Ord på vägen

På morgonen lämnade profeten Amos ord i mina tankar. I profetens bok läser vi:

"Se, jag ska trycka ner er som en vagn trycks ner när den är fullastad med kärvar."

Amos var en herde eller bondson och när Gud talar till honom använder han ett jordnära språk. I dagen jordbrukssamhälle skulle det kanske låta: "Se jag skall trycka ner er som en balkärra trycks ner när de är fullastad med balar.

Vi förstår att kärran inte kommer någonstans om det inte finns en stark dragare. Och om än traktorn är stark orkar den inte om marken ger vika.

Nå, varför skull då Gud göra så med Israel, sitt egendomsfolk? Han hade utvalt dem och räddat dem ur Egypten. Men de hade övergivit honom och blivit lik de andra folken, eller kanske värre.

Är det inte litet på samma sätt som Gud nu gör genom Coronan, då han tillstäder den? Inget är som förr förutom Guds nåd som är var morgon ny för den som söker den och med glädje tar emot den.

Vi kan inte till fullo förstå Guds vägar, men i sin kärlek har han genom tiderna stoppat sitt folk, även med hård hand när de övergivit honom.

Men åter till kärran där på fältet. Vem kan flytta den när ingen dragare finns. Gud kan! Han kan på många sätt. Han förmår dra den. Han förmår tömma den. Han förmår lasta om den.

Han kan ge människan nåd att börja om, att sätta sådan börda som kärran tål. Genom Jesus gör han allting nytt.

I Klagovisorna läser vi: 

"Det är Herrens nåd

att det inte är ute med oss,

att det inte är slut

med hans barmhärtighet.

Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

Herren är min del,

det säger min själ,

därför hoppas jag på honom.

Herren är god

mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet

hoppas på hjälp från Herren.

Det är gott för en man

att bära ett ok i sin ungdom.

Må han sitta ensam och tyst

när han lägger det på honom.

Må han sänka sin mun i stoftet,

kanske finns det ännu hopp.

Må han vända kinden

mot den som slår honom

och låta sig mättas av hån.

Herren förkastar ju inte

för evigt.

Om än han bedrövar

förbarmar han sig i sin stora nåd,

för det är inte av hjärtat

han plågar och bedrövar

människors barn."