"Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren sin Gud och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. Och när han bad så till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud."
I andra Krönikeboken kapitel 33 läser vi om Hiskias ogudaktige son Manasse som var tolv år när han blev kung. "Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn."
Vi läser att Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på Guds ord. "Då lät Herren den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel."
Då skedde något som var ovanligt på den tiden och är ovanligt idag. Manasse omvände sig. Vi kan säga att han fick nåd till bättring och han fick komma tillbaka till den heliga staden som kung.
Ännu idag är det förödande att inte ge akt på Herrens ord. Olydnaden mot Gud och hans ord leder människan till Babel. Gemenskapen med Gud i trons lydnad bryts och om människan inte får nåd till bättring och omvändelse tvingas människan möta den eviga döden bortvisad från Herrens ansikte.
Om ledaren för ett folk är ogudaktig så dras folket lätt med i synden och smutsen, i olydnaden mot Gud. Så gick det på konung Manasses tid. När Manasse sedan omvände sig fortsatte folket ändå att halta på båda sidorna.
I den andra läsningen från Matteus 6 talar Jesus om hur ingen kan tjäna både Gud och Mammon. Människan kan endast ha en Herre. Är din och min herre Herren Jesus och Himmelens Gud eller djävulen, denna världens furste?
Må vi fly från djävulen och hans "ränker". Endast hos Gud finner människan en nådig Herre, frid och salighet och det eviga livet. Ännu är det Nådens tid. Ännu kallar Gud både konung och präst, människa som människa till omvändelse och tro..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar