"Ve mig jag förgås" och/eller en nådig Gud

Jag började i veckan tänka på vad som är en saliggörande tro. Är det kunskapen? Är det de starka upplevelserna? Är det inte ytterst just tron, tron på Gud.

Kanske orsaken till mina grubblerier är att jag skall ha en andakt på ålderdomshemmet och demens avdelningen. Nu i kväll, torsdag kväll. Bed för det tillfället, främst då för de äldre.

När jag var liten trodde jag på Gud. Det var en enkel tro. Där fanns ingen oro, inga teologiska finesser, inga grubblerier. Men jag är övertygad om att det var en saliggörande tro.

Hur kan jag då vara det funderade jag vidare. Jag har numera lärt mig att Gud alltid ger svar då det är något jag behöver få klarhet i. Den kunskapen och erfarenheten kan jag inte riktigt förklara, det bara är så. Bibeln vittnar också om det.

Och liksom förr, liksom Jesus lovat är han faktiskt med alla dagar. Ja han ger tron som jag behöver. Jag satte på lyssnar funktionen i bibelappen. Ja, med en kort bön att Gud skulle förklara och ge det jag behöver.

Bibelordet blev sedan Johannes evangelium, första kapitlet, ett kapitel jag minns att jag inte riktigt förstod i ungdomen. Inte kan jag säga att jag till fullo förstått det nu heller.

Men oj vad det blev klart. I begynnelsen var ordet. Han var där hos Gud. Han var själv Gud. Genom Honom har allt blivit till. Han blev människa. Han bodde bland oss..

Jag måste riktigt tacka Gud, ja Den Helige Ande som förklarar ordet. Det är ju barndomens Gud som rösten i bibelappen nu talar om.. 

Han som jag trodde på. Han som jag tror på nu. Han som är min Herre och min Gud.

Jag tror, jag tror på Gud. Tack gode Gud för trons gåva!

Väckelsekristendom

Jag lämnade att tänka mera på väckelse kristendom. En väckelse är ju Guds verk. Människor kommer till insikt om Gud och i syndanöd. Det blir en förändring i livet efter mötet med Gud. En människa som varit i syndanöd och sedan mött en nådig Gud förändras. Mycket som känns onödigt skalas då bort.

Man ser då på livet med andra ögon. Tron förändrar människan och det sker en helgelse. Men ibland spårar det ur efter en tid. Ändå behöver Guds folk alltid väckelse. 

Gud behöver få skaka om oss. Människan behöver få insikt om synd och nåd, att syndens lön är döden, men att i Kristus finns det nåd och liv, evigt liv.

Tiden är kort, men evigheten är lång. En dag i Guds hus, i Guds nåd är bättre än eljest tusen. Gud ge ännu en sann väckelse.

Det enda som var chockerande

Jag läste ett reportage om en avlägsen släkting, en ålänning. Egentligen kändes det litet komiskt. Det enda som var chockerande för henne när hon som ung började studera teologi, var mötet med väckelsekristna  österbottningar. Möten med sådana som aldrig dansat eller gått på bio.

Jag leker litet med tanken att skicka ett mail åt henne, inte direkt för att chockera henne, men för att berätta att det finns ganska många av dessa och dessutom släktingar. 

Ja sådana som dessutom tackar Gud för en fin ungdomstid. Ja jag har faktiskt aldrig dansat, inte gott på bio, aldrig druckit alkohol och är en lycklig och tacksam enda kvinnas  man.

Och Herren Jesus är min frälsare.

Skön är den jord du Herre gav

Så går en vilodag till ända. Tack Gud för denna dag. 

Av tro / till tro

Av någon anledning har jag en tid tuggat människans ofullkomlighet. Att varje människa i sig själv är oduglig och orättfärdig inför Gud.

Egentligen är Bibelns budskap här ändå ljuvligt och befriande, om än det är både rått och helt saknar glansbilder. Men just då uppenbaras förståelsen för det nya livet, behovet att födas på nytt i Jesus Kristus.

Då Jesus tar sin boning i människan kan hon glatt leva det nya riket i Guds rike. Fri, förlåten och upprättad i Herren Jesus Kristus.

Därför får vi med glatt mod redan höja och vifta med segerns palmer. Jesus gör allting nytt!

Gamarna skonades

Jag läste igår om fåglarnas, flyttfåglarnas instinkt som Gud satt i dem. De hittar sina sommar- och vinterställen. Redan de små ungarna har den här kunskapen vid födelsen. Flyttfåglarna vet också när det är tid att lyfta.

Idag läste jag om gamarna, en mycket annorlunda fågel som äter dött kött. Fula och obehagliga, men av Gud skapade fåglar.

I Romarriket var det sed att de korsfästas döda kroppar lämnades som mat åt gamarna. 

Då Jesus och rövarna nu korsfästes strax innan en av judarnas högtidsdagar skulle de istället tas ner från korset och föras till avstjälpningsplatsen för att brännas.

Jesaja hade profeterat om hur Messias skulle begravas bland de ogudaktiga, men få sin grav hos den rike. Jag har tänkt mycket på Nikodemus den här veckan. Tillsammans med Josef från Arimatea förde han Jesus till graven. Graven i klippan.

Månne inte Nikodemus också sedan fick se den tomma graven. 

Jesus var sargad för dina och mina överträdelsers skull. Hans död tog bort syndens straff den eviga döden från dig och mig.

Han dog för vår skull, inte för gamarnas. Vi behöver få del av hans kött och blod. Jesus själv säger i Koh. 6: Om ni inte äter mitt kött och dricker mitt blod har ni inte liv i er.

Men om vi gör det har vi evigt liv och Jesus skall låta oss uppstå på den yttersta dagen.

Jesus säger vidare. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

När jag genom tron ser att jag är som gamen. Men att Jesus älskar mig reser sig håren på kroppen.

Min Herre och min Gud!

Den gamla människans dårskap

Skriften är tydlig med att människans egen väg, alla egna vägar till Gud är stängd. Ändå ligger det så nära oss alla att litet försöka hjälpa Gud.

Vi kommer med tillägg och avdrag till frälsningens väg Jesus Kristus. Det kan ofta vara hårfina saker, vi märker dem inte själva.

Vi vill bli såsom Gud. Det är lättare att se den här dårskapen på avstånd, i den "avfallna kyrkan", alltså utanför våra egna kretsar och utanför mig själv. Men det kommer även närmare. "Skulle då Gud ha sagt".

Den onde är också teolog. Han vet och känner människans tillstånd. Han vet att människan söker Gud, en väg till frid med Gud. Han utnyttjar det hänsynslöst.

Endast Gud älskar en fallen människa, en fallen mänsklighet. Människan måste försonas. Han gjorde det själv i mänsklig gestalt.

Därför har vi en öppen väg, en öppen dörr till Gud i Jesus Kristus. Den vägen försöker vi i vår dårskap göra smalare, bredare, svårare att finna o.s.v.

Istället för att uppmana till tro på Gud och på frälsningen i Jesus Kristus och det ord han givit oss på vägen hem.