I sången "den Heliga staden" förvandlas hastigt synen och blicken lyfts till skuggan av ett kors. Så är det också i en kristens vandring till det himmelska Jerusalem.
Aposteln beskriver också kampen mot synden som ständigt pågår. I Kolosserbrevet uppmanas vi att döda alla begär som hör jorden till.
Han säger att sådant nerkallar Guds vrede över olydnaden barn. "Bland dessa vandrade ni också en gång då ni levde i dessa synder". Men han vill tydligt inskärpa att en kristen, en Jesu efterföljare inte kan leva i uppenbara synder.
Det är helt enkelt inte förenligt med ett kristet liv. Jesu liv var en kamp mot synden ända fram till korset. På samma sätt kan den nya delen i oss inte heller sluta fred med synden och acceptera den i det egna livet.
Den kampen kan vi inte vinna till hundra procent. Det blir dagligen fall, men också upprättelse. Men om inte Kristus får vara huvudet och vi börjar kompromissa med synden går det fel.
I dagarna uppdagas hemskheter inom den katolska kyrkan. Påven tar ändå ännu emot folkets hyllning som borde gå till det slaktade lammet.
Genom seklernas gång har den kyrkan utgjutit Jesu vittnens blod. Prästerna (en del av dem) har levt i otukt och skändligheter. Det är farligt och förödande att ställa människor framom Kristus.
Herre förbarma dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar