Tron på syndernas förlåtelse

I en kortandakt av Luther som handlade om nåd och sanning fäste jag mig vid orden "tron på syndernas förlåtelse".

Så länge vi tror på den så har vi den. Ordet vittnar för ett Guds barn om syndernas förlåtelse. Att Gud i Jesus Kristus har sonat dem alla.

Luther hänvisade till den yttersta dagens eld då ett Guds barn kommer ur den elden helt renad och aldrig mera kan synda. Synden är för evigt borta.

I en av morgonens sånger ljöd refrängen "för att Jesus har älskat mig så". 

Guds barn äger genom tron tillgång till syndernas förlåtelse för att Jesus älskat dem så. Evangeliets röst är ljuvlig.

Det är gott att få ha Jesus med sig i en annorlunda vardag. En vardag då de dagliga arbetsuppgifterna är få.

I en av söndagens predikningar sade predikanten att vi endast kan tjäna Gud genom att älska våra medmänniskor. Nog är det väl så på den här jorden då synden ännu bor i ett Guds barn och därför behöver hon få höra om syndernas förlåtelse.

Den här veckan är för mig en annorlunda vecka. En vecka då man får glädja sig över de små sakerna och över Guds gränslösa godhet.

Men tron på Jesus och syndernas förlåtelse i honom leder till en annorlunda framtid. Där det som ögat inte sett väntar i ett land där ingen synd finns.

Nog är Gud god. Nog är detta gott att få vara ett Guds barn och äga tron på syndernas förlåtelse.