I bokrullen

Ur Psaltaren 40, en sång av David: 

Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron

– brännoffer och syndoffer begär du inte.

Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.

Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta."

Jag förkunnar glädjebudet om rättfärdighet i den stora församlingen, jag sluter inte mina läppar. Du, Herre, vet det.

Jag döljer inte din rättfärdighet i mitt hjärta, jag talar om din trofasthet och din frälsning.

Jag gömmer inte din nåd och din sanning för den stora församlingen."

Vi har en mäktig Gud och ett trösterikt Guds ord. Gud är god!

Jag förvånas över hur mycket nya testamentets skribenter citerar Psaltaren. "Ditt ord är mina fötters lykta - ett ljus på min stig"

I eldstoden

"Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt. Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas.

Det onda skall döda den ogudaktige, de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.

Herren friköper sina tjänares själar, ingen som flyr till honom skall stå med skuld."

(Psaltaren 34:20-23)

Det är trosstyrkande att läsa konung Davids psalmer. I varje psalm finner vi Kristus Jesus vår frälsare.

Herren friköper sina tjänares själar. Den som flyr till Jesus blir fri från sin skuld. Psaltaren var Jesu sångbok. Herren Jesus fick sjunga de sånger som vittnade om Honom. Jesus måste lida mycket. Mera än David.

Jesus var älskad av Gud sin Fader. Med en evig kärlek återlöste han människosläktet.

Läsning av psaltaren ger ett ljus över mycket av det som vi kämpar med i vår tro. Samma Andens språk finner vi också i Sions sånger, vår väckelses sångskatt.

- Genom lidande till seger går den väg som Jesus gått och att gå den samma vägen är också hans egnas lott.

- Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig likt örnen så frisk och så ung.

"Han leder om natten i eldstoden mig, om dagarna blodet upplyser min stig. Ja Jesus, min Jesus, ja Jesus, min Jesus, med manna han föder min själ."

"När sorg och bekymmer vill trycka sin stämpel uppå mina drag, då ser jag på Jesus - vad lycka, han ställer ju allting i lag! Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig som örnen, så frisk och så ung. Ty Jesus, min Jesus, ja, Jesus, min Jesus har blivit min Herre och kung!"

Friköpta

"I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud. (Psaltaren 31:6)

Psaltarpsalmerna 29, 30 och 31 skrivna av konung David bildar en intressant helhet. I psalm 29 möter vi Guds domar genom de sju åskorna. I psalm30 Guds helande och sedan vittnar psalm 31 om att vi är friköpta.

Friköpta från domen och straffet. Helade genom att vi i Kristus får vara en ny skapelse, försonade med Gud..

Som lutherska kristna påminns vi om att även arbetet är en gudstjänst..

Samtal med pastorn

Ibland stöter man också på en pastor under arbetsdagen och får byta några ord. Kläderna han bar var en skogsarbetares kläder.

Vi fick tala om både det lekamliga och det andliga arbetet. Det lekamliga jordnära arbetet stöder det andliga säger han.

Han får leva i samma vardag som församlingsborna. Dela deras bekymmer och glädjeämnen. 

En pensionerad luthersk präst som i vardagen trivs också med fysiskt tungt och utmanande arbete. 

Visst var det åter ett välsignat möte. 

1969 hade pastorn sitt första sommarjobb. Han fick plocka stenar vid vägbygge i Skrattlas. Även jag fick tillfälle att plocka stenar en liten stund vid en annan vägförbättring idag.

Tack Herre för den beredda himlavägen. Att vi får vandra på den och be för andra och varandra..

Helad genom Jesu sår

"Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.

Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade." (Jesaja 53:1-6)

Dagens bibelläsning undantagsvis på eftermiddagen lyfter fram hur vi är helade genom Jesu sår. 

Konung David skriver i psaltarpsalmen 30:3 hur han ropar till Herren och Herren helar. "Herre, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.

Tron på Jesus helar. Tron på Jesus gör att vår gudsrelation återupprättas. Rening från synden har vi i hans blod.

 Det blev en vacker sensommardag då även den naturliga solen värmde och gladde under arbetsdagen..

Att vara människa - Jesus vår helare

I kristen dogmstik läser vi om Gudsbildens omedelbara följder för människan:

Gudsbildens omedelbara följder för människan var: 1. Oödlighet, därför att döden och dess förebud (sjukdom, svaghet, m.m.) enligt Skriftens lära inte kom in i världen förrän genom synden.

 (1 Mos. 2:17, Rom. 5:12, 6:23). 

Åsikten att människans död har sin förklaring i att kroppen är materia är hednisk. 

2. Herravälde över de övriga varelserna, vilket i 1 Mos. 1:26, 28 framställs som en direkt följd av gudsbilden. Människans herravälde över de oförnuftiga varelserna före syndafallet var ett verkligt herravälde, t.o.m. i så hög grad att dessa utan tvång ställde sig i människans tjänst (1 Mos. 2:19-20).

Efter syndafallet äger människan endast en karikatyr av det ursprungliga herraväldet, då hon måste använda sig av tämjande, list och våld, om hon någorlunda vill förbli herre över de oförnuftiga varelserna (Luther kallar detta ”skenherravälde”)

Det skapade befinner sig i ständigt uppror mot den i synd fallna människan. Detta förhållande bör ständigt påminna oss om vilken styggelse synden måste vara för Gud, då den på ett så grundläggande sätt rubbat förhållandet mellan människan och den övriga skapelsen." (Citatet slut)

Igår då jag körde från Nedervetil fastnade jag vid en mening i en predikan som jag lyssnade till: "Tacka Gud i livets alla förhållanden."

Aposteln skriver i det femte kapitlet i brevet till tessalonikerna: "Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus."

I Kristus Jesus är människan en ny skapelse. Genom tron på Jesus blir vi delaktiga av frälsningen och äger syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.

Jesus frälsar sitt folk från deras synder. När vi tror på Jesus äger vi en frälst själ. Och vi lever i väntan på Jesu återkomst och kroppens förvandling och uppståndelse.

I första korinterbrevet 12 skriver aposteln om nådegvåorna som är den Helige Andes gåvor till den kristna församlingen: "En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande" (vers 9)

"Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 

Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 

Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?  Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra (28-31)

Jesus är vår helare. I honom föds vi på nytt till ett nytt liv i Honom. Ett liv som också är evigt.

Om än nådegåvan att bota sjuka finns och verkar i Guds församling har vi endast en helare och det är Herren Jesus.

Honom och Fadern får vi tacka i livets alla förhållanden. I allt det som möter oss här i tiden framtill den dagen då Gud ger allting nytt.

Vi får tacka och be. Vi får tacka Gud och be för systrar och bröder i Herren som drabbats av sorg och sjukdom. 

I förtröstan på att Gud hör bön för Jesu Kristi skull. Likt Jesus ber vi att Guds vilja skulle få ske. - även här i syndens, sorgens och mödornas land..

Jesu böner

"Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (Lukas 22:31-32)

En litet märklig bibeltext har varit i mina tankar någon dag. Kampen om människornas själar är hård. Men Jesus ber och Jesus segrar.

Natten innan Jesus utvalde sina apostlar tillbringade han i bön. Och Jesus fortsatte att be. Jesus fortsätter att be.

Aposteln skriver i Romarbrevet 8: "Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 

Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Jesus ber ännu idag vid Faderns sida. 

Den här veckan får vi också be för våra vänner från öster och alla lidande och kämpande kristna.