I Moseboken kan vi läsa om Lemek och om Lemeks ord: "När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, för han sade: ”Han ska trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.”
Jag har inte märkt det förut men namnen i Kains och Sets släkttavlor liknar varandra. I Kains släkttavla finner vi t.ex. också en annan Lemek som var en skrävlare och våldsverkare.
Men Noas far Lemek verkade ha valt en annan väg. Han sökte och fann tröst hos Herren när han brukade den jord som Herren förbannat.
Jorden hade Herren förbannat för syndens skull. Efter syndafallet sade Herren Gud: "Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever.Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
Men människan var ändå inte utelämnad utan det fanns en tröst som kom från Gud. Noa var en tröst för folket och han arbetade under Guds ledning när han under kanske 120 års tid byggde arken under Guds och Guds ords ledning.
När människan får nåden att vända sig till Gud och Guds ord får hon tröst i livet på den jord som synden har förbannat.
Jag tänkte inte skriva om Noa nu på morgonen utan om Davids missmod som blev till välsignelse och Linas sjukdom som gjorde att hon skrev psalmer åt Gud.
Men Noa blev till tröst i livet bland törnen och tistel. Den törnekrönte Jesus ger tröst och liv och förlitande på Guds löften om nya himlar och en ny jord får vi leva bland törnen och tistlar med knäppta händer och i ett levande hopp. Och prisande Gud, tröstens Gud..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar