En konung för folket

Jag läser om konung Saul, sorgsna kapitel. Folket ville ha en konung. Gud varnade genom Samuel vad det skulle medföra.

Men Saul var ända till först en ödmjuk man. " han var liten i sina egna ögon då han blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde honum till kung över Israel"

Saul avföll från Herren. Det verkar som om han inte visste det själv. Han skyller på folket då Samuel bestraffar honom. Han bekänner sin synd med munnen.

Men det finns ingen förlåtelse. Han hade förkastat Herrens ord och Herren hade förkastat honom så att han inte längre kan vara kung.

Hans kungarike tas ifrån honom.  Tillsammans med Samuel får han ändå återvända. Enligt texten tillber han också Herren.

Saul lever. Har han kanske ännu en besökelsetid. Jesus dör ju också för hans synder.

O att människan skulle få nåd att av hjärtat begråta sin synd, ty hos Herren finns mycken förlåtelse.

Sen kommer igen rader som förundrar mig: Samuel ville inte mera se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

Du som vill vara ett Jesu lamm behöver inte frukta. Jesus är en konung och herde som leder dig genom livet. 

Genom öknen till gröna ängar. Ja fastän du har ovänner som förföljer dig så behöver du inte frukta.

Han bereder ett bord även i ovänners åsyn. Han låter bägaren flöda över och du skall få bo i Herrens hus evinnerligen.