Min Nåd är dig nog!

Om jag minns rätt var det svaret på aposteln Paulus böner. Han fick vandra vidare med sin törntagg. Men han hade Guds nåd.

Fattas det oss något om vi är delaktig av Guds nåd? Nej det gör det inte.  "Se så går det hem på nåden". Ja det leder hemåt. Guds folk har alltid vandrat som gäster och främlingar på jorden.

Vi kan inte till fullo fatta nåden. Den är oförtjänt och den är outtömlig. Den räcker för varje dag. Den är vår tröst här i törntaggarnas land. Vad är då en törntagg jämfört med Guds nåd?

Men törntaggen skaver. Vi lever i en värld som för Guds folk är främmande på grund av syndafallet. Sjukdomar, plågor, trötthet och tomhet drabbar. Men också glädje och tacksamhet.

Mem Herren är herden. Han leder vår vandring och ger varje dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda och vila.

Ja Herren vandrade här på jorden för att bereda oss nåden. Törnekronan lades på honom och han bar det tunga korset.

Men han är inte mera här. Han är i himlen. Visst verkar han här som han säger i sitt ord, men han är i himlen.

Dit är vi på väg. Det påminner oss både törntaggar, men framför allt Nåden oss om.

Men låt oss lyfta fram källan Kristus. Källorna med kraft och det livgivande vattnet, nådens evangelium. Så får vi visa på källorna som finns. Så vi inte glömmer dem när vi vandrar genom jordens tåredalar. Nej, vi får göra dem rik på källor. Inte av egen kraft, ty den töms i tåredalen men av Guds kraft för den flödar även där.

" mig skall intet fattas"