Kunskapen om Gud

Paulus skriver i Romarbrevet om människor som inte satte värde på kunskapen om Gud. Det fick följder, eviga följder.

Vilken är den första kunskapen om Gud som han själv ger oss? Är det inte de orden han gav Mose - I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 

Sätter dagens uppblåsta teologer värde på de orden? Det ärliga svaret är nog nej.

I en tidning skriver någon att människan växer och mognar och vetenskapen utvecklas. Om jag förstår henne rätt leder det till att vi också får ny kunskap om Gud.

Är det verkligen så att Gud ger oss ny kunskap om sig själv som strider mot det som han uppenbarat i sitt ord?

Nej, det är inte så! Den människa som vänder ryggen åt Guds ord går bort. Förblindad av egna falska föreställningar går hon bort från Guds ansikte.

Då kan mörkret upplevas som ljus. Då kan dårskapen kännas förnuftig. 

Jordens vinstock mognar till dom. Men salig är den som har sin glädje i Guds ord. Den första psaltarpsalmen vittnar därom:

"Salig är den som inte följer

de gudlösas råd,

som inte går in på syndares väg

och sitter bland föraktare,

utan har sin glädje

i Herrens undervisning

och begrundar hans ord

både dag och natt.

Han är som ett träd,

planterat vid vattenbäckar,

som bär sin frukt i rätt tid

och vars löv inte vissnar.

Och allt han gör, det lyckas väl.

Sådana är inte de gudlösa,

de är som agnar

som skingras för vinden.

Därför ska inte de gudlösa

bestå vid domen,

inte syndarna

i de rättfärdigas församling.

Herren känner

de rättfärdigas väg,

men de gudlösas väg

leder till fördärvet."