I Jesu namn fick vi igår kväll börja en serie skolningar. I den Ingermanländska kyrkans regi studerar vi teologi. Vad det sen leder till vet endast Gud. Hur och i vilken omfattning jag har möjlighet att delta vet han också. Igår behandlade vi den kristna kyrkans 2000 år. Kampen mot olika villfarelser genom tider av förföljelse och bedrövelser.
Nog är Gud stor. Han utvalde apostlarna. Han sände dem ut. Själv har han gått med. Intet nytt under solen kan man säga. De villfarelser som florerar idag har funnits med hela vägen. Man har hela tiden velat anpassa kristendomen till rådande strömningar i världen.
Platon, Aristoteles, konungars vilja, romantiken, liberalismen o.s.v. Motsatsen till tro är inte vetenskap utan otro. Otron gör att människor fäster sig vid de olika strömningarna av stolligheter och ren dårskap. Men än idag finns det på jorden en levande apostolisk tro.
Gud öppnar och han stänger. Den Lutherska kyrkan i Finland har stängt sina dörrar. Ja, de dörrarna är stängda då det krävs underkastelse till obibliska beslut och dogmer. Från öster dit fäder och mödrar för ett tiotal år sen gick med budskapet om Herren Jesus bereds nu en möjlighet.
Vad det leder till vet Gud. Han har allt i sin hand. Ja, nog känns det litet ovanligt att igen sitta på skolbänken. Visst fick jag även igår känna hur ormen kom slingrande med sina viskningar. Människan är svag, men ordet står ändå fast.
I Jesu namn går vi vidare. Snart kommer Han. Punden bör ändå eller just därför förvaltas. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar