Kontraster

I Bibelns sista kapitel blir kontrasterna stora. I Babylon hörs inte mera ljudet av brud och brudgum medan Lammets bröllop stundar i Jerusalem. Guds folk säljer och köper inte mera utan Gud förser dem med föda och de prisar och tjänar Lammet. 

Antikrist märker de sina och de slavar åt Honom för att få daglig föda.

Gud förbereder sitt folk för en annan tillvaro, medan Vilddjurets rike ramlar sönder, fastän dess tjänare vägrar inse det och fortsätter att häda Gud. 

Det profetiska ordet i Bibeln målar en bild av tidens gång. Ändå är det svårt att få pusselbitarna att passa ihop. Gud har väl inte heller menat att vi skall veta allt. Jag tror att Gud vill ha det så, för ingen skall veta dagen och stunden. Som Guds barn får vi förlita oss på honom. Gör vi det är det välsignat.

Vi ser ändå idag rätt tydligt att världen ramlar sönder, men samtidigt fortsätter ändå allt ungefär som förr. Jesus själv profeterar ju också att det skall vara så.

I går skrev Helsingin Sanomat Om att Tysklands finansminister förespråkar ett eget europeiskt betalningssystem som är oberoende av USA. När jag läser vidare hickar jag till. Orsaken är att man vill kunna fortsätta att handla med Iran, det land som alltid förföljt Guds folk.

Bibelns profetior uppfylls men på ett ganska kaotiskt sätt. Vi lever i en tid då det känns som om Gud själv vänder vår blick uppåt. Han rycker upp bopålarna som vi alla har fäst vid jorden.

Vi får ändå varje dag fortsätta att tjäna honom och varandra. Det är en människas lott här på jorden. Vi behöver inte heller leva i fruktan för ingen kan vara tryggare än Guds barnaskara. Men nog är det en märklig tid vi lever i.

"Håll fast vid det du har, så att ingen tar din krona"