Frimodighet och vördnad

Paulus skriver i Efesierbrevet att i Kristus Jesus, vår Herre och genom tron på honom kan vi frimodigt och tryggt komma till Gud.

När vi säger och bekänner att "Jesus är Herren" sker det i kraft av den helige Ande.

Den trygga och frimodiga tron på Jesus innehåller också en sund vördnad för en helig och allsmäktig Gud. I Bibeln finner vi orden "Ta av dig dina skor, för platsen där du står är helig.” 

Till trons väsen hör en ödmjukhet och respekt inför Gud. Det är bra att ibland få ta av sig skorna och begrunda och förundras..

När ordet är stängt

En av trons egenskaper är att den gör oss öppna för ordet. Vi hör gärna Guds ord. Vi tar det ofta och gärna till oss.

Men det finns människor som har det svårt med Guds ord. Ord som förmanar och vägleder kan man inte lyssna till och man drar sig undan. Man vill endast höra tröstens ord.

En ung kristen lyfte fram de här problemen. Vad kan vi då som församling göra? Vi kan alltid be och det finns kraft i bedjande händer.

Hebreerbrevets författare skriver:

"Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje i honom.

Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar."

Det är viktigt med tillfällen där man även kan ställa frågor och uttrycka sin oro. Guds ord är det inget fel på. Som människor kan vi ändå missförstå. På samma sätt kan vi bli ensidiga i hur vi hanterar, utlägger och även lyssnar till Guds ord.

Om jag minns rätt så säger Luther ungefär så här: När vi läser eller lyssnar till Guds ord skall vi inte nöja oss med mindre än att vi finner Jesus i ordet.

Så får vi i sanning göra. En sådan bön får vi alltid ha. För när vi finner Jesus i ordet, då är vi redan i himlen. Då har vi frid med Gud. Då har vi frid med Guds ord.

Det är gott att få finna sig själv som en benådad syndare som ledd av Jesus och Guds ord närmar sig himlamålet.

En välsignad resa tillsammans med Jesus och Guds ord! 

När behöver vi Guds ord

Temat för gårdagens bibelstudium var frälsningsvisshet eller trosvisshet. Det är ett ljuvligt tema. För Jesu skull kan vi vara vissa om att vi når ända fram till himlamålet.

Tron är ju övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Före hebreerbrevets författare skriver om tron varnar han för avfall.

En människa som avfallit har kanske inte så lätt att ta ett till sig ett Guds ord som varnar för avfall. Den som förnekat tron har inte så lätt att ta tron till sig.

Men evangeliet är en Guds kraft till frälsning. För Gud är ingenting omöjligt för frälsningen är redan beredd. Ofta handlar det om vart vi fäster blicken. Fäster vi den på Jesus eller oss själva?

En troende behöver allt Guds ord för att styrkas och bevaras i sin tro. Gud har gett oss det vi behöver. Vi får tacka honom för allt Guds ord.

Det var gott att få sitta och lyssna och ta ordet till sig. Vi behöver Guds ord på himlavägen.

Ord på vägen

På väg till kvällens bibelstudium råkade jag höra följande Guds ord från Romarbrevet: "Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. 

Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. 

Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.

Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte!"

Orden från Romarbrevets sjätte kapitel är nog tydliga. Det kristna livet är en kamp mot synden. En kamp som Jesu nåd fostrar till.

Ett Guds barns kropp kan inte vara ett redskap för orättfärdighet utan Guds vilja är att vi lever till hans ära.

Guds ord är mångsidigt. Det leder och fostrar oss på himlavägen.

Ett skyddande tak

Det sägs att det bästa motgiftet mot avfall är att predika ett rent evangelium. Himmelriket är ju Guds rike. Riket är ditt bekänner vi i den bönen som Jesus lärde oss be.

Med Jesus kom himmelriket in i världen och den onde som vill förmörka människans sinne och tankar kan inte tåla Guds ljus.

Jesus måste säga: "Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det."

Våldsman är på frammarsch och vill rycka himmelriket till sig. När vi något ser på historien så märker vi att många våldsman har härjat i Guds rike.

Det finns våldsman av många olika slag. Det som förenar dem är att de vill bryta den rena kontakten mellan Guds barn och Herren Jesus.

När våldsman ser på Guds rike eller himmelriket kan det se så svagt och lättintagligt ut. Där finns ju endast små och dess portar står öppna även om natten.

Men riket lyses upp av Guds härlighet och rikets lampa är Lammet Herren Jesus. Och en osynlig skara bevakar de små där inne.

Profeten Jesaja ser den i anden: "Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak,  en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn."

Fattig i anden, men i Guds rike

De som är fattiga i anden har en plats i himmelriket. De som blir förföljda för rättfärdighetens skull tillhör också himmelriket.

Jesus kom för att uppfylla lagen. Han upphävde inte den som vi ibland felaktigt tror. "Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket."

Jesus visar på att det finns de som kallas stora i himmelriket. Den störste är den som ödmjukar sig och blir som ett barn, ett Guds barn. Med fariséers och skriftlärdas rättfärdighet kommer man aldrig in i himmelriket. Den som upphäver Guds bud och lär människorna så är den minsta i himmelriket. Vi anar att kvarnstensdomen då är nära. Den som förhäver sig och tror sig vara Gud och kunna upphäva hans bud och ord leker med den eviga elden.

Då finns åter endast en väg, omvändelsens väg. Omvändelse och bättring innan det blir för sent och katastrofen blir evig..

En plats i himmelriket

Himmelriket är en benämning som vi finner endast i Matteus evangelium. Evangelisten använder där denna specifika benämning på Guds rike hela 31 gånger.

Himmelriket är ett annorlunda rike och det fascinerar mig. Att få ha en egen plats i detta rike är den bästa gåvan en människa kan få. I himmelriket har man nämligen alltid den bästa platsen, den som Gud i Kristus berett för var och en.

Lärjungarnas fråga vem som är den störste är därför både intressant och mänskligt sett logisk. Som svar på lärjungarnas fråga ställer Jesus fram ett barn och säger: "Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket."

Jesus säger: "Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket." 

Omvändelse verkar vara den enda vägen till himmelriket. Johannes döparen predikade " Omvänd er! Himmelriket är nära." När Jesus framträder predikar även han: "Omvänd er! Himmelriket är nära."

Himmelriket börjar alltså med omvändelse. Är det månne så att omvändelse alltid måste predikas i detta förunderliga rike? Vart får och skall vi då omvända oss?

- Till Jesus! Vi får så lätt fel fokus. Men då står han där och kallar ljuvligt: följ mig! Då får vi åter vandra i hans fotspår.

Lärjungarnas fråga var mänsklig, men visade att de inte riktigt fattat vad himmelriket handlar om. Men det är så gott med Jesus. Även de mest vanskliga och märkliga frågor kan han vända till välsignelse. Bara vi frågar av honom och inte av någon som kan ge felaktiga och förrädiska svar.

folken - hednafolken och nödläge

Vem är det som skall gripas av ångest? Vilka är det som skall stå rådlösa? Folkbibeln skriver: Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån.

Bibel 2000 skriver hedningarna. Vi lever i en tid då hednafolk och speciellt de som saknar en levande tro på Jesus är förvirrade. Man står rådlösa.

När de andra vågen av coronaepidemin nu håller på och väller in över vårt land och speciellt över Helsingfors kan vi läsa att stadsfullmäktige där på sitt möte i onsdags har fattat ett beslut om att börja förbereda sig för att utlysa klimatnödläge i staden.

Inte kommer det mera någon uppmaning från presidenten att folk skulle vända sig till Gud i bön och bot. 

"And there shall be signs in the sun, and in the moon, and in the stars; and upon the earth distress of nations, with perplexity; the sea and the waves roaring"

Ordet distress som King James bibel använder översätts också som nödläge och nödsituation.

Havets och vågornas dån

För en stund sedan stod jag på klippan ute vid Pörkenäs. Det var en vindstilla men dimmig söndagsmorgon. Men till min förvåning kommer från havet ett väldigt dån. Rasande slår vågorna mot klipporna och stänker sitt skum långt upp på land.

Stadigt står jag på klippan och betraktar de vreda vågorna och deras svall emot klippan. Någonstans där ute har vågorna tagit fart.

Herrens broder Jakob skriver:

"Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.

Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 

En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar."

Det är gott att stå på klippan. Det är tryggt då tron är grundad på Jesu verk. Gud leder de sina i trons kamp genom sitt ord som består då himmel och jord förgås.

Be om kraft att undfly allt

Lukas återger Jesu ord, några av de sista innan hans lidande började: "Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."

Lukas återger också Jesu verksamhet de sista dagarna: "Under dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivberget."

Jesus uppmanar de sina till att vara vakna, att se och betrakta vad som sker. Matteus nämner också att Jesus säger "Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet."

Lukas lyfter fram Jesu ord: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Guds folk får alltså gå rakryggade med huvudet riktat mot himlen, blicken fäst vid Jesus och ordet. Guds folks befrielse kommer en dag. Fram till den dagen vill Gud att vi är verksamma.

Under veckan "ödslade" jag en kväll litet tid på att något granska en skickligt gjord propagandaserie. Sådant som djävulen och världen gör för att förtala, förleda och smutskasta.

Då den onde är en lögnare kan det som han producerar aldrig bestå i ljuset. Om jag förstod propagandaserien rätt så var en av huvudpersonerna, en ung flicka förälskad i en sekulariserad muslim.

Hon säger då i slutet: "Jag lämnar honom aldrig, inte ens för Jesu skull." Sådan är förförelsen. Den kommer emellan och skiljer människan från Jesus.

Inte ens för Jesu skull. Guds ord avslöjar den ondes lögner. I en sång sjunger vi: "Må intet för mitt öga här, bli kärare än Jesus är."

Vem är Jesus?

I Johannes evangelium kapitel 7 möter vi den frågan, som en överskrift för den senare delen av kapitlet.

Vem är Jesus? Av någon anledning vaknade jag till den frågan den här morgonen. Visst känner jag honom som frälsare, broder och vän, min Herre och Gud. 

Men framtill den dagen då jag ser honom på himmelens skyar vill jag lära känna honom mera och mera. Ordet förklarar vem han är: - Guds enfödde son.

Överskrifterna i Johannesevangeliet berättar mycket om honom. Ordet blev kött. Han botar och han mättar. Jesus är livets bröd.

Vem är Jesus? Jesus är världens ljus! Han är den gode Herden. Han lever i enhet med Fadern. Jesus uppväcker, och han tvättar lärjungarnas fötter. Jesus är nu förhärligad.

Jesus är vägen till Fadern och han lovar sända hjälparen. Jesus är den sanne vinstocken. Men tillsammans med honom är vi hatade av världen.

Han sänder Sanningens Ande som är med oss i sorg och glädje. Bön i Jesu namn, han lär oss be. Hans överprästeliga förbön bär oss.

Jesus blir förrådd och fängslad. Han ställs inför Pilatus. Jesus blir korsfäst. Johannes beskriver Jesu död med orden att han säger att det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Vi får vara med på Jesu begravning. Vi ser den tomma graven. Jesus visar sig för Maria Magdalena. Jesus visar sig för sina lärjungar. Den uppståndne visar sig för Tomas.

Jesus är vid Tiberias sjö. Jesus är där med Petrus. Johannes ger oss också slutord: Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas."

Det är gott att skriva om Jesus. Världen rymmer inte de böcker som skrivs, men själv skriver han in mitt och ditt namn i livets bok.

Tack Jesus för att du uppenbarar dig för mig i ditt ord.

Skatten i lerkärl

I evangelietexten för inkommande söndag läser vi: "Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp."

Guds vilja är att även Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Paulus hävdar alltså att normen för en kristens liv är Jesu liv. Det innebär ett liv i kamp mot synden som Guds nåd, eller Jesus själv fostrar oss till.

Vi klarar det aldrig. Det är nog Paulus mycket medveten om, men han menar tydligen att Jesu liv kan skymta. Det syns i den nya viljan, i erkännandet av Guds ord som sanning, men främst i tron på förlåtelsen och upprättelsen genom Jesu blod.

Jesus säger på ett annat ställe att de ord som han talar är Ande och liv. Guds ord är inte döda bokstäver utan fulla av liv.

Den som förblir i Jesu ord är verkligen en Jesu lärjunge. Han lär känna sanningen, och sanningen gör honom fri.

När vi slutar att tro på nåden, förlåtelsen, försoningen, sanningen och det nya livet i Jesu då dör vi den andliga döden.

Men Jesus lever och han ger liv!

Sanningens Ande

"Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er."

Världen känner inte sanningens Ande. Världen ser inte Sanningen, den ser inte Sanningens Ande. Världen förleder och förför.

Till sina egna, de som inte är av världen säger Jesus: "Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er."

Guds barn har av Jesus blivit tagna ut ur världen. Guds barn har inte världens tankesätt. Guds sanna barn har inte heller världens seder och bruk. Därför kan inte världen heller förstå sig på Guds barn.

Världen och dess tankesätt vill tränga in i Guds församling, både i kyrkor och församlingar och i enskilda människor. När det sker blir det förvirring.

När Luther för 500 år sedan skriver om förförelser och kvarnstensdomen lyfter han fram den kristna fostran av barn och ungdom. Idag är det just den som världen vill åt och förhindra.

I världen kallar man den undervisning som Guds ord ger för hjärntvätt. Normen i världen är ett gudlöst liv. 

I världen råder lögnens ande. För Sanningens Ande finns det inte rum. Man kan inte ens ta emot den.

Ledning på distans

Igår skulle jag ha behövt deltaga i en skolning angående nya arbetsredskap och program i Kuortane. Av olika anledningar blev det så att jag deltog via Teams, vilket fungerade riktigt bra frånsett att jag inte fick kaffe med tilltugg.

Medan jag traskade iväg för att hämta något att äta begrundade jag den kontakt som ett Guds barn ständigt ändå genom tron, Anden och Ordet kan ha med den himmelska tronen, med den himmelska världen där Guds änglar ständigt ser Jesu himmelske Faders ansikte.

Jesus varnar för de förförelser som måste komma, men utropar ett ve över den genom vilken förförelsen kommer. 

Vad kan det bero på att ett Guds barn blir en förledare? Kontakten med den himmelska tronen och kommandoplatsen är kanske bruten. 

Fiendens skräppost slår i genom och den stackars människan kan inte urskilja vad som kommer från Ljusets tron och vad som kommer från fiendens infiltratörer.

Bibeln vittnar om att den onde reser sin tron på vissa platser. Hur kan vi då avgöra vad som är Guds röst, vad som kommer från den Helige Ande och vad som är fiendens röst?

Där ute i den friska luften kom det tydligaste  kännetecket på den ondes infiltration i mina tankar. "Skulle då Gud verkligen ha sagt? 

När Guds klara ord och bud ifrågasätts vet vi att fiendens tjänare och partisaner är på gång.

Då behöver vi vara på vår vakt. Då är förföraren eller de som han förlett så att de förför och förleder aktiva.

Problematiskt blir det då den onde klär ut sig till en ljusets ängel. Då är det oftast endast Guds ord som avslöjar lögnen och lögnaren.

Av Bibeln märker vi att även Jesu ibland måste tillrättavisa  sina lärjungar, t.ex Petrus. Som Guds barn får vi därför pröva oss. Vilka röster lyssnar vi till?

 

Inne i Fiendens stad

När vi läser om intagandet av Jeriko märker vi att Gud hade en liten skara där inne. Inne i staden fanns den prostituerade Rahab och de som var i hennes hus.

Nog känns det märkligt då Guds ord nämner den prostituerade som den som skulle räddas. Gud godkände inte prostitutionen men Rahab hade tagit emot Guds spejare och gömt dem.

Men Josua (Herren är frälsning) instruerade folket som var med i Herrens här vid intagandet av Jeriko: "Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte själva vigs åt förintelse."

Spejarna blev till räddning för Rahab och hennes hus. " Men till de båda männen som hade spejat i landet sade Josua: ”Gå in i den prostituerades hus och hämta ut kvinnan därifrån tillsammans med alla som tillhör henne, så som ni har lovat henne med ed.” 

Då gick de unga spejarna in och hämtade ut Rahab och hennes far och mor, hennes bröder och alla som tillhörde henne. Hela hennes släkt hämtade de ut och lät dem stanna utanför Israels läger. Men staden och allt som fanns i den brände de.

Nog märker vi att Gud inte vill någon syndares död. Han erbjuder omvändelse till räddning.

Rahab hade lytt de unga spelarnas ord. Hon hade hängt det röda snöret i fönstret. 

Annars är det förunderligt att det är just de två samma spejarna som sedan också hämtar ut Rahab ur huset. Den detaljen hade jag inte tidigare märkt.

Vi vet inte vad som hände i Rahabs hus. Vi läser tidigare om spejarna "De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab och där lade de sig att vila."

Rahab fick besök av två män som var mönstrade för Herrens här. De förnedrade inte henne. De var annorlunda än de andra männen som besökt henne.

Rahab fick höra om en Gud som vill henne väl. En Gud som ville ge henne ett nytt liv. En Gud som skapat henne till sin avbild.

Och undret skedde. Gud fann och tvättade en förlorad dotter ren i sin egen sons blod. Nog innehåller Guds ord talande vackra bilder. Gud är god. Jesu blod renar från all synd och syndaren får ett nytt liv som Jesu efterföljare.

Han själv leder striden!

"Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. 

Då gick Josua fram till honom och frågade honom: ”Tillhör du oss eller våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.”

I Bibeln finner vi bilden av Jeriko som syndens och ondskans stad. När Guds folk tvingas strida mot ondskan, mot djävulen och hans härar mönstrar överbefälhavaren själv sin egen här.

Den uppgiften ger han inte åt någon annan. Endast han har ögon som eldslågor. Endast han har blicken som skiljer märg och ben. Endast han är domaren över människans uppsåt och tankar. Endast han ser in i människans hjärta.

När Josua vid Jeriko lyfter sin blick och ser gestalten med det dragna svärdet faller han ner till jorden på sitt ansikte och frågar:

Vad har min Herre för budskap till sin tjänare? Ibland får vi med tårar ställa den frågan. Herren kallar oss till att vara hans tjänare.

Josua står på helig plats. Han får höra att han skall ta av sig sina egna skor. Och Josua gjorde så.

Överbefälhavarens granskning och mönstring av hären är annorlunda än en kotraktsprosts, en biskops, eller en ärkebiskops.

Striden är Herrens och han själv mönstrar hären. Då behöver vi inte frukta. Han har kontrollen..

Fyra vindar, två skaror

Johannes skriver på Gud befallning ner vad han ser: "Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill. 

Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

Av Johannes ord märker vi att det är starka krafter i rörelse. En annan ängel som stiger upp från öster. En mäktig Guds tjänare som bär den levande Gudens sigill.

Det är intressant att Johannes får höra antalet av från Israels stammar som hade fått sigillet och fick bära den levande Gudens sigill.

Sedan fick han se den vitklädda skaran som stod inför Lammet och inför tronen. Medan den första skaran var räknad kunde ingen räkna räkna den andra skarans antal. De var från alla länder. Alla folk och språk var representerade.

Och alla änglarna stod runt tronen. Johannes fick se Herrens Sebaots här, änglarna runt tronen som alltid ser Guds ansikte. Änglarna är tjänsteandar åt Gud som är Ande.

I Mikaelidagens evangelietexter säger Jesus: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte."

När vi i Anden får se samma syn som Johannes förstår vi också vidden av kvarnstensdomen. Fienden har nu satt in sin attack mot barnen och ungdomarna. Han vill förleda dem. De skall pridecertifieras och fienden vill dra med de oskyldiga i djävulens uppror mot Gud.

Men Herren Sebaot har en mäktig stridshär. Av oss frågas det också. Kan du se Guds Ansikte? Har du blicken riktad mot Honom som sitter på tronen? Mot Honom som ingen kan se och leva. Har du blicken fäst mot Lammet?

Vilar blicken på Jesus som uppenbarar vem Gud är? Må den vara starkt förankrad där.

Luthers undervisning

Det är åter en tid sedan jag läst Luthers predikningar. Igår tog jag åter fram de tjocka böckerna och läste en text ur vardera. Det är annars intressant med Luther att han uppmanar till bibelläsning. Hans önskan är att hans texter skall uppmuntra till bibelläsning.

Luther tar nog fasta på ordet i sina predikningar. Det är ingen underhållning utan han låter ordet tala.

När vi läser Luther märker vi att hans undervisning ännu är relevant, för den grundar sig på Guds ord. Visst märker vi att vi lever i en annan tid, men också att människan inte förändrats så mycket på 500 år.

Luther tar ordet på allvar. Mycket av det som idag hålls för lutherskt har inget med honom att göra.

I de två texter jag läste igår lyfte Luther starkt fram risken att gå förlorad. Jag reagerade på det och fick fundera en del. Men Bibeln och Jesus undervisar faktiskt på samma sätt. 

Bibeln har ju både allvarliga och ljuvliga texter. Vi påminns om att det för människan finns två utgångar. När Jesus talar om tiden innan hans återkomst betonar han starkt en sak. Se till att ingen förleder er. 

Jesus vet nog vad som är viktigt. Han om någon vet hurudan fienden är. Men morgonens bibelord var ljuvligt: Var inte rädd du lilla hjord.

Vi har en Gud som vill ge oss riket, en frälsare som leder striden genom sitt verk och sina ord. Överbefälhavaren sitter på tronen i det goda landet.

Mose som Mose, Jesus som Jesus

Johannes återger i sitt evangeliums 5. kapitel några förunderliga ord av Jesus. "Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"

Det är märkligt hur människor kan snedtända. Man kan av hjärtat värna om skapelsen och djuren, men förakta de människor som Gud skapat till sin avbild.

Man kan ge ett sken av att vara barmhärtig och ömma för minoriteter men förakta förföljda människor som vill förlita sig på Guds ords löften.

Man kan tro att vissa bibelställen är goda och visar Guds vilja, medan man förbiser vissa och förlitar sig på sitt eget omdöme, vilket man håller för förnuftigt och styrt av kärlek.

Om man byter ut man mot jag blir det ännu olustigare. Men Jesus visar på en väg där man faktiskt tror både på Mose, alltså lagen och helt sätter sitt hopp till Jesus.

Ja den som inte tar lagen på allvar kan inte heller ta Jesu ord till sig. I evangelietexten för Mikaelidagen talar Jesus om att den som inte omvänder sig och blir såsom barnen inte kommer in i Guds rike.

Barnet kan ta emot sina föräldrars varningar och förmaningar och samtidigt hoppa upp i förälderns trygga famn.

Sanning och kärlek är inte motsatser. De beskriver det samma eller Herren Jesus, han som också är vägen och livet.

Att medvetet göra det som är fel

Johannes verkar särskilja två slags synder. En del leder till döden, men andra inte. Vad kan han avse?

Profeten Jeremias bok verkar belysa vad det handlar om. Kännetecknet verkar vara att människan medvetet gör sådant som Gud klart förbjudit. T.ex. budorden är ju mycket tydliga. Äktenskapsbrott, mord, stöld, falskt vittnesbörd.

Är det så att den som tillåter sig själv att göra sådant stänger ut sig själv från Guds välsignelse. Vi förstår att det det är onödigt eller lönlöst att be om välsignelse för en sådan.

Det är inte jag som sätter gränsen. Gud vet var gränsen går. Vi får tacka honom för hans godhet och varningar under en tid då Guds folk pressas att acceptera oheliga allianser och förödande kompromisser.

Denna skrivelse och även den förra skriver jag främst för min egen skull. För att begrunda det budskap som Gud gav denna tidiga morgon.

Guds varningar är ibland så kraftiga att man ryser. Människan blir då också ödmjuk. Gud har en god avsikt med allt Guds ord han låtit bli nedskrivet och medtagit i Bibeln.

Att leka med synden är att leka med döden. Därför får och skall vi alltid be att människor får nåden att bli omvända från förhärdelsen att den inte blir till döds.

Gud vill ingen syndares död. Han vill att människan omvänder sig och tar emot den nåd han berett och ännu erbjuder.

 

Synd som leder till döden

Bibeln nämner på några ställen om när en kristen inte mera skall be för en människa. När det är så förstår man att människan gått för långt.

Johannes skriver: "Om någon ser sin broder begå en synd som inte leder till döden, då ska han be och Gud ska ge honom liv. Detta gäller dem vilkas synd inte leder till döden. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för den. All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte leder till döden."

Även Profeten Jeremia hindras av Gud att be. Det kan vi läsa om i det 7. kapitlet. Folket hade börjat tro att templet och tempeltjänsten i sig själv kunde rädda dem. "Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner.

Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren."

Jeremia får ännu höra: "Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 

Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.

Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam?"

I mina tankar kom det idag en mycket allvarlig fråga då jag lyssnade till dessa bibelställen. Vill människan och den avfallna kyrkan nu i sitt högmod gå över en gräns som Gud satt? Är välsignelse och vigsel av samkönade par i Guds hus en förförelse av sådan grad att kvarnstensdomen faller.

Jag vill nog ännu be att Gud hindrar denna dårskap. Varför? Jo för människornas skull. Det är allvarligt att i Guds namn erbjuda välsignelse över det som Guds ord fördömer. Den kyrka och den präst som så gör är farligt nära förhärdelsens gräns.

Jag tror att vi idag ännu skall be för alla de som den onde lyckats få i sin snara så att de går i hans tjänst. Jag vill tro att ännu är det inte för sent. 

Jeremia fick ett allvarligt budskap: "Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.

Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”

Herre förbarma dig!

.

Himlaglädje

"Vi behöver inte skämmas för himlaglädjen, det förskott på den, som vi av nåd ibland får äga redan här."

Ungefär de orden fick jag på morgonnatten höra i bilen. Himlaglädjen är faktiskt något som Gud ger oss. Den kommer från ordet. Den kommer då Anden förklarar ordet. Den kommer då Anden genom Guds ord styrker, upplivar och förnyar tron.

Himlaglädjen är inte beroende av tid och stund. Det är inte Gud heller.

Men tänk att vi faktiskt är på väg till himlen. Kan det finnas någon större orsak till glädje här på jorden.

Jag insåg att jag ibland faktiskt skämts för himlaglädjen. Jag har ibland hållit den för "enkel". Där finns inga teologiska finesser. Där finns inga krav, inga tunga bördor.

Varför skäms då jag och kanske även du ibland för himlaglädjen? Månne det inte kommer från köttet, den gamla delen. Det beror också på den onde. Han vill aldrig unna oss himlaglädje.

Himlaglädjen är ett förskott som vi får av Jesus, i Jesus. Tack gode Gud för den glädjen. Tack för att ditt folk snart skall få fröjdas i himlen, på den nya jorden

Ögon som eldslågor

Under dagens "jordiska granskning" kom jag att tänka på vännen Jesus som enligt Bibelns beskrivning har ögon som eldslågor när han granskar sin församling.

Men det kändes ändå så tryggt att tänka på en sådan Herre. Jesus Guds son är medveten om vad som är det enda som duger inför Fadern. Den fallna människan har inget i sig själv som uppfyller måttet.

Som människor får vi säga det samma som Guds ord säger. Vi klarar provet när vi är och konstateras vara dugliga för Jesu skull.

Vi har ju inte sett Jesus, men Guds barn känner nog igen honom då han uppenbarar sig. Guds ord som är oss kärt vittnar ju om honom. Ja av såren känner vi honom.

Den jordiska granskningen gick väl idag, vilket jag tackar Gud för. I Evigheten får vi också tacka Gud för all den nåd han berett oss genom Jesus.

Gud är god. Han har omsorg om sina svaga barn. Stor är hans trofasthet!

Ro för den trötte

Jag är trött, men borde fara till arbetet och ställa fram de papper som behövs för en certifieringsgranskning. Om man riktigt skulle veta vad som behövs skulle det vara lättare.

Hur annorlunda är det då inte för den trötte som vill få evigt liv. Gud vänder blicken mot Jesus. Han försonaren som är vägen och livet.

Gud vänder blicken mot den öppna porten, mot Jesu fullkomliga verk. Han ger också tron så att vi av hjärtat förstår att det som Jesus gjort räcker.

Han kräver inga fullkomliga dokument. Han jagar inte med ljus och lykta efter fel och avvikelser. Han säger kom ni min Faders välsignade.

Men samme Jesus ger också kraft att söka fram de nödvändiga jordiska dokumenten i förtröstan att ingenting kan skilja oss ifrån Guds kärlek i Jesus Kristus.

I söndags fick vi sjunga, "jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt". Så är det.

En liten stund med Jesus ger mod och kraft för dagens verk. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Och så når vi en gång det goda landet då vi håller blicken och fokuset på Jesus som för oss ända fram..

Här på jorden behövs hjälmen, reflexvästen, skattekortet, dokumenten, projektdokumenten och knäppta händer. Ja så får jag också be för granskaren vars namn jag inte ens vet.

Vid den sista granskningen håller den tro på Jesus som Gud själv ger och styrker i sin godhet..

Nålsögat

"Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Jesus hade av en högt uppsatt man fått frågan vad han skall göra för att få evigt liv och konstaterar i slutet av deras diskussion de välkända orden ovan. 

I Lukas 18. kapitel återges händelsen i sin helhet. De som hörde Jesu ord sade: "Vem kan då bli frälst? Jesus svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

I Apostlagärningarna 3 visar skriften på en väg för kamelen då han ställs vid nålsögat och vill komma igenom:

"När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" 

Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar."

För den redan döpte är det enkelt. Han får omvända sig. Han får återvända till dopets nåd. Eller som Petrus säger i samma kapitel. "Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus."

Gud är god. Jesus är nära. Han är sänd av Gud för dig och mig. Och vi får tro och av nåd förbli inne i Guds rike. Då har vi också det eviga livet. Livet i Jesus.

Den felfrie läraren

Vi brukar ofta kalla Jesus för den felfrie läraren vilket han också i sanning är. Vi är vana vid att man misstror apostlarnas undervisning, men att teologer som kallat sig kristna direkt underkänner Jesu undervisning hör ändå till det ovanliga.

När det sker offentligt har det antikristliga nått en ny nivå. Kanske det är Gud som tillstäder att villolärare går så långt för att ögonen skall öppnas för allt flera så att de inte dras med i fördärvet.

Jag läste ett uttalande i en debatt: "Kyrkan följer det som är förnuftigt och kärleksfullt och inte det som står i bibeln." Det som ifrågasätts och utpekas som kärlekslöst och oförnuftigt är Jesu undervisning om äktenskapet.

I psalm 119 som har överskriften den troendes tröst i Guds ord står det: "Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga.

Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.

Jag jublar över ditt ord likt den som finner stort byte. Jag hatar och avskyr lögnen, men din undervisning älskar jag."

Jesus säger i Johannes fem till de som förföljer honom:

"Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Jag tar inte emot ära från människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom.  Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"

Nog är Guds ord ljuvligt för ett Guds barn. Där finner vi Jesus, den kärleksfulle som inte avvisar någon som kommer till honom.

Till Jesus kan vi alltid sätta vårt hopp. Han är trofast och sann. Han kan inte ljuga för han är Gud.

Sanningen i Jesus

I Efesierbrevet lyfts sanningen i Jesus fram. Jesus är Kristus. Han var är och skall komma. Det judiska folket har ännu inte funnit Messias, Herren Jesus. I den "kristna världen" avfaller allt flera från honom i sitt hjärta.

Jag skrev om de 50 mest inflytelserika judarna enligt Jerusalem Post. Jag undrar hur det skulle bli om tidningen Kotimaa skulle skriva om de 50 mest inflytelserika kristna. Jag tror inte jag skulle vilja läsa den listan.

I Mammons rike är fokus fel. Aposteln skriver:

"Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. 

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet."

I Jesus finns det inget mörker och endast om vi förblir i honom förmår vi igenkänna det mörker som finns i världen och i den gamla människan.

Paulus fortsätter: "Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren. Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället."

Ljusets barn vill leva enligt det som gläder Herren. Må Gud ge oss den nåden att få leva våra dagar som ljusets barn.

Guds utvalda

Aposteln skriver: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? 

Kristus Jesus har dött och blivit uppväckt och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. När vi får nåden att inse detta kan vi likt Paulus fråga:

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?

Kan ångest, nöd, förföljelser, svält, avklädnad, fara eller svärd skilja oss från Kristi kärlek? 

Sådant får vi ju också möta för Kristi skull. Paulus hänvisar till det som står skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.

"Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Tidningen Jerusalem Post skriver om de 50 mest inflytelserika judarna i världen. Man skriver också rätt mycket om den 87-årige liberala domaren Ginsburg som nyss avled.

Det är en brokig skara som man beskriver. En skara som har helt annan tro och helt andra värderingar än Jesus och de apostlar han utvalde.

Gud utvalde Judarna till sitt egendomsfolk. Han tog sig an Israels tolv stammar och kallar sig Israels Gud. Guds son Jesus är av judisk börd, född av jungfru Maria.

Profeten Sakarja skriver: 

"Så säger Herren Sebaot:

Än en gång ska folk komma hit,

ja, många städers invånare.

Och de som bor i en stad

ska gå till en annan och säga:

”Låt oss gå och bönfalla inför Herren

och söka Herren Sebaot.

Jag själv ska också gå.”

Ja, många folk

och mäktiga hednafolk

ska komma och söka

Herren Sebaot i Jerusalem,

och de ska åkalla Herren.

Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”

Temat för den här söndagen är Guds omsorg. Hans löften håller. I Jesus Kristus har han utvalt oss och vi är hans egna.

Följer vi Honom eller följer vi Mammon, den här världens gud? Väljer vi välsignelse eller förbannelse? Gud tar inte bort sin välsignelse. Som hans välsignade i Jesus Kristus får vi leva vårt liv.

Nog har han omsorg om oss. Hans nåd är var morgon ny.

My Fathers business

Den här morgonen ändrade Gud mina planer. Jag hade ett och annat jag tänkt göra men Gud förde mig till ordet. Jag hade tankar likt Martha men Gud valde Marias roll för mig.

Maria hade valt den goda delen, men likt Martha hade jag många bekymmer och planer. Kanske Gud såg att mina krafter var uttömda och därför satte han mig vid Jesu fötter.

I en av morgondagens texter undervisar Jesus om att vi inte kan tjäna både Gud och Mammon.

Redan den unge Jesus bekände att han måste ägna sig åt det som tillhörde hans Fader eller som King James bibel uttrycker det "be about my Fathers business"

Guds "bisnes" är nog annorlunda än Mammons. Som du vill o Herre min om jag blott får vara din.

Evig är hans nåd

Dagens bibelord lyfter fram Guds eviga nåd. Trosvisst utropar psalmförfattaren att Guds nåd är evig.

Han skapade jorden, solen och månen, evig är hans nåd. Han slog de förstfödda i Egypten och skingrade Faraos här, evig är hans nåd. Han dräpte mäktiga kungar, evig är hans nåd.

Egyptierna, Farao och hans här, amoreernas och Bashans kung mötte en annan sida av Guds nåd. Evig är även den.

Vi människor möter en allsmäktig Guds nåd och Jesus säger i bergspredikan: "Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er."

Hundarna är en bild av orenhet. De lösgående hundarna på Bibelns tid åt avfall. Guds norm möter vi i hans lag.  

Jesus säger också i bergspredikan "Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare."

Jesus gjorde i allt sin himmelske Faders vilja. Han vandrade genom en i synden fallen jord utan att synda. Han var aldrig olydig mot Guds ord.

Vi människor kan inte ens förstå Guds ord om inte Gud uppenbarar det för oss genom sin Helige Ande.

Men när Jesus bor i hjärtat har vi del av den himmelska Faderns vilja. Han som förgjorde ondskans konungar för att bana en väg för sitt folk.

"Han tänkte på oss i vår förnedring,

evig är hans nåd,

och ryckte oss

ur våra fienders våld,

evig är hans nåd.

Han ger mat åt allt levande,

evig är hans nåd.

Tacka himlens Gud,

evig är hans nåd!"

Ljuvlig är Guds nåd. I evighet får vi av nåd fröjdas över hans nåd.

En banad väg i stormarna

I Hebreerbrevet läser vi: "När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse.

Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Orkar vi i den här världens stormar hålla fast vid vår bekännelse? Jesus var frestad i allt liksom vi, men han var utan synd.

Vi lever i en tid då man tycks anse att frestelser alltid måste leda till verksynder. Men vad betyder det att Jesus har medlidande med våra synder?

Han har försonat dem. Han vill bo i vårt hjärta och regera där. Han som var och är syndfri för kampen mot synden.

Vi uppmanas att frimodigt gå fram till nådens tron för att både få barmhärtighet, för att finna och få nåd. Jesu nåd till hjälp och ännu i rätt tid.

Kan vi då missa den rätta tiden? Ja det kan vi. Den tid då vi låter synden leda och styra oss är ingen god tid. Den tär och den förleder.

När vi för synden till nådens tron, Jesus och den nåd som han berett och ger oss i sina nådemedel. Då skadar synden inte mera. Då förleder den inte. då leder den inte till död.

Gud har nog ställt det så väl för oss. Vid nådens tron möter vi en barmhärtig man som har medlidande och gjuter olja och vin i såren.

Jesus är inte sådan att han ger oss högmod då vi kommer fram till hans tron. Han upphäver inte buden. Han ger ingen en prideflagga i handen och säger, vifta med den, sätt den på din hemsida.

Han ger oss inte nya bibeltolkningar för att vi skall kunna njuta av synder av olika slag. Han är Guds lamm som bär världens synd. Han tar bort världens synd.

Så får vi följa en barmhärtig försonare, en som har medlidande och bär oss bräckliga människor genom livet hem till sin Faders hus.

En himmelsk Fader

Paulus intygar att en Jesu efterföljare, ett Guds barn har Jesu, Guds sons ande i hjärtat. Därför kan vi glatt sjunga: När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt.

Tack Jesus nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Temat för inkommande söndag är Guds omsorg. Kunde Gud visa sin omsorg mera konkret än att han satt sin sons ande i vårt hjärta.

Är det då inte självklart att ett Guds barn längtar hem till Gud. Jesus beredde vägen hem till Gud. Vi får tryggt vandra på den vägen, trons väg. Jesus har vi i hjärtat och Jesus själv skall en gång hämta oss hem och föra oss inför Gud.

Hebreerbrevets författare skriver:

"För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.

Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.

Han säger också: Jag ska förtrösta på honom, och dessutom: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.

Ja det är sant att Jesus är min broder! Han sitter på Faderns högra sida och han har även tagit sig en boning i ditt och mitt hjärta.

Gud är god! Han har omsorg och har berett och bereder allt.

Snickaren Jesus

Om Jesu jordiska yrke läser vi i Markus sjätte kapitel: "Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 

Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom."

Bibeln namnger 4 av Jesu halvbröder. Enligt  fornkyrklig tradition hette två av halvsystrarna Salome och Maria.

Markusevangeliet är troligen skrivet i Rom för en icke judisk läsekrets på 50- eller 60-talet efter Kristus.

Bibeln nämner endast något om Jesu barndom. Men av det som återges förstår vi att Jesus växte upp som ett Guds barn mitt i en syskonkrets och med troende jordiska föräldrar.

Josef blev av Guds omsorg Jesu jordiska far. I himlen hade han sin Far. Gud hade efter syndafallet sagt åt ormen 

"Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma

och hennes avkomma.

Han ska krossa ditt huvud

och du ska hugga honom i hälen.”

Paulus skriver i Galaterbrevet:

"På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter. Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 

Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Far!" Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud."

Vilken ledsagare?

Paulus och hans närmaste medhjälpare Timoteus skriver till korinterna om Guds nåd som en ledsagare, vi har inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

Den som låter sig ledas av Guds nåd, Jesu nåd blir frälst. Paulus var en vis och kunnig man, men han förlitade sig inte på sig själv utan på den Gud som uppväcker från de döda.

Vi kan säga att nåden fostrar men den som förlitar sig på världens vishet framom Guds ord går under.

"Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.

Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?

När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. 

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst"

Vi predikar Kristus som korsfäst. Då upphöjer vi Guds nåd, Jesu nåd.

Bönens väg

När profeten Jeremia skriver om Israels kommande frälsning så profeterar han:

"Gråtande ska de komma,

men jag ska leda dem

där de går bedjande fram.

Jag ska föra dem till vattenbäckar

på en jämn väg

där de inte stapplar."

Bönen är hjärtats samtal med Gud. Det finns kraft i bedjande händer, en kraft som kommer från Gud. Guds folk har alltid varit ett bedjande folk.

Bönen är kravlös, tryggt kan vi lämna oss i en god Faders händer.

Att bereda sig för lidande

Den här helgen har jag fått lyssna till mycket Guds ord. På ett märkligt sätt har ett speciellt budskap framträtt: "svåra tider väntar."

Tider av lidande och förföljelse väntar Guds folk. Kan vi då bereda oss för lidande?

Den som bereder är Gud. När Jesus talar om de olika jordmånerna talar han också om de som strax kommer på fall när de möter lidande och förföljelse för Guds ords skull.

Jag hörde om en kvinna i Sovjetunionen. Två män från hemliga polisen granskade hennes hem om det där fanns förbjuden kristen litteratur. De förstörde hennes hem medan de sökte. Men de fann inget och när de då skulle lämna det sönderslagna hemmet säger kvinnan: Inte kan ni pojkar fara förrän ni fått te och hon ger de förvånade agenterna att dricka. Sedan ber hon ännu för dem och deras familjer varefter hon skickar iväg dem.

Följande dag kommer den ena tillbaka och berättar att han blivit en kristen och han hjälper kvinnan att städa upp i det sönderslagna hemmet.

Han hade första gången någonsin mött en makt som var starkare än hans pistol och fått nåden att börja tro på Jesus.

Vi vet inte vad som väntar, men vi ser och känner att sann biblisk kristendom möts av ett allt större motstånd. Framtiden vilar ändå i Guds händer och Jesus har lovat att vara med de sina.

Till församlingen i Smyrna skrev Jesus: "Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona."

Tack Jesus för dina löften. Ge du oss mera mod då vi fruktar och är oroliga. Hjälp oss att alltid lita på din ledning.

Uppriktig kärlek

Älska varandra uppriktigt skriver aposteln till romarna. I brevet till korintena talar han om en uppriktig kärlek.

Kanske det här var något som var tidsbundet och menat enbart för de som levde i Rom och Korint? Tanken är absurd.

Lika absurd är också tanken att vi idag skulle ha en sådan kunskap om människan som Den Helige Ande inte skulle ha gett åt Bibelns författare.

De som ägnar sig åt lögn och älskar den kommer aldrig in i den himmelska staden eller den kommande tidsåldern.

Jesus säger: "Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud." Jesus kallar sig själv för begynnelsen. Ja i sanning är han begynnelsen till det nya livet i gemenskap med Gud, livet under Guds ords och Andes ledning.

I den uppriktiga kärleken är Jesus och Guds ord alltid med. Därför är vi kallade till att älska varandra uppriktigt.

Det finns också sådant som i världen kallas för kärlek men är något helt annat än uppriktig kärlek.

Den här tidsåldern

"Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. Hans är äran i evigheters evighet. Amen."

Vi talar ofta om att tiden är ond. Så vittnar också skriften. Ibland ser och känner vi ondskan starkare, men den finns ändå alltid, om än vi ibland inte personligen behöver känna av ondskan.

Men in i tiden kommer både fadern och sonen med sin nåd och frid. Vi får hälsningar från den kommande tidsåldern där synden inte finns.

Men vi märker av ordet att vi blivit räddade ur den nuvarande onda tidsåldern då Kristus offrat sig själv för våra synder. 

Morgonens bibelord uppmanar till att avsky det onda och hålla fast vid det goda eller Herren Jesus.

När vi avskyr synden men håller fast vid Jesus har vi ett stadigt ankare fäst i den kommande goda tidsåldern.

Reseminnen

Från resan där Gud visat sin godhet tar jag två speciella reseminnen med mig hem

När jag i fjol vandrade i samma trakter fascinerades jag av de kritvita kvartsstenarna som syntes i Riisitunturi nationalpark. 

I tisdags då vi åter vandrade i samma trakter fick jag syn på en lösryckt vit sten, upplyftad på en större sten invid stigen. Den var rätt tung men jag bar den några kilometer till bilen.

Invid vägen i Suomussalmi finns en skylt om ett minnesmärke över de som under fortsättningskriget dödades av fiendens partisaner. Igår hamnade vi i en längre bilkö och vände därför in för att se på minnesmärket.

Där i solens sken stod ett enkelt vackert träkors. Men det vittnade om den ondes grymhet. Partisanerna härjade tiotals kilometer bakom gränsen och dödade civila, kvinnor och barn.

Djävulen är vred. Hans vrede tilltar då han vet att hans tid är kort. Den som håller fast vid Jesus, vid Jesu nåd och vid Guds ords ledning, över dennes frälsta själ har den onde ändå ingen makt.

Den vita stenen vittnar om fri passage, om frikännande vid domen för Jesu skull. Finns det då bättre reseminnen? - en vit sten och bilden av ett tomt kors, påminnelsen om Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse.

Jesu nåd

"Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

De orden uttalade Petrus på mötet i Jerusalem. Judar och hedningar har samma väg till frälsaren. Jesus och nåden i honom.

Vi talar ofta om nåden, men då vi talar om Jesu nåd blir det tydligare. Från mötet i Jerusalem skrevs ett uttalande:

"Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

Genom Jesu nåd, genom tron på den blir människan frälst. Vi förstår att en kristen inte skall ha något att göra med avgudarna. Viljan att leva i sexuell omoral kommer aldrig från Gud.

Apostlarna beslöt under den Helige Andes ledning vad som skulle gälla i Guds församling. Allt bygger på Jesu nåd och nåden fostrar till att följa Andens röst.

Jesus själv bekräftar detta i breven till de sju församlingarna där han uppmanar till att återvända till den första kärleken (Jesu nåd).

Han straffade församlingen i Pergamon för att de hade sådana med sig som höll sig till Bileams lära. Bileam var en hednisk profet som förledde gudsfolket till sexuell omoral.

Bileam fick också Israels barn att gå i fällan och äta kött från avgudaoffer. Jesus satte inte någon annan börda på de som inte blivit förledda och höll sig borta från den ondes lockelser.

Du och jag blir frälst av nåd. Nåden fostrar till att ta avstånd från avgudadyrkan och all omoral. Så blir vi bevarade ända fram till den dagen då vi får se honom som frälste oss av nåd.

Om Pride behöver jag inte skriva, men en pensionerad kyrkoherde beskrev eländet så väl: Pride är en villolära.

Men Jesus nåd för oss hem till Gud. Och han är god.

(Längs vägen i Suomussalmi står ett vitt kors i skogen till minne av civila som dödades av fiendens partisaner)

Till vem skulle vi gå?

"Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror."

Människor som är brända eller brännmärkta i sina samveten predikar en annan Jesus. Genom kärlek till orättfärdighet har de i sina hjärtan avfallit från Jesus Guds son som lider och dör när han bär hela världens syndaskuld och försonar den på Golgata kors.

Hebreerbrevets författare skriver: 

"Bröder se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra."

Om förhärdelsen skriver författaren vidare: "De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt."

Det är allvarligt då människan offentligt hånar Guds son och genom sin kärlek till orättfärdighet korsfäster Jesu på nytt.

"En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av."

Ja, vad finns det mera att säga. Den som av hjärtat håller sig till Jesus och tar vara på allt Guds ord, han bevaras också i tider av villfarelse.

Likt Petrus får vi säga: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 

Det är gott att av nåd få följa Jesus. Må jag aldrig förakta den nåden..

Kristi uthållighet

Aposteln Paulus skriver likt profeten Daniel om avfallet, det sista och stora avfallet. "Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud."

Han träder fram först när hans tid kommer. Däremot är det avfall som aposteln kallar för "Laglöshetens hemlighet" redan verksamt. Han som håller tillbaka måste röjas ur vägen..

Det finns många spekulationer om vad som måste röjas ur vägen, men Herren Jesus skall döda den laglöse med sin muns Ande och förgöra honom med glansen vid sin ankomst.

Vi förstår att Herren Jesus och tron på Honom är det enda skyddet mot avfall från Gud. I dag är det många som säger sig vara Gud. Den ena "kristna" organisationen efter den andra byter korset mot regnbågsflaggan, eller skymmer korset och flaggar för uppror mot Gud.

De lutherska kyrkorna i Storhelsingfors, Diakonissanstalten, Finska missionssällskapet flaggar stolta för uppror.

I sin missionsbefallning säger Jesus. "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

När vi läser Jesu ord är det helt ofattbart att en missionsorganisation kan avfalla så djupt. Man har övergett Jesus. Lärjungaskapet har glömts bort. Dopets nådesförbund och Guds ord väger lätt när man vill sola sig i den glans som människans uppror mot Gud är i världens ögon.

Aposteln skriver: "Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 

Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

När en människa njuter av orättfärdigheten sänder Gud villfarelsens makt. Man tror på lögnen och hamnar under domen.

Paulus vittnar ändå också om de vilka Gud från begynnelsen har utvalt till frälsning genom att de helgas av Anden och tror på sanningen.

Till denna frälsning har Gud kallat genom evangelium. Genom evangeliet vinner människan Herre Jesu Kristi härlighet.

I världen och den avfallna kyrkan byts Jesu Kristi härlighet ut mot den fallna människans härlighet. 

Paulus uppmanar de kristna till att stå fasta och hålla sig till den undervisning de har fått, muntligt eller genom brev.  "Och må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord."

Apostelns bön är att ordet om Jesus snabbt skulle nå ut i hela världen. Det vill den onde alltid förhindra och därför sätter han gärna sina tjänare i en missionsorganisations tjänst.

Men aposteln ber för de Jesustroende:"Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet."

Kristi uthållighet tar avstånd från syndens lovlighet och även på ett konkret sätt mot ondskans hantlangare:

"Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oansvarigt och inte följer den undervisning som de fått av oss."

Därför får vi idag frimodigt hålla fast vid Guds ord och den undervisning Jesus själv gav och via de apostlar han utvalt.

Gud är god. Hans vilja är att ingen skulle bli bedragen utan bli frälsta genom Jesu Kristi nåd.

Avfall - dess början

Ordet avfall finner vi första gången i femte Moseboken där det står skrivet. 

"Herren er Gud ska ni följa, honom ska ni frukta, hans bud ska ni hålla, hans röst ska ni lyssna till, honom ska ni tjäna och honom ska ni hålla er till. 

Men den profeten eller den som har drömsyner ska dödas, för han predikade avfall från Herren er Gud som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren din Gud har befallt dig att gå. Du ska skaffa bort det onda hos dig.

Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt  – gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra – så ska du inte göra som han vill eller lyssna till honom. "

Guds ord reagerar kraftigt på avfall. Det är ett brott mot första budet. Avfall börjar med att man jämställer annat med Gud och hans ord. 

Bibelordet är kraftigt då det talar om att döda. Vi får ta nya förbundet till hjälp för att förstå detta:

"Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 

Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 

Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord."

Vi behöver ta avstånd från sådant som uppmuntrar eller leder till avfall från Gud. Avfallet kommer sällan öppet. Dagens lögn predikanter predikar att vi behöver endast ta avstånd från vissa Guds ord. Sådana som anses föråldrade.

Men vi skall aldrig lyssna på en röst som nedvärderar Guds ord. Denne har redan avfallit från honom i sitt hjärta.

Vad är avfall?

Vi förstår att då det talas om avfall måste det först ha funnit något att avfalla ifrån. När Bibeln talar om avfall är det avfall från Gud, från hans ord, hans goda vilja. 

När avfallet blir fullmoget finns det inte längre en frälsande tro, en saliggörande tro. Allting har fallit. Det som började med kanske ett lillfinger ledde till evig åtskillnad ifrån Gud.

Guds ords budskap är att all har avfallit genom syndafallets följder. 

"Alla har avfallit,

alla är fördärvade.

Ingen finns som gör det goda,

inte en enda."

Jesus är den enda människan som inte avfallit. Därför är Jesus också det enda hoppet i tider av avfall. Kanske vi kan säga att omvändelse både är en motsats till avfall såväl som en medicin mot avfall.

Genom omvändelse lämnar vi våra egna fördärvade vägar och tankar. Vi tar emot Guds frälsning och Guds ord som ett ljus och en lykta för vår vandring i tron.

Evangeliet kallar oss tillbaka till Gud, till gemenskap med honom genom tron på Jesus.

Den yttersta tiden är en tid då skillnaden mellan Guds folk och de avfallna, världens rike accelerar. Tillika går det en skiljelinje rakt genom kyrkor och samfund.

Därför behöver vi också kunna känna igen avfallet. Här är Guds ord och Hans Ande vårt hjälpmedel.

På båda sidor om floden

"Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd." 

Vad ser Johannes? Han ser staden med de fasta grundvalarna. Staden vars byggmästare och skapare är Gud.

Han ser det nya Jerusalem vars innebyggare vi redan är genom tron på Jesus. I Herren Jesus får vi redan nu fritt äta av livets träd och det ger i sanning läkedom för Guds folk.

Egentligen var det löven som gav läkedom. Trädet däremot ger frukt varje månad. Har vi rätt att äta av de frukterna? Får vi äta av de frukterna?

Jag tror att svaret är att Gud ger oss av de frukterna. Jesus verkar i sin stad, bland sitt folk. Bland Guds folk föds trons frukter som är till glädje för Guds folk, den högtidsskara som drar fram genom jordens riken på vandringen till det utlovade landet.

Här nere gläds vi över att vi får vandra mot samma mål, som ett folk och en skara. Där framme gläds vi över att vi där får vara tillsammans och att resan är över och målet nått.

Igår hörde jag att det längs Karhunkierros finns en regel att den som kommer sist fram till ett viloställe får den bästa viloplatsen.

Han har kämpat längst, han är tröttast och han behöver vilan mest. Så borde det också vara för en som finner nåden, tron och vilan i Herren Jesus. Den siste blir den käraste, han bereds en plats närmast Jesus.

Guds folk ser inte snett på den siste som kommer in. Det är glädje då skaran utökas. Det påminner oss om att skaran snart är fulltalig och då börjar den stora festen.

En fest runt Guds och Lammets tron. Om än du känner dig som den siste så finns det för dig en plats beredd i Guds rike.

Träd in och tag emot den plats Gud i Jesus berett för dig. Snart randas den sköna morgonen. Jesus är med dig på färden.

Den vilande rena tron

"Hur bevara tron ren i en tid av avfall" De orden skrev jag ner i telefonen där vid matstället i Posio.

Om än avfallet är stort i den yttersta tiden är Gud lika helig, lika ren, lika god. Han är den samme. Evangeliet är lika rent och klart. Kristi blod renar och talar starkare än Abels blod.

"Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet som talar starkare än Abels blod."

Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen?

Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.

Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld."

Vår Gud är en förtärande eld! Den som med falskhet träder fram till altaret. Den som har en antikristlig agenda när han står där som en röst för Gud kan inte bestå inför Honom som har ögon som eldslågor.

Men må Jesus aldrig bli en stötesten för oss. Vi får vara tacksamma då han genom sin Ande själv uppenbarar vad som är mot Kristi lära.

Vi behöver varje sekund Guds barmhärtighet och Jesu nåd. Om vi inte får leva av nåden och känna och leva av hans barmhärtighet kan vi inte bestå.

Därför skall vi inte bli bittra eller hatiska mot människor. Lögnen däremot kan vi inte och får vi aldrig försvara. 

Gud hatar synden men älskar syndaren. Den kärleken ser vi när Jesus dör på korset. Men han uppstår till vår rättfärdighet.

Har vi dött med honom skall vi också uppstå med honom. Ja Jesus är vår rättfärdighet. Endast iklädda hans rättfärdighet är vi dugliga inför Gud.

Jag hade länge problem med uttrycket att vara en syndens bortläggare och en nådens anammare eller tillägnare. Men sedan jag av nåd fick se att Jesus är med och verkar på båda sidorna blev uttrycket kärt.

Jag trodde att Gud krävde att jag gör något. Men det som jag borde gjorde han då han på korset dog för mina synders skull.

När vi får leva av Jesu nåd vill vi lägga bort synden. Den ger oss inget behag. Det är inte tungt utan han själv tar synden av oss. 

Jesu ok är ljuvligt. Hans börda är lätt för människan då han själv burit bördan.

Ja vi bevaras av Guds nåd. Han vill se dig i sin himmel. Han vill styrka dig och ge dig glädje vid evighetens klara flod.

Jag tror att den sanna glädjen där också är glädjen i Jesus. Må Gud ge oss mera av den glädjen i vårt jordiska liv. Då är livet i Herren ljuvligt även i en antikristlig tid.