Uppå Oljeberget

Heikki Jussila skriver i en av påskens sånger:

Uppå Oljeberget samlas vi en gång till vårt avskedsmöte under glädjesång. Segerfanan höjes över molnets rand, när vi far med jubel hem till himlens land.

Tack och lov min Jesus! O min själ, lova nu vår Gud! Hosianna! Amen.

Efter den första nattvarden gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget (Lukas 22:39). Vår frälsare var i svår ångest där. Dit kom sedan en folkhop, ledd av Judas. Jesus förs därefter vidare på lidandets väg.

Vid Oljeberget fanns också byarna Betania och Betfage (Lukas 19:29)

Kung David gick en gång gråtande uppför Oljeberget (2 Sam 15:30)

Profeten Sakarja skriver i 14. kapitlet om Herrens dag: Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag.

På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.

Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall Herren, min Gud komma och alla heliga med dig.

Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.

Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust.

Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet...