)

En välsignad gåva

"men han svarade mig: Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 

Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark."

Som födelsedagspresent fick jag en burk med handskrivna bibelcitat. En lapp för varje måndag och varje ny vecka. 

I morse läste jag således den första, där aposteln beskriver det bönesvar han fått av Gud. Ett bönesvar som lyfte fram Guds nåd. Egentligen är det ju ett fantastiskt svar att få ett löfte om Guds nåd.

Om vi riktigt skulle förstå vad nåden innebär skulle vi nog fröjdas. Nåden är nämligen evig, medan svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest varar endast för en liten tid.

Jag tänker också på ångest, som vi stundom kan få känna i vår bräckliga jordiska kropp. Ångesten över synden behöver vi inte bära, för synden får vi bekänna i förtröstan på Guds nåd.

Människan har det gott då hon får leva i nådens tid. En tid då nåden räcker och Kristi blod renar. I sången sjunger vi:

"Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd."

Det är gott med en ny vecka med nåd. Tack för gåvan!

Dina synder är förlåtna

Det andra kapitlet i evangeliet enligt Markus börjar med överskriften: Jesus förlåter synder.

"Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. 

Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

För snart 2000 år sedan i staden vid den vackra sjön fick en lam man höra att hans synder är förlåtna. Jesus hade lämnat Nasaret och verkade i Kapernaum och kanske var det i Petrus och Andreas hus invid synagogan som Guds sons röst ljöd.

De fyra bärarna hade nöd över den lame mannen och de bar honom till Jesus. Syndens börda är tung att bära. Människan klarar inte av den. Hon går under i sin nöd.

Men Jesus orkar bära den. Han tar bördan på sina axlar. Han bär det tunga korset. Därför ljuder rösten, det ljuvliga evangeliet århundraden senare i den yttersta norden " "Mitt barn dina synder är förlåtna."

Från tronen i himlen instämmer Jesus. Han bär ännu såren på sin kropp. Nog är vi ett lyckligt folk som får föra Jesu budskap vidare:

Mitt barn, dina synder är förlåtna..

(Taket som kan lyftas bort)

Nasaret - Staden där Jesus bodde.

En välsignad vilodag, en välsignad födelsedag är förbi. Tacksamheten till Gud är stor. Förutom veckan i det Heliga landet har kalendern varit full flera månader. Igår kväll kollade jag kalendern och den var nu betydligt tommare. 

Där fanns några andaktsstunder och så påmindes jag om att jag skulle skriva om Nasaret, Jesu hemstad..

Där växte Jesus upp som timmermannens son. Där lekte han i synagogan och där såg han sin far arbeta med sina verktyg.

Där fick han höra om Guds löften, om Messias som skulle komma. Jesus hade inte bibeln i telefonen. Antagligen fanns det ingen bibelrulle där hemma.

Kanske mor Maria berättade om resan till bergsbygden och mötet med Elisabeth, Johannes döparens mor. Kanske Josef berättade om sina drömmar.

Kanske det fanns litet kvar av guldet, rökelsen och myrran, gåvorna från Österns vise män.

Kanske Jesus betraktade himlen om kvällen tillsammans med sin far. Kanske han fick se morgonstjärnan som gick upp.. 

Jag bläddrar bland mina foton och tänker..

Himlaväskan packad

Vatten och kontanter. På minneslappen på kylskåpsdörren står det nu vatten. Myndigheterna påminner om att det är bra att ha litet vatten hemma då världsläget är osäkert.

Någon menar att det är bra att också ha litet kontanter då det elektroniska betalningssystemet är sårbart. Bakgrunden är bland annat oron över att Ryssland använder taktiska kärnvapen i kriget.

Det är säkert bra att förbereda sig för svåra tider. Vi minns ju Josef som under de sju goda åren samlade säd för de sju magra åren. 

Samtidigt hörs också profetiska budskap om svåra tider som vi får pröva. Vad säger då Guds ord? Jesus talar om att när detta börjar ske skall vi lyfta våra huvuden. Det kan vi göra då himlaväskan är packad. 

Lukas återger Jesu tal " Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån.

Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning."

När vi har frid med Gud genom tron på Jesus. När vi tror synderna vara förlåtna i Jesu namn och blod är himlaväskan packad. Då får vi fortsätta vårt liv med handen vid plogen och hjärtat i himlen.

Vi vet inte hur morgondagen ser ut, men Gud vet. Att Gud vet är vår stora trygghet. När jag skriver om himlaväskan kommer jag att tänka på moffa. Han hade sin livförsäkring i himlen.

Om Gud så vill köper jag några vattenflaskor. Någon kan ju behöva friskt vatten. Men jag gläds över himlaväskan som Gud packat åt mig och alla som älskar Jesus och hans ord. 

Gud är god och himlen är vårt hemland. Gud vårdar sina barn oberoende av vad som komma skall. 

"Så reser jag trygg till det härliga land, fast vågorna skyhöga går. Om Frälsaren sover i skeppet ibland, han är ju i skeppet ändå."

"Jag fruktar ej längre för avgrundens makt; mitt fäste är Israels Gud. Han skall mig bevara, ty så har han sagt, han kan inte glömma sin brud."

 (På bilden syns de berg som också Jesus betraktade under sina färder på Gennesarets sjö. Min klippa är Israels Gud..)

En god tid för Kapernaum

"Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem."

Markus skriver om hur Jesus predikat i synagogan i Kapernaum. Det hus där Petrus bodde ligger endast ett stenkast från synagogan. På den tiden var malaria mycket vanlig i Israels land och man antar att det var den sjukdomen Petrus svärmor led av.

Lärjungarna talade med Jesus om henne. Man berättade för Jesus om Petrus svärmor som var sjuk. För Jesus kan vi berätta allt. Nog vet han hur vi och våra medmänniskor har det. Men Guds ord uppmuntrar oss till att berätta allt för Gud. 

Staden där Jesus bodde några år finns inte idag. Där bor ingen människa, men synagogan och Petrus hus har man hittat. Staden som Jesus uttalade ett ve över finns inte mera. Det påminner oss om att ta vara på den tid då Jesus söker och kallar..

Lukas återger Jesu ord om staden: "Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."

 (Utsikt från synagogan i Kapernaum)

 

Hela Israels släkt

"I Herren skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom." Så ljuder sista versen i Jesaja 45.

Läsningen av det första kapitlet av evangelium enligt Markus förde mig till profeten Jesajas bok. "Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig."

När Jesus kom till jorden fullbordas gamla testamentets profetior. De som ännu inte fått sin fullbordan går i uppfyllelse då Jesus kommer tillbaka.

Profeten Jeremia profeterade om Jesus: "Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. 

"Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk."

Av Guds stora nåd har vi hednafolk blivit inympade i Guds Israel. Genom tron på Jesus blir vi upptagna i Guds folk och får kallas hans barn. När Jesus bor i hjärtat är också Guds lag inskriven där. Jesus upphävde inte lagen. Han fullbordade den.

Därför kan vi utan bävan läsa Guds lag och älska den. Genom tron på Jesus är den inte till fruktan, skräck eller förbannelse för oss. Nej den för oss till Jesus. Vi vill aldrig släppa taget om Honom. För han är vår frälsning..

(Bibelvers från stigen upp till Saligprisningarnas berg. På svenska ljuder orden: "Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.)

"På dessa två bud"

Jesus förklarar för den lagkloke: "På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna"

Hela gamla testamentet hänger eller vilar på två bud. "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd." Det budet är det största. Och sen kommer det andra. Ett bud som liknar det första: "Du skall älska din nästa som dig själv."

Vi kan alltså säga att gamla testamentet gör oss till syndare, för ingen kan väl hävda att han uppfyllt dessa bud.

Som syndare får vi vända oss till Gud med en bön om förlåtelse. Guds ord, hela gamla testamentets budskap leder alltså oss till Kristus Jesus.

Den lagkloke stod inför Jesus som var lagens uppfyllelse. Men han hade missat allt. Han hade misstagit sig och inte alls förstått Guds lag som han hela tiden studerat.

Guds lag gör människan till en syndare. Lagen för och leder alltså till Kristus. Den enda som förmått uppfylla Guds stränga lag. Och som uppfyllde den i vårt ställe.

Vägen till Gud, vägen till gemenskap med Gud går alltså via medlaren Herren Jesus. Han var den fullkomliga medlaren och Mose som var en förebild till Kristus får ge vika.

Jesus, Guds frälsning för oss in i det goda landet och Mose får lämna på andra sidan floden.

(Utsikt från Saligprisningarnas berg. Gennesaret i bakgrunden)

Det största budet

Mose hade talat till folket, Guds egendomsfolk: "Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren, din Gud, vill ge dig till arvedel. Ty jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni skall gå över den och ta det goda landet i besittning."

Men Mose fortsätter sin tjänst och sina tal till folket. Mose fick se in i kommande dagar, ända fram till vår tid. Han profeterar: "Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. Och Herren skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som Herren skall driva er bort till. Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.

Men om ni där söker Herren, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till Herren, din Gud, och lyda hans röst. Ty en barmhärtig Gud är Herren, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder."

Mose påminner folket om buden och senare i kapitel 6 talar Mose om det stora budet. Det bud som Jesus säger att är det största budet i söndagens evangelietext.

"Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."