Vi kan inte nog beskriva Guds godhet. Orden räcker inte till, det finns så mycket kärlek. Vi kan inte fatta vilken nåd det är att Guds folk ännu får vandra på Jerusalems gator.
Än en gång har gamla män och kvinnor, dock med staven i handen för sin höga ålders skull, vandrat tillsammans med unga pojkar och flickor. Ja det finns ännu en kvarleva av Herrens folk.
Vi lever i de dagarna då det på något sett ter sig allt för underbart. Men för Herren är det inte för underbart. Han ville ännu samla sitt folk och Han har något mycket underbarare i beredskap.
Tiden går mot sitt slut. Vi vet inte om det rör sig om dagar eller år. Men vilken nåd det är att ännu få fira Herrens högtider medan den Jordans flod som skiljer tiden och Evigheten brusar kraftigt i bakgrunden. I Ordet som predikas stiger bruset redan till ett dån, ett mäktigt dån. Det blir som en basun, ja som stora vattens dån. Den som har öron må höra. Snart tystnar kanske kallelsen.
Nu kan vi höra den himmelska kallelsens vågsvall. Men det är så förunderligt, som om Jesu egna ord når oss: Bered dig för om xx dagar skall jag föra er över denna Jordan. Han säger inte tidpunkten för det skulle vara emot Guds ord. Men vi hör klockans stilla tickande. Gud vill säga oss något.
Ropet går ut: Se brudgummen kommer. Men samtidigt hörs också ännu rösten: "Gå ut i hela världen, gå ut i närregionen och gör alla folk till Jesu lärjungar"
Guds Ande vill hålla oss vakna. Han låter oss inte ännu somna in i den sömnaktighet, som den här världen vill tvinga oss in i. Det finns så många Demas som gått ut. Vi skulle så gärna lyfta dem tillbaka, speciellt då vi ser hur klockan tickar. Det kan vi inte själva göra, men vi lyfter händerna knäppta mot Konungen som kommer.
Kalla du dem, kalla du dem, grip du in och stoppa dem som går bort. De som går bort mot den eviga döden. Bedövade av den här världens toner, av dess drycker, av dess dårskap.
Visa oss Herre dina vägar. Säger du att jag skall gå, så led då mig ut på de vägar, ja in i de gränder där det ännu finns mottagliga hjärtan. Men människor som fienden bundit så att de inte förmår gå annanstans än längre och längre bort.
Vaka och be, verka tills natten kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar