Närmare Gud till dig!

Jag har under några veckor funderat på en mening: Han behövde inte blanda in sin dödliga kropp i frälsningen.

Jag har tänkt tillbaka. På människomöten. På kristna vänner som levde för två år sedan.

I minnet har lämnat handslag, en blick, en klapp på axeln, knäppta grova händer, känsla av helgdagsfrid..

Ja, det har kommit ur dödliga kroppar, som nu multnar i graven. Men ögonen har lyst av Kristi kärlek. De stadiga handslagen har förmedlat Kristi kraft.

Blicken har förmedlat sken av förbön som nått till himmelens tron. Klappen på axeln har styrkt vacklande knän.

Ja det är så sant som det skrevs. Den dödliga kroppen behövde de endast så länge de var i Herrens tjänst här nere.

Frälsningen vann Jesus åt dem i sin gudomliga kropp. Då han dog för dem.

Nej, de är inte döda! Deras själar är hos Gud. Jesus gjorde dem odödliga då Han uppstod, då han besegrade döden, då han krossade ormens huvud.

Han skall uppväcka dem på den yttersta dagen. Ja i tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. De såg det i fjärran.

Tack gode Gud för dessa älste. Tack för deras trogna tjänst. Fyll även vårt hjärta med den tro varur trogen tjänst kan gro.

"Därför blygs inte Gud för att kalla sig deras Gud ty han har ställt i ordning en stad åt dem"