Kom till bröllopet!

I bibelläsningen från Matteus 22 talar Jesus i en liknelse: "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 

Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!"

Vi förstår att Gud är konungen och Jesus är Sonen. De bjudna är Guds egendomsfolk Israel som inte tog vara på kallelsen och övergav honom.

När den andra kallelsen går ut till alla folk och länder, till dig och mig är allt berett. Bröllopsklädnaden är beredd och tjänarna får ikläda de inbjudna. Vi hör också om en tredje kallelse då kallelsen går ut till vägskälen och tjänarna bjuder in alla de träffar: "Allt är klart för bröllopet". Och bröllopssalen fylls.

Kanhända lever vi nu i den sista kallelsens tid då också någon slinker in i himmelriket utan bröllopskläder.

Hade månne kallelsen varit otydlig, eller hade någon tjänare misskött sin uppgift, då en man utan bröllopskläder befinns vara med inne på bröllopsfesten?

"När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg."

Mannen binds till händer och fötter och kastas ut i mörkret utanför bröllopssalen. Jesus säger: "Ty många är kallade, men få är utvalda."

Liknelsen har ett allvarligt budskap. Den stackars mannen trodde sig vara en gäst i himmelriket, i Guds rike här på jorden. Men han missade bröllopet och den himmelska festen.

Nät Gud talar och då han talar vänligt "min vän"  är det inte gott att vara tyst. 

"Upp, du min själ och sjung!

Stå upp ur jordegruset

för att ödmjukt skynda fram till Guds och Lammets tron.

Fast blicken, svag och tung,

ej tål det klara ljuset,

får du dock, min själ, nu stämma upp din jubelton.

Kallelsen ljudit,

den har dig bjudit

till Lammets stora bröllopsfest i himmelen.

O, vilken ära där

din Gud åt dig beskär!

Där är din del, ditt arv, din rikedom, din skatt.

Guds nåd är evig. Sjung, min själ, jubla glatt!

O, vilken härlig lott

att Herren lik få vakna

och förklarad skåda honom sådan själv han är!

Då är allt glädje blott,

min själ skall intet sakna.

Då är Lammets brud fullkomnad, helgad, ren och skär.

Mig kronan räckes,

jag övertäckes

med Jesu Kristi härliga rättfärdighet.

Min synd och skuld så svår

och varje bitter tår,

allt blir förbytt i helighet och kraft och fröjd,

och lov och pris skall ljuda klart i himlens höjd.

Då redan här jag får

så ofta lycklig vara,

fast min dunkla blick blott delvis kan min Herre se;

då himmelsk sång mig når

ren här med toner klara,

o, hur härligt skall ej sedan allt för mig sig te!

I lyckans stunder

Guds kärleks under

så ljuvligt strålar mig till mötes redan här.

Men när jag tänker på

att en gång jag skall få

med alla frälsta sjunga Lammets nya sång,

då blir min själ för ändlöst jubel alltför trång.

Till gyllne harpors slag

den nya sången klingar

ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt.

Här ljuder sången svag,

men dock jag Jesus bringar

mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt.

Hans blod mig renat,

han mig förlänat

full frälsning och försoning inför Herren Gud.

Pris, ära, härlighet

och makt i evighet

min konung och min Frälsare jag sjunga vill.

Ja, amen, svarar himlar, jord och hav därtill."