Förförelse och kvarnstensdomen

Jesus säger: Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer."

På sådant sätt håller sig Jesus som själv är barmhärtig till synden och de krafter som förleder till synd.

I en psalm sjunger vi:
"Och du som själv barmhärtig är,
barmhärtighet mig också lär.
Du som är sanning utan brist,
lär mig att sky all lögn och list."

Psalmens namn är "O Jesus styr min vandring så, att jag dig efterfölja må" Det är en vacker bön.

Jesu barmhärtighet är sann, men världens sken av barmhärtighet är ofta egoistiskt och falskt. Den barmhärtighet som en i synden kämpande människa behöver är Jesu barmhärtighet.

Jesus bär synden på sina axlar och bär den till Golgata kors. I sin barmhärtighet kan Jesus också öppna en människas ögon att hon får nåden att inse att just hon behöver en frälsare och att Guds ord är sanning.

Kvarnstensdomen vilar över den här världen, den värld som förkastar sin frälsare. Men för människan finns det räddning då hon vänder om.

Johannes skriver: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Be för förföljare / älska fiender

Jesus säger: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Paulus skriver: För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?

Svenska Yle ifrågasätter under förra veckan den kristna sajten "Ung i tro". Man kan inte förstå dess budskap och ett kristet liv där man följer Jesus och där Guds ord är en ledstjärna.

Jag fick nog knäppa mina händer när jag läste en del av kommentarerna. Hur skulle någon kunna känna Gud om hon inte känner sonen Jesus som är vägen till Fadern?

Världen och världens barn föraktar och ser ner på Guds barn på samma sätt som de ser ner på Jesus. När Jesus sänder ut sina lärjungar är han ärliga mot dem och han säger: "Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst."

Via "ung i tro" bekänner många unga offentligt Jesus som sin frälsare och Herre. Ja, de bekänner offentligt sin tro för världen, som varken känner Jesus eller kan förstå tron på Honom.

I första hand får vi be för de unga, att Jesus ger dem både glädje och frimodighet i den tro han kallat och kallar dem till. Samtidigt får vi be för dem som ifrågasätter och ser ner på eller förföljer.

Även för dem står en dörr ännu öppen i himlen. Frälsningen vilar i Guds händer och vi får överlämna varje människa i hans goda och rättfärdiga händer.

Men det finns verkligen kraft i bönen. När vi ber för förföljare kan Gud också ta bort både vår egen fruktan för smälek och att bli verbalt lynchad av världen och dess vänner.

Jesus talar om att älska sina fiender. Det är en gudomlig kärlek som kommer från himlen. Människans kraft räcker där inte till.

Men Guds kraft är förunderlig. Den förde även Petrus bort från kolelden på översteprästens gård till den glöd där Jesus mötte honom på stranden.

Liksom Jesus bar Petrus ända in i himmelen bär han ännu de sina som vill följa honom. Gud är trofast. Stor är hans trofasthet!

En Jesu efterföljares sång

I Sions sånger finns en ljuvlig och trösterik sång: Jesus, lyssna du till bönen! Sången talar om Jesu ljuva närhet och uttrycker ett Guds barns vilja att alltid få vara där Jesus är.

Dom eller förlåtelse

Den tredje evangelietexten för nästa söndag är en del av Jesu slättpredikan. Där möter vi orden: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna."

Jesus talar om förlåtelse och dom. I världen vet man nog att kristna inte skall döma. Man kan även lovprisa synden och ett liv i synden med de orden - du skall inte döma.

Kristna skall inte döma men Guds ord både dömer synden och frikänner den från synd som tar emot evangeliet.

Men i världen finns ingen förlåtelse. Speciellt finns det ingen förlåtelse för en kristen som misslyckas i ord eller gärning.

I den värld vi lever i älskar man att döma. Man njuter av att offentligt stena en stackare som uttrycker sig felaktigt eller mot den rådande normen i världen.

Gång på gång ser vi mobben dra fram som en löpeld och människor blir offentligt verbalt lynchade. Man tar bort rätten till yrke och tjänst. Man njuter av att slå de slagna.

Världens dom är grym. Världens furstes och hans tjänares domar är hårda och grymma. I världen finns ingen nåd. Man varken behöver förlåtelse eller vill förlåta.

I Guds rike finns det förlåtelse, men som människor påverkas vi så lätt av andan i världen.

Men Jesus säger: "Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er."

Vi håller nog inte måttet. Vi får nog sätta ner våra stenar. Men vi skall inte gå bort utan till Jesus. Där vid nådens tron får vi lätta våra hjärtan, bekänna vår egen synd och bristfällighet.

Och renade och förnyade av mötet med Jesus får vi fortsätta vår vandring. I handen bär vi då inte några stenar utan fridens evangelium.

"Förunderlig är du Herre, min frälsare och min Gud!"

Fariséerna dör i sin synd

"Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma."

Fariséerna hade satt Jesus på prov genom att släpa en kvinna som blivit ertappad för äktenskapsbrott fram till Jesus. Lagen krävde att hon skulle stenas men judarna hade ingen rätt att verkställa dödsstraff.

Jesus dömde inte kvinnan men kom med uppmaningen "Gå, och synda nu inte mer!" Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att frälsa den.

Då, liksom nu är inte domens tid. Vid ett annat tillfälle sade Jesus: "Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen."

Jesus visste i sitt hjärta att fariséerna skulle förkasta honom. Därför kunde han säga att de skulle dö i sin synd. Den som förkastar Guds frälsning och Guds son dör i sin synd.

Kvinnan däremot fick höra att hon inte skulle synda mera. Hon hade blivit förd till Jesus, han som genom sitt ord väcker tro.

En levande tro på Jesus leder också till en bekännelse. Det märker vi också av Jesu möte med mannen som låg vid Betesdadammen och blev botad från 38 års sjukdom. När Jesus senare finner honom säger han till mannen: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig."

Som en följd därav bekänner mannen sin tro: "Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk."

Vi vet att det är Jesus som gjort oss friska och tagit bort det dödsstraff som för syndens skull vilat över oss. Vår uppgift är inte att döma, inte heller bedöma vem som har en levande tro och huruvida någons tro är död.

När vi vittnar om Jesus går budskapet om honom ut till liv. Den som förkastar budskapet om Jesus får en dom över sig. Jesus själv skall döma honom på den yttersta dagen.

Så är vår uppgift att predika om synd och nåd, att visa på Jesus som frigör från synden.

Gud är god!

Varför behövs omvändelse

Jesus undervisar om att den som inte omvänder sig går förlorad. Vad är då omvändelse?

Människans omvändelse är inte det att hon gör försök att bättra sitt leverne utan handlar om att människan kommer till tro på evangeliet, på Jesus som syndares frälsare.

Luther skriver: att omvända sig till Gud är att tro på Kristus, att han är vår medlare, att vi genom honom har det eviga livet.

Så länge som en människa inte kommit till tro på evangeliet om Kristus är hon oomvänd.

Omvändelsen till att vilja göra Guds vilja är sedan en (naturlig) följd av omvändelsen till att tro på Jesus.

Som Jesus säger går en oomvänd människa förlorad. Även en människa som fått nåd att tro och blivit omvänd kan också mista tron.

Jesus är livet, han är sanningen och han är vägen till Gud.

Tragedin i Siloam

I en av inkommande helgs texter berör Jesus den olycka som inträffat i Siloam i Jerusalem. Ett torn hade rasat och 18 personer hade dött.

Vid Siloam fanns det rinnande vatten. Konung Hiskia hade på sin tid byggt en 500 meter lång vattenledning för att leda in vattnet från Gihonkällan till dammen i Siloam.

Profeten Jesaja hade tidigare profeterat och klagat över Jerusalems övermod:
"Ni räknar husen i Jerusalem
och river hus
för att förstärka muren.

Mellan de båda murarna
gör ni en behållare
för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp
till honom som har gjort detta,
till honom som har bestämt det
för länge sedan.

Herren Gud Sebaot kallar er
på den dagen till gråt och sorg,
till att raka era huvuden
och klä er i säcktyg."

Nu hade en olycka skett vid dammen och folket var antagligen både chockade och upprörda. Varför hade det hänt? Varför dog just de 18?

Bibelns budskap är att människans dagar är räknade och en dag tar tiden slut. Tid för omvändelse är under de goda dagarna. Jesus lyfter upp just detta: " Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Jesus går inte närmare in på varför hans Fader tillstatt olyckan. En allsmäktig Gud hade naturligtvis kunnat hindra olyckan.

Han flyttar istället fokuset på omvändelse och att vara redo. Kanske Jesus också profeterade om Jerusalems förstörelse knappt 40 år senare. Då omkom judar i tusental. Men varnade av Jesu ord hade de kristna flytt från staden en kort tid innan.

Mina tankar går också till mannen som i 38 år legat där vid vattnet, men som Jesus helade. Likaså till den blindfödde som på Jesu befallning badat i Siloams vatten och fått sin syn.

Siloam betyder "utsänd". Jesus sändes hit till jorden för att frälsa sitt folk, de som tar vara på sin besökelsetid.

Mitt i den världsvida pandemin

Jesajas 12. kapitel har överskriften det frälsta Israels lovsång. Är det inte ett budskap som vi frimodigt och med glädje  borde sprida i en på många sätt dyster tid.

"På den dagen ska du säga:
"Jag tackar dig, Herre!
Du var vred på mig,
men din vrede har upphört
och du tröstar mig.

Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren är min styrka
och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."

Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.

På den dagen ska ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken.
Förkunna att hans namn
är upphöjt.

Lovsjung Herren,
för han har gjort härliga ting.
Låt det bli känt över hela jorden.

Ropa av fröjd och jubla,
ni Sions invånare,
för Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."

Vi lever i en tid då det verkar som om Guds barn sänker sin blick istället för att frimodigt lyfta den. Vi vet inte ens om vi någonsin mera kan sprida evangelium på ett "normalt sätt". Därför borde vi utnyttja den här tiden och de möjligheter vi har.

Natten kommer då ingen kan verka, men ännu är det inte natt. Nu är ännu en tid då Guds ord skall gå ut. Jesus har fortfarande all makt i himmelen och på jorden.

Nådens tron - frälsningens källor

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Hebreerbrevet författare talar om barmhärtighet och nåd till hjälp. Det finner vi vid nådens tron bara vi går fram dit.

Varför undviker människor nådens tron? Med nådens tron menas väl Herren Jesus och den försoning som erbjuds i evangeliet.

Hebreerbrevets författare skriver senare om översteprästens tjänst. "Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv."

Ofta är det okunnighet och vilsenhet som hindrar människan att söka sig till nåden i Jesus. Han kom för att söka upp de vilsna.

När farisserna kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare och publikaner sade han: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

För syndare, människor som insett sin synd är nådens tron kär. Är det inte sann barmhärtighet att leda syndare till Jesus?Inte hjälper det syndaren om han uppmuntras att bli kvar i synden eller om man endast fördömer honom.

Bibelordet uppmanar till frimodighet. Det som Gud berett, försoningen i Jesus Kristus står öppet och uppenbart. Nådens tron får vi öppet och frimodigt ställa fram.

Det är nåd att vi dagligen får gå fram till Nådens tron. Där inför tronen, runt den får vi leva våra liv.

Olydnadens barn

Paulus skriver till efesierna - när ni ännu var olydnadens barn. Av detta förstår vi att en kristen borde vara ett lydnadens barn.

Hur har det då lyckats? Det sägs att barn till kristna föräldrar ofta är stökiga och även mobbare. Hur kan det vara möjligt?

Är det ett nytt fenomen? Nej, det är det inte. Vi finner det redan i liknelsen om den förlorade sonen. En gick bort från Fadershemmet och den som lämnade kvar hade sina problem.

Olydnadens barn följer "härskaren över luftens välde", men varför påverkas även de som vill vara, de som borde vara lydnadens barn av den onde.

Han som går omkring som ett rytande lejon lämnar inte ens de små i fred. Han kommer även under den goda tiden, under tiden då det knoppas. Han kommer för att söndra, slå och döda.

I en sådan verklighet växer små Guds barn upp. Men mitt i allt detta vill också barnavännen verka..

Tid för barmhärtighet

Jag ser fram emot att ha tid för Guds ord. Tid för att söka den sanning som finns i ordet. Tid för att läsa vad Guds ord säger om barmhärtighet.

Gud har gett mig ett tema - barmhärtighet. Ordet uppmanar oss att vara barmhärtiga. Vad är en barmhärtighet enligt Guds sinne.

I Efesierbrevet finner vi verkligen något:
"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.

Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta! "

Då vi inser, förstår och kommer ihåg att frälsningen är av nåd kan Gud ge oss barmhärtiga hjärtan. Då kan också barmhärtighetens frukter synas i Guds rike.

Längtan och realism

Det ligger i människans natur att längta. Oftast ser vi framåt mot något positivt. Men i goda stunder, tider av harmoni och lycka vill vi att tiden skall stanna.

Det finns ända mycket längtan som slår fel, längtan har varit för orealistisk. Men även de orealistiska förväntningarna kan slå in. Många blir på ett osannolikt sätt rika, för att sedan mötas av tomhet. Rikedomen var inte den idyll man trodde.

Paulus skriver till Timoteus: "Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst."

Det som Paulus rekommenderar för Timoteus är rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.

Vi prövar orden. Jag längtar efter rättfärdighet. Jag längtar efter gudsfruktan. Jag längtar efter tro. Jag längtar efter uthållighet. Jag längtar efter ödmjukhet.

I allt detta är Jesus en förebild. Han är vår rättfärdighet och tro. Han var uthållig och genom att stå fasta i tron på honom erhåller vi en sann uthållighet. Jesus var ödmjuk inför sin Faders vilja och är själv sanningen, där har vi förebilden för vår gudfruktighet.

Men samtidigt finner vi också här både längtan och realism. Himlen, det eviga livet är en verklighet. Att tron på Jesus leder oss dit behöver vi inte ifrågasätta.

Vi vet hur Jesu väg hem till Fadern såg ut. Här i livet möter vi lidanden, bekymmer, trötthet och prövningar. Att under dessa söka tröst och styrka ur himla- och hemlängtan är inte verklighetsflykt utan realism.

Allt som för oss närmare Herren Jesus är gott om än det inte alltid syns så.

Själv har jag nått ett delmål då jag har förmånen att nu få inleda tre veckors semester om än det blir delvis arbete några dagar nästa vecka. Inför lediga dagar är det också gott att få ha en viss realism. Vi vet inte hur morgondagen ser ut.

Men nu idag, alltid hjälper Herren. Och i hans ord finner vi ledning, men också frid, glädje och även försmak av den eviga glädjen i vår Faders hus.

Stormens öga?

De stormar som prövar jorden och dess invånare drar vidare. Ibland är det lugnt och däremellan kommer kraftiga vindar.

Idag är det fyra år sedan jag började skriva.

Nog har Gud varit god mot oss under dessa år. Men ändå är den värld vi lever i förändrad. Men Guds löften håller:

"Eftersom du bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona."


Hemlängtan (27.06.2016)

En kristen längtar ofta hem. Paul Gerhardt skriver i sin sommarpsalm: ”Ack är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt”. I Norden är det vackert vid midsommar. Vi får glädja oss åt Guds gåvor.

Gud har gett oss goda gåvor för livet här på jorden. Vi gläds åt dem. Vi gläds över den vackra naturen och framförallt över familj och vänner. Men ändå finns en ständig längtan där. En tanke som ilar, en stilla längtan, längtan hem.

Kära vän, denna längtan är en gåva från Gud. Anden längtar hem till Gud, till sin skapare. Tanken ilar mot hemlandet, ”hur skall det då ej bliva”. I himmelen där Gud berett. Längtan växer och blir större. ”Ack att jag redan fick stå där, inför din tron, o Herre kär”

En gång skall du som tror på Jesus få stå där inför Guds tron. Vi längtar dit upp och också Jesus väntar på att få se dig där. Han säger i sitt ord att han skall hämta oss, ”för att ni skall vara där jag är”. En dag kommer han på Faderns befallning. En dag ljuder basunen.

Nu är vår plats ännu här på jorden. Så är ännu Guds vilja. Vi längtar hem. Vi väntar på Jesus, som vi vet att skall komma. Gud har gett oss så många gåvor. Det tackar vi honom för idag.

Han har också gett oss en uppgift. Vi får berätta om Honom. Om hans son Jesus som försonat hela världens synder. Vi får berätta om tron på Jesus och om Guds förlåtelse i Jesus Kristus, den tro som för människan Hem.

En gång kommer han för att hämta de som väntar på Honom. Det blir en underbar dag för alla som tror på Jesus. Då tar längtan slut. Då är vi hemma.

Vi syns inför tronen i Guds himmel !

Tankar om Guds vrede, hans barmhärtighet

Guds barmhärtighet, Guds vrede

I en predikan som jag lyssnade på nyligen talades det om Guds vrede. Guds vrede visar sig ofta så att människan tillåts bli kvar i sina synder. Då är hon inte heller fri på domens dag.

Gud är barmhärtig mot den som vänder sig till honom med sin synd. Gud har nämligen berett en lösning på syndens problem och den lösningen är Jesus.

Om jag litet förenklar det så kan man säga att Gud är barmhärtig mot den som kommer till honom. För en syndig människa finns det barmhärtighet för Jesu Kristi skull. Därför kan vi alltid vända oss till Gud i Jesu namn.

Ingen människa kan se all sin synd. Ingen människa kan ha syndanöd över all orätt hon gjort. Synden vilar tungt över människosläktet vare sig vi ser det eller inte. Synden finns om än vi vägrar att erkänna och bekänna den.

Förra helgen fick jag också lyssna till några predikningar om Sackeus. En dag kom frälsningen till Honom och hans hus. Jesus fann honom där han satt uppe i trädet. Jesus kallade på honom med hans eget namn. Sackeus fick möta Guds barmhärtighet och den väckte också ett gensvar hos honom. Om han hade tagit för mycket av någon ville han ge tillbaka och även med rejäl ränta.

Guds barmhärtighet påverkade Sackeus samvete. Han gömde sig inte mera, han ville återställa där / om han förbrutit sig.

Men vi minns också mannen som fick sin stora skuld förlåten, men ändå inte hade fördragsamhet med sin medbroder som var skyldig honom något. Hos honom fick inte nåden verka och det slutade illa..

Varför skulle vi sörja?

Efter föregående något ödesmättade betraktelse kom Lina Sandells sång ”Herrens nåd är var morgon ny” i mina tankar. Sångens budskap härstammar från Klagovisorna, den bibelbok som Jeremia (troligen) skrev efter förstörelsen som drabbat Jerusalem. Jeremia jämrar sig över den förstörelse som drabbat staden, trots att han varnat invånarna för dem i sina profetior.

Jag måste läsa igenom bibelboken, så fängslande, så dagsaktuellt är dess budskap. Boken är skriven i tider av avfall, under tider då Guds vredes domar drabbade den avfallna staden och folket. Boken innehåller verkliga guldkorn som vi får ta till oss.

Jeremia var ju en gudsman som tidigt kallades av Gud. Han predikade Guds ord, han var sin uppdragsgivare trogen men drabbades också själv, då syndens konsekvenser drabbade Guds egendomsfolk. Kanske vi har svårt att ta budskapet till oss. Vi är ju vana att höra att Guds vrede över synden lades på Jesus.

Det stämmer, Gud lade syndens straff på sin son och han bar dem till korset. På korset försonade han världens synd. Guds folk, de som förtröstar på Jesus drabbas inte av vredesdomen. Därför kan vi likt Lina sjunga ”Herrens nåd är var morgon ny, varför skulle vi sörja”.

I Klagovisorna finner vi flera guldkorn, t.ex. ”Vägarna till Sion sörjer, ingen kommer till högtiderna.” Vi lever i en tid då vi inte kan fira våra högtider, våra sommarfester som vi är vana vid.

”Herren är rättfärdig, för jag gjorde uppror mot hans bud.” (Herren hade sänt Jakobs fiender mot Sion från alla håll.)

”Dagen du förkunnat lät du komma.” (Fienderna gläds över Sions olycka, men de skall själva också drabbas)

Men Klagovisorna innehåller guldkorn vi får tugga på. Det är i sanning ingen framgångsteologi:

”Han drog undan sin högra hand, när fienden kom.” Gud är allsmäktig, han vet vad han gör och han vet varför.

”Han spände sin båge som en fiende, stod redo med sin högra hand som en ovän.” Här får åtminstone jag svårt att läsa vidare: ”och dödade allt som var ljuvligt för ögat.” Över dottern Sion öste han sin vrede som en eld.”

Vi får påminna oss om att Klagovisorna handlar om det som hände egendomsfolket. Vi kristna har ju ordets löfte att även vi genom tron är Herrens egendom, hans folk. Vi vet att elden också renar. Gud vet vad han gör och han vill inte att någon enda skall missa målet.

”Herren lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion.” Jeremia fortsätter: I sin brinnande vrede förkastade han kung och präst. Fortsättningen är hjärtskärande att läsa. ”Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom. Murarna runt hennes palats gav han i fienders hand, de ropade högt i Herrens hus som på en sabbats dag.

Kanske vi kommer att tänka på regnbågsgudstjänster, men också på okärlek och kiv bland Herrens folk. Ja Herren och hans ord är den som spänner mätsnöret. Vi läser vidare: Ingen undervisning ges och hennes profeter får ingen syn.

”Dottern Sions äldste sitter stumma på marken, de kastar stoft över sitt huvud och klär sig i säcktyg” Så gjorde folket i Nineve efter Jona predikan och man vände sig därefter i bön och bättring till Gud och undret skedde, Gud bevarade staden och väckelsen kom....

Men i Sion lämnade det på hälft: Jerusalems jungfrur sänker sina huvuden mot jorden..

Apokalyptiska vågor

I USA har man nu igår haft det högsta antalet av bekräftade nya fall av COVID-19 eller drygt 37 000 fall registrerade torsdagen den 25.06. CNN skriver att det finns rädsla för ”apokalyptiska” vågor i stora städer om trenden fortsätter.

Medan man i nyheterna rätt ofta märker att det finns journalister som ännu har någonslags uppfattning om de skakningar som ordet vittnar om att skall drabba jorden innan Jesus hämtar de sina, är sekulerade kyrkors ledare stumma eller förnekar bibelns sanningar.

Omvändelsebudskapet fattas och bildligt talat är man som saltstoder. Företeelsen är skrämmande men ändå även den en biblisk sanning: För människan är det förödande att förakta Guds ord och trampa det under fötterna. Guds Ande lämnar till slut en människa som avfaller. Profeten Hesekiel vittnar om vad som händer med en människa då Gud dömer henne efter hennes egna gärningar.

Hesekiel beskriver vad som sker då övermodet grönskar. ”Köparen skall inte då glädja sig och säljaren ska inte sörja.” Ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv. Hesekiel fortsätter med att beskriva det som då drabbade Israel, egendomsfolket som avfallit: ”Ute härjar svärdet och inne pest och svält. Den som är ute på marken dör av svärdet, den som är i staden dukar under av svält och pest” (Hesekiel 7:15).

Hesekiel beskriver något som han kallar för Herrens vredes dag. Då gör Gud slut på de fräckas övermod. Ångest kommer och när de söker frid ska de inte finna någon. Den ena olyckan kommer efter den andra, det ena sorgebudet ska följa det andra. Man ska tigga profeterna om syner. Prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd.

Kungen ska sörja, furstarna ska klä sig i skräck och folket i landet ska stå med darrande händer.

Orden ovan är inte en direkt skildring av världen 2020, utan Guds ords beskrivning av vad som sker då Gud ger de avfallna efter deras gärningar och dömer dem efter deras egna domar. Hesekiel fortsätter: Då ska de inse att jag är Herren.

Vi lever i en tid då jorden skakas och dess invånare bävar. Gud kallar mäktigt till omvändelse och bättring. Han kallar människorna till att överge sina egna vilsna tankar som man gjort till avgudar, istället för att söka Guds vilja i hans eget ord.

Men ännu är det inte för sent. Ännu står arkens dörr öppen och från himmelen bär Guds ord fram hälsningen: Herren Jesu nåd vare med alla. 

Gud är god om än tiden är kort. Jesu egen hälsning innan fridshälsningen ljuder: ”Ja, jag kommer snart, ” Vi får svar med orden: Amen, kom Herre Jesus!

Herren Jesu nåd vare med alla.

Helgelse

Dagens korta bibelvers påminner om Guds vilja i en kristens liv, nämligen att leva I enlighet med Guds ords undervisning.

I en sång sjunger vi: Den enda sanna helgelse, den får vi med vår frälsare. Medan jag betänker orden dundrar åskan i fjärran, men solen dyker fram ur molnen.

Naturen påminner om att nådens sol lyser över en kristens liv, nåden fostrar. Ja, inte går det riktigt att leva med Jesus och motarbeta hans vilja och förakta hans faders ord..

Gudomlig mat

De troende i Efesus får höra av Jesus: Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis. Av de uppmuntrande orden förstår vi att Guds paradis finns. Vi förstår att Jesus är där och han skall en gång ge dig och mig att äta av det förunderliga trädet ”livets träd”.

Än en gång riktar bibelns ord blicken helt på Jesus. Han har segrat. Han är i Paradiset. Han skall en gång ge oss att äta där.

När Jesus talade med den döende rövaren gav han löftet om att i dag skall du få vara med mig i Paradiset. Vad var det som Jesus sade åt rövaren? Han sade honom sanningen: Idag ska du vara med mig i Paradiset. Rövaren hade begärt endast en tanke, men han blev delaktig i segern och Jesus ger där honom att äta av livets träd.

Paradiset finns. Vägen till paradiset är öppen. Den som segrar och kommer dit får äta av livets träd. Här finns ett rikt budskap som Guds Ande vittnar om. Vi vet inte allt vad som där finns. Det är inte meningen att vi ännu i detalj skall veta det. Paulus blev uppryckt dit och han fick då höra ord som ingen människa kan eller får uttala.

Jesus var den förste som kom dit. Han var den förste som lämnade denna syndens jord utan synd. Jesu vänner följer efter på av Gud förutbestämda tider. Men uppståndelsen är gemensam. Oberoende av var vi då befinner oss när den morgonen randas ser vi då allt.

Då ser vi Jesus och Paradisets ljuvliga träd. Då ser vi allt som Gud berett och som stått färdigt. Det fanns endast ett hinder och det var synden. Jesus bar synden. Han tog bort dess straff. Därför bär han en dag oss ända in i Guds paradis.

Herren Jesu nåd

Någon gång har man hört uttrycken ”Även nåden är av nåd” och ”nåd utöver nåd”. I gamla testamentet talas om en nådig Gud. I nya testamentet hittar vi ordet nådig endast en gång och då som en hänvisning till GT och Guds tal till Mose.

I Nya testamentet lever vi i den verkligheten att Gud visat sin nåd. Vi lever liksom mitt i nåden då Jesu verk är fullbordat. Denna nåd får vi leva i till slutet, tills Jesus i sin nåd kommer åter.

Bibeln avslutas med en önskan om att Herren Jesu nåd vare med alla. Kan Gud mera konkret visa sin önskan om att varje skapad människa skulle få höra om nåden i Jesus Kristus, finna den och få bli delaktig av den samt förbli i den.

Må denna Jesu nåd, hans fullbordade gärning få lysa upp vår vardag och även ge oss glädje och livsglädje hur än våra dagar skiftar.

Glashavet

"Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

"Stora och underbara
är dina gärningar,
Herre Gud Allsmäktig.
Rätta och sanna
är dina vägar,
du folkens Kung.

Vem skulle inte vörda dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Bara du är helig,
och alla folk ska komma
och tillbe inför dig,
för dina rättfärdiga domar
har uppenbarats."

Ibland kan vi bäva då vi hör om Guds rättfärdiga domar. Men egentligen borde vi glädjas för just där är vår trygghet.

Guds domar är rättfärdiga. Han dömer enligt vad som han uppenbarar i sitt ord. Den som tror och förlitar sig på Jesus skall inte förgås utan ha evigt liv.

Och tänk, kära kristna vänner, ett evigt liv i himmelen. Därför kan vi inte undgå att prisa hans ljuvliga namn, namnet Jesus..

"åt var och en efter hans gärningar"

I bibelns sista bok talas det rätt mycket om gärningar. Och gärningarnas avgörande betydelse kommer fram på de sista raderna:

"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden."

Jesus klargör vilka gärningar det handlar om. Han har lönen med sig, sin lön. Den som inte genom tron har tagit emot frälsningen och av nåd fått bli delaktig av Jesu gärningar ställs inför domaren och får stå till svars för sina egna gärningar.

Bibeln är tydlig att ingen då håller måttet och en fällande dom ljuder. Syndaren blir bortvisad från Guds ansikte och får den lön de egna gärningarna är värda.

Det kan var och en begrunda då vi vet att människans bästa gärningar är som ett orent kläde inför Gud.

Men den som tror och förlitar sig på Jesus får Jesu lön, den lön som han har med sig då han kommer.

Ser du fram emot Jesu lön? Det har du all rätt till. Bibeln uppmanar oss att se fram emot lönen, den lön som Guds barn får av nåd.

Härligheten

Paulus skriver: "Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.

Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder.

Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Bibelordet för dagen påminner oss om härligheten, den härlighet som skall uppenbaras.

Aposteln skriver om Guds barns härliga frihet, något vi redan äger i Kristus. En annan översättning talar om friheten i härligheten.

Vi äger redan något som ännu skall uppenbaras i härligheten. Därför behöver ett Guds barn aldrig mista modet.

Läsandets, tänkandets och skrivandets plåga

Under en händelserik och välsignad midsommarhelg har jag fått delta i många berikande diskussioner och också fått några aha-upplevelser som berikat.

Vi fick något diskutera gamla testamentets världsbild och även huruvida vi finner Gudsbilden i dess skrifter.

När man endast beaktar bokstäverna, de stränga, eller märkliga påbuden och sätter på sig feministiska- och / eller jämställdhetsglasögon blir det onekligen en konfliktsituation. Men vad Gud skrivit, det har han skrivit.

Ändå är det samma Gud före och efter Kristus. Gud är oföränderlig om än tider, kulturer, ismer och seder förändras. Gud som låtit skriften bli nertecknad känner också människan bättre än hon själv.

Jesus säger att det är svårt för en rik att komma in i Gud rike. När vi läser får vi ta av oss våra olikfärgade glasögon. Vi får be om ögonsalva av Herren Jesus så att vi finner honom i ordet och inte sätter oss själva över ordet.

Vi fick diskutera om den första kristna tiden då kringresande villolärare hotade församlingarna. Något funderade vi över ritualer och liturgin under den första tiden.

Vi fick fundera över antikrist och hans märke och hur det kan påverka oss och efterkommande. Visst diskuterade vi också vardagens praktiska bekymmer, arbetslivet, högtidliga fester och glädjeämnen.

När vi läser några verser, något kapitel, någon bibelbok, finner vi en del av vad Gud uppenbarat. Likadant är det att skriva. Vi belyser en del. Vi ser något och anar en helhet, medan vi strävar mot målet.

När Den Helige Ande kommer med i läsandet, i skrivandet och tänkandet får vi / kan vi se fram emot den dagen då friköpta människor ur alla stammar och folk, länder och språk samlas vid tronen.

Då blir det inga missförstånd, då finns inte fel- eller övertolkningar. Då finns varken orättfärdighet eller egenrättfärdighet. Då har alla profetior gått i uppfyllelse. Då ser vi endast Jesus.

Men redan nu får vi ha Jesus för ögonen då vi tänker, funderar, diskuterar, planerar, skriver och talar. Då kan även plågan, våndan, ivern, bli till välsignelse, evig välsignelse.

Midsommardagens och den korta nattens tankar

När Jesus granskade de sju församlingarna och deras tjänare fann han följande alarmerande saker:

Den första kärleken saknades. Man höll fast vid Bileams och nikolaiternas lära. Man tolererade den falska profetissan Isebel. Man var ljum och sade sig vara rik. Man hade dött om än man trodde att man levde.

Allting var egentligen en följd av att man tappat bort den första kärleken, eller kärleken till Jesus.

I samtliga fall var omvändelse den enda räddningen. Men det är svårt att omvända sig om man är ljum eller redan har dött.

Vi förstår att Jesus var det enda hoppet. Han kan uppväcka andligen döda. I sitt ord kommer han med läkande ögonsalva.

Jesus talar i breven till de som lever i kristna församlingar och fungerar som dess tjänare. I breven finner vi en likhet med Jesu liknelse om de 10 jungfrurna, ungefär hälften har somnat in och mist den levande tron.

Under de senaste dagarna har man talat om kyrkans kris. Pengarna räcker inte till då man förlorat och förlorar medlemmar. Men då man söker lösningar utanför Jesus och Guds ord blir vägen mot stupet bara snabbare.

Om evangelisation lämnas bort och helt ersätts av diakoni. Om man anpassar sig efter de som vänt Jesus ryggen eller halvhjärtat vill följa honom blir kyrkans framtid dyster.

Då Guds ord som ledstjärna ersätts med filosofier, ismer och olika strategier blir framtiden oviss och dyster.

Många kan tycka att Jesus är kompromisslös, men han är ju sanningen. Han är den som rensar i sitt rike. De grenar som inte bär frukt tar han bort och de grenar som bär frukt rensar han så att de bär frukt.

När vi håller fast vid Jesus och hans ord är framtiden aldrig dyster. Av fem bröd och två fiskar kan ha ge både andlig och lekamlig föda. När antikrist kräver märkning och certifikat omkullkastar Jesus all galenskap med sitt ord, med sin muns ande.

När vi blir hårda och kärlekslösa visar han sina sårmörkta händer. Springer vi för fort sätter han hinder i vägen. Blir vi stolta, högfärdiga, eller Egenrättfärdiga visar han i sin kärlek vilket verk vi är.

Ja det är precis som Johannes fick se: "
Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet.

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten.

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter.

Men Johannes fick då erfara och känna något: "Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet.

Och Johannes skulle skriva vad han sett, vad som är och vad som skall ske efter detta.

Guds sjufaldige Ande.

När Gud genom Johannes sänder brev till de sju församlingarna så innehåller brevet en både trefaldig och sjufaldig hälsning till Guds folk.

Johannes instämmer också själv i den dyrbara hälsningen: "Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.

Guds folk har till sitt beskydd all makt som finns i Universum. Och beskyddet är ytterst Herren Jesus. Om honom skriver Jesaja:

"Över honom
ska Herrens Ande vila,
Anden med vishet och förstånd,
Anden med råd och styrka,
Anden med kunskap
och vördnad för Herren.

Han ska ha sin glädje
i vördnad för Herren.
Han ska inte döma
efter vad ögonen ser
eller avgöra efter vad öronen hör,

utan han ska döma de fattiga
med rättfärdighet
och med rättvisa
skaffa rätt åt de ödmjuka
på jorden.

Han ska slå jorden
med sin muns stav,
döda de ogudaktiga
med sina läppars ande.

Rättfärdighet ska vara bältet
runt hans midja,
trofasthet bältet om hans höfter.

Från Gud kommer vishet och förstånd, råd och styrka, kunskap och vördnad för Herren.

När människan överger Guds ord blir hon en dåre i Guds ögon.

Om Jesus skriver Johannes vidare: "Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.

Se, han kommer med molnen,
och varje öga ska se honom,
även de som
genomborrat honom.
Och jordens alla stammar
ska jämra sig för hans skull.
Ja, amen.

Genom tron

I Hebreerbrevet läser vi: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Vilken tro kan vara sådan? Jo, en tro som är grundad på Guds ord, en tro som är Guds verk. Om tron börjar grunda sig på mina iakttagelser, på mitt eget tänkande skenar det lätt i väg.

Kan man definiera något som kristen tro om det inte är grundat på bibeln, på ordet? Nej, det kan man inte!

Aposteln Petrus lyfter fram den tro som rätt långt verkar vara rådande i den yttersta tiden. Petrus skriver i sitt andra brev.

"Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

Petrus beskriver också vem, vilka som kommer med falsk lära. "De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors son, som älskade orättfärdighetens lön."

Bileam blev tillrättavisad av en stum åsna, som talade med människoröst.

Petrus fortsätter: "De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig människor som nyss har kommit undan dem som lever i villfarelse. De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under."

Guds rike - i härlighet

Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!"


Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade:

"Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen."

En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?

" Jag svarade: "Min herre, du vet det."

Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem.

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

- -

Välsignad midsommar!

Guds rike - sett från insidan

Om Kristi Ande får råda älskar ett Guds barn sina fiender. Ett Guds barn vill be för sina fiender, för de som förföljer och vill förleda.

Ett Guds barn vill att alla människor skall få frid med Gud genom att lära känna Herren Jesus.

Guds rike står öppet mot världen, mot de som mist sin tro eller aldrig ägt en levande tro.

Guds rike är alltid i rörelse och tron vill man inte dölja och gömma. Guds barn och Guds rike har en uppgift här i världen. Vi låter Jesus definiera den;

"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Jag är tacksam för att ha fått födas i det som kallas bibelbältet. Min själ har funnit ro och jag vill inte skämmas över Jesu namn.

Tänk att jag får vittna om honom, inte om mig själv. I Kristus är jag den jag är, älskad av Gud om än föraktad här i världen.

Guds rike - sett från utsidan

Rubriken är vågad, men jag tror att den ändå är klargörande. Jag har just läst ÖT: s beskrivelse av bibelbältet som där definieras som Karleby, Larsmo, Jakobstad och Pedersöre.

Saliggörande kristen tro handlar om Jesus. Det handlar om att Jesus blivit Herre i en människas liv. Det handlar om att Jesus genom tron, genom den Helige Ande bor i hjärtat.

Då handlar det inte om vad människan anser vara liberalt eller konservativt utan om vad Gud säger i sitt ord och att den Helige Ande förklarar ordet och ger en vilja att leva därefter.

Utifrån sett är Guds rike ett hot eller främmande. Man kan inte förstå att Herren Jesus berett sig ett rum i syndiga människors hjärtan.

Om världen, den värld som vänt och vänder Gud ryggen är normen, då är levande tro märklig.

Men ändå är det genom den levande tron, genom Jesus som Gud för den troende hem till Himmelens land.

Sixten talade om att det fanns en spänning mellan bykyrkan och dansbanan. Jag tror att den spänningen måste finnas. Varför?

För att bibeln vittnar om att den finns. Jesus talar om detta: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat!

Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor."

När Jesus genom tron bereder sig en boning i en människas liv kommer det också motstånd. Jesus skapar en skiljelinje på jorden. Den är inte alltid synlig för det är hjärtan som skiljs åt.

Gränsen går vid de som tar emot försoningen och vill leva i den som försonade, föraktade av världen men älskade av Gud. En gång blir gränsen synlig då Jesus skiljer fåren från getterna.

Då handlar det inte om huruvida du levde i ett bibelbälte, utan om huruvida du i tro tog emot evangeliet om Jesus.

Kallelsen – att gå i kallet

Midsommarhelgens texter handlar om kallelsen. Av evangelietexterna kan vi se olika personers svar på kallelsen. De reagerar på olika sätt vid mötet med Jesus. Guds kallelse, det handlar ju egentligen om hur vi förhåller oss till Jesus.

Hur förhåller jag mig till Jesus? Den frågan möter ju en kristen, en Jesu vän och efterföljare varje dag. Vi får gå och verka i vårt kall på insidan av Guds rike, som försonade och upprättade i Herren Jesus.

Sackeus svarade jakande på Jesu kallelse. Han steg ner ur trädet och mötet med Jesus fick förändra hela hans liv. Det gamla var bort, något nytt hade kommit.

I evangelietexten enligt den första årgången går budskapet ut till festen: ”Välkomna, allt är färdigt!”. Alla har ändå någon ursäkt att komma med. Det var en nyköpt åker, fem nya par oxar, giftemål.

Bibelordet talar inte därefter om någon andra kallelse, utan kallelsen går vidare. Den når ut till gator och gränder. Den når ut till krymplingar, blinda och lytta. Nu möter kallelsen gensvar och festsalen börjar fyllas men ännu finns det rum.

Tjänarna lämnar staden och beger sig ut på vägar och stigar med ordern att se till att folk kommer till festen så att huset blir fullt.

Kroppslig sjukhet och Guds allmakt

Vi kan inte undvika att också något tänka på kroppens sjukdomar, då vi läser om Jesu under och de många som blev helade vid möten med Jesus. Samtidigt nämner bibeln att endast en del av alla de tecken och under som Jesus gjorde är nerskrivna.

Johannes skriver: ”Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias Guds son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.”

För dig och mig är alltså den sjuke vid Betesdadammen ett vittne om Herren Jesus. Han står som ett vittne om Frälsaren, Guds son, sann Gud och sann människa.

När Jesus kommer till Betesda blir det ett nådens och strömmens hus. Gud kunde i sin allmakt ordna det så att den förste som steg ner i vattnet efter att en ängel stigit ner och berört vattnet blev botad från sin kroppsliga sjukdom. Men endast Jesus kan bota den dödliga sjukdom som efter syndafallet vilar över varje människa.

Guds vilja är också idag att ordet om Jesus skall komma i rörelse och strömma bland människorna på jorden. Folkbibelns förklaringsdel skriver följande angående Betesda. (Betesda Hebreiska för "nådens hus" eller "strömmens hus", en bassäng som då och då fylldes på av en underjordisk källa med periodiskt flöde. Senare handskrifter tillägger en förklaring (vers 4): "De väntade på att vattnet skulle börja svalla. En ängel steg nämligen ner i dammen ibland och satte vattnet i svallning, och den förste som kom i efter att vattnet börjat svalla blev frisk från den sjukdom han hade.")

Som Guds barn har vi den förmånen att vi får be för varandra, vi får be för sjuka. Vi får be att Guds vilja skulle ske både i himlen och på jorden. Gud verkar ha den prioriteringen då han svarar på våra böner att tyngdpunkten är i Evigheten. Det får vi tacka Honom för. Vi människor ser endast det som är för ögonen. Här nere prövas vår tro bland sorger och prövningar.

Mitt i dessa kommer Gud till oss med sitt ord och sin Ande. Herren Jesus förhärligas och förklaras. ”Här en källa rinner, säll den henne finner, ty den källan god är Emmanuels blod.” Tänk att den sjuke vid Betesdadammen också kan styrka oss på himlavägen.

Månne inte Gud också bereder oss möjlighet att gemensamt prisa Jesus där hemma i härlighetens land..

Betesda och Kurt

Många av oss kommer att tänka på Kurt när man läser om Betesdadammen och undret med den lame mannen.

Kurt var predikant, en storvuxen man med ett väldigt leende. På något sätt var han alltid full av liv. Nu vilar hans själ hos Gud.

Jag tror att många kan se honom för sin inre blick där han vandrar runt i Abrahams sköte.

Här nere älskade han att predika om Betesdadammen och Jesus. Han mötte människor med ett leende, ett leende som kunde värma osäkra och ensamma.

Ordet om Jesus för oss verkligen från döden till livet.

Den som gjorde mig frisk

"Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet."

Mannen vid Fårporten kände inte Jesus om än han hade kallat honom Herre. Men Jesu ord gjorde honom frisk.

"Stig upp, ta din bädd och gå!" Vid de orden steg han upp, men hamnade i judarnas händer då han bar sin bädd på sabbaten. Judarna kunde inte glädja sig över att den sjuke var frisk.

Men den sjuke hänvisar till Jesu ord. Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå.

Jesus träffar senare den som varit sjuk och därefter kan han vittna om att det var Jesus som gjort honom frisk.

Kan vi glädjas över att Jesus gjort oss friska, dugliga för himlen och det eviga livet?

Kan vi ta Jesu ord till oss då han säger: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig."

På vägen till himlen skall vi inte synda. Då kan vi lämna på halva vägen och missa målet.

Jesus kallar syndare och gör dem friska. Jesus ger en vilja ny och god. I sitt ord kommer han till oss. Och det är kraft i hans ord. Vid hans ord blev vi ju friska.

Så kan vi vara friska om än vi lider av trötthet och mänsklig svaghet. Jesus befriade oss från synden och dess lön döden.

Istället får vi leva för livet, för Jesus, i tro på Gud..

Vill du bli frisk?

"Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?"

Vill du bli frisk? Det finns många som är sjuka och insjuknat av syndens smitta. Alla vill inte ändå bli friska utan man har blivit fäst vid synden. Om / då synden har ett straff vill man gärna bli fri från straffet, men synden förmår man inte eller vill man inte lämna.

Mannen vid Fårporten verkade ha en fysisk sjukdom och han var bunden vid den. Han kunde inte bota sig själv.

Då står plötsligt han som blivit given all makt i himlen och på jorden vid den sjuke och ställer sin fråga. - Vill du bli frisk?

Mannen hade ingen som vid den rätta tiden kunde hjälpa honom ner i dammen med det läkande vattnet.

Av svaret förstod Jesus att mannen ville bli frisk om än han ännu inte kände Jesus. I vår värld är det allt färre som känner Jesus.

Jag råkade lyssna till ett telefonsamtal där en man sade. "Har du talat med "reservJesus"?

Tydligen var det ett öknamn på en person. Uttrycket berörde mig illa. Kanske då främst att man tar Jesu namn på sin tunga men använder det till att göra sig lustig över någon.

Nog hörde Jesus också gliringen. Han som dog för oss medan vi ännu var syndare hörde gliringen. Hans kraft och möjlighet att bota från synden och otron blev inte mindre om än han blev bespottad.

Vill du bli frisk? Jesus ser till hjärtat. Han ser också vad som ligger bakom gliringen.

Jesu namn är ett så dyrbart namn. Det betyder Herrens frälsning. Må ingen se ner på Honom med det dyrbara namnet. Må ingen förakta Honom, den ende som förmår frälsa och rädda.

Frälst och räddad från vredesdomen

Bibeln talar också om Guds vrede och vredesdomen. Om inte Gud skulle vara vred över synden skulle han inte vara kärleksfull och god.

I Bibeln är det Johannes döparen, Jesus och Paulus som talar om en kommande vredesdom.

Paulus skriver: "När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade."

Det är alltså i Jesus som människan blir försonad och räddad från vredesdomen. Gud lade vreden över synden på sin egen son. Den som tror och förlitar sig på Jesus faller alltså inte under vredesdomen.

Paulus skriver också: "Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.

Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.

Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda."

Fred och trygghet

I mina tankar har i dag varit tre korta ord från Bibeln - fred och trygghet. Fyra gånger finner vi den kombinationen i Bibeln.

I sin glädje över att ha blivit frisk från sin sjukdom visade konung Hiskia sina skattkammare för sändebuden från Babel. Genom Jesajas ord förstår vi att det var en dårskap att blotta sig för en mäktig fiende.

Hiskia fick höra om en kommande olycka då allting i hans hus skulle föras bort till Babel. Själv gladde han sig över att fred och trygghet skulle råda i hans dagar.

Genom Mordokaj och Ester beredde Gud fred och trygghet för det judiska folket som genom Haman fått en dödsdom över sig.

Aposteln Paulus däremot verkar uppmana de kristna i Tessalonika till vaksamhet under tider av fred och trygghet. Aposteln gläds över att de kristna inte levde i mörker utan som ljusets och dagens barn oberoende av tidernas skiftningar.

"Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus."

Således får Guds barn tryggt leva sitt liv i Kristi efterföljd. Skyddade av tron och kärleken är vi iklädda frälsningens hjälm. Då är det gott oberoende av hur tider och stunder skiftar.

När blicken är vänd mot Kristus och det oförgängliga hämtar vi tryggheten och kunskapen från Guds ord och inte av skiftningar och företeelser här i världen.

Med tacksamhet över Guds beskydd under gångna svåra tider får vi med tillförsikt se fram emot det som Gud bereder.

Nog är det gott att få läsa Guds ord..

Oförgängliga skatter

Igår fick vi åter fysiskt vara en del av en gudstjänstfirande församling. Glädjen i luften var påtaglig.

Temat var förgängliga och oförgängliga skatter. Gudstjänsten, att samlas inför Guds ansikte är en oförgänglig skatt.

"Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 

Och de ropade med hög röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
honom som sitter på tronen,
och Lammet."

Jag tror att många igår fick en liten försmak av vad det kan innebära att komma ur den stora nöden och få samlas inför Guds tron för att tjäna honom.

"De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.

De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Mellan rönn och syren

Mellan hägg och syren, mellan rönn och syren är den finländska sommaren som vackrast. En kort intensiv tid får vi njuta av Guds skapelses skönhet.

Häggen har blommat ut, rönnen står i full blom och syrenen har börjat blomma.

I Predikaren skriver konung Salomo: "Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan.

Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva.

Jag insåg att allt det Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras."

Salomo bad om vishet av Gud för att kunna leda Israels barn. Ändå blev han bedragen genom sin "egen" vishet och avföll från Herren.

Det är märkligt att läsa om Salomos vishet och om hans bön:

"Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"

Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig.

Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like.

Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv."

Sedan vaknade Salomo. "Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm."

Innan sin död bad David för sin son Salomo "Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."

Liksom David regerade 40 år som kung över Israel regerade Salomo lika länge som kung över hela Israel.

Salomos hjärta förblev ändå inte hängivet Herren såsom Davids. Han förleddes till att följa andra gudar.

Guds frid

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."

Så skriver aposteln Paulus från sitt fängelse till Guds barn i Filippi. I förklaringen till Filipperbrevet står det: "Fastän processen mot Paulus ännu inte var avslutad, är aposteln övertygad om att han skall återfå sin frihet och att han efter någon tid också skall kunna komma till Filippi"

Aposteln hade ett levande hopp som bar honom genom livet och ändå fram till målet. Gud är god!

Lördagsmorgonens tankar - om Gud

På morgonen hade jag inte tillgång till bibel eller telefon. Jag kunde inte läsa Guds ord. Jag kunde inte skriva ner mina tankar.

Det tog en stund förrän tankarna fick fäste vid Guds ord som var bevarat i minnet. Utan Guds ord kan vi inte veta så mycket om Gud.

Något kan ändå varje människa veta, även hedningarna: "Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat."

Men mina tankar gick till skapelsen och syndens inträde i världen. Jorden var ju syndfri vid skapelsen. Visst fanns den där ute, för djävulen hade gjort uppror, men i paradiset fanns ingen synd.

Synden kom in i världen genom människans olydnad mot Guds ord. Då förändrades allt och en främmande skepnad täckte allt det sköna. Så är det ännu idag, mitt i den sköna försommaren.

Den här försommaren känner vi kontrasten tydligare än någonsin. Jag har inte förr upplevt en så här skön och vacker vår och försommar. Men inte har jag heller någonsin upplevt syndafallets följder så konkret.

Jag har själv tagit ett nytt ord till hjälp för att definiera tillståndet - "coronaveteran". Människor som upplevt krig kallas krigsveteraner. Om dom vet vi något. Vad vet vi då om en coronaveteran?

Själv längtar jag till Gud. Jag väntar på Jesus. Jag tar fasta på Guds ords löften om hans ankomst och återkomst.

Men Bibeln vittnar om att Guds folk för syndens skull alltid varit "veteraner". I tro har de väntat på Guds löften. I tro har de sökt staden med de fasta grundvalarna. I tro har de levt som främlingar och gäster på jorden.

Skapelsen suckar och längrar efter Guds barns befrielse. Martyrerna väntar på uppståndelsens morgon i sin vita klädnad.

Nog visste Gud allt detta när han skapade jorden. Nog vet Gud hur Evigheten ser ut för han är ju där. I hans omvårdnad lutande mot hans ord finner även coronaveteranen frid, Guds frid.

Den ondes djupheter

Vi vet inte så mycket om församlingen i Tyatira. Staden var känd för sitt hantverk. Den enda kristna från Tyatira som Bibeln nämner var ju Lydia som handlade med purpurtyger gjorda i staden.

I Apostlagärningarna läser vi om hur Paulus och Silas efter att ha blivit misshandlade i Filippi sökte sig till Lydias bostad. Där fick de träffa bröderna och uppmuntra dem innan de fortsatte sin resa.

Lydia var en gudfruktig kvinna som tjänade i församlingen. Hon trodde på Herren. Men nu nämner Jesus en annan kvinna som verkade i Tyatira. Hon var inte gudfruktig kvinna och Jesus avslöjar henne genom att namnge henne som Isebel.

Jesus som har ögon som eldslågor hade sett genom Isebels fasad och han visste vilket verk hon var. Ändå hade han i kärlek varnat henne och gett henne tid att omvända sig.

Isebel förledde Jesu tjänare. Ve den som förleder! Jesus meddelar nu till församlingen i Tyatira att gränsen är nådd. Domen tid var inne.

Vi vet inte hur domen nådde Tyatira, men vi vet att den kom för Jesus talar inte osanning. Isebel skulle läggas på sjukbädden. De som låtit sig förledas av den falska profetissan skulle drabbas av stor nöd om de inte omvände sig från Isebels gärningar.

I Tyatira fanns det ännu kärlek och tro, tjänande och uthållighet. Men där ställde Isebel till med oreda. Hon verkade vara orsaken till något som Jesus kallade för Satans djupheter. Vi förstår att Guds folk inte kan ha något att göra med sådant.

Isebel förledde till något och Jesus talar om otukt och ätande av kött från avgudaoffer. Isebel var inte Herren trogen utan hon präglades av falskhet och med onda avsikter styrde hon nu i församlingen.

Den Isebel som på GT:s tid var hustru till Ahab ville dräpa alla Herrens profeter. Det är möjligt att den Isebel som härjade i Tyatira hade samma avsikt.

Men vi märker här vilken kärlek Jesus visar till de sina. På dem lägger han ingen ny börda. Han som är sanning hade ju själv burit syndabördan. Nu uppmanar han sina efterföljare att hålla fast vid det som de hade, de gåvor han givit.

Jesu vänner uppmanades att hålla fast vid Jesu gärningar. Det hade redan lett till välsignelse, till tjänande, till kärlek och tro. Nu var det uthållighet och trofasthet mot Jesus och Guds ord som gällde.

Och snart skulle Jesus besöka staden för att hålla dom. Lönen för de trogna har han med sig då han kommer, då han drar in i församlingen. Morgonstjärnan har han med sig..

Ingen ny börda - en välsignelse!

Till de trogna i Tyatira kom Jesus med ett budskap, en uppmaning att hålla fast vid det de hade. Han lovar att själv besöka församlingen.

I Tyatira fanns en välsignelse. Där fanns något som det lönade sig att hålla fast vid. Vad kunde det vara?

Jag tror att det var trohet mot Herren Jesus.

I Filippi hade Paulus tidigare mött en  kvinna som hette Lydia och som kom från just staden Tyatira.

Herren öppnade Lydias hjärta så att hon kunde ta till sig det som Paulus predikade. Sedan hon kommit till tro vittnar hon: "När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: "Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren." 

Hon hade en bön om få bli delaktig i välsignelsen. Jag tror att Gud svarade på hennes bön. 

Var det månne den välsignelsen som sedan också fick fotfäste i Tyatira?