Kapitel 10 När det stormar

Ute stormar det. Det är grått, grått, grått. I min bibel läser jag: "Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar". Petrus skriver att med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. Var därför glada. Jag prövar försiktigt orden. Hur säger nu riktigt Petrus. Med din makt, genom din glädje, genom ditt förstånd bevaras du?

Nej, han säger inte så! Med Guds makt bevaras ni! Hur kan jag tvivla på den makten? Hur kan jag tvivla på den makt son väckte upp Jesus från de döda? Petrus hävdar att jag kommer att bli bevarad genom tron. Hurudan är min tro när, det är grått, grått, grått?

Guds ord talar om något helt annat, den tro som Gud ger. Den tro som grundar sig på det som Kristus gjort. Men ändå är det grått, grått, grått. Och stormen den tilltar. Men vänta litet. Hur var det där vid korset? Var det inte grått, grått, grått? Det stämmer, det var något värre, det var svart och solen miste sitt sken. Allt hopp var ute, även fågelsången tystnade.

Ändå sjunger vi: På Golgata kulle, segern sol, så mäktigt lysa kan. Den tändes där den stora dag, då Jesus seger vann. Det är grått, grått, grått, men segerns sol lyser. Ser jag den? Nej, det gör jag inte. Petrus skriver om en tro som blir till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. Han, Jesus älskar vi, utan att ha sett honom.

Petrus fortsätter: Fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig himmelsk glädje. Sakta smyger sig ett försiktigt Hosianna fram. "Herre rädda oss" Herre kom med hjälp!

Kapitel 9 Frälsningens krona

"Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona" skriver Jesus till Guds barn i Filadelfia. Jesus är den som är helig och sann. Han öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. För de trogna hade han låtit en dörr stå öppen. Ja, han hade ställt en dörr öppen.

Den egna kraften var ringa, men nåden som strömmade från Jesus var desto rikligare. Man hade hållit fast vid Guds ord och inte förnekat Jesu namn. I går lyssnade jag på ett skolningstillfälle till en domare vid Jorddomstolen i Vanda. Det var en storväxt och kanske litet barsk, men ändå en godmodig man. Han kunde sin lag. Han visste vad som stod skrivet. Han visste vad lagtextens innebörd var. Han stod orubbligt bakom varje bokstav.

Naturligtvis handlade det om helt jordiska saker och lagar. Senare på kvällen började jag ändå fundera litet på hans budskap. Det var bekant från Bibeln. Bibeln använder ofta ett juridiskt språk. T.ex. gamla råpålar flyttar man inte. De döda döms efter sina gärningar, Herren benådar de sina o.s.v.

Beviljat servitut, eller beviljad vägrätt står fast. Gud är oförändelig. Hans ord står fast. Även Guds lag står fast till evinnerlig tid. Herren Jesus som själv också var Gud bekräftade och stadfäste allt medan han vandrade på jorden. Inte en prick av lagen skall förgå. Ingen människa förmår leva efter Guds vilja. Men Guds ord vittnar om en vägrätt, om en väg att bli duglig inför Gud genom Herren Jesus.

Det är löften som vi kan lita på. Guds ord står fast i tid och evighet. När Gud lovat att öppna en väg till frid med Gud, en väg till himlen, så öppnade han också den. När han sagt att den står öppen, så är den öppen. Jesu blod är vår trygghet. Jesus är den orubbliga domaren som står fast vid sitt ord. Det håller, på Guds löften kan vi trygga leva vårt liv i världen, om än den förändras med hast. Genom Jesus och hans blod har vi en bestående vägrätt till det eviga livet hos Gud.

Jesus lovar den som håller fast vid hans ord, att han på honom skall skriva sin Guds namn och namnet på sin Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen från Jesu Far och Jesu eget nya namn. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna.

Här finns en enorm hemlighet som skall uppenbaras  till fullo vid tidens slut. Genom Anden kan vi ana något och då fylls vi av lugn, frid och förtröstan. Jesaja beskriver det också i sitt 26. kapitel. Gud kallar på sitt folk. Guds folk går in i sina kamrar och stänger dörrarna efter sig. Guds folk gömmer sig ett litet ögonblick, tills vreden har gått förbi. Varför? Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall då inte länge dölja sina dräpta.

Paulus beskriver det så, att de i Herren döda uppstår vid överängelns röst och vid Guds basun. De som lever i tro och väntan på Honom, har inte drabbats av avfallet då de stått fast vid Guds ord och Guds bud. Därför är de fläckfria för Jesu skull och förvandlas och rycks upp och möter Herren i rymden.

Paulus förtydligar senare att det sker då Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar. På den dagen kommer han för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Då skall vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd.

Till sist som sammanfattning Jesu ord till församlingen i Filadelfia: "Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens som skall komma över hela världen för att pröva jordens invånare.

En fråga vågar jag ändå ställa. Till vem ställer du ditt hopp, då hela världen står rådlös vid havets och vågornas dån? Står det till det system som nu med fart byggs upp och kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under, eller till Herren Jesus som själv skall hämta sin församling då tiden är inne? Frågan är mycket relevant i dessa dagar, då Gud sänder villfarelsens makt över de som inte hade kärlek till sanningen så att de kunde bli frälsta.

Herren är trofast. Gud är god. Jesus kommer snart. Därför får vi glatt och frimodigt tjäna honom tills han kommer. Den dagen blir en härlig dag för Guds folk.

Kapitel 8 Herrens ankomst

Advent betyder ankomst, Herrens ankomst. Enligt folktron finns det ett samband mellan antalet soliga dagar i advent och antalet solskensveckor därpå följande sommar. Desto flera solskensdagar i advent desto soligare blir sommaren. Igår och idag strålade solen mäktigt en kort tid mitt på dagen. Solen lyste upp ett vackert vinterlandskap där isen just lagt sig på sjön.

Herren är nära, är det budskap som adventstiden förmedlar. Vi får glädjas över de soliga dagar som Gud ger och tacka honom för nådens sol som skiner dag efter dag. I Anden får vi också redan glädja oss över den värme och det ljus som väntar i den himmelska härligheten. Där bor Gud bor mitt bland det folk han återlöst.

Den gamle Sakarias, Johannes döparens far profeterade om löftenas fullbordan. Uppfylld av den Helige Ande såg han redan på förhand det som skulle komma. Medan Jesus ännu ännu är i Marias moderliv utbrister han."Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk." 

Om vägröjaren och om den helige Andes utgjutelse profeterar han. "Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek."

"Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i  mörker och
dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

Vi lever i den tredje tidsåldern, tiden mellan Jesu födelse i Betlehem och hans saliga ankomst i makt och ära vid tidsålderns slut. För människosläktet är den tiden och även den här dagen en beredelsetid, en väntans tid under nådens ljuvliga sol. Vår konung kommer i ödmjukhet till oss och tjänar oss i sitt rike, i sin kyrka. 

Med glädje och tacksamhet får vi idag tacka honom för rosorna vid vägen och för ljusa varma dagar. Herren är nära! Gustav Westerlund skriver: "En salig tid för handen är så länge Herren med oss är. Se nådens sol än lyser klart och visar vägen uppenbart."

"Kom, låt oss nu mot målet gå! De unga med gamla får snart vila ifrån allt besvär, därhemma hos vår Jesus kär."

Kapitel 7 Advent, en jublande förgård

Jesaja profeterar om Sions frälsning. "För Sions skull vill jag inte tiga. Jag vill inte unna mig någon ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning som ett brinnande bloss."
Han ser Jerusalem få ett nytt namn, som Herrens mun skall bestämma. Kristi kyrka skall vara en härlig krona i Herrens hand, ja ett kungligt diadem i Guds hand. Gud skall jubla över Sion såsom en brudgum jublar över sin brud.

Som Guds barn har vi genom tron i Kristus redan del av denna glädje, men den skyms ofta för våra ögon. "På jorden Guds barn går i smärtornas dal och djupt under korset sej böjer. Då nås de av glädjen från himmelens sal, förtröstansfullt sången de höjer"

Glädjen den är verklig, men osynlig för våra ögon här i syndens land, men psalmförfattaren beskriver hur en mångtusende helgons skara sjunger kring Lammets tron och alla Guds änglar hörs svara, ja om frälsningen talar var jublande ton.

Himmelen och jorden möts då Guds Ande förklarar Sions, Kristi bruds härlighet. Så får vi i Anden glädjas då vi får vandra med i högtidsskaran "en jublande förgård till paradis, vill Gud att hans Kyrka ska vara."

Jesaja fortsätter: "De som samlar in säden ska få äta den och lova Herren, och de som skördar vinet ska få dricka det på min helgedoms förgårdar. Gå fram, fram genom portarna, bana väg för folket! Röj, röj en väg och rensa bort stenarna, res ett baner för folken!

Se, Herren förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Man ska kalla dem "det heliga folket", "Herrens återlösta". Och du ska kallas "den eftersökta", "staden som inte blir övergiven".

Vi ser det inte för våra ögon men i himmelen ljuder redan lovet.







































:

Kapitel 6 Biljetten

Var är biljetten, vart skall du resa, sjunger vi i en gammal väckelsesång. Bilden av Jesu försoningsverk, som en järnväg är egentlig ganska fantastisk. Tåget rusar framåt och järnvägen delar städer och byar. Genom olika tider, genom århundraden rullar tåget framåt mot Evighetens strand.

Sången avslutas "men du min vän som till sången lyssnar, skall du ock himmelen nå en gång." Är du med på tåget så når du målet. Biljetten är betalad av Jesus själv och den är stämplad med hans blod. På himlatåget jag fritt får resa, sjöng den lilla flickan.

Jag sitter nu själv på tåget och ute är det mörkt. Tidigare på dagen lyste solen mäktigt på mörka snömoln och det var en härlig färgprakt. Jag tänker: Tåget rullar framåt med samma fart. En människas livsdagar ser olika ut. Det är varma vårdagar och även kulen höst.

Känslorna växlar och små stunder på förklaringsberget byts mot den mörka dalen. David skriver "om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet ont. Du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig. Jag skall få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar."

Kapitel 5 En förunderlig dag

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet  klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud , som sitter på tronen och hos Lammet."

Återigen möter vi den himmelska synen. På domsöndagens morgon, då ett tunt vitt snötäcke vilar över marken går jag till postlådan. Det är tyst och stilla, månen lyser upp morgonhimlen. Jag har nyss läst om graven i klippan. Om Maria Magdalena som tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt begav sig till graven och fick se att stenen var borta från graven.

Det blev en livlig trafik till graven denna uppståndelsens morgon. Maria sprang vidare och kom till Petrus och Johannes. Petrus och den andra lärjungen rusade ut mot graven. Men nu var Johannes snabbare och Petrus hann inte med. Johannes ser in i graven och ser linnebindlarna ligga där, men han går inte in. Men då kommer Petrus springande, han som förnekat sin Herre och han går in och ser linnebindlarna ligga där och duken som täckt huvudet ligga i hopvikt på ett annat ställe.

Då går även den andra lärjungen in och han såg och trodde. Han såg och trodde. Vi har fått se korset, vi har fått se graven och vi har ilat mot uppståndelsens förunderliga morgon. På domsöndagen 2018 kan vi av Guds nåd se och vi kan tro, liksom den lärjunge som Jesus älskade. Bibelns ord vittnar för oss.

Jag sitter vid köksbordet och öppnar min tidning och söker upp bibelordet. Ofta brukar jag läsa det på vägen hem från postlådan, men då jag gick i tankar och då månens ljus inte riktigt räckte till, möter jag den himmelska synen först vid köksbordet.

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet  klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud , som sitter på tronen och hos Lammet."

Tänk vilken Gud vi har som genom sitt ord låter oss se in i himlen dag efter dag. Vi har Guds heliga ord med oss som vittnar om Guds härliga gärningar. Vi läser, vi ser och vi tror.

Och så plötsligt en dag ser vi. Vi ser människor runt omkring oss och vi ser att de är klädda i vita kläder. En ser kanske bekant ut, men ack så annorlunda, en rövare klädd i vita kläder. Han hade hört Jesu ord om att få vara med Herren i Paradiset. Han hade hört ropet gå utöver Jerusalem. "Det är fullbordat"  Han hade sett Jesus böja sitt huvud och överlämna sin Ande.

Han hade sett soldaterna komma och de hade krossat hans ben och den andra rövarens ben. Han hade sett och känt att nu har ingen av dem längre någon kraft att kämpa emot. Snart skulle hans huvud falla ner och han skulle möta döden.

Medan smärtan skär i hans rövare kropp ser han soldaten sticka spjutet i Jesu sida. Han ser blod och vatten rinna. Han förstår inte vad som händer, men han tror och han vet. Han fick höra Guds sons röst och nu är han på väg till Paradiset. Jesus har gått före.

Huvudet faller, mörkret viker och allting blir vitt. Åter ser han Jesus. Medan han förundrat ser på alla vitklädda och den gnistrande himmelska tronen ser han sig själv och se: han bär vita kläder. Från Golgata kulle går ropet ut över världen till ett vittnesbörd  för alla folk. I november 2018 når en amerikansk missionär en isolerad folkstam i Indien. Han hinner ropa på engelska att Jesus älskar dem och sedan dödas han av deras pilar. Hans döda kropp ligger idag kvar på stranden, som ett vittnesbörd för alla folk. Gud vet vad det betyder, för oss får det bli en påminnelse om att Bibelns ord går i uppfyllelse.

Den himmelska skaran börjar vara fulltalig och vandrar i en annan verklighet upp mot den himmelska tronen. Från himmelen hör vi deras glada rop. De vittnar för oss: "Frälsningen finns hos vår Gud och Lammet. Jag hittar  ännu ingen palmkvist att vifta med, men skriver ner klangen från Golgata på det språk Gud gett mig: Tro i Jesus Namn, i hans försoningsblod att din synd är förlåten!

Rövaren trodde, Maria och apostlarna trodde och vittnade. Budskapet nådde våra förfäder. Klangen från Golgata går ut som ett vittnesbörd över hela världen: Jesus älskar dig, frälsningen finns hos vår Gud. Även på ÖT:s redaktion ser någon till att bibelordet kommer till tidningen.

Hur kan det vara möjligt? Hur kan det vara möjligt i en värld som förkastar Gud. Men då ser jag. Någon sitter på tronen. Vår Gud sitter på tronen och Jesus, offerlammet är där bredvid. Skaran runt tronen blir snart fulltalig. Den sista kallelsen går ut, högt uppe i himlarymden.

Det är domsöndag. Det är Herrens dag. Vi vilar i tron och ser glatt fram emot den dag då Jesus gör allting nytt. Den dag då även du och jag bär vita kläder i en annan verklighet. I tron ilar vi framåt. Glansen från den himmelska tronen bländar våra jordiska ögon. Vi stämmer upp en lovsång:

" Fri från synden är Kristi brud! Uti himlen jag får min vita skrud. Där med toner klara blott Guds lov en gång ljuder i min sång."

Kapitel 4 Till djupaste mörkaste dalen

Åter min blick förvandlad blev. "Till djupaste mörkaste dalen han nedsteg och korset bar." Men boken skulle ju handla om himmelen och nu går det lägre och lägre ner. Varför Herre? Jag vill ju till Himmelen. Varför bär det då neråt?

Oj, vad mörkt det blev. Solen miste sitt sken. Tre kors står resta på jorden och på varje kors hänger en människa. Hyi, två ser ju ut som rövare, råbarkade banditer. Vad gör jag här nere i den mörka dalen? Men titta, där på det mellersta korset hänger också någon. Förundrat ser jag upp mot Honom. Han ser ut som en Gudason, men han är slagen och piskad. Han dör, Gud dör.

Varför, varför? Genom himlarymden går ett eko. "Det är fullbordat". Jag känner ett litet stygn i hjärtat. Och jag undrar. För vems skull dog han? För att människor en dag skulle få böja sina knän inför tronen?

Jag skälver, någon sitter på tronen. Försiktigt höjer jag blicken. Det är ju Han, mannen mellan rövarna. Den varma blicken når mig. Jag förstår, du älskar mig Herre. Du som steg ner lägre och lägre.

Men varför måste du Herre dö? Någonting för min blick mot det ena korset. Jag blir arg. För den där banditens skull måste du dö Herre? Argt blänger jag på Honom. Jag betraktar mannen. Och då, plötsligt känner jag igen något, jag ser mitt eget ansikte. Jag en rövare, en ogärningsman, en syndare?

Förkrossad vänder jag blicken mot jorden. En varm röst når mig. "Idag skall du vara med mig i Paradiset". Tårarna rinner från mina ögon. Min Herre och Min Gud! En stilla sunnanvind når mig, en ljuvlig doft strömmar emot mig.

Jag ser och jag ser paradiset. Då ser jag, Keruberna är borta. Vid Paradisets port finns en välkommenskylt. Oj, den är formad som ett kors. Men vad ljust det blev. Och där ur skuggorna framträder en gestalt.

Det är ju Jesus, min Jesus. Jag springer, benen känns lätta. Feberkänslan är försvunnen. Sången når mig, den himmelska sången, basunernas ljud från Sion, Sions sånger. Jesu blod till försoning har runnit..

Kapitel 3 Så ock på jorden

Åter står jag på jorden. Den himmelska synen bleknar. Himmelens glans byts mot synen av en sjukhussals vita väggar. Jesus var är du? Men Jesus är inte långt borta. Jag hör åter hans stämma "Jag var sjuk och ni besökte mig". Jesus är alltså med även här på sjukhuset.

Bibeln, boken som förhärligar Jesus är inspirerad, given av den Helige Ande och den läses på jorden. Från det första till det sista bladet handlar det ytterst om Honom. Jesus som är, var och kommer. Han är med i människans liv, vare sig hon vill det eller inte.

Min bok började i himmelen. Men människan lever sitt liv här på jorden. Här växlar dagarna och ibland skyms himlens strålglans av moln. Åter når en viskning mig. "Se han kommer med molnen och varje öga skall se Honom"

Jesus, han som bär namnet Kristus är aldrig långt borta. I Ordet finner jag Honom och en himmelsk frid sänker sig åter över rummet.  Aposteln talar om en rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. "Hur skall jag Honom finna, som fötts i julenatt?" Tänk att han är så nära. Tänk att han även är här.

Jag finner honom i ordet, i Guds ord. Där finner jag min Jesus. Genom ordet kan jag leva i honom och blir grundad i tron. Kristus är trons grund. I Honom har jag liv. Han har utplånat det skuldebrev som vittnade mot mig.  Ja han spikade fast det på korset. Kristus sitter på tronen vid Guds högra sida, men besöker fängelsehålor och sjukhussalar.

Där vid tronen skall vi en gång samlas. Vid tronen skall Jesus säga, han säger: Se här är jag och barnen du gett mig. Här nere går han varje dag med, hela vägen, hela vägen hem.

Kapitel 2 Såsom i himmelen

Det är tryggt att inleda kapitel 2 med Herrens bön ”ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden”. Riket är hans, likaså makten och härligheten, både nu idag och i evighet. Gud är inte begränsad av tid och rum. Han ser och känner därför även dig, du som just nu läser detta kapitel. 

Konung David vittnar: ”Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.” Du är skapad till Guds avbild och alla dina dagar är skrivna i Guds bok. Gud omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand. Vi människor kan inte alltid riktigt fatta det och bibelns budskap kan därför ibland kännas allt för underbart.

En man berättade nyligen att han en gång fick en bibelvers i sin hand. Bibelordet beskrev Johannes syn om den stora vita skaran ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!"

När han läste verserna kände han en stor sorg. Han kände att han inte mera hörde till den skaran. Han var en döpt man, men hade förlorat sin tro. Efter en tid fick han åter nåden att komma till en levande tro. Idag vittnar han starkt och frimodigt om att ”Frälsningen tillhör vår Gud och Herren Jesus”. Gud kallar ännu idag människor till tro och en gemenskap med Gud, genom att återupprätta vissheten om Jesu försoningsdöd och uppståndelse.

Redan före Gud lade jordens grund hade han berett det eviga himmelska riket för sina skapade barn. Han vill se dig där, det kan du lita på. Gud själv steg ner till jorden och öppnade Himmelens port genom Jesu verk, genom hans fullkomliga och syndfria liv, genom hans försoningsdöd och segerrika uppståndelse.

I sitt Ord försäkrar han att den som söker skall finna, för den som bultar på den himmelska porten skall han öppna. Och ordet vittnar om att dörren står öppen i himmelen. Hur ser den himmelska dörren då ut? Jesus är dörren, därför är han också vägen till himmelen. Ditt jordiska liv är en beredelsetid, en tid då Gud kallar och bereder dig för det himmelska. Det är nu som du bultar på porten och det är här på jorden som du går in genom dörren. Därefter har du gemenskap med Gud och hans sons blod renar dig från all synd. Håller du fast vid tron som Gud ger dig kommer du en dag att få uppleva himmelens härlighet.

I paradiset hade Adam och Eva gemenskap med Gud, allt var gott. Sedan skedde syndafallet och allt förändrades. Gemenskapen med Gud var bruten och människosläktets första föräldrar drevs ut ur paradiset. ”Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.”

Men då Johannes på ön Patmos får se den himmelska synen, med den öppna dörren i himmelen ser han också dessa keruber, dessa heliga änglaväsen mitt för tronen och runt omkring den. Dag och natt säger de utan uppehåll:  "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Jesus har upprättat oss från syndafallets skada. Vägen till paradiset står åter öppen.  Som Guds barn och kristna hamnar vi ändå att leva i en förändrad värld där synd och ofullkomlighet råder. Men gemenskapen med Gud är upprättad av Jesus. Livet i tro på frälsaren här på jorden är därför som en försmak av det himmelska paradiset.

Johannes ser också som ett vittnesbörd om alltings upprättelse de heliga himlaväsendena, prisa och ära Honom som sitter på tronen. Ja han ser ännu hur tjugofyra äldste, som representanter för den jordiska och himmelska församlingen faller ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: "Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."

Så får vi redan här nere stämma in i den himmelska lovsången. Vi tackar dig Gud för trons och frälsningens gåva. Led oss Herre var dag, så att vi kan leva till din ära. Tänk min vän vilken dag det blir då vi får lägga ner frälsningens krona, den tro som Gud gav oss och se in i Jesu milda ögon. Detta sker då Jesus kommer tillbaka till jorden. Därför längtar också jag efter den dagen och skriver nya kapitel i min bok om Gud så vill. 

Det kristna hoppet är en längtan efter Kristi dag, då hela skapelsen blir upprättad. Denna längtan får vi bära med oss under de livsdagar Gud ger oss, dagar som kan vara både ljusa och mörka. Men i himmelen finns inget mörker. Där möter vi en dag Jesus.

Kapitel 1 Den himmelska synen

"Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen." I en grotta på ön Patmos sitter aposteln Johannes, den lärjunge som Jesus älskade. Gud har ärende till Johannes. Jesus har inte glömt sin tjänare Johannes. Jag tror att Johannes känner igen rösten. "Kom hit upp så skall jag visa dig"

En gång för länge sedan hade Johannes suttit i en båt tillsammans med sin fader Sebedeus och sin broder Jakob. Jesus hade kommit gående. Jesus hade kallat på bröderna. Genast hade de lämnat sin far och följt Jesus.

Jesus har åter ärende till Johannes. Hans broder Jakob har redan länge varit död. Herodes hade låtit döda honom med svärd. Hans själ vilar hos Gud i väntan på uppståndelsens morgon. Men nu hör Johannes den ljuvliga rösten, Jesu röst. Genast är han i Anden och han ser: "en tron stod i himlen och någon satt på tronen"

Johannes ser, han hör och han skriver. "Helig, helig, helig, är Herren Gud Allsmäktig. Han som var och som är och som kommer." Idag är det snart 2000 år sedan denna syn visades åt Johannes. Åren har gått och Jesus kommer snart i sin härlighet tillsammans med alla änglar, i ett himmelskt segertåg. Då sätter sig Jesus på sin härlighets tron och alla folk samlas runt Honom.

Min vän, du kommer också att vara där. Därför kan jag skriva: vi syns inför tronen, inför Guds och Lammets tron. Jag vet inte hur många kapitel det blir i den här boken? För det är en bok som slutar i himlen. Sista kapitlet och det viktigaste kapitlet utspelar sig där uppe.

Men det sista kapitlet i den här boken och det sista och viktigaste kapitlet i ditt liv skrivs här på jorden. Låter du Jesus förvandla ditt liv och göra dig duglig inför Gud? Tar du i tro emot frälsningens gåva, det glada budskapet om Jesus som försonat din synd?

Har du förresten hört om Livets bok, den bok som förvaras hos Jesus? Den som tror på Jesus och följer Honom har sitt namn inskrivet i den boken. Johannes ser hur det på den yttersta dagen öppnas böcker i himlen. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Om någons namn inte fanns skrivet i den boken gick han förlorad. Min vän, det handlar om Jesus och din relation till honom. Följer du Honom, då han kallar dig?

En dörr står i dag öppen i himlen. Jesus har öppnat den. Ännu ljuder rösten från himlen, Kom hit upp skall jag visa dig! Lyft din blick mot Jesus, träd in på den vägen som leder hem. Guds ord uppenbarar något av vad som väntar där hemma. Det vill jag också lyfta fram i denna bok. Det viktigaste för dig är ändå att veta är att Jesus är i himlen. Han vill att du skall få vara där han är.

Förord: Vi syns inför tronen, inför Guds och Lammets tron

Idag onsdagen den 21 november 2018, en dag då jag vaknade med en känsla av feber i kroppen, skriver jag det första kapitlet i min bok. En bok som jag fick en vilja att skriva under en sångstund i Karleby kyrka, en söndag i oktober.

Gud vet denna boks öde. Gud vet också ditt och mitt livs skiftningar. I dag är det en nådens dag, i dag lyser nådens sol. Tack gode Gud för nåden. Tack för frälsningen du erbjuder i Jesus Kristus. Tack för det eviga livets hopp.

Gud låt mig en gång få höra din son säga de ljuvliga orden "Kom ni min Fars välsignade och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse"

Då är vi framme. Välsignad resa till Himmelens land. Min bön är att denna bok som nu skrivs i bloggform, skall få bli till välsignelse och Guds namn till pris och ära.

Vi lever i den tid då Evangeliet om riket går ut till hela världen, som ett vittnesbörd för alla folk. Vi lever i en välsignad tid då Himmelens dörr ännu står öppen.

"Allt förmår jag i Honom som ger mig Kraft" För mig är det gott att få skriva om Jesus och det himmelska hemmet.

I Jesu Namn, Amen!

Intill änden

Den som håller ut intill änden skall bli frälst. Jag tänkte skriva om Johannes och Jakobs avskedsord, men lämnade där på förklaringsberget. Då vill man inte skriva om något avsked för det finns ju inte i det eviga, i det himmelska.

När solen och månen inte reglerar dagens längd. När Jesus regerar, han som inte är begränsad av tid och rum finns inga avsked mera.

Men de tre där på berget måste komma ner och fick möta mycket. Jakob verkade drygt 10 år efter Jesu himmelsfärd.

Herodes Agrippa lät avrätta Jakob år 44 efter Kristus och han blev den första av apostlarna som mötte martyrdöden. Johannes har jag skrivit rätt mycket om och Jesus, han lever ju och verkar mitt i bland oss.

Således finns det inget avsked för Jesu vänner. Men Uppenbarelseboken är egentligen något av Jesu avskedsord. Han visar förunderliga syner för Johannes. Han visar ting som mänskligt förstånd inte kan fatta, men som Anden kan förklara för Guds barn.

Visst är det ett märkligt avskedsbrev som Guds Ord ger oss. Ett mäktigt besked av Jesus att han kommer plötsligt och snart.

I ett ögonblick befinner sig då hans vänner i den himmelska härlighet som de tre fick skåda in i på det heliga berget.

Johannes han återvänder från Patmos och förmedlar ännu sedan avskedsord till Herrens folk.

Älska varandra. Det är de känslor kristna skall ha till sina bröder och systrar. För Jesu vänner finns inget evigt avsked utan en evighet tillsammans med honom.

Nog blir det många ljuvliga möten med varandra där på den andra stranden.

Den som håller ut

Jag hörde igår om Petrus och hans avskedsord. När jag nu vaknade kom jag att tänka på förklaringsberget och de andra två som var med Jesus på förklaringsberget.

Att få se Jesus förklarad, att få se vem han verkligen är och i hjärtat få tro det är stort. De tre behövde det och Jesus gav dem en kort stund av himmelsk ro och glädje.

Dessa tre hade vandrat med Jesus, de hade bott där han bott och ätit samma mat som han, men nu får de vara med om något himmelskt. De flyttas ett ögonblick in i himmelen, i evigheten och ser Jesus förklarad tillsammans med Moses och Elia.

Petrus känner sig strax hemma och nu blir fiskaren byggarbetare. Han vill lämna där i det himmelska och vill bygga hyddor där Jesus kan bo med de saliga gästerna.

Ett moln sänker sig ner över berget, kanske det var på berget Hermon. Den som flygit genom ett moln vet att där är det vått.

Den 133. psalmen talar om Hermons dagg, hur det är gott då Hermons dagg kommer ner över Sions berg. Ser du bilden?

Psalmen är en pilgrimssång av David och talar om brödraskapets välsignelse. Hur gott och ljuvligt är det då bröder bor enigt tillsammans.

Det är möjligt då Jesus är med och skänker den himmelska daggen från ovan. Pilgrimer på väg till Jerusalem möts för en stund och firar högtidsstunder på Sions berg. När Jesus är med är det ett härligt gästabud.

Där runt Jesus, på Sions berg delar gamla testamentets profeter och de som nu lever i tro på honom samma mat. De får äta himmelskt manna, de får dricka ur klippan som även följde de forna heliga.

Jesus har fullbordat allt, uppfyllt profeterna och är ännu genom sitt ord mitt ibland oss.
Honom får vi se. Jesus, endast Jesus och honom i all evighet.

Kommer jag till himlen?

Jag hittade en liten skrift av Ville Auvinen, han som ställde upp i ärkebiskopsvalet nyligen. "Kommer jag till himlen?"

Jag läste den med intresse och blev glad över svaret: Ville är på väg dit!

Hade då Ville något nytt och revolutionerande att komma med? Nej, inget nytt, Jesus är vägen!

Den här veckan har jag också gång på gång läst Johannes första brev. Vad säger den gamle?

Han önskar att vår glädje skall bli fullkomlig! När är den då fullkomlig?

--Då vi har gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Johannes var också på väg till himlen!

Johannes intygar vidare att vi har synd, men att Jesu, hans sons blod renar oss från all synd. Då vet vi ännu att det är syndare som är på väg hem till himlen. Syndare som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Lammets blod har vi alltså med oss på himlavägen! Johannes skriver vidare: Den som lärt känna Kristus håller fast vid hans bud, hans ord. Hos den har Guds kärlek nått sitt mål.

Målet för Guds kärlek är alltså att vi skall nå himlen. Och vi har lärt känna Honom som är vägen dit, vid honom håller vi alltså fast.

Vidare skriver Johannes att de som är på väg till himlen älskar sina bröder (och systrar). Den Helige Ande är med på himlavägen och vi har all kunskap (Guds ord). Vi behöver alltså inte någon "högre" kunskap, som de gnostiska villolärarna kom med.

Förblir vi i Honom, alltså Jesus då kan vi vara frimodiga då Han kommer. När han kommer börjar det fullkomliga, alltså himlen. Då når vi tillsammans med Ville trons mål.

Vi väntar alltså på Jesus och hans ankomst. Då går vi in i himlen, han lyfter oss dit in. Hit på jorden lämnar synden. Den brinner upp i eld, den kan inte bestå inför Honom för han har försonat och övervunnit den.

Kristi brud, de som älskar Jesus och väntar på Honom är delaktiga av hans fullkomlighet. Kristi brud är fri från synden och ilar därför glatt och frimodigt mot mötet med Herren Jesus.

Så till sist! Ännu är det inte uppenbarat vad vi skall bli. Nej, det är dolt i Kristus. När han kommer uppenbaras det alltså.

När vi ser honom då vet vi att vi är där. Nu på väg till himlen, ser vi Honom med trons ögon.

Och ja, tron vittnar om att vi kommer till himlen!

Genom lidande till seger

Oj, vad jag blev glad och styrkt i tron ikväll. Det finns mycket att vara tacksam över och vi har en väldig Gud. Till först litet bakgrund.

Jag fick i tisdag en skrivelse av min gode vän. En skrivelse som bar nästan 85 år tillbaka i tiden. Sällan har jag fällt så många tårar som när jag läste den. Jag har flera dagar tänkt skriva, men det har varit för mycket sorg att berätta om. Men nu då jag på ett mycket förunderligt sätt fick en bekräftelse om att Gud bar denna Herrens tjänare genom sorgen måste jag få berätta. Ja Gud är trofast. Det finns kraft i hans väldiga armar och han för sina barn genom lidande till seger.

Skrivelsen handlar om en Herrens tjänare som dog två år efter att jag föddes. En man som prövades hårt. På nyårsdagen 1934 predikade denne Herrens tjänare på ett stormöte.

Medan han var där insjuknade tre av barnen där hemma. Femåringen dog två veckor senare. Treåringen orkade tre månader längre. Stora systers sjukdom utvecklades till lungtuberkolos och hon togs bort från denna jordevandring 6 månader senare, hon blev 17 år gammal.

Skribenten skriver: På nio månader hade barnaskaran minskat från sju till fyra. Men livet måste gå vidare och föräldrarnas tro på den allsmäktige stärktes och gav dem krafter att kämpa vidare för den återstående familjen.

Skrivelsen slutade under krigsåren. Under tio tunga år hade denne man fört 6 barn och sin första fru till gravens vila. Hur kunde han härda ut?

Men nu till det kraftiga och trosstyrkande budskapet jag fick del av ikväll. Jag fick ett brev i min hand. En mor skickar ett brev till sin son som är i militärtjänst. Brevet är skrivet hösten 1951.

Modern berättar att de nu har en predikant i huset. Det var den samme som jag nyss skrivit om. Hon önskade att sonen hade fått vara med om sammankomsterna dagen innan. Det hade predikats med övertygelse och kraft.

Med förundran läste jag brevet. Varifrån kommer en sådan kraft. Ni vet, den kommer från himmelen.

Nu skall jag packa min väska. Jag är kallad till tjänst i helgen, vid möten på den svenska sidan. Helgens tema i Sverige är den yttersta tiden. Den tid som vi nu lever i.

Vad säger då Jesus? När detta börjar ske, räta då på er och lyft era huvuden ty då närmar sig er befrielse.

Har vi som Guds barn något åt frukta. Nej, inte om vi håller fast vid tron på Jesus. Jag avslutar med uppmaningen som gavs i brevet 1951: Kanhända det någon gång ser mörkt ut. Men den som håller ut intill änden, han skall bliva frälst.

Ta emot hälsningen, orden från flydda tider. Det finns kraft i bedjande händer, när Guds barn en suck till allmaktens Gud sänder.

Trofast är han som kallat er, han skall fullborda sitt verk. Gud är god!

Vingar som örnar

Jesaja skriver: Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft. De lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mättas, de vandrar utan att bli trötta.

Sådan är den himmelska kraften..

Herrens lidande tjänare

Igår kväll fick vi av Vesa undervisning om profeterna och den tid de verkade. Det blev till slut mycket dystert för Guds egendomsfolk. Israel hade avfallit, templet var förstört och 10 av de 12 stammarna försvann all världens väg. Främmande folk bosatte Samarien.

Varför blev det så? Därför att folket avfallit från Gud, trots att Gud i sin kärlek gång på gång varnat genom sina tjänare. Syndens lön är död och olydnaden har ett pris. Utan Gud finns ingen verklig glädje och allting går till slut sönder. Det har konsekvenser att avfalla från Gud.

Men mitt i mörkret lyser ännu hoppet. Gud förmedlar via sina tjänare ett hoppets budskap on Herrens lidande tjänare. Han som skall upprätta allt och återlösa sitt folk.

Ett härligt gästabud

På höstmötet i Karleby sjöng vi på sångstunden den vackra och dyrbara sången "På Sions Berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud."

Det är en sång med ett så dyrbart andligt bildspråk. En sång där Anden på ett så ljuvligt sätt förhärligar Herren Jesus. 

Där i bänken under och efter sången fick jag uppleva en kort stund av ljuvlig himmelsk ro. Jag funderade också varför den sången inte finns översatt till finska.

Sången grundar sig på de 25 kapitlet i Jesajas bok där profeten ser Gud göra en festmåltid för alla folk. Detta fullbordas i Kristus.

Paulus talar om en antikristus som skall sätta sig i Guds tempel (det nya förbundet i Kristus?)

Det är då frågan om en annan Jesus och där finns då ingen frälsning. Där råder en annan ande och avfallet bereder rum för den falska förelöparen till Kristus, eller den laglöse som han också kallas.

Det kan låta mycket bra och trovärdigt och människans möjligheter framhävs, t.ex. med Guds hjälp kan vi förändra världen. Ganska märkligt är att vi hittar dessa strömingar med samma ande både i liberalkristna sammanhang och i annars ganska konservativa ultrakarismatiska sammanhang. 

Jag vill mycket kraftigt varna för två fenomen, den villfarelse som pågår i vissa karismatiska församlingar, jag talar nu om Sverige. Man bjuder in olika utländska villolärare, nu senast i måndags en från Afrika. Det är ledsamt och mycket skrämmande att betrakta spektaklet som finns öppet på församlingens sida.

Villolärarna talar faktiskt även om Jesu blod och om Jesus men där finns så mycket som inte håller, då du granskar det och jämför med Bibelns undervisning. Den Helige Ande verkar inte på det sätt som dessa villolärare och självutnämnda väldiga profeter lurar församlingar med. Det är snarare masspsykos, hypnos, ockultism och det som bibeln kallar för onda andars läror.

Den andra varningen gäller den villfarelse som bland annat vår biskop gör sig till en tolk för i sin bok. Jag tror att den som ger efter för dessa strömningar lätt misstar sitt fotfäste då man övergivit apostlarnas och bibelns klara lära om synd och nåd.

Det som Bibeln helt tydligt och på otaliga ställen lyfter fram som synd och en styggelse kan aldrig en församling, eller en som vill vara en Herrens tjänare välsigna. 

Den onde kommer ibland som en ljusets ängel. Luther talar visst om den vita djävulen. Då lyckas han förvilla och vilseleda många.

Den här natten ristar jag in dessa varningar i min dagbok då Herren varnat mig på ett mycket kraftigt sätt. Jag är tacksam till Honom för det. Ja oerhört tacksam då Han samtidigt målar upp en sådan  ljuvlig bild genom sångens ord (sions sånger 88).

Dagen gryr kring bergets kam och röster ropar se Guds Lamm. 

"Gå ej bort på syndens stig, när himlens glädje erbjuds dig. Kom till Guds Lamm och lycklig blivit, Kom till Guds Lamm och mottag liv"

Gud är god. Han leder genom sitt heliga ord och både varnar och undervisar  sina barn. Jesus har försonat hela världens synder. Hos Honom finns förlåtelse för all synd. Trofast bär han sina barn genom släkte efter släkte ända fram, Hem till fridens sälla boning.

Guds frid!

Den klara morgonstjärnan

På bibelns sista rader intygar Jesus ännu att han är den klara morgonstjärnan. Och Anden och Bruden vittnar det samma och visar på och för fram till Jesus, livets vatten och livets källa.

Det som bereder för mötet på den andra sidan floden

Då jag sitter och läser texterna för nästa söndag enligt den rikssvenska evangelieboken stannar jag upp inför en mening i en av texterna från Amos bok: Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

En sammankomst eller Gudstjänst är ju ytterst ett möte med Gud. Vi behöver dessa stunder på vår vandring genom världen. Vi behöver alla få den nåden att möta Gud på den här sidan tidens gränsälv. Amos förmedlar ett budskap från Herren, som är lika aktuellt ännu idag över hela jorden. Det är kanske mycket aktuellare än vi tror. Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

”Så säger Herren till Israels hus: Sök mig så ska ni leva.”

Ja Amos kallar Herrens folk, och alla folk till sann omvändelse. Amos, bondsonen är rakt på sak och avslöjar falskheten, som rådde bland Guds folk på den tiden, då han litet ironiskt avslöjar dem: ”Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda ännu mer. Bär fram era slaktoffer på morgonen, era tionden på tredje dagen. Bränn syrat bröd som lovoffer, ropa ut frivilliga offer, kungör dem, för sådant älskar ni ju, ni Israels barn, säger Herren Gud.”

Inför Herren kan vi inte dölja något, Gud som ser till hjärtat kan vi inte lura. Gud straffar genom Amos den falska gudstjänsten, men enligt sitt ord är Gud nådig mot en syndare som fått nåden att inse att hon är helt beroende av Herren Jesus och med ett uppriktigt hjärta söker hans nåd.

Vad var det som skedde i Israel på Amos tid och är lika vanligt bland Herrens folk idag. Kanske vi kan kalla det ett mänskligt försök till omvändelse, men utan vilja till den dagliga bättring Guds ord och mötet med en helig Gud kallar oss till. Vad är det då Gud vill ha? Är det inte vårt hjärta han söker. Han står vid vårt hjärtats dörr och klappar.  Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Hur bereder man sig inför ett möte med Gud? Vad duger inför himmelens Gud, som ännu kallar sina skapade barn. Månne inte det att vi öppnar dörren och släpper in Jesus i vårt liv. Då kan undret ske och vi blir iklädda Kristi rättfärdighet, genom tron på Honom och hans fullkomliga försoningsverk.

Endast en sak duger idag inför Gud och likaså vid den yttersta domen, det fullkomliga offret som Herren Jesus har gjort på Golgata kors. Människan behöver Herren Jesus, vare sig hon är medveten om det, eller inte. Utan Jesus går människan förlorad.

Människan behöver få den nåden att inse att inför Guds domstol, som reses på jorden vid den här tidsålderns slut handlar det endast om en sak: Kände du Herren Jesus, är du känd och erkänd i himmelen, fick du den Nåden att i tro ta emot den syndernas förlåtelse som utfördes på korset mitt mellan himmelen och jorden.

Denna Nåd gäller ännu, erbjudandet står ännu fast: Israel, bered dig att möta din Gud. Den Gud som mötte dig och försonade din synd redan innan du föddes till jorden välkomnar med öppna armar en syndare som längtar efter förlåtelse och upprättelse. Gud själv bereder oss för mötet. Han möter oss i nådemedlen, som alla är av nåd. Dopet är av nåd, Av nåd får vi ta dela av den Heliga Nattvarden. Av Nåd får vi lyssna till Evangelie predikan och det är Nåd utöver nåd att Gud föder tro i våra hjärtan.

Är det för enkelt, är nåden för billig? Nej, jag tror att ingen går oberörd vidare efter ett möte med himmelens Gud. Det förändrade Paulus. Det förändrade rövaren och det förändrar dig. I den som fått nåden att möta Jesus och fått den helige Ande inneboende i hjärtat, föds en längtan att få vandra ledd av Herren. Gud föder även en kärlek till hans bud och ord. 

Den människans vandring slutar där Gud bor, i det himmelska Jerusalem. En människas väg kan stundom vara stenig och kantad av missmod, synder och fall. Men om hjärtat redan är i himmelen slutar vandringen lyckligt.

I Jesus Kristus är jag beredd att möta min Gud, den Gud som förlät och av nåd förlåter, upprättar och bär mig ända hem. Han går i sanning med oss hela vägen hem.

En frukt av evangeliet

En levande tro är en frukt av evangeliet förkunnar den åldrige predikanten med värme. Han hänvisar till Romarbrevets 10. kapitel: Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 


Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.

Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.

Gud är god, en välsignad arbetsvecka i tron på den uppståndne!

Ett dystert kapitel

Esra beskriver i de 9 första kapitlen i Krönikeboken kung Salomos liv och tjänst inför Herren. Jag blev faktiskt förvånad då jag strax före läst om honom i Kungaboken. Det 11 kapitlet i Kungaboken är och var verkligen ett dystert kapitel. Med sorg måste man läsa det.

En helt annan bild förmedlas däremot i Krönikeboken. Men hurudan är inte människan då hon blir upprättad i Herren Jesus, Davids son. Där Guds Ande får verka är det ljus och frid. Där råder frid och ro.

Men 1 kapitel av 20, det elfte kapitlet i Kungaboken visar vad en människa är, vad även den visaste människan är och blir då hon avfaller från Gud. Då är det dystert, sorg och mörker.

Herre låt oss vandra med Dig, under strömmen av blodet alla vara livsdagar.

Och se, det var en dröm

Ibland upplever du något riktigt starkt. Du lever med i det som sker. Sedan plötsligt vaknar du, och se, det var en dröm.

I vissa drömmar är färgerna himmelska. Det påminner om jorden, men du inser då du vaknar att det du såg, det du upplevde, var en förnimmelse av något ovanjordiskt. 

På jorden växer inte stora tallar i meter djupt vatten. På jorden är inte botten i Sandviksjön fast och vattnet klart och rent. Nej vattnet är inte heller varmt om hösten.

Men månne inte en landkrabba kan simma i himlen, åtminstone finns det väl ingen fruktan att du inte bottnar. I himmelen är det annorlunda.

Du får se Jesus. Honom såg jag inte heller i nattens dröm. Jag tänker mig att Gud någon gång i drömmar kan styrka tron och visa något av det himmelska, kanske något av Abrahams sköte, tillståndet före Uppståndelsen.

Vilka uppgifter har vi då i himlen? På ett ställe står det att vi skall regera som konungar. På bibliskt språk betyder väl det ändå att tjäna. Vi skall tjäna Jesus i himlen. På så vis är vi där änglalika. Änglarna har ju också olika uppgifter och är olika individer.

Men de är inte återlösta, vilket du och jag är den dag då evighetens klockor börjar ringa. Ja något, som inte ens uppstått i mina tankar, något bättre än de vackraste drömmar har Gud berett där.

Där tjänar helgonen, de gamla martyrerna tillsammans med barn som tidigt gått hem Herren Jesus. Där får även jag en dag tjäna Honom, men utan vånda, ängslan och fruktan, utan kalla känslor. Ja i idel glädje och fröjd och ingen synd och sorg finns mera. Inte heller någon saknad och besvikelse.

Kan någon här på jorden ha det bättre än ett Guds barn, som har allt det härliga framför sig? Det väntar så mycket härligt där borta..

I kamp för tron

"För alla helgon som i kamp för tron, stått fast mot världen och nått himlaron" Lyssna, i fjärran tonar deras Segersång!

När Johannes ser Guds tjänare vid livets flod ser han att de bär Guds namn på sina pannor. Under färden genom livet, under seklernas gång kunde de för Jesu skull stå fast mot världen.

De var inte av världen, men de vandrade genom världens riken till sitt fäderneland. De valde förtryck framom kortvarig njutning av synden. De vandrade bestrukna med Lammets blod och fördärvaren kunde inte röra dem och ta deras tro.

De var svaga men fick kraft. Världen var inte värdig att ta emot dem. Genom öknar och bergstrakter ilade de mot det som var dem utlovat.

Tillsammans med oss skall de nå fram till målet.

Församlingen i Babylon (1)

I dagens bibelläsning enligt Henriks bibelläsningsplan får vi dyrbara hälsningar från församlingen i Babylon. Benämningen Babylon uppfattas vanligen som ett symboliskt namn för Rom där Petrus uppehöll sig en kort tid senare delen av sitt liv. Det är intressant att notera att Petrus antagligen bara var en kort tid i Rom. Petrus stora uppgift var bland judarna, medan Paulus var hedningarnas apostel.

Petrus kastas i fängelse i Jerusalem ungefär år 45 (Apg 12:3-4). Vissa bibelforskare menar att Petrus fru skulle ha lidit martyrdöden innan det. År 49 var Petrus fortfarande i Jerusalem, denna gång deltog han i apostlamötet (Apg 15). 

Cirka år 51 var han i Antiokia i Syrien där Paulus tillrättavisade honom eftersom han inte ville äta med hedningar. Cirka år 66 finner vi honom i staden Babylon bland judarna (1 Pet 5:13).

Paulus och Petrus verkade antagligen inte samtidigt i Rom. Det sägs att efter att Paulus varit fängslad i två år så släpptes han. Men cirka fyra år senare (kanske år 65) blev han åter fängslad i Rom. Den här gången fick han framträda inför Caesars tron och dömdes till döden. Paulus beskriver detta ganska utförligt i Andra Timoteusbrevet. 

Paulus skriver i 2 Tim 4:16 ”När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan alla övergav mig. Gud hade antagligen ganska olika scheman för dessa trogna tjänare. Men båda gav de sitt liv för evangeliets tjänst, de föll båda i Babylon. Johannes fick sedan på Patmos se skökan, kvinnan som var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod.

Johannes liv sparades, Luther räddades 1500 år senare. Rom har aldrig varit någon trygg plats för Guds barn..

Åttahundra tusen ljusår härifrån

Arthur Eriksson sjunger om en fridens boning åttahundra tusen ljusår härifrån. En handsbredd ifrån oss finns Guds eviga värld.

Det var intressant att läsa idag om forskare som undersökt ett enormt svart hål i vår egen galax Vintergatan, 26 000 ljusår härifrån. Man har kommit till att tiden står stilla därinne.

Nej, jag tror inte att det är där vi skall fira evigheten. Däremot är det intressant att forskare hittar en plats där tiden står så gott som stilla. En plats där det finns en sådan väldig kraft att den drar allting till sig.

Det visste redan gudsmannen Mose. Gud har satt evigheten och en längtan dit i människans hjärta. Vägen dit är Herren Jesus!

En stad i himlen

"Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud för han har berett en stad för dem"

"Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.  Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis."

"Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.  Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

Till en sådan stad är vi på vandring. om en sådan stad har vi hört av Jesu sändebud.  

"Apostlar gick ut

med budskap till folken att Kristus är Gud.

De lade ett hav mellan makternas hot

och livet i tro på Guds mäktiga Ord"