"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd, som han lät flöda över oss med all vishet och insikt."
Så förkunnar aposteln i Efesierbrevet. De gamla brukade tala om att "blodets röst" inte får tystna i Guds församling. Ofta tänkte man väl då på den enskilda bikten och att man reder upp de trätor man har.
I Kristus är vi utvalda redan före världens skapelse till att vara rena och fläckfria inför Gud.
Kristus friköpte oss med sitt blod. Rosenius skriver i en andakt för den här dagen om förhållandet mellan tron och Kristus.
Han betonar att vi behöver inse att vi behöver Kristus. Att vi är helt beroende av honom.
Kan det gå så att vi inte längre behöver Kristus?
För cirka 10 år sedan sade en arbetskamrat vid kaffebordet att det endast är svaga, sjuka, klena och ynkliga som tror. En riktig karl klarar nog sig själv. Jag minns inte om han ännu räknade upp namnen på de troende.
Jag tog nog illa vid mig. Men kanske hans bekännelse inte var helt felaktig. Själv hade han vuxit ur sin barndomstro och ville väl göra upp med arvet hemifrån.
Jag vill nog vara en sådan som är beroende av Jesus. Aposteln vittnar ju att vi är utvalda i Kristus. På grund av syndafallet blev vi alla svaga, sjuka, klena och ynkliga i oss själva. Vi behöver en sådan ögonsalva att vi inser det.
Samma ögonsalva visar också att vi i Kristus är utvalda till att vara fläckfria och rena inför Gud. Så får vi då frimodigt vittna om Honom och om blodet som han friköpte oss med.
"Om dessa tiga skall stenarna tala" Världens vittnesbörd kan också ibland komma från Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar