Tänd ett ljus

Så var ljusstakarna på plats. En eller två dagar tidigare än vanligt. När jag tände den andra kom ett ordspråk i mina tankar.

"Tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret" Jag som just varit så irriterad, ja nästan uppgiven av allt avfall. Över att det andliga mörkret sänker sig över vår kyrka och våra bygder.

Om du tröttnar, vredgas, var finns då kraften, motgiftet. Inte i den egna rättfärdigheten, som är närmare än min egen skjorta. Saken blir ju inte bättre av att jag dessutom råkar tycka om skjortor. Jag var besviken på mig själv.

I Egypten var det mörkt i uppbrottets tid. Ja ett mörker täckte hela landet. Men i Gosens land var det ljust. Där fanns en skara som var beredd på uppbrott. I ljus fick de bereda sig.

Gud har en uppgift åt oss, att hålla ljuset lysande. Att hålla fram Guds klara ord och predika evangelium. Tänk, Gud har en uppgift, en stor uppgift för den laestadianska väckelsen. Han går bland ljusstakarna. Han blåser liv i veken genom sin Andes fläkt där lågan hotar slockna.

Ordet går ut, ja även över hela världen. Vi behöver inte ens tända ljuset. Det lyser ju redan. Vi får slå upp Bibeln. Vi får ösa fritt. Och ordets klara ljus lyser upp mörkret.

Styrkt av kraften från ovan sätter jag upp tro, hopp och kärlek. Nu lyser ett rött sken i vardagsrummet. Blodets tecken tänker jag. Tänk att det får lysa upp och ger ett rött, värmande sken över de röda julgardinerna.

Det är advent. Väntan på julen. Väntan på Herren.

En välsignad adventstid!

Ingen förbannelse

Johannes som fick se in Guds barns framtid, det nya Jerusalem skriver: och ingen förbannelse skall finnas mer.

Guds och Lammets tron skall stå i staden.  Hur reagerar vi inför den här verkligheten? Ger det nytt mod och framtidstro?

Det får det göra. De små bekymren lättar och med nu kraft kämpar vi vidare. Var dag är en sällsam gåva. En resa med Herren mot fullkomlighetens land.

Bileam, Beors son

Jesus säger till församlingens ängel i Pergamus. Något har jag emot dig. Herren Jesus tycker inte om att de som har Bileams lära verkar i församlingen. Jesus beskriver Bileam med att det var han som lärde Balak att sätta ut en fälla för Israels barn.

Det slutade med att de åt kött av avgudaoffer och bedrev otukt. Jesus uppmanar till omvändelse. Församlingen kan inte leva kvar i synden.

"Annars kommer jag snart över dig och strider mot dem med min muns svärd" Det är förunderliga ord som Jesus använder. O att Jesus skulle komma och strida med sin muns svärd.

Säger inte Jesus att det är med Guds ord som striden mot synden skall föras. Guds ord är den enda räddningen. Ordet avslöjar synden som synd. Ordet visar på syndens lön, död, ja en evig död. Ordet visar på möjligheten, försoningen för den som ångrar sin synd.

Det är en allvarlig tid vi lever i. Laglöshetens förvillelse tränger på. Vem var då denne Balak? Balak var kung i Moab. Han hade således sitt ursprung i Sodom. Vi minns Sodoms kung som ville ha folket. Gud tillät det inte. Han sände MelkiSedek till Abraham. Trons fader blev styrkt och kunde stå emot denne Sodoms kung.

Synd föder synd. Moab var ett syndens folk med rötterna i Sodom. Gud grep in kraftigt och han ledde ut Lot och hans döttrar ur Sodom. Mänskligt sett var det för sent. Lot blev nog räddad men från Lot föddes ett syndigt folk Moab, på ett onaturligt sätt.

Ett folk som accepterar synd strider alltid mot Guds folk. Vi får aldrig glömma det. Moabs kung, Sodoms kung kommer ständigt med sina erbjudanden, sina fällor.

Balak säger till Bileam "ty jag vet att den du välsignar är välsignad, den du förbannar är förbannad". Balak har ättlingar idag. Mera om det en annan gång.

Ett nytt namn

"Och på den är skrivet ett nytt namn som ingen känner, utom den som får det"

Bud kommer till församlingens ängel i Pergamus. Ett himlabud direkt från tronen, från Herren Jesus, han som har det skarpa tveeggade svärdet.

Jag vet var du bor- där Satan har sin tron.
- - -
Satan har sin tron på jorden. Var vill han idag sätta sin tron? På de ställen där han får människor att avfalla från Gud. Han försöker idag febrilt sätta sin tron även i den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland.

Han håller på att lyckas. Det som idag ältas hit och dit i kyrkan är ovärdigt en kristen kyrka. En kyrka som är satt att föra ut evangelium.

Ärkebiskopen och vår biskop bjuder in till diskussionen. En diskussion som kunde ha som överskrift "skulle då Gud ha sagt".

Församlingen i Pergamus fick höra från Herren: "Du håller fast vid mitt namn" Du förnekade inte tron på mig, ens i dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor.

Ett 40-tal präster lynchas verbalt idag. Vad säger vi andra som delar deras åsikt, på ordets grund?

Inte har jag själv heller stått upp till försvar för sanningen. Jag vill inte kasta pärlor för svinen tröstar jag mig med.

Jesus tvingades en gång säga till Petrus: -gå bort Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.

Petrus hade ifrågasatt att Jesus skulle lida och dö. Därefter vände sig Jesus till lärjungarna: -om någon vill följa mig, så skall han ta sitt kors på sig och följa mig.

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.

Församlingen i Pergamus hade några hos sig som höll sig till Bileams lära, ja även sådana som höll sig till Nikolaiternas lära.

Omvänd dig därför säger Herren. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom.

På den är skrivet ett nytt namn. Låt oss följa Jesus!

Ordets grund

Jag fick i går kväll tillfälle att läsa Petrus andra brev. Nog är brevet och de Guds ord som Petrus skriver aktuella. Jag har under några dagar läst så många som skriver att: hej, vi lever år 2017 nu.

Det stämmer, jag förundrar mig över hur väl Gudsordet enligt Petrus beskriver situationen i Svenskfinland 2017. Jag tänker då på de laglösas villfarelse. Ja avfall från Guds ord är ju alltid det samma.

Först ifrågasätts ordet. Efter en tid vill man förbjuda ordet. Och stegvis ökar hatet mot dem som vill stå fast vid ordet.

Allt medan Gud betraktar det som sker, minnesböcker blir skrivna inför honom och Guds barn får glädjas över namnet i Livets bok.

Predikan

Jag fick predikan som tema för nästa bibelstudium. Därför kommer jag vid tillfälle att nu som då skriva ner några tankar. "Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord" En gång under 3,5 års tid har Gud själv predikat på jorden. Där finns alltså förebilden. Han var den felfria predikanten.

Hurudan var Jesus predikostil. När han vandrade på jorden hade han ju klätt av sig sin gudomliga härlighet. Annars hade ingen kunnat se honom och leva. På förklaringsberget fick de tre se honom förhärligas. Petrus ville då bygga hyddor. Han ville bli kvar där hos den förhärligade Kristus. Ibland får vi uppleva små stunder då Kristus förklaras. Men även vi får endast en kort tid stanna kvar. Där nere väntar smärtan och nöden. Allt har sin tid.

På våra onsdagskvällar runt den Augsburgska bekännelsen behandlade vi för några veckor sedan predikan och främst då Luthers predikan. Vi kom också in på Laestadianismen och predikostilen inom väckelsen.

Den har levt och varierat under årtionden. Ibland har den cementerats och i vissa kretsar även ganska kraftigt. Det var intressanta diskussioner. Jag förstod att för vissa har det varit självklart att t.ex. bibeln tar man från predikstolen, man använder inte sin egen. Någon har också oftast valt text först där framme under andens ledning.

Gud har välsignat och verkat fastän former och vanor, traditioner har varierat. Det var intressanta diskussioner. Jag fick gömma och begrunda i hjärtat.

Laestadius hade i regel skrivna predikningar. En del har förklarat det så att han behövde ha det för att kunna försvara sig mot olika beskyllningar. Det stämmer säkert, men jag tror också att Gud hade lett honom till det. Han talade till honom under nattens timmar. Han vandrade omkring i sina tankar och sin dialog med Gud, som hade kallat och format honom till ett Herrens redskap den tiden och långt framöver.

En intressant sak som kom fram i diskussionen var att förberedelserna för en predikan ibland har ifrågasatts. Ja, i vissa kretsar har det blivit en styggelse.

Gud har verkat även genom detta. Säkert har det ibland varit till tröst för de predikanter som har haft stor familj och mycket arbete. Gud kan använda tomma kärl.

Ändå så står Gud över alla traditioner, både goda och mindre goda. Inget hindrar honom att verka men ibland vill människan sätta gränser för hur Gud skall verka. Det lyckas aldrig. Det kan se ut som att det lyckas en tid, men då Guds vind blåser faller mänskliga byggnader till marken.

Mig formade också Gud genom församlingen. Då vi fick förfrågan om vi kan ställa oss i församlingens, Guds tjänst så ombads vi att svara skriftligt. Jag som inte just skrivit på åratal började skriva. Tre olika svar skrev jag. Det sista vid köksbordet söndagsmorgonen den 4. januari 2015.

Så har det fortsatt. På de här bloggen finns närmare 800 olika skrivelser. Många publicerar jag inte. En del publicerar jag. Några tar jag bort då jag senare tänker eller förstår att det där måste jag nog granska noggrannare.

Men skrivandet har blivit ett inslag i mina förberedelser. Jag tackar Gud för det. För mig har det känts rätt. Gud använder ibland något. Ibland leder han åt helt annat håll. Men Han är ju Gud och då känns det tryggt.

Måndagsvila

Om än det är välsignat att vara i Herrens tjänst blir den jordiska kroppen trött. Vi kommer inte undan syndafallets konsekvenser på den här sidan Evigheten. I kväll blir det därför vila.

Jag tänkte på de två rövarna igår. Vi vet ju inte hur deras liv och deras livsböcker sett ut, men antagligen skulle det inte ha varit någon vacker läsning.

Båda gick de samma dag in i evigheten. De mötte döden, syndens straff men tillbringar evigheten på helt olika ställen.

Den ene fick nåd, han vände sig till sin frälsare. Han fick höra de ljuvliga orden från Jesu mun. Idag skall du vara med mig i paradiset. Han hann aldrig göra trons gärningar.

Med honom får vi en gång höra de ljuvliga orden: kom ni min Faders välsignade..

Även denna måndag får vi vila i Nåden, Guds gåva. Måndagsversen ledde mig till Efesierbrevet. Vad säger Paulus om gärningarna? Det är faktiskt intressant hur han fortsätter i den 9. versen. Han tar inte lätt på dem.

"Inte på grund av gärningar för att ingen skall berömma sig"

"Ty hans verk är vi, skapade i honom till goda gärningar, som Gud har förberett så vi skall vandra i dem"

Läs Efesierbrevets andra kapitel, ljuvligt Guds ord. Vila för en trött himlavägsvandrare!

Måltid med Herren

Bruden, Lammets hustru är på väg till himmelen. Lammets bröllop stundar, det är nära. Ju närmare bröllopsfesten vi kommer desto stadigare håller brudgummen Jesus i rodret.

Nu använder jag bildspråk. Han håller nog ständigt stadigt i rodret. Men ibland låter han oss känna, ja helt konkret att nu tar jag över. Han stiger ner. Han kommer och håller måltid med sitt folk.

Jag tror att tiden är kort. Jag vet inte vad det betyder. Vi kan inte veta. I vårt land sker nu avfall och det blir svårare att vara troende. Det drar ihop till storm i västvärlden. Samtidigt står dörren vidöppen i många länder. Arken fylls där medan man i Norden springer ut ur arken. Den onde är på fälttåg. Han mobiliserar sin skara. Snaran dras åt runt de heligas läger. Men Gud ser varje människa, varän på jorden den befinner sig. Han kallar, han väntar, kanske även på ön Bali.

Det finns ett enormt hat mot Guds ord. Det kommer från oväntat håll. Sådana som borde känna ordet, ja namnkristna går nu i spetsen och det känns som om de leder anfallet.

Det hat som under två dagar har spytts ut över de 45  präster är enormt. Vi behöver be för dem. Det är onda krafter som verkar och hatet skruvas upp fort.

Bakgrunden till det jag nu skriver är de diskussioner jag läste på Facebook på lördagen och i går kväll. Där används alla lögnens knep och krafter. Det som Petrus skriver om i sitt andra brev fullbordas inför våra ögon. Ja det känns så.

Men Herren håller i rodret. Hårstråna är räknade på Guds barn. Inte ett enda faller av utan att Gud vet. I går fick jag lyssna på änglasång. Jag tror att ni fått uppleva det någon gång. Det går inte att sjunga mera, du måste endast lyssna. Det kommer förundran, är änglaskaran med och sjunger?

När du en stund senare ser ut över skaran, ser du nog att det är människor, men de har fått sjunga sången som sjöngs av änglar. Herren var nära, Herren är nära.

Skaran som sjöng, som fyllde bönhuset nästan till sista plats är dessa homofober, mörkermän, förtryckta kvinnor, fanatiker, sådana som inte skulle få uttala sig offentligt.

Ja, jag som själv är en mörkerman såg ut över skaran. Vad ser jag då? Kristi brud som snart är Lammets hustru. En skara av syndare, benådade syndare som är på väg till himmelen.

Herren håller vid rodret. Han stiger ner för att hålla måltid med sin kämpande skara. Ja det kommer en känsla av att man befinner sig på de gröna ängarna utanför det himmelska Jerusalem.

I bönehuset i Ytteresse finns en mäktig målning. Målad av en i Purmo boende konstnär. På lördagskvällen fick jag betrakta den. En vacker man sår säd. Konstnären har målat något Kristuslikt över honom. Han sår säd. Där växer säd gyllene säd. På himmelen finns moln. En viss skymningsstämning finns över tavlan. Högst uppe är Staden målad, det himmelska Jerusalem.

Staden som är beredd. Ja det ser ut som om molnen skingras. Staden, beredd som en brud för sin brudgum. Staden som sakta sänker sig ner mot jorden.

Och jag såg den heliga staden, det himmelska Jerusalem komma ner från Gud, beredd som en brud för sin brudgum..

Nej vi behöver inte frukta. Det kommer motvind, det behöver vi inse. Men i motvinden styr Jesus skeppet med säker hand. Varför skulle vi då frukta. Snar är vi ju hemma och Jesus är ju med, precis som han lovat. Varför skulle vi tvivla på det, då vi får tro.

Tronen

Johannes ser tronen, den vita tronen. Han ser någon som sitter på den. I Anden kan vi se vem som sitter där. Det är ju frälsaren. Kom månne Johannes ihåg de ljuvliga orden han fick skriva i sitt brev.

I detta har kärleken nått sitt mål att ni är frimodiga inför domen. En vers som innehåller så mycket. Jesu kärlek, den himmelska kärleken leder oss ända fram till tronen.

Den tron där vi hoppas, tror få höra de ljuvliga orden. Kom ni min Faders välsignade. Ja riket är berett och vi fortsätter färden, frimodigt och med glädje.

Tidens gräns

Skillnaden mellan får och getter är så tydlig. Herren känner de sina. Hur klart är det inte på domens dag. Herden och får och getter. Strax innan Jesus kom målar Bibeln bilden av 10 jungfrur på väg till bröllopet.

Ingen yttre skillnad finns då ännu. Sedan ljuder basunen och då är det strax så annorlunda. Endast en fårskock och en skock getter.

Två olika skaror och två olika utgångar.

Get eller lamm?

"Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär". En gång är Jesu lamm hemma i Sions ljusa salar. De små lammen, som ofta kände sig som en smutsig get här på jorden och vandrade tillsammans med getterna, sida vid sida.

Men det fanns en skillnad. De var Guds barn, Jesu lamm, friköpta från synden, förvandlade till lamm för himmelens ängar.

När de ställs inför sin herde, ställs de fram som lamm. Herden känner sina lamm. De är inte mera för syndens skull getter och utestängda från himmelen.

De har blivit pånyttfödda genom tron, genom Herren Jesus. De är förvandlade. Han har burit dem hem. Inte en enda av dem har han mistat.

Där finns också en annan skara. En skara av getter som följt den gamle getabocken. Jesus ser att de inte är hans. Ögonen av eldslågor tar inte miste. De vet det inte själva. Kanske de har lurats att tro att det finns inget helvete. Du duger som du är. Förverkliga dig själv, ät, drick och var glad.

De har blivit grundligt lurade, bedragna av djävulen.  Men en get kommer aldrig in i himmelen. Förvandlingen borde ha skett här nere. Då är det för sent.

Idag är det ännu tid. För Jesus är ingenting omöjligt. Än idag föder han nya lamm. Lamm som han, överherden aldrig överger. Guds offerlamm som med sitt blod ännu tvättar och förvandlar getter. Bräkande och bråkande getter till lamm.

Min brudgums dräkt

"Jag ej fruktar inför domen då jag har min brudgums dräkt" 

Domsöndagens tema är allvarligt. Det är allvarlig hur vi lever. Vems barn vill vi vara, Guds eller Djävulens? 

En dag står vi inför Kristi domstol. Jag skrev visst för en tid sedan att "med skälvande knän"

Ja visst finns det en fruktan. Om vi blir dömda efter vad våra gärningar förtjänar så döms vi till helvetets eld. Om vi riktigt skulle fatta det så skulle 6 miljarder knän skaka på jorden. Vi skulle liksom folket i Nineve omvända oss i säck och aska. Vi skulle alla fly till Kristus.

Ja, vi får omvända oss till Kristus, dagligen, ja varje stund. Då blicken vilar på Herren får den nya människan frid, även om den gamla fruktar. Hon förstår att då hon döms enligt Kristi gärningar finns det hopp. Av nåd blir domen då himmel och salighet.

Då blir det glädje. Vänner minns, Jesus har lönen med sig då han kommer för att hålla dom! Då blir det mera som den dag då du stod inför altaret. Då du visste, hoppades att du får höra ett tahdon, ett ja.

Ja han har lönen med sig, rättfärdighetens lön. Du blir frikänd för Kristi skull. Dömd, men frikänd. Gud kan inte ljuga. Allt som han sagt i sitt ord går i uppfyllelse. Detta är vår glädje och vårt hopp.

Där finns en trygghet även för den som för ut Guds ord. I Kristus evigt liv, utan Kristus förtappad.

"ty då vet jag att mitt namn är skrivet uti Livets bok"

Kristen gemenskap

Åter tacksam över en liten stund i Guds hus. Ikväll fick vi i vårt bibelstudium stanna inför äktenskapet, det kristna äktenskapet.

Nog är det stort hur det kristna äktenskapet, förbundet mellan man och kvinna är bundet till Kristus. Hur Kristus är förebilden för både man och kvinna.

Det slog mig att Guds kärlek är ju bunden till eller persionerad i Kristus. Guds eviga förbund med människan är i Kristus. I Kristus upprättar Gud människan och helar, tvättar och gör oss dugliga för himmelen. I Kristus finns inte heller någon fruktan och ängslan inför domen.

I Kristus har vi det eviga livet. I hans kraft får vi tjäna och älska varandra här nere och vandra hand i hand mot det eviga hemmet.

En sista kallelse

Malaki, Herrens budbärare var Guds röst innan mörkret sänkte sig. Han vittnar om att innan Herren kommer uppträder profeten Elia, rösten som ropar i öknen. Vänd om, gör bättring och tro evangelium.

Och Jesus kommer. Han öppnar vägen till Guds himmel. Han sänder ut sina apostlar och sitt evangelium till världens yttersta gränser. Han håller i rodret, även om han är i himmelen. Han bereder sin kyrka, sin brud för festen. Den stora dagen kommer då bruden blir Lammets hustru. Åtskillnadens dag, glädjens dag. Dagen då kalvarna släpps ut. Dagen då den eviga sommaren börjar. Dagen då ogräset bränns upp i eld och inget mera hotar hjorden. Ja det är Kristi hjord som en dag släpps ut på den nya jorden. En jord som inte behöver sol och måne utan där Jesus är den nya världens ljus.

Alla mina dagar är skrivna i din bok

"Sabbatsdag hur skön du är". Nog är det sköna stunder då du får vila under och inför Guds ord. Ibland kan man tänka att nu har jag nog att leva av under veckan.

Visst kan det också vara så. Vi vet ju inte bara hur vår dag och vecka ser ut. Inte får vi alltid uppleva en inre sabbatsfrid i vårt arbete under arbetsveckan. Inte får vi heller alltid uppleva sabbatsfrid på söndagen. 

Min bibevers för den här måndagen var verkligen trösterik då jag läste den tidigt i morse. "Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt".

Jag kände att den här versen var just det jag behövde den här morgonen. Vi har en mäktig Gud och ingenting är omöjligt för honom. Versen har jag fått bära med mig idag och nu då arbetsdagen är slut så får jag tacka honom för att han gått med. Här på det tomma kontoret känns det nu gott att säga: Tack gode Gud! 

I öknen när Gud gav manna åt Israels barn så kom det maskar i mannat om de försökte samla i lager. Var dag gav han ny mat från himmelen. Likadan är han idag då han sörjer över vårt andliga liv.

Guds ord är alltid nyttigt och hälsosamt. Därför hatar också djävulen det och gör allt för att slå sönder det och riva det av oss om han bara får tillfälle. Ibland kommer han under nattens timmar och då kan det kännas tungt då morgonen gryr.

Ibland så tillåter Gud att den onde får fresta oss kristna. Dock inte mer än vad vi i vår svaghet tål. Gud går vid din sida i prövningen. Han är Ande, du ser honom inte. När ordet är levande känner du hans närvaro.

I prövningens stund och när modlöshet tär dig är han lika nära fast du inte alltid känner det. Ja ibland får du nog konkret känna hur han bär dig, men i bland känns det som om allt tynger dig till jorden och Gud känns så långt borta.

En avliden Herrens tjänare sa en gång ungefär så här: När jag kom hem från sammankomsten var den onde redan där, han hade åkt taxi.

Ja den onde springer omkring som ett rytande lejon. Ja ibland känns han som ett rytande lejon som även åker taxi.

Men på samma sätt eller egentligen på ett så mycket underbarare sätt uppenbarar sig Gud. Mitt barn jag är här. Lita på mig. Dina vägar är inte mina vägar. Mina vägar är de rätta för dig.

Med förundran måste jag stanna bilen i morse och ta en bild av soluppgången. Guds goda sol som även ibland påminner oss om att hans goda vilja sker. 

Plötsligt stiger den upp och mörkret viker. Som en hälsning från Gud. "Jag är med dig alla dagar, ja alla dagar intill tidens slut. Ta du mitt barn blott en dag, blott ett ögonblick i sänder..

Vägen till Livets träd

I bönehuset idag fick vi höra om att vägen till Livets träd är öppen. Vi minns keruberna, de heliga änglarna med det ljungande svärdets lågor.

Som en liten pojke var det så spännande att höra om dessa heliga änglar. Jag, kan ännu nästan få gåshud på samma sätt, som då jag lyssnade på bibelversen i barndomens bönehus.

Predikantens tolkning idag var att svärdets lågor genomborrade Jesus. Då han utförde sitt verk fullbordades Guds lag och krav på helighet. Vägen öppnades av Jesus. I Jesus är den öppen.

Visst är det spännande ännu. Visst har vi mycket härligt att se fram emot. Även små gossar, som en gång  lyssnat på bibelversen i barndomens bönehus skall en gång få komma in i Guds paradis.

I dagens texter säger gudsordet även att det sker snart, visst är det spännande. Tack Jesus!

Vad skall jag göra för att bli frälst

Paulus och Silas hade varit i fängelse. Orsaken var litet märklig. På väg till bönestället hade Paulus och Silas mött en slavflicka med spådomsande. Flickan hade ropat: De här männen är den högste gudens tjänare och förkunnar för er en väg till frälsning.

Så hade hon gjort i flera dagar. Anden var en oren ande, men den vittnade rätt. Paulus blev ändå upprörd och i Jesu Kristi namn befallde han anden att lämna henne och det skedde strax.

Flickans herrar såg att nu försvann deras möjlighet att tjäna pengar. Med lögnens alla knep och konster fick de Paulus och Silas fängslade. De fick många piskrapp och blev fängslade. De fick en fångvaktare och han satte deras fötter i stocken.

Där i fängelset lyssnar de andra fångarna då Paulus och Silas är i bön och sjunger lovsånger till Gud. Märk, inte till den högste guden utan till den enda Guden, himmelens Gud som också var Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Då sker stora saker. Jorden skakar. Allas bojor lossnar och faller av. Alla dörrar öppnas. Fångvaktaren som sovit och kanske inte hört bönen och sången vaknar. Han tror att fångarna flytt. Därför tänker han ta sitt liv, för han är dömd till döden om fångarna flytt.

Till slut frågar han av Paulus och Silas. Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst. Svaret ljuder: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! 

Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.

Och de predikade Herrens ord för honom och hans familj. Han fångvaktaren tvättar deras sår.

Han och hans familj blir genast döpta. Som troende och döpta dukar fångvaktaren ett bord för Paulus och Silas i sitt hus.

Jublande och glad över att han och hans familj hade kommit till tro.

På gatan hade den stackars flickan ropat om en väg till frälsning. Nu hade den enda vägen till frälsning nått fångvaktarens hus.

"Men Jesus är vägen, den enda som går till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen och sedan du får, lovjunga där uppe så glatt"

Del 2, minnesboken

"vid vägens slut, så ljust det är, en port där öppen står, en plats där smärtan bort är och torkad varje tår"

Det var tung text jag skrev i går. All oförlåten synd, alla varför bär den förtappade människan med sig in i evigheten. Hon förstår nu att Jesus finns, han lever och han var himmelens port. Hon får aldrig mera del av nåden i Kristus, den godhet som Gud öste över henne på jorden är borta. 

Hon blir dömd efter sina egna gärningar och förvisad till den plats där antikrist, den falska profeten, ja alla falska profeter och djävulen är.

I de frälstas minnesbok är all synd överstruken med Lammets blod. De blir dömda efter Jesu gärningar. Guds barn tågar in i det rike som Gud genom sin kärlek berett redan före världens grund blev lagd, det rike som Jesus berett, det rike som är berett i Jesus Kristus.

Jo, det lönade sig att tjäna Gud, att tro på Jesus. Att i tro hålla fast vid honom och Guds ord. På jorden gick de ofta sörjande inför Herren Sebaot. De förstod att hans bud var heliga. I sin fallna natur förmådde de inte följa dem. De stapplade och föll och Jesus lyfte dem. I sin nåd bar han dem över tidens ström. Vid dödsängelns ankomst höll han dem i handen och hans godhet lyste mot dem, då de släppte taget om den här världen och andades ut en sista gång.

Som i en dröm flyttades de till ljusets land, men det är ingen dröm. Jesus väcker dem varsamt, det är jubelbasunen de hör. Segertoner klingar vid tronen när Jesus visar det nya riket han berett. Ärrade kämpar möter varandra med nya förklarade himmelska kroppar. Jordens skuggor bleknar, tårarna är borta.

Nu talar de som fruktar Herren med varandra i himmelen. De talade redan på jorden och Gud lyssnade. Han gav akt på vad de sade, han försonade deras synd.

En minnesbok blev skriven inför honom. Den blev skriven medan de frälsta var på jorden. Namnen skrevs med Lammets blod in i livets bok. Boken som tillhör Lammet. I sin kärlek skrev han in alla namn. Även Judas namn var där. Men han och tyvärr många, många andra strök ut sina namn ur boken, livets bok.

En del hånlog, vi behöver ingen frälsare. Det här fixar vi själva. De visste inte, de ville inte veta att det milda Lammet har makt att kasta i det brinnande Gehenna.

"De skall vara mina säger Herren Sebaot" Nu är det fest i himmelen. Nu är dagen då Jesus står inför Fadern. Han visar den stora skaran. "Se här är jag och barnen du gett mig". Inte en enda av dem förlorade han. Inte en enda av dem, endast fördärvets barn där på den vänstra sidan.

Så är synden utrotad. De fördömda visas bort. Allt är precis som det blivit sagt. För evigt syns skillnaden mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Skillnaden är Jesus. I sonen Jesus förbarmade sig Gud över syndarna. I evighet visar han i himmelen sin medömkan med barnen. Solen lyser. Lammet är solen. Frid råder, Guds frid.

Malaki 3 13-18, del 1

Den gammaltestamentliga texten för inkommande söndag är från profeten Malakis bok.

Än en gång beskriver Bibeln så klart att under nådens tid, under de årtusenden som världen står så lyser den naturliga solen, så väl som Nådens sol över både onda och goda.

Syndaren får inte sitt rättmätiga straff förrän livslampan slocknar. Gud kallar genom sin godhet människan till frälsning. Det är en välsignelse att få nåd att begråta sin synd och skuld här på jorden.

Det ser ut som om det går så bra för de ogudaktiga. Förblindade av syndens makt att bedra lockar djävulen dem och driver dem till randen av helvetets fasor med förbundna ögon.

Vilket öde att först i dödskampen inse att nu måste jag möta min Gud. Vilken fasa då själen förstår att nu är det för sent. Jag sökte inte Gud under den tid han kallade mig. Nu är jag för evigt förtappad, bortvisad från Guds ansikte.

Nådens tid tog slut. Livslampan släcktes och jag min dåre förkastade den frälsning som erbjöds i Jesus Kristus.

Varför följde jag den otrospredikant som sade att Gud är god och jag kan göra vad jag vill, jag kan leva ut alla mina lustar, Bibelns varningar skall man inte ta på allvar, vi vet så mycket bättre nu. Gud är endast kärlek, Gud förstår nog att jag måste få leva i synd.

Varför trodde jag att det går mig väl fastän jag följer endast Mammon. Varför insåg jag inte att synden måste försonas, att inget av synd besmittat kommer in i himlen. Varför såg jag inte Jesus som så milt kallade mig.

Ja människan kan tala hårda ord mot Gud. Hon kan häda, missbruka hans namn. Hon kan hånle åt dem som tror att Bibeln är evig sanning. Det är meningslöst att tjäna Gud.

Se på de stolta. Se hur de viftar med sina färggranna flaggor. Pride, det stolta folket. De som säger, det finns inte man och kvinna, välj vad du vill vara. Välsigna oss, vi kräver välsignelse. Vi vill vara sådana vi är.

Folket hurrar, se vilka fina biskopar och präster vi har. De förstår att det är andra tider nu. Bort med de som talar om en helig Gud.

Allt medan en minnesbok blir skriven, skriven i himlen av heliga skrivare, ögon som eldlågor, vid himmelens tron.

Uskomalla Jeesukseen

En yngling berättade en kväll med iver om spelande tränaren i det innebandylag där han spelar: Han är en pastor, jag visste det inte.

Ja, här på vår vandring lämnar vi olika spår efter oss. Jag frågade inte hur pojken fick reda på att tränaren var pastor, men jag noterade till min glädje att det var något positivt.

Själv kändes det också bra att veta att även tränaren är kristen, många av pojkarna är ju i tro på Herren. En pastor lämnar ju nog spår efter sig. På nätet hittade jag en intervju med pastorn.

Han bekände där sin tro och till slut fick han frågan: Hur ämnar du komma till himlen. Ja hur kommer en pastor till himlen?

Svaret kom med ett leende: Uskomalla Jeesukseen, Uskomalla Herraan Jeesukseen.

Ja genom att tro på Herren Jesus kommer vi till himlen. I tro på Jesus får vi leva vårt liv. Det är stort att tro på och tjäna Herren och en gång når vi också himlen.

På sju dagar

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.”

Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!"  Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovan valvet. Och det skedde så.  Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen.  

Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt." Och det skedde så. Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: "Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden." Och det skedde så. Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott.  Och det blev afton och det blev morgon. Det var den tredje dagen. 

Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna.  Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den fjärde dagen. 

Gud sade: "Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet." Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig i vattnet och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, likaså alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Också fåglarna skall föröka sig på jorden." Och det blev afton och det blev morgon. Det var den femte dagen. 

Gud sade: "Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag." Och det skedde så. Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och alla kräldjur på marken efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.  

Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"  Och Gud sade: "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda.  Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda." Och det skedde så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

Uppbrottets söndag

Vi lever nu i den tid på kyrkoåret då texterna talar om vakande, uppbrott och dom. Ibland har vi svårt med de här texterna. Det kristna livet kan kännas kallt och torrt och vi kan uppleva ängslan och fruktan. Jag lyssnade igår på delar av gudstjänsten i den församling i Amerika där Herren tog hem 26 medlemmar på ett grymt sätt. De blev slaktade av en sjuk man.

Prästen talade om att de blev lämnade kvar (left behind). Deras tro prövas nog i den svåra situationen som de nu har med sorg och saknad och alla varför.

Härom dagen hörde jag en annan pastor berätta om ett tillfälle då en man frågade av honom var han var klockan 17. Någon hade igen räknat ut att Jesus skulle komma vid det klockslaget.

Pastorn berättar att sedan i bilen drabbades han av fruktan. Tänk om Herren kom och jag blev lämnad kvar. Han hade sin kamp, men sen förstod han och skämdes.

Han som undervisar åt andra om att tron på Jesus och hans fullkomliga verk räcker sitter nu skräckslagen och tror att det inte räckte.

Ja Herren hämtar en dag de sina från jorden, innan den slutliga vredes domen drabbar världen. Antagligen är det en svår tid, men livet på jorden fortgår ändå med sådd och skörd, handel och vandel.

Ja ibland kan vi tvivla på att räcker vår svaga tro. Jag tror att den räcker och i vår svaghet får vi söka oss allt närmare Herren. När han då kommer och himmelen lyses upp av strålglansen fylls vi av glädje. "Allt var precis som det blivit sagt"

Nådens tron och Nådens tid

Vi lever i nådens tid. Herren Jesus har makten i himmelen och på jorden. Han verkar från sin tron i himmelen. Ja vi har en stor överstepräst som ser in i varje människas hjärta.

Gud lönar dem som söker honom. Bibeln har många ljuvliga vittnesmål därom. Filippus sändes till en öde väg i Gaza. Ananias sändes till Saulus som mött sin frälsare på vägen till Damaskus och blivit slagen med blindhet.

Den mordlustne Saulus blev Paulus, ett stort redskap i Herrens hand. Sedan vet vi att det finns de som gått för långt på förhärdelsens väg. Det nämns om kopparsmeden Alexander, trollkarlen och många andra.

Allt vilar ytterst i Herrens händer.

Hedningarnas fulla antal

Jag fastnade idag vid ett intressant bibelord. Paulus skriver i Romarbrevet 11. kapitel vers 26. "Bröder jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva.

förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in"

Den som lever till Herrens återkomst kommer att få se stora ting här på jorden. Även Sakarja profeterar om samma händelser.

Håller hedningarnas antal på att bli fullt? Ganska mycket av profetiorna har redan gått i uppfyllelse. Gud har räddat sitt folk från landet i öst, från landet i väst. Han har låtit dem komma och bo i Jerusalem.

Förbundets ängel

Malaki ser Jesus komma. Han skulle dröja ännu några hundra år. Budbäraren kommer före och bereder vägen.

Sen träder de fram. De träffas redan före födelsen då Elisabeth möter Maria. Öken- predikanten kommer före. En kort tid får han verka, en utmätt tid tills hans huvud skärs av. Han visar på offerlammets, Guds lamm som tar bort världens synder.

Kort och intensiv är också den tid Jesus verkar. Han saknar till och med ett ställe där han kan vila sitt huvud. Men han kommer till sitt tempel. Ja även hans kropp blir det tempel som bär fram ett blodigt offer.

Vem kan uthärda den dag då han kommer frågar profeten.

En ny överstepräst och ett konungsligt prästerskap

Det Levitiska prästerskapet höll inte måttet. Vi vet att på Jesu tid fanns det ännu leviter. Bland annat i berättelsen om den barmhärtige samariten nämns en. Han gjorde dock inte något gott intryck.

Däremot tog den av judarna föraktade barmhärtige Samariten hand om den slagne.

I och med Jesu offerdöd upphävdes också den Levitiska prästtjänsten. Petrus uppmanar i sitt första brev de kristna att söka sig till Jesus, "den levande stenen".

"Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett konungsligt prästerskap."

Sen talar aposteln om att vi skall bära fram andliga offer som Gud för Kristi skull tar emot med glädje.

Ja vi får förkunna hans härliga gärningar. Han som kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus.

Låt oss be för de vänner och ovänner som lever i mörkret. Jesus har ju försonat både deras och kristnas synder. Ingen av oss kan bestå inför Guds domstol med våra egna gärningar. Vi behöver Jesus.

Men tänk vad ljuvligt, att när du står inför åklagaren så finns det en försvarare, Herren Jesus. Han som öppnat en väg till himmelen. Han som sonade allt på Golgata. Han som dog som en ogärningsmän fastän han var syndfri.

Nog saknar vi kristna ofta det som kallas för Kristi sinnelag när vi kämpar vår kamp i världen. Nog har vi både högmod, stolthet och kanske även ibland "falsk ödmjukhet".

Det är svårt att dra gränser. Vi klarar inte alltid riktigt av det. Vi vet inte riktigt när vi skall fly eller hur länge vi skall kämpa för sanningen. Ja, hur länge skall vi försvara oss då / om vi blir orättvist beskyllda.

Men, ett vet jag, min förlossare lever. En gång skall jag stå inför Kristi domstol. En gång med skälvande knän, men med en tro att Kristus min frälsare lyckades där jag misslyckades.

Tänk så många vi ännu skulle vilja se få nåd att i tro ta emot Jesu kallelse. Kallelsen till himlen i Jesus Kristus. Tänk om de alla en gång skulle få stå i den segrande skaran.

Skaran som nådde målet för Kristi skull. Nåden räcker, den räcker för hela världen. I Herrens händer får vi lämna alla som inte orkar tro. Gud kan ge tro och han ger tro då han vill i sin allmakt.

Han är Gud!

Malaki 2, prästernas synd

Prästerna får en befallning av Herren att ge Guds namn ära, annars sänder Herren förbannelse mot dem. 

Herren gav denna befallning för att hans förbund med Levi skulle kunna bestå. Ett förbund som var liv och frid. Ett förbund som gavs för att Levi stam skulle kunna frukta Herren.

I början fruktade Levi Gud. Han fruktade Gud och bävade för Guds namn. Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig och han omvände många från deras missgärningar.  

Men prästerna har avfallit. "Jag skall förbanna era välsignelser". Ja jag har redan förbannat dem säger Herren.

Prästen borde vara en budbärare från Herren Sebaot. Men ni har vikit av från vägen. Genom er undervisning har många kommit på fall.

Prästerna har inte hållit sig till Guds vägar. De har tagit hänsyn till människor då de undervisar. Gud kallar dem än en gång till omvändelse. "Om ni inte vill höra" varnar Herren.

Folket har problem med äktenskapen. Man gifter sig med de som dyrkar främmande gudar. Man förskjuter sin ungdoms hustru.

Så såg det ut i Juda för 2500 år sedan.

Måndagens ord

Igår var min bibelvers från Johannesevangeliet 13:34. "Såsom jag har älskat er skall också ni älska varandra"

Jesus ger oss ett nytt bud "ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra" Kan jag älska mina medmänniskor såsom Jesus älskat mig?

Jag behöver nog inte ens svara på den frågan utan får stämma in i bön med sångdiktaren: Ge mig mera kraft i anden, ty min lampa slocknar snart, mörk är natten räck mig handen".

Ja han fullgjorde vad vi borde..

Malaki kapitel 1

Då jag läser det första kapitlet kommer några tankar. Då Gud vill förklara sin kärlek går Han ända tillbaka till Isaks söner, eller tiden då han utvalde sitt egendomsfolk.  

Han säger att Han älskade Jakob, men hatade Esau. Vi vet att Gud utvalde Jakob framom Esau.

En generation tidigare hade Gud utvalt löftets sonen Isak framom tjänstekvinnans son Ismael. Gud gav ändå välsignelse även åt Ismael. Med Esau är det ändå annorlunda. Jag har förstått att vissa översättningar använder ordet förskjuta istället för hata.

Men ve den människa som blir hatad eller förskjuten av Gud. Då är det fruktansvärt. Guds son utbrister på korset: "min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig." Jesus måste genomlida syndens straff förskjuten av Gud.

Gud övergav Jesus för att det inte fanns någon annan möjlighet, då du och jag, vi syndare skulle räddas. Jesus var villig att genomlida syndens straff för hela världens, alla människors skull. Han gjorde det också. Och Gud uppväckte honom på den tredje dagen.

Ve den människa som förskjuter denna förstfödslorätt. Ja ve de människan som ringaktar kallelsen till himmelen i Jesus Kristus. Ja det är ett så mångfaldigt ve, att jag inte hittar ord för det.

Ve er ni Esaus barn, ni Edoms innebyggare. Gud hatar en sådan stolthet och likgiltighet.

Men även Jakobs barn, Guds utvalda Israels präster föraktar Herrens namn. 

Man kommer med ovärdiga offer. Man firar en falsk gudstjänst och tror att Gud inte ser.

Hur skulle den Gud som frambär sin egen felfria son kunna ta emot offer som bryter mot föreskrifterna i Mose lag. Förebilden för gamla testamentets offertjänst var ju Jesu kommande fullkomliga offer.

Malaki får också se in i den tid då Guds namn skulle bli stort bland hednafolken, de folk som skulle ta emot Jesus som sin frälsare.

Herrens budbärare

Jag fick en vilja att gå igenom den sista boken i gamla testamentet, profeten Malakis bok.
Malaki gör inte mycket väsen om sig. Vi vet inte ens om hans namn var Malaki. Det vet vi ändå att han var en Herrens budbärare, vilket hans namn också torde betyda.

Vi befinner oss i Juda, i Jerusalem Ungefär 460-430 år före Jesu födelse. Vid den tiden verkar också Esra och Nehemja. Snart tystnar Guds profetröst till Israels folk. Det blir tyst. Kommer han som Gud givit löften om?

Ja det tar över 400 år, men han kommer från himmelen, precis som det blivit sagt. 

Fångenskapen i Babylon är nu slut. Templet stod färdigt redan år 516 före Kristus. Prästen Esra hade anlänt till Jerusalem år 458 före Kristus. 445 år före Kristus hade Nehemja anlänt till Jerusalem. Jerusalems murar hade byggts upp och efter 70 år att templet blivit färdigt, blev även den heliga stadens murar uppbyggda.

Vilket budskap hade Herren genom sin budbärare? Vad var budskapet till det folk som väntade på Messias? Vad är budskapet till oss som väntar på Jesu andra ankomst?

"Denna profetia innehåller Herrens ord till Israel genom Malaki" Hör Israel vad Herren talar!

"Jag har älskat er säger Herren" Och ni frågar, på vilket sätt har du älskat oss?

Jag skulle vilja svara: Genom Jesus, din son o Gud. Han som är min frälsare.

Abraham och Lot

Gud har rikligen välsignad Abram och Lot. De har mycket egendom och stora hjordar. Det uppstår då konflikter mellan Abrams och Lots herdar.

Abram gillar inte att det blir konflikt mellan bröder. Gå du åt höger så går jag åt vänster. Abram låter den yngre Lot välja först.

Lot ser då den bördiga Jordanslätten med de av synden förpestade städerna. Han dras till synden och kommer närmare och närmare Sodom. Han blir bofast i staden.

Gud räddar hans liv men hans fru går under och döttrarna är förstörda av syndens smitta. I synd blir sedan Lot förfader till två ogudaktiga folk Moab och Ammons barn. Två folk som Gud sedan måste utrota.

Medan Abraham ättlingar blir talrika som stoftet på jorden. Moab förgås men från det folket räddas Rut. Hon blir ingift i ett annat folk. Gud leder henne till sin släkts återlösare. Hon blir gift med Boas och från hennes släkt föds sedan David och Davids son Herren Jesus.

Han som inte hade någon jordisk far. Hans far var den Gud som Abraham trodde på och förlitade sig på och av vilken han blev rikligt välsignad.

Nog är det gott då Gud får välja för oss. Han leder rätt.

Abrahams väg

Jag har under veckan lyssnat på undervisning om Abraham, han som ibland kallas trons fader. Abraham var redan 75 år då han kallades bort från Ur i Kaldeen. Gud arbetade verkligen med Abram och även med Sarai. De var nog präglade av den gudlösa kultur där de bott.

Men Gud bereder Abram. Han möter honom. Han vill sluta ett förbund med honom. Abram blir Abraham.

Fanns det många "rättfärdiga" på jorden den tiden. Hur stor var skaran som trodde på himmelens Gud? Hade nästan all tro på Himmelens Gud försvunnit på några generationer efter Noa?

Gud hade väl nog sina trogna. Där fanns ju också prästen MelkiSedek.

Melki-Sedek en förebild till Jesus

Konung David hänvisar också till denne märklige Herrens präst Melki-Sedek. I den 110. psalmen framträder han. Folkbibeln använder där bindestreck.

Konung David ser i Anden Jesus sitta på Faderns högra sida. Han ser Jesus vara en präst för evigt likt Melki-Sedek.

Har du fått känna av hur Jesus mött dig. Hur du blivit styrkt i faran. Hur Jesus dragit dig till sig i farans stund att du fått vila under hans vingar.

Melki-Sedek mötte Abram inför mötet med Sodoms kung. Han kom med bröd och vin. Då du i tron får skåda Herren Jesus fortsätter vandringen mot trons mål.

Sodoms kungs erbjudanden är då billiga. Blicken vilar stadigt på målet.

Välsignad dag!

En överstepräst för Guds folk

Efter en givande bibelkväll har tankarna "snurrat". Vi kristna, ung som gammal är satta att predika evangelium. Det glada budskapet om syndernas förlåtelse för Jesu skull.

Det är gott att få predika denna syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Vi diskuterade igår syndabekännelsen, enskild och allmänn. Vad är prästens roll, eller alternativt predikantens roll. Det gällde då den allmänna syndabekännelsen som vi har i våra kyrkor och ibland även vid sammankomsten.

Den syndabekännelse som även ingår i Herrens bön som vi läser gemensamt "förlåt oss våra skulder".

En fråga som då litet väcktes var prästens roll i den allmänna syndabekännelsen. Vad är prästens, eller i det här fallet predikantens roll. Jag förstod inte direkt, eller noterade inte egentligen inte frågan då, men tror nu att jag förstår den. Då förstår jag också frågeställaren.

Gud är förunderlig då han leder. Det gick den här gången via Melkisedek, han som var präst åt den högste. Han nämns en gång  i Moseboken och 10 gånger i Hebreerbrevet. Jag började tänka på honom i morse.

Sedan ledde Gud vidare och ända fram till Frälsaren. I det sjunde kapitlet, 26 versen i Hebreerbrevet förklarar författaren så dyrbart.

"En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna."

Nu förstår jag frågan. Nu förstår jag att man kan vara osäker eller obekväm i rollen att leda en församling i syndabekännelse.

Vår överstepräst steg ner från himmelen. Han vandrade här. Han gjorde en fullkomlig prästtjänst. Han sköter den ännu från Faderns högra sida. Alla syndare kan nå honom. "tänk på mig då du kommer i ditt rike".

Inget, intet får skymma Herren Jesus. Han som är vägen, sanningen och livet. Han som är vägen till Gud. Han som är vägen till frid med Gud.

Då är det gott att predika Evangelium, om synd och nåd och framför allt om Herren Jesus, syndernas försonare.

Att likt Johannes få säga. "Se Guds lamm som tar bort världens synder", dina och mina.

Här blir jag inte bättre

I en Sions sång sjunger vi "här blir jag inte bättre i detta syndens land". Fortsättningen ljuder trösterikt "ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand"

En förunderlig vandring är en kristens resa mot evigheten. Mer och mer avkläs tron på den egna kraften. Den egna tron omformas och blicken fästs mer och mer på Herren Jesus, trons fullkomnare och upphovsman.

Ja Kristus får växa, nåden fostra och vandringen fortsätter ledd av Herren Jesus. Då är det gott. Vandringen fortsätter över berg och djupa dalar, hem till Sions ljusa salar. Som ett litet lamm i Jesu hjord.

Detta är hans bud

När jag läste Johannes brev så fick jag stanna upp. Vad skriver nu aposteln? Läste jag rätt? Jo, han skriver faktiskt: Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra såsom han befallt oss.

Tänk hur jag missat och brutit mot detta "bud". Då jag så ofta under mitt 47-åriga liv trott mera på lögnaren, den onde. Ja den onde vill få oss att tvivla på Jesu fullständiga och fullkomliga frälsning. 

Gud ger ett bud åt oss att vi skall tro på Jesu Kristi namn. Vi frågar ofta får jag tro. Gud liksom skärper det hela och ger som ett bud, ett bud att vi skall tro.

Vilket namn som ger frälsning. Vilken kraft i den frälsning som ger kärlek till trossyskon. 

Låt oss hålla oss till detta ljuvliga bud. Låt oss frimodigt gå in i himlahamnen sjungande: Vi i Jesu namn och blod, synderna förlåtna tror.

Gåvan, budet, namnet över alla andra! Jesus Kristus, sann Gud, sann människa, vår frälsare.

Kallelsetider

Vi lever i en orolig tid. Människor rycks bort. Världen larmar. Det talas om krig. Falska profeter och präster ropar ut sitt budskap. Allt måste fås nu, de som vill leva mot Guds ord måste få göra det med gott samvete och med en falsk välsignelse. Många orkar inte vänta med att få välsigna. Det är bråttom, allt måste ske nu, med det samma.

Ingen kan vänta längre säger man. Det är ju också faktiskt sant, men med en annan betydelse. Gud kallar alla syndare, benådade och förhärdade. Han kallar till omvändelse. Vänd om, vänd om. Se Arkens dörr är öppen. Än finns det plats. Gud kallar till frälsning och försoning. Jesus är vägen. Sök honom, medan han låter sig finnas.

Vi lever i kallelsetider. Ett budskap går ut över hela världen. Gud talar, ordet talar, tiden talar.

Tro på Herren Jesus. Han har försonat världens synder, dina och mina. Detta korta enkla ord, tro. Det är avgörande för dig och mig. Gud kallar till tro!

Till omvändelse och tro!

Måndagsglädje

Hon som gav mig födelsedagspresenten med en bibelvers för varje måndag påminde mig om kvällens vers. När jag sedan öppnade så märkte jag, det var den versen jag hade stannat inför tidigare på dagen.

Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud förblir i honom.

I kärleken finns ingen rädsla. Guds kärlek är ju Jesus. I sin kärlek gav han sitt liv genom sin son. I Jesus finns ingen rädsla. Guds kärlek Jesus har ett mål: att vi är frimodiga på domens dag. Idag är det domens dag. Idag är vi frikända. Då finns det ingen dom utan ett liv som Faderns välsignad, trolovad med sonen.

Ja, det är ljuvliga ord då du läser framåt. Tidigare på dagen tänkte jag på brud och brudgum. Tänk om bruden skulle vara rädd för brudgummen. Nej, då bleve det inget bröllop. Men då bruden längtar efter brudgummen. Då ser hon fram emot bröllopsfesten och det gemensamma livet.

Ja, vi är ju på väg till bröllop. Bröllopet i himlen. Den friköpta och rentvättade bruden känner ingen fruktan. Brudgummen har visat sin stora kärlek. Den kärlek som tog bort synden, fruktan och missmod.

Gud känner glädje över sonen. Gud känner glädje över sonens brud. Den fattiga syndaren ifrån jorden. Men hon som ändå var skapad till Guds avbild.

Det blir hon då hon får sonen. Vid bröllopet. Då de två blir ett. Vilken förändring det blir. Då synden är borta. Då inget hotar. Då djävulen är förvisad till helvetet.

Måndag med tårar

Den här måndagsmorgonen började med sorg. Det är så ofattbart att små barn hänsynslöst mejas ner i en kyrka. När föräldrar skiljs från varandra. När gudstjänsten slutar med ett blodbad.

Hur kan det hända? Det känns svårt att fatta. Själv minns jag tryggheten som jag såg i barnens ögon under vår egen sammankomst några timmar tidigare.

När jag steg upp i predikstolen lämnade 9- åringen ensam i bänken. Men jag visste att han var i Herrens händer. Var de 26 som dödades vid gudstjänsten i Texas i Guds händer?

Jag tror det. Den onde tog deras liv, liksom Herodes 2000 år tidigare dödade oskyldiga barn för att döda Jesus. Den onde tilläts inte då ta Jesu liv. Först 30 år senare tog han det.

Men det blev ingen seger för honom. Jesus kunde han inte behålla. Gud uppväckte honom och det som såg ut som ett nederlag blev en evig seger.

Djävulen fick inte heller de små barnens liv. De sover blott. De första kristna använde ordet sömn om döden. Jesus sade också att Lasarus sover då han var död.

Djävulen har mycket kort tid kvar. Därför slaktar han och förgör hänsynslöst. Vad njuter han mera av än att få slå till mot en kyrka.

Ändå är jag övertygad om att den tryggaste platsen som en kristen kan vara på är under Guds ord. I Herrens hus bland Guds folk.

Sorgen är stor. Det ofattbara hände på en liten ort. Där alla kände alla. Vi behöver inte försvara Gud. Det försökte Jobs vänner, men det blev så fel.

Gud är god. Här nere råder hans väldiga armar. Gårdagens gudstjänst avslutade jag med: " jag vet att min förlossare lever".

Jag vet att min återlösare lever säger Job.
Sen tillägger han: och som den siste skall han träda fram över stoftet.

Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara.

Hur länge Herre?

När jag läser om det grymma dådet i Texas kommer jag att tänka på frågan som Johannes ser martyrernas själar ställa.

Hur länge Herre? Det är svårt att läsa om den fjortonåriga flickan. Hon som krönes blodig. Hon bär nu i himlen den vita klädnaden som hennes mästare vävde på Golgata.

Ja, Herre trösta du de som sörjer. Var du med dem då mörkrets furste vred slår och slaktar.

En gång skall du torka alla tårar, du som gav ditt liv för all ondska, alla ogärningsmän. Ge oss alla krafter att arbeta och vänta, ännu en liten tid.

Trons mål

Trons mål är Herren Jesus. Tron är den länk som binder oss till honom. Tänk att vi har en så stark tro, en tro som kan flytta berg.

Ja både otrons berg och naturliga berg flyttar Jesus när tiden är inne. Genom tron blickar vi framåt mot den andra stranden, mot den nya jorden och himmelen, där vi möter honom ansikte mot ansikte.

I tro väntar vi, i trygg och fast förvissning. Frälsningen är vunnen i och genom Hans blod.