En lampa som brann och lyste

Medan jag väntade hade jag idag tid att svänga in på gravgården i Larsmo. Där vid en av gravarna träffade jag en kvinna som vårdade sin makes gravplats. Snart är det två år sedan Gud kallade honom hem.

Vi samtalade en stund om sorgen, om Jesus som går med varje dag intill tiden slut (dagens bibelord). Vi kom också in på andaktsboken som sammanställts utgående från Anselms skrivelser. Hemma i sin kammare skrev denne för oss båda bekanta trogne Herrens tjänare dag för dag olika bibelbetraktelser.

Idag finns texterna sammanställda i en andaktsbok. "Verket är inte färdigt, ens när du hembud får" sjunger vi i en psalm. Jag går vidare till släktens gravar. Senare då jag kommer ut från gravgården nås björkarna längs vägen av en vindens susning. En stilla susning som drar vidare från träd till träd.

Tankarna går till evangelisten Johannes ord, till den dagen då de döda får höra Guds sons röst. Jesus säger i den texten att den stunden redan är här då de döda som hör Guds sons röst får liv. Jesus vittnar vidare om Johannes döparen som verkade en kort tid.

Ja han verkade tills natten kom. Han var en lampa som lyste tills Gud tillät att lampan slocknade. Vägen var beredd, verket var över och fram över stoftet gick och går Guds egen son, Herren Jesus.

Tänk om även vi kunde få vara en lampa som brinner och lyser och vittnar om konungen Herren Jesus som snart kommer tillbaka till jorden.