lördag 3 februari 2018

Be i den helige Ande

Judas skriver i sitt brev om att vi skall be i den helige Ande. Uttrycket som nådde mig i bilen berörde mig. Ber jag i den helige Ande? Vad menar aposteln?

Jag tror nog att jag glömt att be i den helige Ande. Ber jag inte oftast i mig själv? Är Guds ord grunden för mina böner? Är Gud grunden för mina böner?

Jag hade åter ärende till läkaren med ett av barnen. Skolhälsovården hade uppmanat till läkarbesök. Hostan ger inte riktigt med sig och perioden med feber var en vecka. Jag satt och betraktade patienterna. De flesta var gamla, halta och prövade, samt märkta av livet.

Nog klagar vi så lätt i onödan. Hur var det månne på Judas tid? Vilket budskap ger Bibeln oss. Hurudana gärningar, hurudana böner stiger upp ur den helige Ande?

Människan vandrar genom livet mot döden. Vi kan inte fly den. Kroppen blir slut och en dag är vi borta. Men så är det ju ändå inte. Vi är ju på vandring hem till Gud, till det rike han berett i sin Son. Många kommer aldrig dit. De såg aldrig Jesus. De hade inte tid att lyssna till hans ord.

De hade så bråttom för att hinna leva innan de dör, att de glömde att leva. De förstod aldrig att livet var Jesus. Att det liv som levs i honom inte är förgängligt. Gud lär oss att leva och be i den helige Ande. Lär oss att Jesus är livet och att det liv som levs i honom är evigt. Det fortsätter bortom död och grav.

Fredagen gick mot sitt slut. Hur ser Gud på det liv som levdes i vårt land den 2. februari 2018? Missmodet tog mig när jag kom hem. Febern hade återvänt. Den tredje bilen startade inte. Arbetet lämnade på hälft. Även jag är en av de som klagar.

Hur glömde jag så fort att be i den helige Ande? Judas uppmaningar bör vi nog ta till oss. Vilka strider är det vi strider? Vem gjorde mera i går för de fattiga? De som skrek och väsnades och stannade av arbetslivet i Finland, eller de som ändå arbetade för att läkaren skulle kunna behandla den dementa farbrorn, mamman som fostrat 10 barn mitt under ett strävsamt liv. Jordbrukaren från hembyn som först igår hade tagit sig tid att besöka läkare.

Lär oss att be i den helige Ande. Lär mig att fördra den som skällde över en 200 euros räkning. Lär mig att tacka för den välfärd vi idag får ha. Problemet i Finland är inte brist på pengar. Det största problemet är inte heller en ojämn och orättvis fördelning.

Det största problemet är att vi, även jag glömmer vår Gud. Att vi jagar efter vind. Att vi jagar efter nöjen, pengar och egendom, men inte ser Jesus. Att vi inte hör hans röst en februaridag 2018. En dag som förgick en kort tid innan jordens Herre kommer åter.

Nog är det Guds ord som Judas förmedlar i sitt korta brev. Tänk om jag och allt fler även skulle få nåd att läsa det brevet. Tack Gud att även vi fick besöka läkaren. Tack för att den demente mannen får vård. Tack för att mamman får vård. Tack även för att den arge mannen som klagar över sin räkning. Tack för att du ännu välsignar och upprätthåller vårt land. Tack för att du dog för min skull. Tack för en ny nådens dag. Tack för det eviga livet. Tack för bönens möjlighet. Tack gode Gud!

Jag glömde de strejkande. Gud nu får jag be i den helige Ande. Gud du vet vilken uppgift de har, fastän jag inte gör det. Visa dig för dem Herre. Du kan nå dem, du som når oss alla. Hjälp dem och oss alla att inse att tiden är kort. Ge oss visa hjärtan och en tjänande Ande. Håll oss vakna tills du kommer,så att vi får gå in i din glädje..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar