tisdag 25 september 2018

Var skall du resa?


Telefonen ringer till mitt privata nummer. Jag får ett samtal, mitt under en intensiv arbetsdag. 

Mina tankar går efteråt 35 till 40 år tillbaka i tiden. Då sitter en liten pojke och lyssnar på en ny kassett. Arthur Eriksson sjunger: "var är biljetten vart skall du resa". Jag tror sången är skriven av Joel Blomqvist, men alla verser finns kanske inte på kassetten.

På perrongen står en liten flicka som packat sin väska inför resan till himmelen, I sången diskuterar hon med konduktören på Jesu järnväg till himmelen. Den lilla flickan hade hört sin mamma sjunga att Jesus är vägen till himmelen. Hon hade hört att han gav sitt liv på korsträdet av kärlek till syndaren.

Nu står hon där med sitt lilla knyte och säger åt konduktören: ”Ack låt mig fara till himlens höjd” Hennes mamma hade så glad och förnöjd sjungit att på himlatåget jag fritt får resa. Sedan vänder sig den lille pilgrimsresenären till konduktören med en frågan ”sjunger ni för er lilla flicka om Jesu järnväg och himlens fröjd ?”

Sjunger ni för er lilla flicka om Jesu järnväg och himlens fröjd?

Den lilla får veta att konduktörens egen lilla flicka redan gått hem till Gud. Flickan som trosvisst är på väg till himmelen ber att få ta med sig hälsningar, när hon nu ändå är på väg ditupp.

Konduktören brister ut i gråt och ber pilgrimen hälsa att hennes pappa ej mera vill gå på syndavägen och bli förtappad. ” Nej hälsa henne att han också, från denna dagen är med på tåget, ja- säg just så!

Och så sänker sig himlen över kupen, himlen blir så nära. Det blir en stund som sällan upplevs på jorden. Man gråter, man jublar högt, man tackar Gud på knä också! Guds Ande fröjdar månget hjärta och väcker många sovande.

Den lilla ängeln somnar på bänken. Konduktören tar vård om henne. ”Men snart får hon ila på himlatåget och hennes resa den blev ej lång. Nu står hon där bland den frälsta skaran som prisar Lammet med jubelsång.”

Sen hör jag orden: Men du min vän, som till sången lyssnat, skall du ock himmelen nå en gång? Skall jag och himmelen nå en gång? Lever jag i tron på Jesus, vill jag berätta att Han är vägen till himmelen?

De gamla väckelsesångerna kan faktiskt väcka till en tro som blir en gyllene bro, en gyllene bro till himmelen.


fredag 21 september 2018

"och Han förde mig bort dit"

Profeten Hesekiels bok är en av de bibelböcker som givit mig mest tröst och himlalängtan, samt förnyat himlahopp.

I en tid då den Helige Ande ännu inte är utgiven lyfter Anden Honom och han får stundom se Guds tron. Ibland sätts han ner på jorden och befinner sig bland de fångna vid floden Kebar, en av Babylons floder.

Av Guds Nåd får vi genom profeten se in i det himmelska. När harpan är upphängd i pilträden och sången tystnat lyfter profetens ord oss.

Hesekiel ser Jesus. Mitt i gamla testamentets offertjänst och då Salomos tempel är förstört ser han Jesus, det nya templet.

Genom många långa kapitel beskriver han Honom på ett sådant sett att de fångna får ny Kraft och nytt Mod. De får dricka livets vatten ur tempelkällan, Jesu sår.

De får se de de ljuvliga träden som växer vid flodens vatten. De får se sen näring som Guds församling får njuta av redan på himlavägen.
En vacker syn på himlavägen.

Nåd, nåd, nåd utöver nåd.

Igår kväll då jag mycket trött körde hem efter ett arbetsmöte från Villa skola kom några tankar i mitt sinne.

När min frälsare i Matteus 25 beskriver den yttersta domen och skaran på den högra sidan får höra de ljuvliga orden att himlen är deras, är de förvånade "Herre när såg vi dig hungrig, o.s.v.?

Jag har inte riktigt förstått innebörden i de orden. När jag på Guds vägnar predikar Kristus, så har jag och känner jag ju en så stark frälsningsvisshet. I Kristus känner jag  redan nu en frimodighet inför domens dag.

Men den känslan är ändå utom mig. Jag kan inte själv ta den till mig utan det är något som Gud ger mig.

När då tanken lyfter där i bilen på hemvägen fylls hjärtat av tacksamhet. Plötsligt blir allting så klart. Nu på natten är det ännu klarare. Det är ju.nåd, nåd utöver nåd. Helt utan egen förtjänst står jag en gång där på Evighetens strand med en ny förhärligad kropp. Det nya hjärtat sjunger Lammets nya sång "ole kiitetty Herrani Jeesus, ole kiitetty, kiitetty"

Nu förstår jag Jesu ord och vilken härlig bild han ger mig. En bild av ett hjärta som sjunger av tacksamhet "Hur är det möjligt Herre att jag som var syndig och fördärvad i mig själv nu står på himlastranden"

Hur är det möjligt att jag nu fått det jag längtat efter på jorden? Och då ser jag Honom, min dyrbare frälsare. Kristus, Guds son, sann Gud. Då böjer jag knäna i tacksamhet och lovprisning. Du gjorde det Jesus. Du lyfte mig ur syndfullhet och mörker. Du ledde mig in på himlavägen och där fick jag redan på jorden vandra lycklig i skaran. Lycklig på vandring hem till Dig.

Och nu är jag där och inget hotar mera. Då känner jag glädjen av att få se och uppleva nåd, ja nåd utöver nåd. Och nåden där på himlastranden är om möjligt långt mera än den nåd jag fick se och erfara på jorden.

Stilla smakar jag i Anden på de orden "Herre när såg jag dig husvill och.." Ja det är nåd utöver nåd och jag får möta Hans kärleksfulla ögon.

Då utbrister jag med en ny tunga "allt är precis som det blivit sagt" Runt omkring mig står de fattiga herdarna som i julnatten fick se Jesus. Nu är även jag med i skaran. Av nåd utöver Nåd lyssnar jag till den himmelska sången.

Då känner jag hur jag kan sjunger med, orden kommer på min nya tunga, Lammets nya sång "Nåd utöver Nåd"

Tack käre Jesus att du gav mig en försmak på en mörk riksåtta och en höstnatt. Det är Nåd utöver Nåd och i fjärran tonar den himmelska sången Lammets sång!




måndag 17 september 2018

Att glömma och sträcka sig emot

Aposteln Paulus hade blivit gripen av Kristus Jesus. Det ledde till att han kunde glömma det som låg bakom. För Jesu skull hade han förlorat allt. Det som han hade förlorat räknade han som avskräde.

Han ville inte mera förlita sig på yttre ting. Det hade inte mera någon betydelse att han var av Israels folk och Benjamins stam. Det enda som betydde något var rättfärdigheten från Gud genom tron, den som kommer genom tro på Kristus.

Aposteln kände Kristus och han ville allt mera lära känna Kristus och kraften från Hans uppståndelse. Han delar hans lidanden genom att bli lik Honom i en död med Honom.

Allt detta gjorde han i hoppet att nå fram till uppståndelsen från de döda. Han väntade och längtade efter uppståndelsens härliga dag. Den dag då Kristus uppenbarar sig och tjänaren får bli sin Herre lik.

Den dag då allting fullkomnnas och då det uppenbaras vad människan byggt sitt liv på.

Åt Gud och hans nåderika ord

När Paulus tog avsked av de äldste i Efesus så lämnade han dem åt Gud och hans nåderika ord. Han förlitade sig på att Guds ord hade makt att uppbygga och ge en arvslott bland alla de som blivit helgade.

