Nej, det är jag inte

Kommer du ihåg Petrus ord? Han förnekade sin mästare, sin frälsare.

Petrus värmde sig vid kolelden. Han hade i sällskap med en annan lärjunge sluppit in på översteprästens gård.

Den andre lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård.

Petrus hade till först stannat utanför porten. Flickan som vaktade porten släppte in Petrus, då den andre lärjungen hämtade honom.

Tjänsteflickan talar till Petrus: Är inte också du en av den där mannens lärjungar?

Petrus svarade. Nej det är jag inte.

Mina tankar går till en skolgård. En höstdag i slutet av 70-talet. Jag sitter och gungar tillsammans med grannens pojke. Skolan har inte ännu börjat.

Vi är båda ganska blyga och även snälla pojkar. För snälla tycker någon. En av de andra pojkarna kommer dit. Han vill lära oss svära.

Grannpojken, som för övrigt redan för länge sedan är hemma hos Gud står på sig. Han vill inte svära.

Det vill inte jag heller. Men jag vill vara litet tuffare än min vän. Jag säger ordet. Försöker vara kaxig. Men då ordet (S..) kommer över min tunga.

Då gråter hjärtat. Solen går ner. Skammen och sorgen tar över. Det blev en tung dag. Den 8-årige pojken, kände att han svikit sin mästare. Sin frälsare, sin Herre och Gud.

Men Jesus möter även den ledsna pojken. Med en kärlekens blick.