Att dela tron på Jesus

"Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: "Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig." (Jeremia 31)

Profeten beskriver Guds kärlek till Israel: "På den tiden, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk."

Jag funderade igår över vad en delad tro, alltså en gemensam tro på Jesus innebär. Jag fann inte riktigt orden, men inför ordet inser jag nu vad det innebär. När vi delar tron på Jesus, så skall vi få vara tillsammans på uppståndelsens morgon.

Gud älskar sina barn med en evig kärlek. Därför sänder han sin son till barnen som ett offerlamm. På korset drar Han alla barnen till sig.

Den delade tron börjar vid krubban. Den går till korset och den tomma graven. Den hör den sista basunen ljuda och upplever förvandlingen vid den sista basunens ljud och mötet i himlarymden.

Den fortsätter på den nya jorden under den nya himmelen i ett förunderligt sken: "Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet."

När vi delar tron på Jesus delar vi också den nya sången. Sångförfattaren skriver: "Kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus."

När vi sjunger den nya sången där i härligheten uppenbaras det som vi inte riktigt kunde ta till oss här i förgängelsens land..

Den, som Jesus älskade

"Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Johannes 13)

Johannes, lärjungen som stod Jesus nära återger Jesu tankar vid den sista måltiden.

Senare i kapitlet definierar han också den himmelska kärlek som Jesus hade till sin lärjunge. "En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords vid Jesu sida."

Johannes fick vara Jesus nära där i avskedets stund. Och Johannes ville vara Jesus nära några dagar senare på uppståndelsens morgon. Om det tillfället skriver han:

"Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

Jesu kärlek är förunderlig och den är evig. I Uppenbarelseboken beskriver Johannes sedan det möte han fick med Jesus efter att  denne farit hem till Gud efter uppståndelsen:

"När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet."

Vi märker att en lärjunge som Jesus älskar vilar under Jesu beskydd. När vi nu läser om Johannes upplevelser kan vi ana känslan av Jesu högra hand i Evigheten.

En kristen människas möte med Jesus sin frälsare är evigt. Det börjar här, men upphör aldrig. I mina tankar kommer orden i en sång:  "Ett saligt barn till Gud jag nu är, och Jesus Krist är min broder kär. Där bortom stjärnor en port av pärlor öppnas för mig."

Mormors text

Jag såg aldrig mormor eller farmor. Mormor Ester dog på sommaren fyra år före jag föddes. För mig är mormor en evighetsblomma. 

Hon har alltid varit där i Faderns hus. I dikten jag just läste bad hon om att få vara en evighetsplanta. Mormor hade fått erfara en kärlek så stor. Hon hade mött Faderns kärlek i Jesus Kristus.

Hon fick spira och växa i Faderns hägn tills skördetiden, då mödans dag var förliden. Jag tänker på mormors bön. "Så låt oss växa till Guds behag till livets afton - till skördens dag.

I psalmen sjunger vi:

"Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. Skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden. Gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen. I själens glada pilgrimssång."

Den himmelska sången som änglarna sjöng för herdarna går ännu över jorden: "Människa gläd dig, Frälsarn är kommen. Frid över jorden Herren bjöd"

Evighetsblommor

"Det finns ett samband mellan den väntan som Frälsarens mor bar på och den väntan som kännetecknar Herrens folk. Samtidigt börjar slutskedet av förberedelsen för julen. Människan bör i sitt inre vara redo att ta emot det stora budskapet." (Överskriften för fjärde Advent i kyrkohandboken)

Ikväll blir det julfest, min andra julfest inför den här julen. Ikväll får vi fira jul med de gamla. Jag tänker på de som inte längre är med i skaran. Jag tänker på dem som inte mera orkar komma till julfest.

Jag tänker på de som nu firar jul i Faderns hus.

Vi vet inte så mycket om den himmelska julen. Men vi vet att den är ljuvlig.

När jag sökte bland mina foton fann jag en text av mormor. Jag tror att den får bli inledning för kvällens andakt.

Ljuvliga ljus

"Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 

Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 

Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen." (Johannes 11)

Jesus vittnar om hur tron på honom är en tro på Fadern. Gud Fadern har sänt Jesus, sonen. Den som ser Jesus ser Fadern.

Jesus är ljuset som lyser här i världen för att ingen skall bli kvar i mörkret.

En öppen dörr i himlen

"Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen." (Uppenbarelseboken 4:1)

Johannes fick se en tron i himlen. Han såg någon som satt på tronen. Han ser vad som omger tronen och hör den himmelska lovsången: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Och han såg ett lamm stå där i centrum, ett lamm som såg ut att ha blivit slaktat. Och han såg de himmelska väsendena falla ner inför Lammet.

Och han hörde den himmelska sången börja ljuda till Lammets pris och ära: "Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud"

I himlen ljuder sången till Guds och Lammets ära. På samma sätt får Kristi kyrka sjunga samma lovsång redan nu.

En biskops märkliga himmel

Tidningen Kodin Kuvalehti har en intervju med en biskop. I rubriken säger hon att himlen är redan här, inte bara någon annanstans. ”Taivas on jo täällä. Ei vain jossain toisaalla.”

Hon kallar vardagliga korta ögonblick för himlen. Det kan vara då grannen skickar ett meddelande: "välkommen till vårt vardagsrum. Ikväll samlas igen klubben av kvinnor som ser på romantiska filmer. "llalla kokoontuu taas kylän naisten romanttisten elokuvien katselukerho, tervetuloa olkkariimme."

Himlen definieras vidare:"Minusta taivas on niissä hetkissä, jolloin yksinäisyys murtuu ja tuntee kuuluvansa johonkin: toiseen ihmiseen, kauniiseen maisemaan, siihen missä on.”

Varför väljer man att använda sådana här obibliska definitioner? Varför skapar man en egen himmel, som bara bygger på luft?

Guds ord definierar nog himlen på ett helt annat sätt och det gör också den kristna tron. Den judiska definitionen av himlen är platsen där Gud regerar. 

Matteus beskriver hur himlen öppnades: " När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."

Visst kan vi få känna en försmak av himlen här nere. Men inte handlar det om romantiska filmer, utan om stunder då den Helige Ande förhärligar Kristus Jesus..