Ja nåden fostrar ett Guds barn. Verket är Herrens, det får vi förlita oss på.


söndag 16 september 2018

Till djupaste mörkaste dalen

Sångaren skriver "Glädje utan Gud ej finnes". En människa som avfaller från tron och Guds ord hamnar i något skede i det djupaste mörker.

Då är det svårt att hitta bort. I hjärtat finns inte mera något ljus, då du förnekat frälsaren. Ljuset måste komma utifrån. Kristus är världens ljus, det ljus som kommer från himlaljusets Fader.

Men Jesus har varit i ett sådant mörker som ingen människa ännu befunnit sig i. Han bar hela världens synder då han försonade dem på korset. Mörkret var så kompakt att den naturliga solen miste sitt sken.

Men Jesus föll inte ens i den svåraste stunden, då han kämpade mot alla ondskans andemakter. Han vann en seger, en evig seger. Därför är hann ett hopp och en klippa för varje människa som kämpar i synder och mörker.

Därför är jag övertygad om att ingen synd, hur svår dess dragningskraft än vore kan försvaras och rättfärdigas. Det mörker som nu lyfts fram i massmedia är ett verkligt mörker. Men de lösningar som världen erbjuder leder till ännu mera sorg och mörker.

Mörkret ändrar inte karaktär fastän man slutar se det eller kallar det något annat. Endast Herren Jesus som besegrat och övervunnit all världens synd i sin egen kropp kan hjälpa den människa som lider i synd och i en syndanöd som kanske redan försvunnit genom förhärdelse.

Ingen annan än vi kristna kan föra ljus i mörkret genom att hålla fram evangeliets ord. Det finns förlåtelse för all synd. Varje människa har ett människovärde hur djupt denne än fallit och oberoende av vilken karaktär synden än är.

Jesus ger liv. Honom får vi lyfta fram som ett botemedel för varje människa. Han tar inte alltid bort varje törntagg, men hans nåd är var morgon ny då vi förlitar oss på honom.

I Jesu blod finns det kraft. Det renar från all synd och orenhet då en människa vänder sig till honom.

lördag 15 september 2018

Abihus synd

Moseboken beskriver kort vilken tragedi som drabbade Aron då hans två söner Abihu och Nadad dog inför Herrens ansikte. I dessa dagar uppdagas nästan dagligen nya tragedier hur främst katolska präster har skymfat Herren Gud.

Platserna där prästutbildningen skett har ställvis varit otuktens nästen. Det är skrämmande att läsa. I föregående nämnde jag om mannen, som nu åter lyfts fram som en förebild i kyrklig media. Här i nejden har också en kyrkoledare som levde en kort tid i ett skenäktenskap lyfts fram som en förebild.

Ingen människa är syndfri men falskhet är något som Gud hatar. Bibeln talar tydligt om att det krävs mera av Herrens tjänare. Det är förödande att bedra den Helige Ande.

En Herrens tjänare bör också kunna rätt lägga fram vad som är synd inför Gud. När det gäller vad som är synd finns inget annat rättesnöre än Guds ord.

Efter att Arons söner Abihu och Nadab har dött inför Herrens ansikte talar Gud till Aron: Gud ger en stadga från släkte till släkte intill evig tid, hur Aron och hans söner skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan rent och orent.

Moseboken beskriver också hur Mose blev vred på Arons två kvarlevande söner, Eleasar och Isatar. Synden är alltid allvarlig och Gud hatar synd bland sitt eget folk.

Jesus själv säger att den som upphäver ett av de minsta buden och lär människorna så skall kallas den minste i himmelriket. Vi lever nu i en svår tid då avfallet eskalerar kraftigt.

Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Men Gud är trofast. Han är helig och god. Jesus har uppfyllt lagen. Till honom får vi vända oss i nödens stund. Den som vänder sig till honom visar Han inte bort. Herre ge oss rena hjärtan, tvätta oss i din sons blod. Behåll oss vid ditt ord.