Av Guds nåd fick jag idag köra det vackraste vägavsnitt jag någonsin kört. Vid halv 10-tiden var riksväg 13 mellan Emet och Murick bedårande skön. Solen belyste snötung skog på båda sidor om vägen. Skönheten i den kalla vintermorgonen var bedårande.
Mot Karlebyhållet reste sig moln som liknade höga fjäll vid horisonten. Hur skönt och vackert måste det inte vara i himlen hos Gud tänkte jag.
En halvtimme fick jag samtidigt lyssna till Sions sånger med dess trösterika ord. Jag fick erfara den trygghet som vi verkligen har som Guds barn.
Och Gud var i enlighet med sina löften med också den här dagen, som på många sätt var utmanande.
Mina tankar gick till patriarken Jakob vid Betel. Han hade sovit med endast en sten som huvudkudde. Där fick han vila sitt trötta huvud. Han såg en stege rest på jorden och Guds änglar steg upp och ner på den.
"När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.”
Det är gott att någon gång få uppleva små korta stunder inför en mäktig Guds ansikte. Och bli påmind om att för Guds folk väntar en evighet i hans sköna salar..
Av morgonens skönhet fick jag ingen fysisk bild men ännu en stadfästelse på Guds godhet och hans majestät för hjärtat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar