Att se Guds verk här på jorden är som att se en konstnärs arbete. Med sin ofattbara förmåga målar skaparen i Ordet en bild av den eviga världen.
Då Anden öppnar ordet kan vi under korta stunder se något av Gud. Vi kan ana något av Guds storhet. Ibland kan även livet ge tillfällen då det ganska konkret känns som att tiden möter evigheten.
Jag fick en bild igår då jag stod utanför kyrkan, klockan 15.25 för att vara exakt. En av sjukdom präglad morfar med sitt barnbarn. Brudparet på väg till sin vigsel i kyrkan och den trötte på väg hem.
Men samme Far, samme Frälsare och samma hem där borta, en gång i evigheten. Den dimensionen har ju alltid livet, men den trängs ofta undan av de ting som förgås.
O Store Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar