Får Herren vara min herde? Låter jag honom vara det eller berättar jag åt honom hur han skall leda?
Ja, egentligen är det svårare än vad åtminstone jag tänkt. Hur är det om vägen leder ner i dödsskuggans dal?
Orkar jag tro att Han även där är med och att hans käpp och stav tröstar och leder.
Kan jag öppet, ärligt och frimodigt sjunga: Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär. Genom berg och djupa dalar, hem till Sions ljusa salar.
Vänner, han leder oss igenom och ända fram. Så lovar Han i sitt ord och är också kapabel att göra det. Ja, fast vi ibland strätar emot..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar